RH 2004:24

Åklagaren yrkade vid tingsrätten att A.H. skulle dömas för egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § brottsbalken enligt följande gärningspåstående: A.H. har den 12 mars 2001, utan tillstånd, olovligen disponerat Taxi Stockholms, Taxi Kurirs och Taxi 020:s förhyrda mark vid Centralstationen i Stockholm genom att dels ha sin taxibil uppställd på marken och dels nyttja marken för genomfart, varigenom Taxi Stockholm, Taxi Kurir och Taxi 020:s besittning till marken olovligen rubbats.

A.H. förnekade gärningen och anförde följande: Den aktuella dagen hade han lämnat en passagerare vid Centralstationen och ställde därefter sitt fordon i den taxifil som är reserverad för bl.a. Taxi Stockholm. Han hade dessförinnan pratat med en person som företrädde någon organisation och tillsagts att han kunde ställa sig i denna taxifil. Han är ny som taxichaufför och det var inte någon som sade åt honom att han inte fick stå där. Efter någon stund kom det fram en polis som sade åt honom att han inte fick stå där. Eftersom det stod bilar såväl framför som bakom honom tog det ca 15 minuter innan han kunde köra bort från taxifilen. Han blev då rapporterad av polismannen.

Vittnesförhör hölls med R.B. som anförde följande: Det pågick under flera dagar en aktion från de taxiförare – friåkare – som inte var anslutna till något taxiföretag, att nyttja det område intill centralstationen som upplåtits till bl.a. Taxi Stockholm. Han själv tjänstgjorde där endast under en dag och enligt den av honom upprättade anmälan var det den 12 mars förra året. Då han kom till platsen fanns det två fordon i den aktuella taxifilen som inte var berättigade att stå där. Det ena fordonet flyttade efter tillsägelse och det andra fordonet fick en körning varför även det lämnade platsen. Ingen av dessa förare rapporterades. Därefter bevakades infarten till taxifilen och samtliga friåkare som avsåg att köra in i taxifilen upplystes om att de inte fick nyttja taxifilen och att de skulle rapporteras om de körde in där. Rapport skrevs endast beträffande de förare som inte åtlydde tillsägelsen. Av uppsatta skyltar framgick det tydligt vilka bilar som ägde rätt att använda sig av taxizonen. Polisens insats pågick från tolvtiden till omkring klockan tre på eftermiddagen. Sammanlagt rapporterades ett fyrtiotal fordon. De förare som rapporterades kontrollerades genom körkorts- och taxikortskontroll och även bilnumret antecknades.

I målet åberopades ett arrendeavtal enligt vilket Staten genom Statens järnvägar upplåtit ett markområde om ca 200 kvm till Taxi Stockholm, Taxi Kurir och Taxi 020. Området var utmärkt på en karta som bifogades avtalet.

Stockholms tingsrätt (2002-01-14, rådmannen Gunnar Jacobsson samt nämndemännen Ingemar Böcker, Inger Lidberg och Karl-Erik Jonsson) dömde A.H. för egenmäktigt förfarande till dagsböter.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

Genom förhöret med R.B. är det styrkt att A.H. olovligen nyttjat det körfält som upplåtits åt Taxi Stockholm, Taxi Kurir och Taxi 020 och därigenom rubbat deras besittning till området. A.H. skall därför dömas för egenmäktigt förfarande. Brottet förskyller böter.

A.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2003-11-19, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt samt hovrättsråden Agneta Fergenius, referent, och Robert Schött) fastställde tingsrättens dom.

A.H. hördes på nytt och lämnade i huvudsak samma uppgifter som vid tingsrätten med det tillägget att han blev tillsagd av polis först när han stod i taxifilen samt att han trodde att skylten Avtalstaxi var en reklamskylt. Referatet av förhöret med R.B. lästes upp.

Som skriftlig bevisning åberopades av åklagaren arrendeavtal jämte fotografier och karta samt av A.H. stadsplanebestämmelser och karta, skrivelse från Gatu- och fastighetskontoret med bifogade lokala trafikföreskrifter och skrivelser från Stockholms Stads Parkerings AB angående frågan om parkeringsövervakning på Centralplan.

Hovrätten anförde i sina domskäl följande.

Av den skriftliga utredningen framgår följande.

Målet rör förhållanden på den norra delen av Centralplan. Området är reglerat genom stadsplan där marken avsatts för ”trafikändamål”.

Beträffande det i målet aktuella särskilda delområdet om ca 200 kvm för s.k. avtalstaxi gäller ett arrendeavtal av den 15 september 1997 mellan staten och de tre taxiföretagen Taxi Stockholm, Taxi Kurir och Taxi 020. Villkoren i avtalet innebär sammanfattningsvis att detta område upplåtits särskilt med ensamrätt för de tre företagen och dessas service till taxikunder.

På Centralplans norra del finns markerat totalt sex filer för taxitrafiken. Fil 1 och 2 (närmast stationen) omfattas av arrendeavtalet. Fil 1 används för uppställning för att ta emot kunder och fil 2 för genomfart av området. Fil 3 används för s.k. tågtaxi och fil 4 för genomfart. I fil 5 väntar taxibilar på kunder och fil 6 används för genomfart.

Arrendeområdet har försetts med viss skyltning. Det finns vid infarten till området en skylt med texten Avtalstaxi och de tre taxiföretagens namn. Vidare fanns där vid den tidpunkt som åtalet avser en grupp av skyltar, en om parkering märkt P, en med texten ”Reserverade platser” och en med texten ”Stockholms Stads Parkerings AB” samt bolagets telefonnummer. Bolaget har upplyst att något avtal rörande parkeringsövervakning inte finns för området. Skylten med bolagets firma och telefonnummer har senare tagits bort.

För Centralplans norra del gäller fem lokala trafikföreskrifter. Dessa är permanenta. De avser:

1. förbud att stanna fordon inom hela området med giltighetsdatum den 28 juni 1993,

2. på- och avstigningszon med förbud att stanna och parkera fordon på norra sidan – 25 meter (framför Royal Viking) med giltighetsdatum den 13 februari 2001,

3. taxizon med förbud att stanna fordon på östra körbanans vänstra sida – 36 meter med giltighetsdatum den 7 oktober 1997,

4. förbud mot infart med fordon vid södra utfarten vid anslutningen med Vasagatan – västerut med giltighetsdatum den 28 juni 1993,

5. förbud mot trafik med motordrivet fordon på infarten vid anslutningen med Vasagatan med giltighetsdatum den 28 juni 1993. Förbudet gäller inte taxi samt fordon till eller från på- och avstigningszon vid Royal Viking. Förbudet gäller inte heller moped.

Till stöd för sin talan i hovrätten har A.H. anfört bl.a. att arrendeområdet är en del av taxihållplatser på Centralplan, att arrendeområdet, som är allmän och offentlig plats och regleras av lokala trafikföreskrifter, inte avskiljts från det allmänna trafiknätet, att det inte av skyltning eller på annat sätt framgått att det är fråga om enskild mark som inte får befaras eller beträdas, att en skylt på området med texten AVTALSTAXI saknar verkan eftersom den inte har stöd i lokala trafikföreskrifter, att ett av de körfält som omfattas av arrendeavtalet är genomfartsfil och regelmässigt används av privatbilar och andra taxibilar varför arrendeområdet är allmänt befaret samt att taxibolagens arrendeavtal – med hänsyn till att området inte avgränsats genom skyltning – inte kan medföra att beträdandet av området utgjort egenmäktigt förfarande. A.H. har vidare anfört att de lokala trafikföreskrifterna inte gör åtskillnad mellan olika taxifordon av olika varumärken och att en taxichaufför som befar området i enlighet med de lokala trafikföreskrifterna inte med stöd av en civilrättslig reglering kan dömas till straffrättsligt ansvar.

Åklagaren har till stöd för sin talan anfört bl.a. att det område arrendeavtalet omfattar utgör endast en liten del av Centralplan, att arrendeområdet är väl avgränsat och väl skyltat och att avtalet inte kan anses stå i strid med gällande stadsplan eller lokala trafikföreskrifter.

Det antecknas att Högsta domstolen i ett brottmål där en annan taxiförare dömts till ansvar för egenmäktigt förfarande på samma plats och där liknande uppgifter om de rättsliga förhållandena förekommit beslutat att inte meddela prövningstillstånd (beslut 2003-03-13; Ö 4182/2002). Det bör också nämnas att Marknadsdomstolen prövat ett konkurrensrättsligt mål rörande arrendeavtalet (dom 2001-01-25; MD 2000:1).

Den grundläggande rättsliga frågan i målet är vem som i olika avseenden får bestämma över marken på arrendeområdet och på vilket sätt detta får ske.

Att marken utgör sådan allmän plats beträffande vilken lokala trafikföreskrifter kan utfärdas innebär inte inskränkningar i markägarens eller en arrendators befogenhet att civilrättsligt disponera över området för parkering. Om emellertid lokala trafikföreskrifter har utfärdats och dessa inte överensstämmer med civilrättsligt meddelade bestämmelser får de förra antas äga företräde.

De lokala trafikföreskrifterna utgör en offentligrättslig reglering av trafiken på, till och från Centralplan. De tillåter infart för bl.a. taxibilar till Centralplan. Denna rätt till taxiinfart gäller även för arrendeområdet. Avseende annan del av Centralplan än den som omfattas av arrendeavtalet finns en föreskrift om taxizon.

Föreskrifterna skall enligt hovrätten förstås så att de inte reglerar frågan om stannande och parkering av taxibilar på arrendeområdet. Arrendeavtalets reglering av vilka taxibilar som får stanna för att hämta kunder från området kan därmed inte anses stå i strid mot de lokala trafikföreskrifterna. Inte heller kan arrendeavtalet med dess begränsade omfattning till viss del av marken på Centralplan enligt hovrätten anses stå i strid mot stadsplanen och dess ändamål.

Hovrätten kommer därmed till slutsatsen att det är möjligt att med stöd av avtalet hindra en taxiförare att ställa upp sitt fordon i fil 1.

Att en taxibil nyttjar fil 2 för genomfart är däremot förenligt med de lokala trafikföreskrifterna. Oavsett arrendeavtalets förekomst och taxibilens företagstillhörighet utgör en sådan genomfart inte ett sådant handlande som är straffbart såsom egenmäktigt förfarande.

Vad A.H. anfört kan mot R.B:s vittnesmål enligt hovrätten inte föranleda någon annan bedömning av det faktiska händelseförloppet än den tingsrätten gjort. Det får alltså anses utrett att A.H. genom att, trots polismannens föregående tillsägelse som också understötts av upplysningar på skyltar, ställa upp taxibilen i fil 1 rubbat de tre taxiföretagens besittning till marken och att han haft insikt om att detta inte var tillåtet. A.H. skall därför dömas för egenmäktigt förfarande.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan.

Målnummer B 1124-02