RH 2004:21

Elab yrkade vid tingsrätten att Skandinaviska Enskilda Banken (SEB) skulle förpliktas att ersätta Elab med 2,1 milj. kr jämte ränta för förluster och kostnader till följd av att Elab inte fått betalt genom en remburs.

Stockholms tingsrätt (2002-03-25, chefsrådmannen Rolf Nöteberg, rådmannen Birgit Råberg och hovrättsassessorn Kirsten Dieden) ogillade käromålet och anförde bl.a. följande.

Elab handlar med trävaror. Bolaget sålde i början av 1990-talet sådana varor till Egypten varvid köparen företräddes av en egyptier vid namn J.Z. J.Z. introducerade en annan egyptisk affärsman A-A.D., vilken företrädde ett belgiskt och ett egyptiskt bolag. NV Foldo SA och Foldo Masr Trading & Construction Company (i fortsättningen Foldo Masr).

Mellan Elab och NV Foldo SA träffades ett den 21 september 1992 daterat skriftligt avtal om försäljning av 6 650 kubikmeter sågade trävaror. Det innehöll bl.a. leveransvillkor FAS. Betalning skulle erläggas 30 dagar netto från fakturadagen. Inlastningshamn var Skelleftehamn. Virket skulle fraktas till Egypten med fartyg. Köparen skulle ombesörja en oåterkallelig remburs. Öppnande bank var Banque du Caire i Kairo med SEB som bekräftande bank.

Genom fax den 8 oktober 1992 kontaktades Elab av SEB:s rembursavdelning. SEB upplyste att till ett svenskt bolag, Pan Foldo, kunde transfereras förfogandet över en remburs som Banque du Caire i Kairo på uppdrag av NV Foldo SA öppnat med en belgisk aviseringsbank samt att rembursen avsågs bli överförd till SEB så snart Elabs bank lämnat en genomförandegaranti på tio procent av kontraktsbeloppet plus kostnader.

Efter diskussioner godtog Elab ett arrangemang med Pan Foldo, företrätt av J.Z., som beneficient enligt en oåterkallelig remburs mot att Elab fick av banken bekräftade oåterkalleliga betalningsutfästelser under rembursen från Pan Foldo. Den begärda garantin ställdes. Rembursen bekräftades av SEB och blev operativ. Sista dagen för presentation av rembursdokumenten var den 28 december 1992.

SEB bekräftade ett oåterkalleligt uppdrag att till Elab under rembursen betala upp till 6 mkr. Under hösten ändrades avtalet om försäljning så att Foldo Masr blev köpare. Villkoren var i huvudsak desamma men även NV Foldo SA nämndes i det omskrivna avtalet.

Köparens rätt enligt köpeavtalet överläts till ett statsägt egyptiskt bolag, Fabas.

Fartyget lastades i mitten av december. Före inlastningen träffades avtal om ytterligare leverans med tre andra säljare samt även med Elab. Elab erhöll den 4 december 1992 bekräftelse om ett ytterligare oåterkalleligt betalningsuppdrag på 2 mkr.

Fabas var vid lastningen företrädd av personer som noggrant granskade lasten och avvisade delar av den. De utfärdade ett dokument på arabiska. I samband med lastningen förskotterade Elab kostnader som Fabas företrädare hade och fick av SEB en oåterkallelig betalningsutfästelse under rembursen även på detta belopp, 163 000 kr.

Sedan fartyget hade avgått, besökte A-A.D., J.Z. och en representant för rederiet SEB i Sundbyberg dagarna före jul. Dokumentet på arabiska överlämnades till banken, som inte godtog detta såsom ett i rembursen föreskrivet ”inspection certificate issued and signed by two inspectors of private free zone area (transit) of Societé commerciale du bois (Fabas) evidencing acceptance of the consignment before shipment”. Rederiet krävde garanti för betalning av frakten för att tillhandhålla det i rembursen föreskrivna konossementet och fick en av banken oåterkallelig betalningsutfästelse under rembursen på drygt USD 300 000.

Rembursen förföll den 28 december 1992.

Vid fartygets ankomst till Egypten tillät inte rederiet att frakten lossades förrän rederiet hade fått betalt. SEB förskotterade USD 375 000 för en sådan betalning för Pan Foldos räkning.

Sedan Fabas efter förhandling med Foldo Masr uppnått en nedsättning av priset, betalades det nya priset i februari genom Banque du Caire till SEB. Denna gjorde sig betald för egna kostnader, bl.a. lånet för transporten, och avsåg att betala återstoden till Pan Foldo. Emellertid lyckades Elab få till stånd kvarstad. Det följande målet mot Pan Foldo förlorades slutgiltigt genom en dom av Högsta domstolen år 1998. Efter skiljeförfarandet mot Foldo Masr fick Elab betalt i två omgångar med omkring 7,8 mkr ur de medel som Banque du Caire hade betalat till SEB.

Som grund för yrkandena anförde Elab följande.

I första hand hävdas att SEB:s rådgivning har varit vårdslös.

Hade inte SEB lämnat och starkt argumenterat för genomförande av affären med Pan Foldo som beneficient hade Elab i enlighet med sina vanliga rutiner och genom sin normala bankförbindelse försålt lasten genom en oåterkallelig remburs i enlighet med avtalet. Det får hållas för visst att betalning då hade antingen influtit under rembursen eller att konossementet i vart fall inte hade utlämnats utan att betalningen var säkerställd.

SEB:s råd att frångå ett normalt rembursförfarande innebär att Elab inte kunde påverka utformningen av innehållet i rembursen, vilket beneficienten, vanligen säljaren, annars kan göra. Vidare innebar rådet att, i det fall banken skulle komma att avvisa dokument, besked om detta skulle lämnas till Pan Foldo och inte till Elab. Slutligen skulle avvisade dokument – i detta fall konossementet – återställas till Pan Foldo och inte till Elab (jfr rembursreglerna artikel 16 d). Rådet innebar således att Elab förlorade kontrollen över såväl betalningsvillkoren som säkerheten för betalningen. Rådet är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av att mottagarlandet var Egypten som är känt som ett ur transaktionshänseende problematiskt land. Pan Foldo var dessutom ett 50 000-kronorsbolag och dess ägare J.Z. hade den 25 februari 1992 försatts i konkurs. Mot bakgrund av att banken tvingats förskottera kostnaderna för inspektionen av lasten och mot bakgrund av att Pan Foldo inte kunde betala frakten måste det ha stått klart för banken att Pan Foldo helt saknade resurser.

Alternativt hävdas att SEB felaktigt har avvisat rembursenliga dokument, vilket fick till följd att Elab inte fick den utfästa betalningen. Mot bakgrund av det av SEB lämnade rådet och de försäkringar som samtidigt lämnades ägde banken inte rätt att avvisa dokumenten, i vart fall inte i sin relation med Elab som utgick från och hade all anledning att utgå från att rembursvillkoren var uppfyllda. Eftersom det saknades saklig grund att avvisa dokumenten, skall SEB gentemot Elab svara för betalningsutfästelserna som om rembursvillkoren vore uppfyllda.

Som ett ytterligare alternativ hävdas att SEB mot bakgrund av lämnad rådgivning och de därefter följande omständigheterna utfört sitt uppdrag vårdslöst, vilket medfört att den utfästa betalningen aldrig erlades och att konossementet utlämnades till den slutlige köparen innan Elab fått betalt. SEB visste att konossementet i februari 1993 utgjorde Elabs enda möjlighet att förfoga över lasten och säkerställa betalning ur densamma.

Eftersom banken som argument för att Elab skulle frångå normalt rembursförfarande hade åberopat sin möjlighet att kontrollera och säkerställa hela förfarandet, hade banken att i ännu högre grad bevaka Elabs intresse framför såväl Pan Foldos som sitt eget. SEB har trots detta satt sig i en intressekonflikt med Elab genom att meddela Pan Foldo ett lån utan säkerhet. Detta har lett till att banken lämnade ut konossement till den slutlige köparen för att därigenom säkra betalningen för det lån som banken lämnat till Pan Foldo.

SEB bestred yrkandet men vitsordade skäligheten av yrkat belopp. SEB hävdade i andra hand att eventuellt skadestånd skulle jämkas till noll på grund av medvållande bestående i att Elab släppt kontrollen över varorna utan att försäkra sig om att enligt rembursen kontraktsenliga dokument hade företetts. SEB hävdade därvid att SEB på begäran skulle ha lämnat uppgift om vad som föreskrivits därom i rembursen, något som Elab bestred.

SEB anförde vidare följande.

SEB har inte haft något uppdrag att lämna råd till Elab. SEB:s uppdragsgivare var Pan Foldo. SEB är inte skadeståndsskyldig på kontraktuell grund. Inte heller har SEB förfarit vårdslöst vid lämnande av information. Tvärtom har den i sina kontakter med Elab vinnlagt sig om att informera om fördelar och nackdelar med förfarandet.

SEB har goda erfarenheter av kontakter med egyptiska banker. Att Pan Foldo var ett 50 000-kronorsbolag måste ha stått klart även för Elab. Det var dock av mindre intresse, eftersom SEB hade en oåterkallelig remburs från en bank med förmåga att betala. Elab hade även kunnat kontrollera J.Z:s person. Kontakterna mellan Pan Foldo och J.Z., å ena sidan, och Elab, å andra sidan, ägde rum, innan SEB kom in i bilden. Det måste ha stått klart för Elab att det hade varit säkrare att själv stå som beneficient. Det var inte SEB:s förslag att Pan Foldo skulle ha den rollen. Elab har självt träffat avtal om detta. För Elab hade det varit ointressant vilket av bolagen Pan Foldo eller NV Foldo SA som satts in som beneficient. Om rembursvillkoren hade uppfyllts, hade bolaget fått betalt genom det oåterkalleliga betalningsuppdraget från benecifienten till bolaget.

SEB har inte heller felaktigt avvisat dokument. Rembursvillkoren innehöll ett krav på företeende av ett dokument ”inspection certificate” undertecknat av två angivna personer utvisande att godset accepterats. Det dokument som företeddes var på arabiska. Därmed uppfyllde det inte rembursvillkoren. Banktjänstemännen kunde inte genom granskning av dokumentet ”on its face” konstatera att det var i överensstämmelse med rembursvillkoren. SEB lät senare översätta handlingen. Av översättningen framgår att den inte är en ”inspection certificate” utan ett telefaxmeddelande till styrelseordföranden. Vidare framgår att telefaxet inte utgör ”evidencing acceptance of the consignment” vilket innebär att köparen accepterat godset och avskurits från möjligheten att reklamera. Telefaxet innehåller endast en upplysning till styrelseordföranden om att godset ur allmän synpunkt har acceptabel kvalitet. Vidare innehöll det uppgifter om brister i emballaget men inget om kvantiteten. Dokumentet hade inte kunnat accepteras även om det hade varit på engelska.

SEB har inte haft något uppdrag att förmedla betalning till Elab och inte heller någon redovisningsskyldighet. Även om ett sådant uppdrag hade funnits, har banken inte varit vårdslös, eftersom den inte hade rätt att innehålla konossementet mot remburshandlingens beneficients, det vill säga Pan Foldo, vilja. Frågan om Pan Foldos resurser är, som nämnts, av underordnat intresse. När Elab fick förskottera kostnaden för inspektionen, borde bolaget ha anat oråd och satt sig in i rembursvillkoren för att försäkra sig om betalning. Lånet till Pan Foldo från banken möjliggjorde att lasten kunde utlämnas och att betalningen som så småningom inflöt kom Pan Foldo till godo. Eftersom konossementet inte tillhörde banken, kunde banken inte använda detta för att säkerställa betalning för lasten för Elabs räkning. SEB hade inte heller möjlighet att förfoga över betalningen från Banque du Caire utan medgivande från Pan Foldos sida.

För det fall att SEB varit redovisningsskyldig på grund av ett uppdrag, hävdar banken att Elabs fordran har preskriberats genom att bolaget inte framställt anspråk inom ett år från det att banken i februari 1993 avgivit slutredovisning genom att avböja Elabs då framställda anspråk.

Elab har invänt att preskriptionsregeln i 18 kap. 9 § handelsbalken inte är tillämplig och att, i varje fall, slutredovisning inte har lämnats.

Tingsrättens domskäl.

Bakgrunden till tvisten är internationella betalningsrutiner. Vid export av varor har båda parter ett intresse av att inte behöva prestera utan att ha säkrat motpartens prestation. En metod är att köparen låter en bank ställa ut en oåterkallelig remburs med en bekräftande bank. Den bekräftande banken utför då en formell granskning att de i rembursen föreskrivna dokumenten har överlämnats till banken. Resultatet blir att betalningen tryggas samtidigt som exportören förlorar rätten att förfoga över varorna. Vanligen är exportören själv berättigad, beneficient, i rembursen.

Den bank som i Sverige hade den mest omfattande hanteringen av remburser var SEB. I fråga om utländska remburser krävde banken att beneficienten var ett svenskt bolag.

Elab hade såväl före som efter affärerna med Foldo-bolagen godtagit att annan än Elab var beneficient. Det hade då varit köparen. En möjlighet som utnyttjades vid dessa tillfällen var att beneficienten till den bekräftande banken, SEB, ställde ut oåterkalleliga uppdrag under rembursen att betala till säljaren. Deras giltighet blev följaktligen beroende av om rembursen ledde till betalning.

Elab sålde trävaror att levereras till Egypten. Transport från kaj skedde på köparens risk. Såvitt framgår av utredningen fäste Elab föga avseende vid köparens förmåga att betala och förlitade sig till en remburs. Elab var berett att byta medkontrahent från ett belgiskt till ett egyptiskt bolag. Det måste ha stått klart för Elab att alternativet till att själv vara beneficient var att rollen tilldelades, inte en utländsk köpare, utan ett svenskt bolag. Det bolag som den egyptiska banken hade angivit som beneficient företräddes av samma personer som dem med vilka Elab hade förhandlat om försäljningen. Det finns inte någon utredning om att det svenska bolaget hade sämre betalningsförmåga än de båda köparna.

I detta mål yrkar Elab skadestånd avseende förluster och kostnader som uppstått till följd av att bolaget inte fick betalt genom rembursen.

Utredningen ger inte stöd för att SEB gjort annat än att erbjuda Elab oåterkalleliga betalningsuppdrag under en av egyptisk bank öppnad oåterkallelig remburs. Det var Elabs val att godta den sämre säkerheten i förhållande till att själv vara beneficient.

Det erinras i detta sammanhang om att Elab var en näringsidkare, som på export sålde varor för miljontals kronor, och att bolaget hade en egen bankförbindelse. Det förhållandet att SEB i eget intresse kan ha pekat på fördelar med att låta Pan Foldo vara beneficient innebär inte att något uppdragsförhållande har uppkommit mellan banken och Elab.

Enligt Rembursreglerna artikel 15 skall bankerna granska alla dokument med skälig omsorg för att förvissa sig om att de vid påseende (”on their face”) förefaller att överensstämma med rembursvillkoren och skall dokument, som vid påseende förefaller att inte stämma med varandra, bedömas som om de vid påseende inte överensstämmer med rembursvillkoren.

I avsaknad av utredning om tillämpning av artikel 15 antar tingsrätten att en svensk bank i fråga om en på engelska språket avfattad remburs inte vid påseende behöver godta dokument med arabiska skrivtecken. Under alla omständigheter innebär ett avvisande av ett sådant dokument inte skadeståndsgrundande vårdslöshet i förhållande till den som är beroende av rembursens giltighet men inte är avtalspart under rembursen och inte heller står i avtalsförhållande till banken.

Elab har också hävdat att banken skolat handla i Elabs intresse i stället för i Pan Foldos. Banken har inte haft någon rätt att i förhållande till Pan Foldo innehålla konossement som detta bolag ställt till bankens förfogande som dokument enligt en remburs vars giltighetstid hade gått ut. De från Egypten erhållna pengarna var avsedda för Pan Foldo. SEB var inte skyldig att försöka tillgodose Elabs rätt framför detta bolag och därigenom riskera en konflikt med Pan Foldo.

Käromålet ogillades.

Elab överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla dess talan vid Tingsrätten.

SEB bestred ändring.

Svea hovrätt (2003-11-26, hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsråden Lars Sundberg och Omi Mohammar, referent, samt f.d. hovrättsrådet Marianne Adolfsson) fastställde tingsrättens domslut och anförde:

Elab gjorde även i hovrätten såsom grunder för sin talan gällande att SEB varit vårdslös vid sin rådgivning, alternativt att SEB felaktigt avvisat rembursenliga dokument och likaledes alternativt att SEB agerat vårdslöst vid utförandet av sitt uppdrag som förmedlare av betalning.

Till utveckling av sin talan anförde Elab utöver vad som antecknats i tingsrättens dom i huvudsak följande.

SEB:s rådgivning

Enligt det avtal som träffades mellan Elab och NV Foldo SA den 21 september 1992 skulle betalning till Elab erläggas genom oåterkallelig remburs (varvid Elab skulle vara beneficient) eller genom en bankgaranti (bank payment order). Någon tredje part skulle inte vara inblandad.

En tid efter köpeavtalets undertecknande blev Elab kontaktat av SEB genom P.C., som erbjöd Elab att stå till tjänst som förmedlare av betalningen. SEB föreslog Elab att välja ett annat betalningsupplägg än det som förutsatts i köpeavtalet. Det av SEB föreslagna upplägget innebar att – i stället för Elab – det av J.Z. särskilt bildade och ägda bolaget Pan Foldo skulle vara beneficient. P.C. argumenterade starkt för denna lösning och gav vid upprepade tillfällen Elab rådet att välja detta upplägg. P.C. uppgav flera gånger att den av SEB föreslagna lösningen var lika säker som ett sedvanligt rembursförfarande. Det var denna rådgivning, vilken tillkom på SEB:s initiativ, som fick Elab att acceptera den av SEB föreslagna lösningen. Denna innebar att Elab hamnade i en helt annan – och avsevärt mer osäker – position jämfört med vad som varit fallet enligt det ursprungligen avsedda i kontraktet angivna upplägget med Elab som beneficient. Den huvudsakliga anledningen till att Elab fann sig i att Pan Foldo skulle vara beneficient var att P.C. utlovade att SEB genom honom skulle utöva den kontroll som Elab annars skulle ha haft.

SEB:s råd i förening med Elabs accept av att ändra upplägget har medfört att ett uppdragsförhållande uppkommit mellan SEB och Elab. Inom ramen för detta uppdragsförhållande har SEB agerat vårdslöst på ett skadeståndsgrundande sätt. Även om något uppdragsförhållande inte skulle anses föreligga har SEB i vart fall genom sin ställning och genom den kontroll som P.C. utlovade att SEB skulle ha över affären fått en skyldighet att tillvarata Elabs intressen inom ramen för den fortsatta hanteringen av affären. Detta har SEB försummat, vilket medfört att SEB ådragit sig en skadeståndsskyldighet gentemot Elab.

SEB:s avvisning av dokument

En konsekvens av att Pan Foldo blev beneficient var att Elab de facto inte fick någon inblick i vilka dokument som enligt rembursen skulle presenteras för SEB. Elabs kontraktsenliga åtaganden gentemot Foldo Masr innebar att Elab skulle leverera på kajen. När företrädarna för Fabas (en statlig egyptisk inköpsorganisation) accepterade lasten, efter inspektion på kajen, genom att motta denna, fanns det ingenting som såvitt Elab kände till talade för att rembursvillkoren inte var uppfyllda. Tvärtom hade Elab all anledning att vara av motsatt uppfattning. Vad som därefter förekom i förhållandet mellan Foldo Masr och den slutlige köparen, Fabas, kom Elab genom att inte stå som beneficient att inte ha någon kontroll över. Det hade däremot SEB genom P.C. SEB:s agerande gentemot Elab måste ha gett upphov till en skyldighet för SEB att tillvarata Elabs (och de övriga leverantörernas) intressen i fråga om dokument.

SEB:s påstående att de inte behövde godta det dokument med arabiska skrivtecken som förevisades den 22 december 1992 är felaktigt. Rembursen innehöll inte några uppgifter om vilket språk inspektionsmeddelandet skulle vara avfattat på. Inte heller rembursreglerna ställer upp några språkkrav. Det stod också helt klart för SEB att utställaren av rembursen, dvs. den slutlige köparen, var Fabas och att de inspektörer som för Fabas räkning skulle inspektera virket inför ombordlastningen var egyptier. Mot den bakgrunden framstår det som helt naturligt att inspektionscertifikatet var avfattat på arabiska. SEB fick dessutom dokumentet företett för sig av J.Z. och A-A.D., som båda behärskade arabiska. SEB hade således en möjlighet att, vilket SEB även utnyttjade, få certifikatet muntligt översatt i samband med att det företeddes.

Enligt Internationella Handelskammarens rembursregler (UCP 400 artikel 15 i dess lydelse före år 1983) skall den bekräftande banken, innan avvisning eventuellt sker, granska alla dokument med skälig omsorg för att förvissa sig om att de vid påseende stämmer överens med rembursvillkoren. Denna föreskrift utesluter att banken avvisar ett dokument utan att skäliga åtgärder vidtas från bankens sida för att klargöra dess innehåll. I skälighetsrekvisitet i artikel 15 innefattas en skyldighet för banken att i en situation som den förevarande låta översätta det arabiska certifikatet. Om SEB hade iakttagit denna skyldighet hade SEB kommit till slutsatsen att rembursenliga dokument förelåg. Detta hade i sin tur medfört att betalning ur rembursen hade utverkats inom den i rembursen angivna giltighetstiden.

SEB:s tillvägagångssätt att avvisa rembursenligt dokument var således felaktigt. Med hänsyn till SEB:s skyldighet att tillvarata Elabs intressen har SEB genom denna felaktighet ådragit sig en skadeståndsskyldighet gentemot Elab.

SEB som betalningsförmedlare

Till säkerställande av Elabs rätt till betalning utfärdade SEB en bekräftelse på ett oåterkalleligt betalningsuppdrag från Pan Foldo till Elab. I handlingen sägs att SEB erhållit ett oåterkalleligt uppdrag från NV Foldo Pan Timber AB (senare firmaändrat till Pan Foldo) att till Elab betala ett belopp av upp till 6 mkr ur den i handlingen angivna rembursen. Till grund för utfärdandet av handlingen låg ett uppdrag från Pan Foldo till SEB med motsvarande innehåll. I detta uppdrag anges bl.a. att

”Detta betalningsuppdrag är oåterkalleligt och innebär en överlåtelse på nämnda bolag (Elab) av vår fordran under rembursen på motsvarande belopp.”

Pan Foldo undertecknade senare (den 2 december 1992 och den 15 december 1992) likalydande handlingar som avsåg beloppen 2 mkr respektive 163 000 kr. SEB utfärdade motsvarande bekräftelser på de oåterkalleliga betalningsuppdragen till Elab. De av Pan Foldo utfärdade handlingarna utgör fordringsöverlåtelser. Av handlingarna följer att Pan Foldo överlåter sin rätt till fordringarna ur rembursen till Elab. Överlåtelserna är inte beroende av att likvid flyter in under rembursen inom någon viss tid. De är endast beroende av att det flyter in pengar under rembursen. Om så sker innebär överlåtelserna att betalning ur rembursen inte skall tillkomma Pan Foldo utan Elab.

Den 16 februari 1993 erhöll SEB en betalning från den öppnande banken, Banque du Caire, med referens till rembursen. Det belopp som inflöt, USD 1 343 252, motsvarade exakt det nedförhandlade pris som Fabas och Foldo Mars hade kommit överens om. Betalningen hade föregåtts av att SEB från Banque du Caire hade fått ett telex i vilket Banque du Caire (under rubriken ”Terito”) uttalade att ”Inspection certificate is no more required”. Detta telex kan inte tolkas på något annat sätt än att rembursen hade förlängts av Banque du Caire och alltså alltjämt var operativ. Telexet innebar att Banque du Caire frånföll det enda krav under rembursen som fram till den tidpunkten inte hade betraktats som uppfyllt, nämligen att ett inspektionscertifikat skulle företes. Betalningen som kom in till SEB var därmed en betalning under rembursen i den mening som avses i de oåterkalleliga betalningsuppdragen. Det ålåg SEB att utbetala medlen till Elab, eller – i den mån det rådde osäkerhet om hur pengarna skulle fördelas de olika säljarna (fordringsägarna) emellan – att nedsätta medlen. SEB hade i egenskap av gäldenär vetskap om fordringsöverlåtelserna och hade inte någon möjlighet att med befriande verkan betala till Pan Foldo. Att SEB trots detta utbetalade medlen till Pan Foldo utgör en skadeståndsgrundande vårdslöshet.

Elab hade, vid tidpunkten då betalningen till SEB inflöt, inte någon kännedom om de bakomliggande fordringsöverlåtelserna. Denna kännedom fick Elab först sedan SEB genom tingsrättens editionsbeslut förelagts att utlämna de av Pan Foldo undertecknade handlingarna. Elab kände därför inte heller till att SEB:s betalning till Pan Foldo inte skedde med befriande verkan. Tvärtom fick Elab av SEB det uttryckliga beskedet att medlen skulle tillfalla Pan Foldo. Elab hade således fullt fog för att vidta de åtgärder som Elab gjorde i syfte att säkerställa sin betalning. Kostnaden för dessa åtgärder är SEB till följd av sin vårdslöshet skyldig att ersätta Elab.

SEB beviljade den 29 januari 1993, mot säkerhet endast i rembursen, Pan Foldo ett lån för fraktkostnaden på USD 375 000 och hade därför ett eget intresse av att betalningen från Banque du Caire skulle tillkomma Pan Foldo. SEB hade på Pan Foldos begäran utöver den först utfärdade på 6 mkr, till Elab utfärdat två bekräftelser på oåterkalleliga betalningsuppdrag ur rembursen. I den senare av dessa två bekräftelser (daterad den 16 december 1992) upplyste SEB Elab om att betalningsuppdraget, vid händelse av nedgång för dollarkursen, inte helt säkert kunde täckas av rembursens belopp. Redan vid denna tidpunkt var rembursens värde som säkerhet urholkat. Den av SEB utfärdade krediten till Pan Foldo, mot säkerhet i rembursen, gjorde rembursens värde som säkerhet än mindre. Genom att inta hållningen att de influtna medlen skulle utbetalas till Pan Foldo fick SEB en möjlighet att ur dessa kvittningsvis, utöver remburskostnaderna, tillgodogöra sig betalning även för lånet till Pan Foldo. SEB:s tillvägagångssätt innebar således i praktiken att den av den öppnande banken på köparens (Fabas) uppdrag erlagda betalningen kom att erläggas till köparen själv.

SEB åberopade samma grunder för sitt bestridande som angavs i tingsrättens dom. SEB bestred därvid att man haft något uppdrag att lämna råd till Elab, att skadeståndsskyldighet på någon kontraktsrättslig grund – verklig eller uppfattad sådan - föreligger, att man felaktigt avvisat rembursenliga dokument, att man brustit i sin skyldighet som betalningsförmedlare och att man agerat vårdslöst vid lämnande av information. SEB har vidare, på sätt som anges i tingsrättens dom, hävdat att eventuellt skadestånd skall jämkas till noll på grund av medvållande och att eventuellt skadestånd på grund av redovisningsskyldighet är preskriberat.

SEB utvecklade i hovrätten grunderna för sitt bestridande i enlighet med vad som angetts i tingsrättens dom med följande tillägg och förtydliganden.

Påstådd vårdslös rådgivning

SEB har inte varit Elabs rådgivare. Vid tidpunkten för den omtvistade försäljningen av trävaror var Elab kund i en annan bank, SHB. SHB ställde bl.a. ut en s.k. genomförandegaranti om tio procent av kontraktsbeloppet, som var en förutsättning för att rembursen skulle bli operativ och i samband därmed tog SHB del av den i målet aktuella rembursen. Elab var även biträtt av sin egen jurist, nämligen advokaten L.L. från Skellefteå.

Elab har såväl före som efter den omtvistade försäljningen av trävaror till Egypten sålt andra trävaror till Egypten med hjälp av rembursförfaranden utan att Elab varit beneficient under rembursen. Elab har vid dessa tillfällen, liksom i förevarande fall, istället erhållit oåterkalleliga betalningsuppdrag. I det avtal som Elab ostridigt ingått med motparten innan Elab kom i kontakt med SEB anges följande:

”Payment against irrevocable Letter of Credit confirmed by first class bank or bank payment order from SE-Banken”.

Oåterkalleliga betalningsuppdrag utfärdade av SEB under en remburs omfattas av den återgivna skrivningen i avtalet, vilket visar att Elab redan före kontakten med SEB avtalat om det betalningsförfarande som sedan kom att tillämpas.

Påstådd vårdslöshet vid utförandet av uppdrag som förmedlare av betalning

Oåterkalleliga betalningsuppdrag som utfärdas under en remburs kan verkställas endast om rembursenliga dokument presenteras under rembursens giltighetstid. En förlängning av rembursens giltighetstid förutsätter att den öppnande banken, den bekräftande banken och beneficienten är överens därom. En sådan överenskommelse har inte träffats i förevarande fall.

Elab bestred, liksom vid tingsrätten, att skadeståndet skulle jämkas till noll på grund av medvållande och att skadeståndet på grund av redovisningsskyldighet var preskriberat.

Parterna åberopade i stort sett samma sakomständigheter till stöd för sin respektive talan som vid tingsrätten och samma skriftliga och muntliga bevisning som där. Efter redovisning av vad vittnena uppgett anförde hovrätten i sina domskäl följande.

Målet gäller en svensk banks ansvar gentemot en svensk säljare av trävaror, vilka levererats till Egypten. Frågorna i målet är i första hand om SEB haft uppdrag att lämna råd till Elab, om skadeståndsskyldighet på kontraktsrättslig grund föreligger, om banken felaktigt avvisat rembursenliga dokument, om banken brustit i sin skyldighet som betalningsförmedlare eller om banken eljest agerat vårdslöst vid lämnande av information.

I målet är ostridigt att säljare och köpare – Elab, å ena sidan, och först det belgiska bolaget NV Foldo SA och därefter, efter omskrivning av avtalet, det egyptiska bolaget Foldo Masr, å andra sidan - avtalat att betalning av träleveransen skulle ske genom endera ”letter of credit” (remburs dvs. uppmaning till banken att hålla visst belopp till säljarens förfogande) eller ”bank payment order” (bankgaranti), att SEB var bekräftande bank med granskningsskyldighet, att beneficient kom att bli det svenska bolaget Pan Foldo, att de medel som inflöt till SEB från den statliga egyptiska inköpsorganisationen Fabas i februari 1993 avsåg betalning för trävarorna som Fabas köpt av NV Foldo SA, att SEB betalade ut medlen till Pan Foldo och att Elab inte fick någon betalning ur rembursen men väl efter skiljeförfarande från Foldo Masr.

Elab har i målet krävt skadestånd från SEB för förluster, för havda kostnader för ett skiljeförfarande samt för egna och motpartens kostnader för en tappad domstolsprocess.

Elab har i första hand gjort gällande att vad som förekommit mellan parterna utgjort sådant handlande som inneburit att ett uppdragsförhållande uppkommit mellan SEB och Elab och att SEB varit vårdslös vid sin rådgivning. SEB har invänt att banken i samband med remburshandläggningen inte haft någon rådgivande funktion i sina kontakter med Elab och att något avtal inte slutits mellan parterna.

Hovrätten finner mot SEB:s bestridande inte visat att något uppdragsförhållande avtalats mellan parterna. Utredningen i målet ger inte heller vid handen att det för Elab, som biträddes från annat håll, skulle ha förelegat godtagbara skäl för uppfattningen att SEB skulle ha varit införstådd med att något uppdragsförhållande uppkommit mellan parterna. Vad som förekommit i hovrätten föranleder sålunda inte annan bedömning av frågan om något uppdragsförhållande uppkommit mellan parterna än den tingsrätten gjort. Hovrätten anser inte heller att Elab visat att SEB, sedan det konstaterats att något uppdragsförhållande inte förelåg mellan parterna, genom sin ställning och genom den roll som P.C., chef vid SEB:s rembursavdelning, intagit fått en skyldighet att tillvarata Elabs intressen inom ramen för den fortsatta hanteringen av affären.

Elab har i andra hand påstått att SEB avvisat rembursenliga dokument. SEB har invänt att redan det faktum att handlingen ifråga var avfattad på arabiska har gjort att den inte kunnat granskas ”on its face”. Vid översättning av handlingen visade det sig dessutom att denna inte uppfyllt rembursvillkorens krav på hur ett inspektionscertifikat skulle vara utformat.

SEB har här framhållit att betalningsuppdraget enligt rembursen angav som förutsättning för betalning att föreskrivna och med rembursvillkoren överensstämmande dokument presenterades samt att i rembursen angavs inspektionscertifikat från Fabas. Mot detta har Elab invänt att varken E.L. eller någon annan på Elab haft annan kännedom om vilka dokument som fordrades enligt rembursen än att P.C. hos SEB på förfrågan uppgett att det inte skulle vara svårt att uppfylla rembursvillkoren och att SEB i rätt tid fått ett fullgott intyg från inspektörerna låt vara att detta var avfattat på arabiska vilket inte var anmärkningsvärt med hänsyn till avtalssituationen.

P.C. har i sitt vittnesmål uppgett att rembursens konstruktion varit sådan att SEB på uppdrag av beneficienten utställt betalningsuppdrag där SEB åtagit sig att betala likvid när samtliga villkor i rembursen uppfylldes. Han har vidare upplyst att rembursen förfallit på grund av att ett för SEB nödvändigt inspektionscertifikat saknades och att därmed betalningsuppdragen också förfallit. Eftersom inspektörerna inte utfärdade något, enligt P.C:s bedömning, korrekt inspektionscertifikat vägrade SEB att medverka till betalning under rembursen.

Hovrätten konstaterar i denna del att rembursen och betalningsåtagandena innebar att Pan Foldo mot uppvisande av vissa dokument hade rätt till betalning av SEB. Men arrangemanget innebar vidare att Pan Foldo, som var beneficient, gett SEB i uppdrag att betala leverantörerna, däribland Elab, i stället för till beneficienten. Av texten till det oåterkalleliga betalningsuppdraget framgår dock uttryckligt: ”En förutsättning för betalning är, att föreskrivna och med rembursvillkoren överensstämmande dokument presenteras hos oss under rembursen inom dess giltighetstid.” Bakomvarande avtal mellan säljare och köpare hänvisar till letter of credit som gällde för affären och vars remburs bl.a. innehöll krav på besiktningskontroll och att ett inspektionscertifikat utfärdades.

En banks granskningsskyldighet innebär att banken endast skall göra en yttre granskning av dokumenten, inte djupare undersökning av dokumentens äkthet eller av frågan om de innehåller respektive inte innehåller särskilda villkor. En åtskillnad skall alltså göras mellan den bakomliggande transaktionen och den som hänför sig till dokumentgranskningen (se Lars Gorton JT 2003-04 s. 32). Dokumenten skall granskas i förhållande till vad som bestämts i rembursen men också i förhållande till rembursreglerna. Rembursen skall dock inte tilläggas annan innebörd än vad dess ordalydelse ger vid handen. Om dokument är utfärdat på ett språk som är okänt för den granskande banken och dokumentet till det yttre synes vara ett sådant dokument som krävs enligt rembursvillkoren skall det godtas om inga särskilda krav ställs på det språk som används i dokumentet (se Lars Gorton SvJt 2003 s. 969). Dokument skall alltså godtas oavsett vilket språk som detta utfärdats på om det står klart att dokumentet uppfyller rembursens krav. Men höga krav måste ställas på den bevisning som skall ge vitsord åt att även andra dokument än de som uttryckligen anges borde ha godtagits.

Av utredningen i målet framgår att den med arabiska skrivtecken i december 1992 företedda handlingen inte var utformad eller såg ut som ett inspektionscertifikat och att handlingen i flera avseenden avvek från vad ett dylikt intyg skall uppta. Hovrätten anser i likhet med tingsrätten och på de i dess dom närmare utvecklade skälen att skadeståndsgrundande vårdslöshet inte förelegat när SEB inte godtog handlingen såsom ett fullgott inspektionscertifikat, oavsett om SEB i och för sig i det aktuella fallet kan ha haft en skyldighet att goda ett dokument på arabiska. Vad Elab anfört om att den egentliga anledningen till underkännandet av dokumentet var ett rykte om att detta kunde vara förfalskat och att SEB kände till handlingens innehåll eftersom man fått detta muntligt översatt vid överlämnandetillfället, föranleder inget annat ställningstagande.

Vad därefter gäller påståendet om att SEB brustit i sin skyldighet som betalningsmedlare finner hovrätten genom vad som upptagits i målet att Elab inte styrkt sitt påstående om att rembursen förlängts. Såväl rembursen som de oåterkalleliga betalningsuppdragen förlorade, som hovrätten i likhet med tingsrätten kommer fram till, sin giltighet första vardagen efter den 26 december 1992, varvid Elab förlorade den säkerhet för betalning som arrangemanget syftade till. Detta medförde i sin tur att SEB:s betalningsförpliktelse mot Elab upphörde. Därmed upphörde också SEB:s möjlighet att enligt eventuell instruktion från Pan Foldo fullgöra någon betalning till Elab. Påståendet att SEB skulle betala till Elab, även om rembursen upphört att gälla, stöds inte av den i målet åberopade bevisningen. Elab har således inte visat att SEB åtagit sig att utge likvid till Elab utanför rembursen.

Vad slutligen angår frågan om SEB agerat vårdslöst vid lämnandet av information gör hovrätten följande bedömning. I förevarande fall har SEB uppträtt och agerat som en bank med särskilda sakkunskaper i rembursfrågor. Allmänt sett måste en sådan bank anses ha långtgående förpliktelser när det gäller att upplysa om möjliga konsekvenser av en föreslagen transaktion även om inte något uppdrag att lämna råd förelegat. Att annan än uppdragsgivaren fäster avseende vid dylika upplysningar och förslag är ofrånkomligt. Skäl talar onekligen för att den som med fog satt sin tillit till ett dylikt uttalande inte skall bära följden av en skada som ytterst beror på att sagesmannen i sin yrkesutövning förfarit vårdslöst. Behovet av information måste dock vara beroende av vem som nås av informationen, vilka kvalifikationer han har och om han redan känner till problematiken.

Av förhöret med E.L. har framkommit att han ansåg det tveksamt om konstruktionen med att låta Pan Foldo vara beneficient var förnuftig, även om han gjorde bedömningen att den kunde godtas. Frågan i målet i denna del är om SEB agerade vårdslöst när banken föreslog och tillrådde upplägget. P.C:s förfarande kan synas anmärkningsvärt. Att E.L. själv hade kunskap och erfarenhet inom området och att Elab, som inte är någon konsument, haft tillgång till egen advokat och egna bankkontakter ävensom att E.L. kände säljarbolagets representant J.Z. och att han för Elab tidigare gjort affärer med denne är emellertid också faktorer som har betydelse när det gäller frågan om SEB:s ansvar. I målet är upplyst att Elab, såväl före som efter den omtvistade försäljningen av trävaror till Egypten, har sålt andra trävaror till Egypten med hjälp av rembursförfaranden utan att Elab varit beneficient under rembursen. Elab har vid dess tillfällen, liksom i förevarande fall, istället erhållit oåterkalleliga betalningsuppdrag. Att förfarandet innebar vissa risker kan E.L., som har lång och gedigen kunskap om branschen och dess betalningssystem, och därmed Elab, inte ha varit omedveten om.

Sammantagna är omständigheterna sådana att det som förevarit inte heller i detta avseende, oavsett vilken roll P.C. intagit, skäligen kan läggas SEB till last som någon skadeståndsgrundande vårdslöshet.

Målnummer T 4556-03