RH 2005:10
Fråga om rätt till ersättning för ombudskostnader och kostnader för sakkunnigyttranden i mål om stämpelskatt där taxeringsvärdet inte var relevant som jämförelsevärde vid bestämmande av stämpelskatt eftersom fastigheten till följd av fastighetsbildningsåtgärd var mindre än vid tillfället när taxeringsvärdet åsattes. Värdeintyg eller annan utredning om värdet på fastigheten vid köpetidpunkten krävdes i stället för bedömningen av egendomens värde vid bestämmande av stämpelskatt enligt föreläggande från hovrätten. Den skattskyldige är näringsidkare.
Host G i Göteborg AB (bolaget) förvärvade genom köp den 1 juni 2004 fastigheten Göteborg Gullbergsvass 17:2 för 244 000 000 kr. Fastighetens taxeringsvärde för år 2003 var 265 930 000 kr.
Inskrivningsmyndigheten i Uddevalla beviljade den 13 juli 2004 bolaget lagfart på förvärvet och fastställde därvid stämpelskatten på grundval av taxeringsvärdet för år 2003 till 7 977 900 kr.
Bolaget överklagade beslutet och yrkade att stämpelskatten skulle fastställas till 7 320 000 kr. Till stöd för sitt yrkande i huvudsaken åberopade bolaget ett värdeintyg av civilingenjören L.F. Bolaget yrkade också ersättning för sina kostnader i hovrätten.
Kammarkollegiet tillstyrkte, såsom dess inställning slutligen bestämts, bifall till överklagandet under förutsättning att värdet i intyget avser ett marknadsvärde, men ansåg att bolagets yrkande om ersättning för kostnader i målet inte borde bifallas.
Bolaget inkom därefter med ett kompletterande värdeintyg.
Hovrätten för Västra Sverige (2005-03-23, hovrättslagmannen Kjell Björnberg, hovrättsrådet Ann-Carin Glimstedt, referent, och tf. hovrättsassessorn Anette Arveståhl) fastställde, med ändring av inskrivningmyndighetens beslut, stämpelskatten till 7 320 000 kr. Bolagets yrkande om ersättning för kostnader i hovrätten avslogs.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Enligt huvudregeln i 9 § första stycket lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall vid skattens beräkning egendomens värde bestämmas genom att köpeskillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före det år när ansökan om lagfart beviljas, dvs. i förevarande fall år 2003. Av utredningen i målet framgår emellertid att fastigheten till följd av en fastighetsbildningsåtgärd den 15 januari 2004 var mindre vid förvärvstillfället än vid tillfället när taxeringsvärde åsattes för år 2003. Taxeringsvärdet är således inte relevant som jämförelsevärde. Vid sådant förhållande skall köpeskillingen enligt andra stycket i nämnda lagrum i stället jämföras med egendomens värde vid förvärvstillfället.
L.F. har intygat att värdet på fastigheten vid köpetidpunkten inte översteg köpeskillingen. Han har i ett förtydligande angett att köpeskillingen är marknadsvärdet på den nybildade fastigheten Göteborg Gullbergsvass 17:2. På grund härav och då sistnämnda värde inte översteg köpeskillingen bör stämpelskatten beräknas på köpeskillingen.
Enligt 3 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. gäller som förutsättning för att ersättning skall beviljas bl.a. att den skattskyldige haft kostnader för ombud eller annat som skäligen behövts för att ta tillvara hans rätt.
Av förarbetena till lagstiftningen framgår följande (prop. 1993/94:151 s 174-175).
”Det skall med andra ord ha förelegat ett verkligt behov av sakkunnig hjälp.--- Som nämnts under avsnitt 7.3 skall ersättning inte ges till en skattskyldig som av bekvämlighetsskäl låter ett juridiskt ombud föra talan. Ärenden och mål av enklare beskaffenhet eller där myndigheten i tillräcklig utsträckning redovisat gällande rätt och sakomständigheter bör således falla utanför ersättningsfallen. Vidare bör man kunna ställa högre krav på personer som driver någon form av näringsverksamhet beträffande uppgifter som de till följd av detta kan antas ha större insikt i än skattskyldiga i allmänhet.”
Sedan bolaget i sitt överklagande till hovrätten angett att det inte var korrekt att lägga taxeringsvärdet för år 2003 till grund för beräkningen av stämpelskatten, har bolaget fått ett föreläggande om komplettering av överklagandet med ett intyg om egendomens värde. Detta synes bolaget inte ha velat acceptera utan har i en skrivelse framfört att köpeavtalet skulle visa marknadsvärdet på fastigheten eftersom två oberoende parter kommit överens om en köpeskilling. Efter att kammarkollegiet yttrat sig och avstyrkt bifall till överklagandet har bolaget vänt sig till ett ombud. Ombudet har därefter inkommit med ett yttrande samt de åberopade värdeintygen. Mot bakgrund av vad som förevarit i målet och med beaktande av att klaganden är näringsidkare finner hovrätten att kostnaderna inte varit skäligen påkallade för att tillvarata bolagets rätt. Ersättning för ombudskostnader skall därför inte utgå.
Enligt 9 § andra stycket och 28 § lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter krävs, när taxeringsvärdet inte kan utgöra jämförelsevärde, ett intyg av sakkunnig eller annan utredning för bedömning av egendomens värde och det ankommer på den skattskyldige att till inskrivningsmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. Kostnaden för sakkunnigyttrandena har således inte varit påkallad särskilt för att tillvarata bolagets rätt i hovrätten. Ersättning för utlägg för sakkunnigyttranden skall därför inte heller utgå.