RH 2004:97
Vapenbrott och annat brott mot vapenlagen (1996:67). - Referat nr 5 av 17 hovrättsdomar som har meddelats under 2004 (referat RH 2004:93-109). Redovisningen upptar inte alla domar avseende vapenbrott eller annat brott mot vapenlagen som har meddelats av hovrätterna under år 2004. Sålunda saknas domar som inte har vunnit laga kraft i tid för att kunna tas med i RH 2004. Vidare har domar som avsett även andra brott än vapenbrott endast undantagsvis tagits med i redovisningen. Också av andra skäl har vissa avgöranden ansetts inte vara lämpliga att referera.
Gärningen: K.K. har den 7 februari 2004 inne på en restaurang utan att vara berättigad till det uppsåtligen innehaft en laddad revolver.
Tingsrätten fann att gärningen i enlighet med åtalet var att bedöma som grovt vapenbrott och anförde i motiveringen bl.a. följande: Av utredningen framgår att K.K. innehaft ett laddat och livsfarligt handeldvapen. Det lagliga användningsområdet för vapnet torde vara mycket begränsat. Att vapnet var livsfarligt vinner stöd av att det vid provskjutning hos polisen visat sig fungera utan anmärkning. Av utredningen framgår vidare att K.K. varit medveten om att han innehaft ett laddat vapen. Härtill kommer att vapnet påträffades hos K.K. då han befann sig i en fullsatt restauranglokal och att han dessutom tog fram vapnet till allmän beskådan. Att under sådana omständigheter medföra och förevisa ett laddat vapen innebär en uppenbar fara för att människor skall komma till skada, vilket K.K. måste ha förstått. Dessa omständigheter medför sammantagna att gärningen är att bedöma som grovt vapenbrott. - I påföljdsdelen konstaterade tingsrätten att K.K. var 59 år och tidigare dömd endast för trafikförseelser samt att han levde under ordnade förhållanden och var lämplig för samhällstjänst. Tingsrätten, som ansåg att skäl inte förelåg att frångå presumtionen för ett frihetsstraff och att straffvärdet inte översteg minimistraffet, bestämde påföljden till fängelse 6 månader.
Hovrätten, dit K.K. överklagat med yrkande om att han skulle dömas för brott av normalgraden och - i vart fall - att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst samt - om brottsrubriceringen ändrades - att fängelsestraffets längd skulle sättas ned, dömde K.K. för vapenbrott av normalgraden till fängelse 5 månader. I motiveringen hänvisade hovrätten bl.a. till att den aktuella revolvern (på i domen närmare angivna skäl) inte kunde sägas vara ett vapen av utpräglat farlig beskaffenhet och att det inte förelåg någon anledning att anta att K.K. skulle använda vapnet i samband med brott. Sammantaget ansåg hovrätten att K.K:s innehav av revolvern - om än allvarligt - utgjorde ett vapenbrott av normalgraden och att några skäl att frångå presumtionen för fängelse inte förelåg. Vid straffmätningen tog hovrätten sin utgångspunkt i Högsta domstolens straffvärdesbedömning i NJA 2002 s. 256.