RH 2004:79
Fråga vid tillämpning av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken om den som bestritt en ansökan om betalningsföreläggande kan anses ha ingått i svaromål.
VM AB ansökte om betalningsföreläggande å BF AB med yrkande om att BF skulle förpliktas att betala visst kapitalbelopp jämte ränta. Sedan BF bestritt ansökan överlämnade kronofogdemyndigheten målet till tingsrätten på VM:s begäran med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Efter att BF bestritt ansökan, men innan målet överlämnades till tingsrätten, försattes BF i konkurs. Tingsrätten förelade VM:s uppgivna ombud att ge in behörighetshandlingar. Ombudet gav in behörighetshandlingar och återkallade samtidigt VM:s talan. Sedan BF:s konkursförvaltare angett att konkursboet inte önskade inträda i rättegången yrkade BF i konkurs genom dess ställföreträdare att tingsrätten skulle pröva målet enligt 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.
Falu tingsrätt (2004-01-16, rådmannen Jörgen Karlsson) avskrev målet från vidare handläggning.
I sina skäl anförde tingsrätten följande. När en kärande återkallar sin talan medför detta i regel att målet skrivs av från vidare handläggning. Svaranden har emellertid givits en möjlighet i 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken att få målet prövat trots återkallelsen om den sker efter det att svaranden ingått i svaromål. Enligt tingsrättens mening skall endast beaktas sådant ingående i svaromål som sker efter målets överlämnade till tingsrätten. Något sådant svaromål har inte lämnats före VM:s återkallelse. BF har alltså inte rätt att få målet prövat. Målet avskrivs därför från vidare handläggning.
BF i konkurs överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle visa målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Svea hovrätt (2004-02-25, hovrättsråden Bo Wiegert och Robert Schött samt tf. hovrättsassessorn Thomas Hedstrand, referent) avslog överklagandet. I sina skäl anförde hovrätten följande. Kronofogdemyndigheten har överlämnat målet till tingsrätten med tillämpning av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. VM:s talan anses därför enligt 60 § samma lag väckt när bolagets ansökan om betalningsföreläggande kom in till kronofogdemyndigheten. Stämning i målet skall enligt sistnämnda paragraf anses utfärdad i och med att rätten förordnar om målets handläggning. Emellertid kan - om de från kronofogdemyndigheten överlämnade handlingarna inte uppfyller de i 42 kap.rättegångsbalken angivna kraven för en stämningsansökan - en efter föreläggande fortfarande bristfällig ansökan avvisas av tingsrätten (jfr NJA II 1991 s. 61). I det aktuella målet var VM:s ansökan inte egenhändigt undertecknad av någon ställföreträdare för bolaget eller befullmäktigat ombud varför tingsrätten förelade bolaget att komplettera sin ansökan i detta avseende. VM efterkom föreläggandet och återkallade samtidigt sin talan. Tingsrätten hade dessförinnan inte förordnat om målets handläggning på ett sådant sätt som i ett fall som detta förutsätts för att stämning i målet skall anses utfärdad.
En återkallelse skall normalt föranleda att ett mål skrivs av. Av 13 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken framgår emellertid att om käranden återkallar sin talan sedan svaranden ingått i svaromål i ett dispositivt tvistemål skall målet prövas, om svaranden yrkar det. Svaromålet skall dock ha avgetts i själva tvistemålet och inte i en summarisk process (jfr Fitger, Domstolsprocessen, 2:a uppl. s. 89, Fitger, Rättegångsbalken s. 13:50 och Welamson, SvJT 1969 s. 931). Eftersom BF i konkurs eller konkursboet inte ingått i något svaromål i tvistemålet vid tingsrätten innan VM:s återkallelse inkom dit saknar de handläggningsåtgärder som tingsrätten därefter vidtagit - i form av bl.a. utfärdande av förelägganden - betydelse för bedömningen om BF i konkurs skall ha rätt att få målet prövat med tillämpning av 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Tingsrättens beslut att skriva av målet har därför varit korrekt.