RH 2003:46
Fastighetsägare har färdigställt och tagit i bruk en värmepumpanläggning utan att dessförinnan ha anmält inrättandet av anläggningen till den kommunala miljönämnden. Fråga om gärningen är att anse som ringa och därför inte skall föranleda ansvar.§
Åklagaren åtalade B.T. med följande gärningsbeskrivning: B.T. har den 7 mars 2000 på sin fastighet Amfrebo 2:4 i Hylte kommun färdigställt och tagit i bruk en värmepumpanläggning utan att dessförinnan ha anmält inrättandet av anläggningen till den kommunala miljönämnden. Sådan anmälan inkom först den 19 oktober 2000. Gärningen har begåtts av oaktsamhet men kan inte anses ringa.
B.T. bestred brott. Han uppgav: Han anlitade en firma för den aktuella installationen, vilken gjordes 2000-03-07. Han visste inget om att han måste anmäla inrättandet av anläggningen till kommunala miljönämnden och från den auktoriserade firma han anlitade för installationen upplystes heller inte något. Det var först när han i tidningen läste om en person som blivit åtalad för underlåten anmälan som han blev varse anmälningsplikten. Han vände sig då till installatören som gjorde en anmälan 2000-10-19.
Halmstads tingsrätt (2002-06-13, rådmannen Thomas Chambert, häradsdomaren Martin Robertson samt nämndemännen Susanne Kruckenberg och Rolf Mattsson) ogillade åtalet på följande skäl.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har i sin anmälan 2001-06-27 till åklagare bl.a. yttrat att man gör bedömningen att överträdelsen kan anses vara ringa då inga kända natur- eller kulturvärden har skadats. – Med hänsyn till vad nämnden sålunda yttrat finner rätten att B.T. visserligen av oaktsamhet brustit mot nu ifrågavarande regler, men att gärningen kan anses ringa. Åtalet skall därför ogillas.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att åtalet skulle bifallas.
B.T. bestred ändring.
I hovrätten vitsordade B.T. de faktiska omständigheterna men bestred uppsåt eller oaktsamhet. Han gjorde vidare gällande att gärningen i vart fall skulle betraktas som ringa.
Hovrätten för Västra Sverige (2003-05-08, hovrättsråden Lennart Morard, referent, och Ola Olsson samt f.d. hovrättslagmannen Anders Thunved) dömde, med ändring av tingsrättens dom, B.T. för otillåten miljöverksamhet till trettio dagsböter.
I domskälen anförde hovrätten följande.
B.T. har varit ansvarig för att tillse att en anmälan om inrättandet av en värmepumpsanläggning gjordes till kommunen. Att han inte känt till denna skyldighet är inte en omständighet som är ägnad att frita honom från ansvar. Fråga är då om gärningen enligt 29 kap 11 § första stycket miljöbalken är att anse som ringa och därmed fri från ansvar.
I förarbetena till 29 kap. 11 § första stycket miljöbalken framhålls att, vid bedömningen av om en gärning är att betrakta som ringa, gärningen måste ställas i relation till det intresse som den regel som har överträtts omedelbart syftar till att skydda. Det innebär bland annat att domstolarna vid denna bedömning inte bör väga in att några negativa miljökonsekvenser inte har uppstått, om sådana konsekvenser inte är en förutsättning för straffbarhet. (Se prop. 1997/98:45 I s. 530.)
Det framgår tydligt av 29 kap. 4 § miljöbalken att stadgandet är avsett att skydda samhällets intresse av att utöva kontroll över sådan verksamhet som typiskt sett kan vara farlig för miljön. I nu förevarande fall är syftet med straffstadgandet att understryka vikten av att anmälningsskyldigheten skall iakttas. Detta intresse har eftersatts genom B.T:s underlåtenhet att lämna in föreskriven anmälan. Gärningen kan därför inte betraktas som ringa.