RH 2004:62
Utbetalning av ersättningsgaranti till bodelningsförrättare enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken.
Södertälje tingsrätt förordnade genom beslut den 28 oktober 2002 advokaten L.L. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan samborna J.S. och T.M. samt beviljade i samband därmed J.S. ersättningsgaranti till bodelningsförrättare.
L.L. inkom därefter, den 10 augusti 2004, till tingsrätten med en ansökan om utbetalning av den beslutade ersättningsgarantin med ett belopp om 6 250 kr avseende fem timmars arbete. Han anförde i ansökan att bodelningsärendet var avslutat då J.S. hade valt att inte fullfölja bodelningen samt bifogade en kostnadsräkning jämte arbetsredogörelse.
Södertälje tingsrätt (2004-09-09, tingsnotarien Anna Hagstad) lämnade ansökan om utbetalning utan bifall med följande motivering.
Enligt 26 § sambolagen (2003:376) gäller 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken även vid tvist mellan sambor. Enligt 17 kap. 7 a § andra stycket äktenskapsbalken skall beslutad ersättningsgaranti betalas ut om den som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kr. För bedömningen av huruvida ersättningen skall betalas ut eller inte fordras att bodelning först har skett. I förevarande fall har bodelning inte skett. Ansökan om utbetalning lämnas därför utan bifall.
L.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans ansökan om utbetalning. Som skäl för sitt överklagande anförde han i huvudsak följande. J.S. valde att avsluta ärendet sedan sämjedelning av begränsat bohag skett, eftersom det hade framkommit att inte heller T.M. hade några tillgångar av värde att bodela enligt sambolagen. Vid ärendets avslut såg han det som underförstått dels att J.S. kvarstod vid sina beedigade uppgifter i ansökan om ersättningsgaranti om att hennes nettoförmögenhet inte överstiger 50 000 kr, dels att det inte hade framkommit att det fanns någon ytterligare egendom att dela än det bohag som, enligt vad han angett i arbetsredogörelsen, hade sämjedelats. Om han erfarit att en nettoandel överstigande 100 000 kr skulle kunna tillkomma J.S. skulle han inte ha gjort anspråk på ersättning enligt den beslutade ersättningsgarantin.
Domstolsverket bestred ändring med hänvisning till de skäl tingsrätten angett.
Svea hovrätt (2004-11-08, hovrättsråden Gertrud Holmquist och Hans Nyman samt tf. hovrättsassessorn Lars Brandt, referent) biföll överklagandet med följande motivering.
I 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken - som alltså gäller även beträffande sambor - stadgas att beslut om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare avser ersättning av allmänna medel för högst fem timmars arbete (första stycket), att sådan ersättning skall betalas ut om den som har utverkat garantin har en andel i boet som efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kr samt att ersättningen skall betalas ut till bodelningsförrättaren efter ansökan (andra stycket).
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1996/97:9 s. 230) uttalas att ersättningen betalas ut när bodelningshandlingen är upprättad samt att bodelningsförrättare som har rätt till ersättning då skall ge in en kostnadsräkning och en kopia av bodelningshandlingen till rätten.
I 5 § förordningen (1997:407) om ersättningsgaranti vid bodelning föreskrivs att ansökan om utbetalning skall innehålla uppgift om den ersättning som begärs för arbete samt vilken tid som har lagts ner på uppdraget. Det kan dock varken av ordalydelsen i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken eller av bestämmelserna i nämnda förordning utläsas något krav på att även en kopia av bodelningshandlingen skall ges in till rätten.
I förarbetena anges att det i det stora flertalet fall inte finns behov av statligt bidrag för ersättning till bodelningsförrättare. Antingen har båda parter tillgångar och kan själva betala en bodelningsförrättare eller så saknar båda parter tillgångar, varför ingen bodelning behövs. Ersättningsgaranti är tänkt i första hand för situationer där tillgångarna i ett bo är så ojämnt fördelade att den make som påkallar skiftet är mer eller mindre medellös. Ersättningsgaranti bör således inte beviljas om det kan antas att bodelning inte erfordras (a. prop. s. 132).
Har ersättningsgaranti beviljats bör det dock - om det senare visar sig att det saknas tillräckliga tillgångar för att motivera en bodelning - inte som ett villkor för utbetalning av garantin ställas upp ett krav på att en bodelningshandling skall ges in. Bodelningsförrättaren skulle i så fall tvingas genomföra en bodelning trots att detta inte krävs, enbart för att säkerställa rätt till betalning av allmänna medel i ett läge där det just på grund av att tillgångar saknas är tveksamt om betalning kan utkrävas av parterna. I en sådan situation får det i stället med hänsyn till omständigheterna avgöras vilken utredning som krävs för att visa att förutsättningar för utbetalning av garantin ändå föreligger. I lagkommentaren (Renfors & Sverne, Rättshjälpslagen - en kommentar, 1998, s. 251) anges att det bör vara tillräckligt om bodelningsförrättaren intygar att tillgångar saknas.
I förevarande fall saknas det anledning att inte godta de uppgifter som L.L. har lämnat om parternas förmögenhetsförhållanden. Genom dessa uppgifter får det anses klarlagt att J.S., om bodelning hade genomförts fullt ut, inte skulle ha tillskiftats egendom till ett sådant värde att rätten till ersättningsgaranti fallit bort. På grund härav, och då förutsättningar för utbetalning enligt ansökan även i övrigt föreligger, finner hovrätten att överklagandet skall bifallas.