RH 2004:90
En civilklädd väktare på ett varuhus blev i samband med att han skulle gripa en person som strax dessförinnan begått en stöld på varuhuset misshandlad av denne. Då väktarens ingripande skedde under en rast då han inte var i tjänst ansågs väktaren inte åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken varför gärningen inte bedömdes som våld mot tjänsteman utan som misshandel.
Åklagaren åtalade P.F. för bl.a. stöld, misshandel och våld mot tjänsteman med följande gärningsbeskrivning. P.F. har den 19 augusti 2004 från butiken Hemköp vid Stora torget i Uppsala stulit kondomer, choklad och filmrullar till ett sammanlagt värde av 813 kr. - I samband med den ovannämnda stölden har den butiksanställde T.S. försökt att ingripa mot P.F., som då utanför Hemköp misshandlat T.S. genom att tilldela honom flera slag mot huvudet och överkroppen. Misshandeln har medfört smärta och svullnad. - Efter det att P.F. misshandlat T.S. har han, när väktaren F.T.G. skulle ingripa mot P.F. vid Stora torget i Uppsala, med våld förgripit sig på F.T.G. i dennes myndighetsutövning genom att tilldela honom två slag i ansiktet. Våldet har medfört smärta.
Vid tingsrätten hördes, såvitt gällde åtalet i nyssnämnda delar, de båda målsägandena T.S. och F.T.G. samt P.F.
Uppsala tingsrätt (2004-10-15, rådmannen Annica Sandberg samt nämndemännen Erzébet Persson, Adam Slyk och Erik Höök) fällde P.F. till ansvar för stöld och misshandel av T.S. i enlighet med åtalet. När det gällde den gärning som omfattades av åtalet för våld mot tjänsteman fann tingsrätten, som lämnade en invändning från P.F. om nödvärn utan avseende, styrkt att P.F. uppsåtligen utdelat två knytnävsslag som träffat F.T.G:s kind. I fråga om gärningens rubricering anförde tingsrätten följande. F.T.G. har uppgivit att han försökte legitimera sig och att han presenterat sig, men att han inte säkert kan säga att P.F. uppfattat att han var väktare. På grund härav finner tingsrätten att det mot P.F:s förnekande inte kan anses styrkt att P.F. insett att F.T.G. var väktare. Gärningen skall därför bedömas som misshandel.
Åklagaren och P.F. överklagade domen. Åklagaren yrkade, med åberopande av 17 kap. 5 § brottsbalken, att hovrätten skulle döma P.F. för våld mot tjänsteman i stället för misshandel medan P.F., såvitt nu är i fråga, yrkade att åtalet för våld mot tjänsteman skulle ogillas.
Svea hovrätt (2004-12-16, hovrättslagmannen Göran Persson, referent, hovrättsråden Peter Borgström och Omi Mohammar samt nämndemännen Kerstin Lagerqvist och Bernt Larsson) fann liksom tingsrätten att P.F. skulle dömas för den ifrågavarande gärningen i enlighet med gärningsbeskrivningen men att gärningen skulle rubriceras som misshandel som inte var att anse som ringa. Hovrätten anförde i denna del följande.
Enligt 17 kap. 1 § brottsbalken döms den som med våld förgriper sig mot någon i hans myndighetsutövning för våld mot tjänsteman. Av 17 kap. 5 § brottsbalken följer att bestämmelsen i 1 § skall gälla även om någon utövar våld mot den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning. I 7 § lagen (1974:191) om bevakningsföretag anges att den som är anställd som väktare åtnjuter sådant skydd när han utför sådan tjänst. Av utredningen i målet framgår att F.T.G. var på rast och inte utförde någon tjänst som väktare på Hemköp när han ingrep mot P.F. F.T.G. kan i den situationen inte anses åtnjuta något skydd enligt 17 kap. 5 § brottsbalken. Vid sådant förhållande skall den gärning som P.F. har gjort sig skyldig till mot F.T.G. bedömas som misshandel som inte är att anse som ringa.