RH 2005:12
Övergrepp i rättssak har bedömts som ringa brott.
Åklagaren yrkade att A.S., född 1964, skulle dömas för grov misshandel av F.P. den 10 mars 2002. Som bevisning åberopade åklagaren bl.a. vittnesförhör med H.S.
Åklagaren yrkade även att A.S. skulle dömas för övergrepp i rättssak enligt följande gärningspåstående: A.S. har den 30 juni 2002 i Malmö ringt hem till H.S. och med hot om våld eller med hot om gärning som medför lidande, skada eller olägenhet angripit H.S. för att denne i mars och april 2002 avgett vittnesutsaga angående grov misshandel vid förhör hos polismyndigheten i Malmö och för att hindra honom från att avlägga vittnesmål i Malmö tingsrätt om den aktuella misshandeln.
Malmö tingsrätt (2003-05-28, chefsrådmannen Göran Staafgård samt nämndemännen Stefan Erixcon, Torbjörn Karlsson och Marianne Lindkvist) ogillade åtalet för grov misshandel men dömde A.S. för övergrepp i rättssak till fängelse en månad.
H.S. berättade: En söndag blev han uppringd av A.S., som frågade honom vad han skulle säga vid rättegången. Han ville inte diskutera den saken med A.S., som sade att han hade blivit utpekad av H.S. H.S. sade också till A.S. att han trodde att denne var skyldig. Efter en stund blev han på nytt uppringd av A.S. Vid detta samtal sade A.S. till honom att han skulle passa sig för vad han sade i rättegången. Dagen efter gjorde han polisanmälan. A.S. frågade inte efter några vittnen.
A.S. förnekade övergrepp i rättssak och berättade: Han ringde till H.S. och frågade om denne visste namnet på den person som ingrep i bråket på nattklubben. H.S. svarade att han var upptagen. När han ringde till H.S. en andra gång, sade H.S. att han var trött på det hela och att han ville ha 10 000 kr, annars ”skulle han sätta dit” A.S.
Tingsrätten uttalade i domskälen följande: Det är utrett att A.S. med anledning av händelsen den 10 mars 2002 ringt upp H.S. A.S:s påstående att H.S. då skulle ha krävt att A.S. skulle betala honom 10 000 kr finner tingsrätten inte vara trovärdigt. Tingsrätten fäster i stället tilltro till vad H.S. berättat. Genom dessa uppgifter är styrkt att A.S. fällt det yttrande som H.S. uppgett. Yttrandet kan inte uppfattas på annat sätt än som ett hot om våld och dess syfte kan inte ha varit annat än att hindra H.S. från att vittna i tingsrätten. Den åtalade gärningen är därmed styrkt och den skall bedömas som övergrepp i rättssak. Övergrepp i rättssak är ett brott för vilket påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar för annat. Några sådana skäl föreligger inte. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse.
A.S. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas eller, i andra hand, att han skulle ådömas en icke frihetsberövande påföljd.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-02-15, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Boel Havelius, referent, hovrättsassessorn Ulf Ahlström samt nämndemännen Basile Antoniou och Sven-Bertil Persson) bestämde påföljden till 100 dagsböter å 120 kr och uttalade i domskälen följande:
H.S. och A.S. har hörts på nytt i hovrätten. Det har härvid inte framkommit något som ger anledning till annan bedömning i skuldfrågan än den som tingsrätten gjort. På de av tingsrätten bestämda skälen är åtalet alltså styrkt, och A.S. skall fällas till ansvar för övergrepp i rättssak. Gärningen består i att han per telefon har uttalat ett underförstått hot; att H.S. skulle ”passa sig” för vad han sade vid rättegången. Det rör sig om ett enstaka hot, som har varit allmänt hållet och som därmed inte kan anses vara av allvarligare karaktär. Gärningen bör med hänsyn härtill bedömas som ringa, och påföljden kan stanna vid ett kännbart bötesstraff.