RH 2003:86

Brottsrubricering, påföljdsbestämning och skadestånd vid grov kvinnofridskränkning. - Referat nr 17 av totalt 22 hovrättsdomar som har meddelats under 2003 (referat RH 2003:70-91). Redovisningen upptar inte alla domar avseende grov kvinnofridskränkning som har meddelats av hovrätterna under år 2003 utan får närmast ses som en exemplifiering av hovrätternas rättstillämpning. Särskilt skall anmärkas att i de inte så få fall då domen upptar annat eller andra brott än grov kvinnofridskränkning redovisas inte domen, om inte det andra brottet kan sägas utgöra ett led i kränkningen. Domstolarnas motiveringar återges inte ordagrant utan merendels i sammanfattning. Skiljaktiga meningar redovisas inte. Samtliga domar har vunnit laga kraft.

Gärningarna: F.S. har misshandlat sin sambo vid flera tillfällen sommaren 2002 enligt följande. (1) Den 2 juni slog F.S. sin sambo i ansiktet med blåmärken som följd. (2) En vecka senare, den 27 juli, slog F.S. sambon i ansiktet och bakhuvudet, knuffade omkull henne och sparkade henne på kroppen. Sambon fick näsblödning och näsbensfraktur, svullnader och blåmärken i ansiktet och på kroppen.

Personliga förhållanden: F.S. är född år 1951.Han hade varit sambo under många år med målsäganden. Han har tidigare dömts för att ha misshandlat henne och vid ett tillfälle hade våldtagit henne. Senaste misshandelsdomen var från maj 2001. F.S. var häktad i målet.

Tingsrätten dömde F.S. för grov kvinnofridskränkning till fängelse i tio månader och förklarade villkorlig frihet (en månad 10 dagar) förverkad. Vidare ålade tingsrätten F.S. att betala skadestånd med yrkade 35 400 kr, varav 30 000 kr för kränkning, 5 000 kr för sveda och värk och 400 kr för utlägg.

I ansvarsfrågan erinrade tingsrätten inledningsvis om att F.S. flera gånger tidigare hade dömts för att ha misshandlat sin sambo. Med hänvisning till detta och till rättsfallet NJA 1999 s. 102 fann tingsrätten att den nya misshandeln skulle bedömas som grov kvinnofridskränkning. Vad gäller påföljden ansåg tingsrätten att det saknades förutsättningar att bestämma annan påföljd än fängelse.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att F.S. dömdes för misshandel till fängelse i åtta månader.

I fråga om brottsrubriceringen ansåg hovrätten att de domar mot F.S. som meddelats före ikraftträdandet av bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning, dvs. före den juli 1998, inte skulle beaktas. Däremot kunde en dom för våldtäkt, förövad i september 1999, och en dom för misshandel som ägt rum i september 1999 beaktas. Sammantaget fann hovrätten att även mot bakgrund av F.S:s brott enligt de båda senare domarna kunde den nya misshandeln inte bedömas som grov kvinnofridskränkning. Han skulle därför dömas för misshandel i båda fallen.