RH 2004:30
Fråga om en bil som har parkerats i en s.k. parkeringsficka i direkt anslutning till en körbana skall anses ha parkerats på en väg eller ej.
Den 20 september 2003 utfärdades en parkeringsanmärkning beträffande J.S:s fordon. Som skäl för parkeringsanmärkningen angavs att fordonet hade parkerats på otillåten sida mot färdriktningen. J.S. bestred parkeringsanmärkningen hos Polismyndigheten i Stockholms län. Polismyndigheten lämnade i beslut den 13 januari 2004 bestridandet utan bifall.
J.S. överklagade polismyndighetens beslut och yrkade att betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen skulle undanröjas. Som grund härför anförde han att bilen hade ställts upp på en parkeringsplats på vänster sida bort från vägen men att det på den aktuella vägen rådde parkeringsförbud, varför parkeringen inte hade skett på en väg.
Polismyndigheten bestred ändring.
Södra Roslags tingsrätt (2004-04-07, tingsnotarien Anna Sävenstrand) avslog överklagandet.
I sina skäl anförde tingsrätten följande. Enligt 3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276) får fordon på en väg stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen. På vägar med enkelriktad trafik får fordon stannas eller parkeras på vänstra sidan.
Genom utredningen i målet finner tingsrätten utrett att J.S:s bil varit uppställd i en parkeringsficka i direkt anslutning till Djursholmsvägen. På den aktuella vägen är fordonstrafik tillåten i båda riktningarna. Fordonet var parkerat på vägens vänstra sida i fordonets färdriktning sett. Vid sådant förhållande är inte annat visat än att parkeringsanmärkningen utfärdats korrekt. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.
J.S. överklagade tingsrättens beslut.
Svea hovrätt (2004-05-28, hovrättsråden Bo Wiegert och Linda Hallstedt samt tf. hovrättsassessorn Thomas Hedstrand, referent) avslog överklagandet. I sina skäl anförde hovrätten följande. Frågan i ärendet är om J.S:s bil har parkerats på en väg eller i terrängen. Vad som avses med väg framgår av förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.
I förordningen definieras väg enligt följande.
1. En sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik med motorfordon,
2. en led som är anordnad för cykeltrafik, och
3. en gång- eller ridbana invid en väg enligt 1 eller 2.
Ett område som inte är väg är enligt nämnda förordning terräng. Med körbana avses en del av en väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte en cykelbana eller en vägren.
Enligt 3 kap. 52 § första stycket trafikförordningen (1998:1276) får fordon stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen på en väg. Enligt tredje stycket bör vid stannande eller parkering på en parkeringsplats, som utom tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, om möjligt en parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. Uttrycket ”i omedelbar anslutning till vägen” skulle kunna tolkas som att en sådan parkeringsplats inte är en del av vägen. Bestämmelsen i tredje stycket är dock ett undantag till huvudregeln i första stycket. Ordet ”vägen” i detta stycke bör därför inte tolkas i enlighet med den tidigare nämnda legaldefinitionen av termen väg, utan snarare i betydelsen körbana (jfr RH 2001:14). För denna tolkning talar även att 3 kap.52-57 §§trafikförordningen enligt rubriken handlar om stannande och parkering på väg och inte som 3 kap. 47-51 §§ stannande och parkering i allmänhet.
Det är utrett att J.S:s fordon har parkerats i en s.k. parkeringsficka i direkt anslutning till en körbana på vilken fordonstrafik är tillåten i båda riktningarna. Det är vidare utrett att den aktuella körbanan är belägen inom tättbebyggt område och att bilen har parkerats på vänstra sidan i färdriktningen. Om fordonet skall anses ha parkerats på en väg, har parkering således skett i strid med 3 kap. 52 § första stycket trafikförordningen. Hovrätten anser att en parkeringsficka i direkt anslutning till en körbana är att betrakta som väg enligt punkten 1 i den tidigare nämnda legaldefinitionen. Parkeringsanmärkningen har därför utfärdats korrekt.