RH 2004:74
I mål om edgång enligt 17 kap. 5 § andra stycket äktenskapsbalken har tingsrätten dömt ut förelagt vite mot make som vägrat att avlägga ed. Frågan om vitet inte borde dömts ut eftersom dels sådant vitesföreläggande som avses i paragrafens första stycke inte förekommit, dels maken inte velat lämnat några uppgifter till bouppteckningen har besvarats nekande. Även fråga om vitet förlorat sin betydelse eller skäl för jämkning av vitet föreligger.
Sedan Sunne tingsrätt förordnat advokaten R.G.M. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan L.W. och H-O.H., har R.G.M. den 30 januari 2004 upprättat en bouppteckning. I mål om avläggande av bouppteckningsed höll tingsrätten den 27 april 2004 sammanträde vid vilket tingsrätten förelade H-O.H. vid vite om 2 000 kr att personligen närvara vid ett sammanträde den 4 maj 2004 samt vid vite om 2 000 kr att då avlägga bouppteckningsed. Vid sammanträdet den 4 maj 2004 inställde sig H-O.H. och uppgav att han inte skulle komma att avlägga någon ed.
Sunne tingsrätt (2004-05-04, rådmannen Sofia Tauson) ålade H-O.H. att betala 2 000 kr i vite för att han inte avlagt bouppteckningsed.
H-O. H. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut om vite.
Till grund för sitt överklagande har H-O.H. anfört i huvudsak följande. Han har inte lämnat några uppgifter till den nu aktuella bouppteckningen, varför han inte vid vite kan åläggas att avlägga ed på bouppteckningen. Bodelningsförrättaren skulle ha ansökt om att han vid vite skulle lämna uppgifter till bouppteckningen och därefter kunde han föreläggas vid vite att beediga sina uppgifter. Han har numera lämnat uppgifter till bouppteckningen och även avlagt ed på desamma vid tingsrätten.
Hovrätten för Västra Sverige (2004-09-27, hovrättslagmannen Kjell Björnberg, hovrättsrådet Christer Ranch, referent, och adjungerade ledamoten kammarrättsassessorn Ulrika Svanholm) avslog överklagandet.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Av 17 kap. 5 § första stycket äktenskapsbalken framgår - såvitt nu är av intresse - att en bodelningsförrättare kan vid domstol ansöka om att en make som underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen föreläggs vite. Av paragrafens andra stycke framgår att en make är skyldig att bekräfta riktigheten av en bouppteckning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det.
Av handlingarna i målet framgår att bodelningsförrättaren valt att inte påkalla sådant vitesföreläggande som avses i det ovan nämnda lagrummets första stycke (jfr Teleman: Bodelning, fjärde upplagan 2003, s. 279). Detta hans ställningstagande kan inte utgöra hinder mot att en make framställer sådant yrkande som avses i lagrummets andra stycke.
Hovrätten har härefter att pröva om H-O.H. kunnat föreläggas vite för att med ed bekräfta riktigheten av den av bodelningsförrättaren upprättade bouppteckningen, till vilken han själv inte lämnat några uppgifter.
I 1920 års giftermålsbalk föreskrevs - först i 11 kap. 20 §, sedermera i samma kapitels 12 § - att make var skyldig att under edsförpliktelse vid bouppteckningen uppge sina tillgångar och skulder samt att make inför rätten skulle beediga upprättad bouppteckning om det yrkades av andra maken eller av borgenär.
Vid tillkomsten av äktenskapsbalken borttogs kravet på att bouppteckning alltid skulle upprättas. I 17 kap. 5 § andra stycket infördes bestämmelser om bouppteckningsed, ”liknande dem som nu finns i 20 kap. 6 § andra stycket ÄB” (prop. 1986/87:1 s. 223). Av såväl ordalydelsen i som tillämpningen av 20 kap. 6 § andra stycket ärvdabalken framgår enligt hovrättens mening att edgång på riktigheten av en för dödsfalls skull upprättad bouppteckning enligt denna paragraf kan åläggas en person som själv inte uppgivit boet. Mot bakgrund av den nyssnämnda hänvisningen till regeln i ärvdabalken får då uttrycket ”en upprättad bouppteckning” i äktenskapsbalken avse bouppteckningen som sådan, oavsett vem som rent faktiskt bidragit med uppgifter till den. Även praktiska skäl synes tala härför. Det bör därför inte komma ifråga att den make som åsidosätter den upplysningsplikt om sina ekonomiska förhållanden som får anses utgöra en grundregel i äktenskapsbalken kan undandra sig att med ed bekräfta att den bouppteckning som upprättats i bodelningsförfarandet är riktig.
Tingsrätten har således förfarit riktigt när den vid vite förelade H-O.H. att med ed bekräfta riktigheten av den upprättade bouppteckningen och när den i det överklagade beslutet den 4 maj 2004 dömde ut vitet.
Av tingsrättens akt framgår att H-O.H. vid ett sammanträde den 17 maj 2004 avlagt ed. Detta förhållande kan emellertid inte anses innebära att det av tingsrätten den 27 april 2004 förelagda vitet förlorat sin betydelse. Ej heller föreligger skäl att jämka det utdömda vitet. Tingsrättens beslut skall därför stå fast.