RH 2004:17
Påföljdsfråga. Brottet olovlig befattning med falska pengar ansågs inte vara av den art som grundar presumtion för fängelse.
M åtalades för bl.a. olovlig befattning med falska pengar som avsåg att han under en tid i sin bostad förvarat 33 falska tusenkronorssedlar med uppsåt att de skulle prånglas ut.
Malmö tingsrätt (2003-09-16, hovrättsassessorn Ulla Larsson Ernefelt samt nämndemännen Lennart Åhsberger, Eva-Christin Vinqvist och Evangelos Bolotis) dömde honom för detta och andra brott till villkorlig dom med 100 timmars samhällstjänst och angav alternativstraffet till fängelse fyra månader.
M överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att den villkorliga domen inte skulle förenas med samhällstjänst.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2004-01-27, hovrättsråden Roberth Nordh och Björn R. le Grand, referent, hovrättsassessorn Elisabet Åkerberg samt nämndemännen Berit Dahlbäck och Basile Antoniou) bestämde påföljden till enbart villkorlig dom.
I domskälen anslöt hovrätten sig dels i ett hypotetiskt straffmätningsresonemang till av tingsrätten angivet alternativstraff, dels till tingsrättens val av villkorlig dom såsom påföljd för brottsligheten. Hovrätten erinrade om att en villkorlig dom får förenas med samhällstjänst bara om det krävs särskilda skäl för att frångå fängelse som påföljd. Hovrätten konstaterade därefter att i målet endast arten av den olovliga befattningen med falska pengar skulle kunna åberopas till stöd för en presumtion för fängelse enligt 30 kap. 4 § brottsbalken och anförde vidare.
Straffstadgandet om olovlig befattning med falska pengar trädde i kraft den 1 april 2001. Bestämmelsen kom att huvudsakligen omfatta förfaranden som redan var kriminaliserade som osjälvständiga former av utprångling av falska pengar eller av bedrägeri. Den innebar även en viss utvidgning av kriminaliseringen av förfaranden med falska pengar (se prop. 2000/01:40). Förarbetena innehåller inga uttalanden av innebörden att brott mot det nya straffstadgandet skulle anses vara ett brott av sådan art att det råder en presumtion för fängelsestraff. Dock framhålls att brott som riktar sig mot sedlar och mynt får anses särskilt straffvärda, eftersom de kan allvarligt skada förtroendet för de pengar som är gällande betalningsmedel (a. prop. s. 22). Högsta domstolen synes inte i något avgörande ha fått ta ställning till om olovlig befattning med falska pengar skulle vara ett brott av sådan art att presumtion för fängelse föreligger. I ett inte refererat avgörande av Svea hovrätt (dom 2003-04-30 i mål B 2835-03) bestämdes påföljden för olovlig befattning med falska pengar till fängelse tre månader. Till stöd för påföljdsvalet åberopades brottets beskaffenhet, men också att den tilltalade återfallit i brott med flera omständigheter. Något enstaka avgörande som innefattat påföljd för även annan brottslighet finns därutöver (se Svea hovrätts dom 2004-01-07 i mål B 8401-03).
Enligt hovrättens mening finns det inte tillräckliga skäl för att generellt anse brottet olovlig befattning med falska pengar vara av sådan art att det föreligger en presumtion för fängelse. Att kriminaliseringen omfattar förled till brott som inte utgör s.k. artbrott (exempelvis bedrägeri) talar tvärtom mot en sådan särbehandling vid påföljsvalet.