RH 2005:23
Två dödsbodelägare har med åberopande av 18 kap. 1 a § ärvdabalken väckt talan i eget namn men för boets räkning mot den tredje dödsbodelägaren och en utomstående. Eftersom yrkandena i sak riktats endast mot den utomstående har förutsättningar för talan inte ansetts föreligga.
Delägare i dödsboet efter K.G. är L.G., B.G. och U.G. I ansökan om stämning väckte L.G. och B.G. för K.G:s dödsbos räkning talan mot P.L. och U.G. I första hand yrkade L.G. och B.G. att P.L. skulle förpliktas att till dödsboet återbära hälften av en bostadsrätt eller att utge ersättning för dess värde. I andra hand yrkade de att P.L. skulle förplikats att utge skadestånd om 1 250 000 kr till dödsboet. Som grund för förstahandsyrkandet åberopade kärandena att det köpeavtal som träffats mellan P.L. och K.G. avseende hälften av bostadsrätten var ogiltigt. Som grund för andrahandsyrkandet åberopade kärandena kontraktsbrott bestående i bristande betalning.
U.G. och P.L. bestred käromålet och yrkade att talan skulle avvisas. Som grund för yrkandet om avvisning åberopade de följande. L.G., B.G. och U.G. har inte processbehörighet. De är inte parter var för sig till avtalet som är i fråga i målet. Processbehörigt är endast dödsboet. I mål mot en utomstående gäller, för det fall boutredningsman inte är förordnad, principen om samförvaltning. Denna princip innebär att dödsboets talan endast kan föras av samtliga dödsbodelägare gemensamt och att enighet krävs mellan dödsbodelägarna (18 kap. 1 § ärvdabalken). I mål mellan dödsbodelägare kan emellertid enligt 18 kap. 1 a § ärvdabalken talan föras trots att det inte föreligger enighet. I förevarande mål riktas talan i sak mot P.L., således mot en utomstående, och dödsbodelägarna är härvid hänvisade till att samstämmigt stämma honom. Att kärandena även har stämt U.G. förändrar inte detta förhållande och gör det inte möjligt att kringgå regeln om samförvaltning. U.G. biträder inte kärandenas talan. U.G. har för egen del gjort gällande att hon saknar processbehörighet eftersom hon inte är part till den aktuella rättshandlingen och yrkandet inte heller riktar sig mot henne.
L.G. och B.G. bestred avvisningsyrkandet och anförde följande. Bestämmelsen i 18 kap. 1 a § ärvdabalken medger talerätt även i det fall då utöver samtliga dödsbodelägare även en utomstående är part på någon sida. Då U.G. aktivt uppgivit att hon bestrider talan skall talan även riktas mot henne. Yrkandena i målet riktas också mot henne. U.G:s deltagande i processen är dessutom en förutsättning för kärandenas talerätt. Boutredningsman har inte kunnat förordnas då tillgångarna i dödsboet, bland annat på grund av bostadsrättsaffären i målet, inte har gett utrymme för ett sådant förordnande. Kärandenas rätt att i eget namn men för dödsboets räkning väcka talan är dessutom inte beroende av förordnande av boutredningsman.
Nacka tingsrätt (2004-09-16, rådmannen Bo Kvillner) ogillande avvisningsyrkandet. Som skäl anförde tingsrätten följande.
För det fall särskild dödsboförvaltning inte har anordnats får, enligt 18 kap. 1 a § ärvdabalken, enskilda dödsbodelägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning, om övriga dödsbodelägare är motparter i målet. I det aktuella målet finns det tre dödsbodelägare, L.G., B.G. och U.G. L.G. och B.G. har i eget namn men för dödsboets räkning väckt talan i mål som rör boet. En förutsättning för att talan skall vara tillåten enligt 18 kap. 1 a § ärvdabalken är således att U.G. är motpart i målet. Denna förutsättning är uppfylld genom att L.G. och B.G. har stämt in U.G. som motpart i målet. U.G:s invändning om att hon inte är part till den i målet omtvistade rättshandlingen saknar betydelse för hennes processbehörighet då denna följer av att hon är dödsbodelägare. I målet är förutom dödsbodelägarna även P.L. part. Bestämmelsen i 18 kap. 1 a § ärvdabalken om dödsbodelägares rätt att väcka och föra talan medger även talerätt i de fall då utöver samtliga dödsbodelägare någon utomstående är part på den ena sidan i målet. Detta innebär att L.G. och B.G. har talerätt mot den utomstående P.L. eftersom även U.G. är motpart i målet. I enlighet med ovanstående skall käromålet inte avvisas.
U.G. och P.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa det käromål som L.G. och B.G. fört vid tingsrätten för dödsboet efter K.G:s räkning. L.G. och B.G bestred ändring.
Svea hovrätt (2005-06-13, hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Christina Jacobsson och tf. hovrättsassessorn Magdalena Wikstrand Danelius, referent) biföll överklagandet och förpliktade L.G. och B.G. att solidariskt ersätta U.G. och P.L. för rättegångskostnader i hovrätten. I sitt beslut anförde hovrätten följande.
L.G., B.G och U.G är delägare i dödsboet efter K.G. Frågan i målet är om B.G. och L.G. har rätt att i egna namn men för dödsboets räkning föra den talan som har väckts vid tingsrätten mot U.G. och hennes son, P.L.
Huvudregeln angående talerätt i mål som rör ett dödsbo finns i 18 kap. 1 § första stycket ärvdabalken. Av den bestämmelsen framgår att, när särskild dödsboförvaltning inte har anordnats, dödsbodelägarna gemensamt har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Enligt 18 kap. 1 a § första stycket ärvdabalken får dock enskilda delägare i sådant fall - dvs. när särskild dödsboförvaltning inte har anordnats och när målet rör boet - väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet. Något hinder finns inte mot att en enskild delägare på detta sätt för talan inte bara mot de andra delägarna utan också mot någon utomstående som är inblandad i tvisten. Däremot medger inte bestämmelsen att enbart utomstående stäms in. Beträffande en sådan talan gäller huvudregeln i 18 kap. 1 § ärvdabalken, dvs. att talan får föras endast av samtliga delägare i boets namn (se prop. 1980/81:48 s. 34).
B.G. och L.G. har, sedan tingsrätten med hänvisning till bestämmelsen i 18 kap. 1 a § ärvdabalken förelagt dem att inkomma med utredning om vilka som är delägare i dödsboet efter K.G., angett att deras stämningsansökan också omfattar U.G.
Även om B.G. och L.G. har hävdat att yrkandena i målet framställs även mot U.G., har deras talan vid tingsrätten utformats på så sätt att de yrkar att P.L. skall förpliktas att till dödsboet i första hand återbära hälften av bostadsrätten eller utge ersättning för dess värde och i andra hand utge skadestånd med 1 250 000 kr. De yrkanden i sak som B.G. och L.G. har framställt i målet riktar sig således i realiteten endast mot P.L. Med hänsyn härtill kan enbart den omständigheten att B.G. och L.G. har angett U.G. som svarandepart i målet vid tingsrätten inte föranleda den bedömningen att hon är att anse som motpart till dem i den mening som avses i 18 kap. 1 a § ärvdabalken. Det saknas således förutsättningar för B.G. och L.G. att föra den talan som har väckts för dödsboets räkning. B.G:s och L.G:s käromål vid tingsrätten skall därför avvisas.