Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i den arvsrättsliga lagstiftningen. Sålunda utmönstras den nuvarande principen att dödsbodelä- garna blir personligen ansvariga för den dödes skulder, om inte boet inom viss tid avträds till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs. I stället införs bestämmelser om att en bodelning eller ett arvskifte som sker innan den dödes skulder har betalts skall gå äter.

Vidare föreslås nya bestämmelser om dödsbodelägares rätt att föra talan i mål som rör boet. Enskilda dödsbodelägare skall under vissa förutsättningar få rätt att föra talan som parteri eget namn men för boets räkning. Förslaget i denna del innebär i huvudsak att nuvarande domstolspraxis lagfästs.

Bestämmelserna om dödförklaring föreslås ändrade på några punkter. Bl. a. skall den som har befunnit sig i livsfara och därefter försvunnit kunna förklaras död redan när ett år. och inte som f. n. tre år. har förflutit från försvinnandet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1980/81z48

Propositionens lagförslag

[ Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

l—J

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken dels att 18 kap. "2 &. 21 kap.. 23 kap. 2 :$. 24 kap. 1 & samt 25 kap. loeh 5 åå skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i balken skall införas tre nya paragrafer. 18 kap. l a & samt 19 kap.

12 a och 20 a %. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap.

1115

2

Till dess att egendomen omhän- dertagits av samtliga dödslmdelägare eller av den som eljest har att förvalta boet. skall egendomen. där den ej står under vård av förmyndare. syss- loman eller annan. vårdas av deläga- re som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga värd om egendomen. och har han att oför-

1 Senaste lydelse 197622]

När särskild dädsbojöri'altning inte har anordnats enligt 19 kap. får enskilda delägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet. i den mån kost- naderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.

Wicker någon delägare talan mot dödsboet för egen räkning och har särskild dödsbo/o'rvaltning inte an- ordnats. förs boets talan i målet av

övriga delägare.

äl

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dt'idsbodeläga- re eller av den som iannatfall har att förvalta boet. skall egendomen. om den ej står under värd av förmynda- re. syssloman eller annan. vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit

• Sida 3
•  Original

Prop. l980/81z48 Nuvarande lydelse

dröj/igen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt. där god man för delägare tarvas. hos rätten göra anmälansåsomi 18 kap. föräldrabal- ken sägs. Vad nu ärsagt om delägare gäller ock efterlevande make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. hasvärd eller annan som är närmast därtill otnht'indertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämn- den. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljestfinnes erfor- derligt. Dä anmälan skett. skall soci- alnämnden. där så erfordras, fullgö- ra vad enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning härav äger kommunen erhålla ersättning av boet.

'.)J

Föreslagen lydelse

hand om egendomen skall genast underrätta övriga delägare om döds- fallet och. om det behövs god man "för någon delägare. göra anmälan Itos rätten enligt 18 kap. föräldrz'tbal- ken. Vad som ltar sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom. skall medlem av httshållet som den döde tillhörde. hyresvärd eller annan som är närmast 'till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till social— nämnden. Dä anmälan skett eller f(firhållandet på annat sätt blir känt. skall socialnämnden. om det behövs. göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna . med anledning av detta har komma—. nen rätt till ersättning av boet.

l9 kap.

iZas'

När dödsboet förvaltas av boutred- ningsman får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget nanm men för boets räkning. om övriga delägare är motparter i tnålet och boutrednings— mannen avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet. i den mån kost— naderna täcks av det som har kommit

boet llll godo genom rattegangen.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81:48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a 5

21 kap. Om den dödes gäld

l %%

Vart/er ej efter ansökan. som göres sist en månad efter det bouppteckning förättades. dödsboets egendom av- trädd till förvaltning av boutred- ningsman eller. till konkurs svara delägarna för sådan gäld efter den döde som vid bouppteekningens för- rättande var dem veterlig.

Yppas efter bouppteckningens för- rättande n_v gäld efter den döde och avträdes ej egendomen efter ansökan som göres sist en månad därefter. svarar delägare. sotn sädan tid för- suttit. för den gälden.

2 åå

Sker egendomsavträde efter ansö- kan. som ingivits senare än en månad e ter det bouppteckningen förrät- tades. är delägare plik tig att till döds- boet utgiva det belopp. varmed gäld, som var honom veterlig en månad

När dödsboet förvaltas av testa- mentsexekutor med behörighet att företräda boet i rättegång fär var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och testamentsesektttorn avstår från att föra boets talan. .

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet, i den mån kost— naderna täcks av detsom har kommit boet till godo genom rättegången.

21 kap. Ont den dödes skulder

• Sida 5
•  Original

Prop. 1980/81:48 Nuvarande lydelse

före ansökttingsdagen. överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel. men skall ej vidare mot enskild borgenär stå i ansvar efter vad i 1 s* sägs.

Där borgenär begär det., skall delä- gare med ed fästa. att gäld som yrkandet avser ej var honom veterlig en mättad före ansökningsdagen. Gitter han ej gå eden. skall så anses som hade ([en gälden tidigare varit honom veterlig.

3 .5 Förfaller delägares ansökan om boets avträdande till konkurs. enär egendomen [ stället sättes under för- valtning av boutredningsnu'in. skall så anses som hade ansökan om av- _ träde till sådan förvaltning gjorts den dag konkursansökningen ingavs.

4 ä

Hava delägarna giltig anledning antaga. att de ej skola nödgas infria borgen som den döde tecknat eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej anses såsom veterlig.

8 5

Innan den i ] $$ första stycket stad- gade tiden gått till ända eller. där boet står under fört-'altning av bout- träffats om borgenärens förnöjande. må

redningsman. uppgörelse betalning av gäld verkställas allenast där med fog kan antagas. att betal- ningen ej länder till men för borgenä- rer.

95. Sedan den i 1.5 första stycket stadgade tiden gått till ända. må

LA

Fr'ires/agen lydelse

1 ä'

lnnzm en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades eller. om boet förvaltas av boutred- ningsman. uppgörelse har träffats med samtliga borgenärer om betal- ningen av skulderna får en skuld betalas endast om det med fog kan antas att betalningen inte är till skada

för borgenärerna.

25. Sedan en månad har förflutit efter det att bouppteckningförrättades får

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/81z48 Nuvarande lydelse

borgenär fordra säkerhet för gäld efter den döde. som ej är till betal- ningförfallen och för vilken tillräck- lig säkerhet ejfinnes. Stål/es ej säker- het inom tre månader. må fi'irfallotid ej tillgodonjutas.

m sl Är efter den döde gäld som ej förftdler inom sex månader. må den. där flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam delä- gare. hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsäg- ningen. Borgenär. som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egendom eller tomträtt eller har inteckning. är dock ej skyldig att taga betalningföreförfallodagen. där han inom tre månader efter uppsägning- en giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerheten.

5 &

Sker ege/ulomsavträde efter det bodelningen eller arvskifte ägt rum. skall bodelningen eller skiftet gä äter. Dä gälden finnes ej vara större än att den kan betalas av den dödes tillgångar och. om han var gift. vad av andra makens egendom på hans lott belöpt. om gälden gått i beräk- ning vid bodelningen. skall likväl avträdande till förvaltning av bout- redningsmt'tn allenast omfatta vad som enligt dennes prövning erfordras till gäldens betalning och kostnader- na för förvaltningen. Vad sålunda

' Senaste lydelse 197(_):l(ltll

6 l't'ireslagen lydelse

borgti'närerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka inte harförfallit till betalning och för vilka det inte redan finns tillräcklig säkerhet. Ställs ej säkerhet inom" tre månader. får dödsboet inte längre- tillgodoräkna sig någon förl'allotid.

3 5

Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna arvsfonden ensam delägare. får en skuld sotn inte för- faller till beta/ning inom sex månader sägas upp hos borgenären till betal- ning sex månader efter uppsägning- en. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egen—- dom eller tomträtt eller-har inteck- ning och han inom tre månader efter uppsägningen meddelar att han vill" hålla sig endast till säkerheten. är han dock inte skyldig att ta emot betalning före förfallodagen.

4 s* Sker innan den dödes och boets andra

bodelning eller arvskifte. skulder har beta/ts eller medel till . deras betalning har ställts under sär- skild vård. skiftet gä åter.

skall bodelningen eller

Är skulderna inte större än att de kan betalas av den dödes tillgångar och. om han var gift. vad-som av den andra makens egendom skulle ha belöpt på hans lott för det fall att skulderna hade beaktats vid bodel- ningen. skall återgången begränsas till vad som behövs för att skulderna

• Sida 7
•  Original

Prop. 1980/81:48 Nuvaratule lvdelse

erfordras skall av delägarna utgivas i förhållande till vad envar vid bodel- ningen eller arvskiftet njutit för mycket; och skall bodelningen eller Skiftet i övrigtförblhta ständande.

Yppas hos någon delägare brist. skall denfvllas av de övriga med vad de vid bodelningen eller skiftet vun- nit.

6 sf

Egendom. som såsom

utgivits legat eller jämlikt ändamålsbestäm- melse. skall äterbäras. såvitt det erfordras för täckning av gäld. Fin- nes egendomen eji behåll. skall dess värde gäldas. såvitt ej särskilda skäl

äro däremot.

7 &

Skyldighet att utgiva egendom jäm- likt 5 eller 6 sf skall tillika omfatta ränta eller avkomst av egendomen. Nödig kostnad för egendomen skall ersättas. så ock nyttig kostnad. där den var gjord i god tro.

- Föreslagen fvt/else

och kostnaderna för boets förvalt- ning skall kunna betalas. Vad som sålunda behövs skall utges av delä— garna i förhällande till vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I övrigt skall bodelningen eller skiftet be- stå.

Finns egendtjnn som skall lämnas äter inte i behåll. skall ersättning utges för det värde egendomen hade när återgång påkallades. om det inte finns särskilda skäl mot detta. Upp- kommer brist hos någon delägare. skall de övriga delägarna täcka bris- ten med vad de har fått vid bodel- ningen eller skiftet. Vadsom behövs för att bristen skall kunna täckas skall utges av delägarna i förhållande till vad var och en av dem sålunda har

fått.

'Jl &

Egendom som har utgetts som legat eller i enlighet med en ända- tmilsbestämmelse skall lämnas tillba- ka till boet. om det behövas föratt den dödes skulder skall kunna betalas. Finns egendomen inte i behåll. skall ersättning utges för det värde egendo- men hade när återlämnande påkal- lades. om det inte finns särskilda skäl mot detta.

6 5

Den som enligt 4 eller5 $$ ärskyldig att lämna tillbaka egendom till boet eller att ersätta egendomens värde skall utge även ränta eller avkomst av egendomen. Han har dock själv rätt till ersättning för nödvändiga kostna- der för egendomen oeh. om han vari

• Sida 8
•  Original

Prop. 1980/81:48

Nuvarande fvt/else

ll få

Hava delägarna betalt gäld i strid med vad i 8 # sägs eller. under tid för egendomsavträde enligt 1 s* första eller andra stycket. till men för bor- genärer utgivit legat. fullgjort ända- mälsbestämmelse. sålt. förpantat. an- norledes använt eller ock förfarit boets egendom eller ådragit boet förbindelse. svara de för sådan gäld efter den döde som. då de så _förforo. var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Kom av åtgärden allenast ringare skada eller företogs den av obetänk- sant/tet eller bristande kännedom om boets ställning. skall allenast skade- stånd giildas.

12 & Sker innan all gäld är gulden. svara delä-

bodelning eller arvskifte garna för gäld efter den döde. som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev dern veterlig. Bode/ning skall dock icke medföra sådan påföljd. där efterlevande nut- ken ej erhållit något av den dödes egendom. '

13 %

Hava delägarna, sedan boet blivit avträtt till förvaltning av boutred- ningsman. utverka! rättens förord- nande att boet icke längre skall sålun- da förvaltas. skall i fråga om ansvar för gäld så anses som hade egen- domstn'trädet ej ägt rum.

8. Föreslagen lydelse

god tro. kostnader som har varit till nytta för egendomen.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1980/81 :48 Nuvarande lydelse

14 &

Försitter delägare. som har boet i sitt vård. tid för boupptecknings för- rättande. skall han svara för all den dödes gäld. Samma lag vare. där delägare vid bouppteekningen eller dess edfiistande genom veterligen oriktig uppgift eller svikligt örtigan- de äventyrar borgen/("rets rätt.

15 &

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde. skall ansvarig/teten ock gälla annan boets gäld; oelt är delägare förty i fall som avses i Z 5,” första stycket pliktig att utgiva vad som erfordras för täckning av gäld. som före egendomsavträdet ådragits boet.

16 #

Vad i 1 — 4 samt I I — 15 ss stadgas om skyldighet för delägare att svara för gäld skall ej äga tillämpning å delägare som är omyndig. ej heller å allmänna arvsfonden eller annan som företrädes av god man. men förmyndaren eller gode tnannen skall gentemot borgenärerna svara för ska- da som kommit av hans åtgärd eller

f("irsummelse.

17 få

Hava flera enligt detta kapitel ådra- git sig ansvarför gäld ellerför skada. svara de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits skall dent emel- lan fördelas enligt den i 18 kap. () # stadgade grunden.

föreslagen fvt/else

• Sida 10
•  Original

Prop. 1980/81z48 Nuvart'tnde lydelse

18 s

Har arvinge eller testantetttstagare ej ttjutitförttuin av boet och ej lteller tagit attttatt befattning därmed än att han fullgjort vad ett/igt 18 kap. 3.6 åligger honottt oeh deltagit i boupp- teekningetts ft'irrättande. är han fri från ansvar på grutul av under/riten- ltet att avträda ltoet.

19 s

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät. skall vadi detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillätttpttittg. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet att låta egendotttett eller dess värde gå i betalning för gäl— den.

1 (l

F öres/agen lule/se

23 kap.

2

Mot delägares bestridande mä skifte ej företagas. innan bouppteck- ning skett och all veterlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagits från ansvar för gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild värd.

Skall legat eller t'int'lamälsbestäm- melsc fullgöras av oskifto. mä skifte ej mot delägares bestridande äga rum. innan förordnandet verkställts eller delägaren fritagits frän att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom blivit ställd under särskild värd.

Stär boet under förvaltning av boutredningsman eller testatncnts- cxckutor. mä skifte cj företagas.

lå

Mot någon delägares bestridande får skifte ejföretas innan bouppteck— ning har förrättats och alla kättda skulder ltar beta/ts eller medel till deras betalning ltar ställts under särskild värt.

Skall legat eller ändamälsbcstäm- melse fullgöras av oskifto. får skifte ej mot delägares bestridande äga rutn innan 1'("')r(.>rdnandet ltar verk- ställts eller delägaren ltar fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom ltar blivit ställd under särskild värd.

Stär boet under förs-'altning av boutredningsman eller testaments-

exekutor. får skifte ej företas innan

• Sida 11
•  Original

Prop. 1980/81z48 Nuvarande lidelse

innan denne. anmält att utredningen slutförts.

ll

F öres/(Igen lydelse

denne har anmält att utredningen har slutförts.

24 kap.

Hava. vid samförvahning av döds- bo. delägarna överenskomna! att leva samman i oskiftat bo. gäller. i den män ej annat föranledes av avta- let. om förvaltningens handhavande och boets företräda/ide vad i 18 kap. l ( sägs: och skall vad i 3. 4 och 6 åå samma kapitel är stadgat äga motsva- rande tillämpning.

lå

()ni en dödsbo förvaltas av dclä- garna gemensam! och de har kommit överens om att leva samman i oskif- tat bö. giiller i fråga om förvaltning- en av böel och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. 1 s. om Också

bes'tänzntelserna i 3. 4 och 6 så sam- inte annat har avtalats. ma kapitel skall tillämpas.

I fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i I 8 kap. ! a (' om inte annat avtalas mellan

delägarrm.

25 kap.

Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förflutit tio år eller. där han skulle vara över sjuttiofem år gammal. fem iir. mä ansökan göras om hans dödförkla- ring. Befann sig den bortovarande i livsfara då han veterligen senast vari livet. nzä ansökan ske efter de! tre år förflutit.

Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till iinda. skall rätten. om sådan tid som i l & sägs iir förfluten

'J'f-

Är någon borta och har det sedan han veterligen senast var vid liv förflutit tio år eller. om han skulle vara över sjuttiofem år gammal. fem är. för ansökan göras om hans död- förklaring. Kan det antas att den som är borta befann sig i livsfara då han veterligen senast var i livet. för ansökan göras sedan tre år har för- flutit. t r det utrett att han befann sig i livsfara. för ansökan dock göras sedan ett år har j'örjla/il.

& Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända. skall rätten. om

sådan tid som anges i l s är förfluten

• Sida 12
•  Original

Prop. ]980/81:48 Nuvarande lvdelse

och man ej vet att den hortovarande avlidit. förklara att han skall anses för död: och skall han antagas ltava avlidit. i fall som i l & fi.")rstapankten sägs vid utgången av den mättad då nyss angiven tid gick till ända eller. i fråga om bortovarande som fyllt sextiofem men ej sjuttio är när han veterligen sist var vid liv. vid utgång— en.av den månad under vilken han skulle hava fyllt sjuttiofem är samt. i fall enligt andra punkten i samma paragraf. å den dag eller. om dagen ej är känd. vid utgången av den månad då livsfaran förelåg. l rättens

beslut skall angivas vilken dag sålun— da är att antaga såsom dödsdag.

Föreslagen lydelse

och man ej vet att den lmrtwarande avlidit. förklara att han skall anses för död. Han skall då avlidit. i fall som anges i l & första

antas ha

meningen vid utgången av den mättad dä nvss angiven tid gick till ända eller. i fråga om borttwarande som fyllt sextiofem men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv. vid utgången av den månad under vilken han skulle ha f_vllt sjuttiofem är samt. i fall enligt andra eller tredje mening- en i samma paragraf. på den dag eller. om dagen ej är känd. vid utgången av den månad dä livsfaran förelåg respektive kunde antas före— ligga. l rättens beslut skall anges vilken dag som sålunda är att anta såsom dödsdag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. I fråga om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. om den döde har avlidit före ikraftträdan-

det.

3. Har ansökan om dödförklaring gjorts före ikraftträdandet. tillämpas äldre bestämmelser.

• Sida 13
•  Original

Prop. HSO/81:48

2. Förslag till

13

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

lä giftermälsbalken' skall ha nedan

Föreslagen lydelse

13 kap.

2.5

Emot dödsbmlelägarcs bestridan- de ntä bodelning ej äga rum. innan all veterlig gäld. för vilken den döde svarade. blivit gulden eller delägaren fritagits från ansvar för gälden eller medel till dess betalning satts under särskild vård. Har den dödes egen- dom blivit avträdd till konkurs. må bodelning städse äga rum utan hin- der av delägares bestridande.

Mot någon döclslx'tdelägares be- stridande fär bodelning ej äga rum innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har betal/s eller medel till deras betalning har satts under särskild vård. Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs. får bodelning alltid äga rum utan hinder av någon delägares bestridan- de.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Har den döde avlidit före ikraftträdandet. tillämpas dock fortfarande äldre bestämmelser.

' Balken omtryckt 1978:854.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/81 :48

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1937z8l) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 7ss lagen (1937181) om internationella rättsförhiillanden rörande dödsbo skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3:

Finnes här i riket efter någon som vid sin död ej här hade hemvist egendom som ej är jämlikt 2 55 avträdd till förvaltning av boutred- ningsman. skall anmälan härom utan dröjsmål göras hos polismyndighe- Ien av den som om egendomen har värd eller eljest av anhörig. hus-folk. husvärd eller annan som är därtill närmast. Dä anmälan sker eller för- hållandet eljest varder kuimigt. älig- ge det polismytidig/teten att. där det tarvas. laga värd om egendomen.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av reda penningar. kläder och andra lösören för personligt bruk. mä. sedan kost- naden här i riket för den avlidnes uppehälle. vård och begravning gul- dits. polism)'ndigheten. där det finnes kunna ske utanförjiing för rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist. överlämna egen- domen till anhörig till den avlidne eller. om denne var utländsk med- borgare. till konsul för det land han tillhörde.

fir ej sådant fall för handen som i andra stycket sägs. göre polismyn-

Finns det här i riket egendom efter någon som vid sin död inte hade hemvist här och har egendomen inte avträtts till förvaltning av boutred- ningsman enligt 2 s*. skall anmälan

' om detta titan dröjsmål göras hos

sm'ialnämnden av den som har värd om egendomen eller annars av anhö- rig. medlem uv det hushåll som den döde tillhörde. hyresvärd eller annan som är närmast till det. Då anmälan sker eller förhållandet på annat sätt blir känt. skall soeialnämnden. om de! behövs. ta hand om egendo- men.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av kon- tanter. kläder och andra lösören för personligt bruk. får socialnämnden överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller. om denne var utländsk medborgare. till konsul för det land han tillhörde. Överlämnan- detär doek skejörsl sedan kostnader- na här i riket för den avlidnes uppe- hälle, värd oeh begravning harbe- talts. Överlämnatule får inte ske. om det skulle medföra skada för någon rättsägare som är svensk medborgare eller som har hemvist här.

I annat fall än som avses i andra

stycket skull soeiulnämnden göra

• Sida 15
•  Original

Prop. BSO/81:48 Navara/ale [rdr-*lse

diglteten anmälan till rätten". och förord/te rätten. att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutred- ningsman. och gälle därefter vad i 2 &

sägs.

Dä boutredning. bodelning eller arvskifte sker här i riket. gälle om bode/ägares ansvarig/tel för gäld rad isvensk lag är stadgat. [fall som iö .5 sägs mä doek gäld för vilken den

döde ltäytade till annan än den som är svensk medlmrgare eller här har hemvist icke i ttägot'fall säsam veter— lig anses. med mindre den blivit Itos boutredaingsmannen av borgenären särskilt angiven.

Har någon njutit [att i dödsbo vid bodelning eller arvskifte som,utmn riket företagas i den ore/ning främ— ntande lag stadgar. vare ltan ej enligt svensk lag på den grund ansvarig för boets gäld annat än med den rna/tag- na egendmnen eller dess värde.

[Fires/aga)” [vr/else

anmälan till rätten. som då förord- nar att egendomen skall avtri'idas till förvaltning av boutredningsman. Därefter gäller vad som sägs i 2 5.

71:

Da houlredning. bodelning eller arvskifte sker här i riket ska/[frågan om döds!)ode/ägares ansvar för den dödes skulder bedömas efter svensk lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Har den döde avlidit före ikraftträdandet. tillämpas dock fortfarande äldre bestämmelser.

• Sida 16
•  Original

Prop. [OSO/81:48 16 .

Utdrag

JUSTl'l'l l i [) liPA RTEMENTET PR(')"1"()K01..L vid rcgeringssammanträde 1980-09-25

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförandeaoch statsräden Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren, Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder m.m.

]. Inledning

Sedan ärvdabalken kom till är 1959 har ft.")rhällandevis fä ändringar gjorts i den successionsrättsliga lagstiftningen. En del frågor som rör den arvsrätts- liga lagstiftningen utreds dock f.n. Sålunda skall familjelagssakkutmiga (Ju 19711152) enligt sina direktiv ta upp bl.a. frågan om makes ställning i arvsrättsligt hänseende. De sakkunniga skall även granska systemet med secnndosueeession samt över 'äga ändringar i fråga om kretsen av arvshe- rättigade. Vidare utreds frågan om ställföreträdare för dödsbo som äger fastighet m.m. av en särskild kommitté (Ju 1977ztl7).

I augusti 1977 tillkallades en särskild sakkunnig' föratt utreda frägan om dödslmdelägares ansvar för den dödes skulder samt vissa andra arvsrättsliga frågor. Den sakkunnige. som har bedrivit sitt arbete under beteckningen utredningenmn vissa arvsrättsliga frägor(.lu 1977114). :u'lämnadeijuni 1979 betänkandet (Ds Ju 1979:11) Dödsbt'rdelägarcs ansvar för avlidens skulder m.m. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels betänkandet sotn bilaga I. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytt- randcna som bilaga 2. Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betän— kandet.

Betänkandet innehaller förslag som rör dödsbodelägarnas ans 'är för den dödes skulder. dödsbodelägarnas rätt att föra talan i mål som rör boet. preskription av rätten till arv och testamente. dödförklaring och allmänna

l l-lovrättsrädet Nils Mangärd. Experter: advokatfiskalen Leil" ('iillenius. advokaten Bertil Henriques och direktören Pontus Modigh.

Inledning

• Sida 17
•  Original

Prop. 1980/81:48 17

arvsfondens rätt att avstä egendom. 1 det följande behandlas dessa förslag i skilda avsnitt.

lett särskilt avsnitt berörs ocksäen fråga om polisens skyldighet att ta hand om den avlidnes egendom. Den frågan har tagits upp av polisutredningen i betänkandet (SOU 1979:6) Polisen (s. 1611 f). Betänkandet har remissbe- handlats. Remissyttrandena över den nu aktuella frägan återfinns i prop. .1980/81: 13 s. "204.

1 lagstiftningsärendet har samräd skett med justitiedepartcmentcn i de andra nordiska länderna.

Dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder

• Sida 18
•  Original

Prop. l980/81z48 18

vållats uppsåtligen eller av vårdslöshet. l..-'.rsättningsberl'tttigad är varje skadelidande vars rätt är beroende av boets utredning. Med boets utredning förstas bl.a. betalning av den dödes skulder (se prop. 1933z7 s. 74).

Utredningen har enligt sina direktiv haft i uppdrag att föreslå regler soln är enklare än de tim-'arande och som i högre grad än dessa tar hänsyn till dö"»dsbodelägarnas intressen. samtidigt som bt'n'genärernas behov av skydd fortfarande beaktas. Med anledning av detta har utredningen diskuterat olika alternativ till de nuvarande reglerna. Efter en samlad bedömning av de olika alternativen har utredningen stannat för en lösning som innebär att vissa bestämmelser om delägarnas personliga ansvar ersätts med en regel om återgång av bodelning och arvskifte.

Utredningen föreslär sålunda att det personliga betalningsansvaret upp— hävs i fall då delägarna underlåter att inom viss tid avträda boet till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs. liksom då en delägare som har boet i sin värd försitter tiden för förrättande av lärouppteekning. Det personliga ansvaret skall i dessa fall ersättas med en skyldighet att. om bodelning eller arvskifte har ägt rum innan den dödes skulder har betalts. låta bodelningen eller arvskiftet gä åter. Återgång skall ske även om delägarna inte kände till skalden.

Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till att det personliga ansvaret avskaffas i den omfattning som utredningen har föreslagit och i stället ersätts med en regel om återgång av bodelning eller arvskifte som har skett innan den dödes skulder har betalts.

För egen del vill jag till en början framhålla att de nuvarande reglerna om dödsbodelägares ansvar för den döde: skulder bildar ett visserligen sinnrikt men samtidigt kt'nnplieerat oelt svärtillämpat system. Reglerna torde vidare ha ganska liten praktisk betydelse. Av en enkät som utredningen har företagit hos ett antal banker framgår att flertalet av de tillfrågade bankerna sällan eller aldrig gör gällande personligt ansvar enligt 21 kap. ärvclabal- ken.

I de undantagsfall när reglerna tillämpas kati de dock medföra ett synnerligen strängt betalningsansvar för dödsbodelägarna. Den som t.ex. pa grund av glömska eller bristande kännedom om dessa regler underlåter att avträda boet till förvaltning av boutredningsman eller försitter tiden för f("irrättande av bouppteckning kan sålunda drabbas av ett oinskränkt betalningsansvar för den dödes skulder även om delägaren endast har fått en obetydlig förmån av boet. Detta kan i sin tur medföra att en borgenär får full betalning för sin fordran trots att boet endast har små tillgångar. Regler som leder till sådana resultat är enligt min mening inte lämpliga. De nuvarande reglerna om ett obegränsat personligt ansvar för dödsbodelägarna bör därför ändras.

En utgångspunkt bör enligt min mening vara att den som har en fordran mot den döde i princip inte bör kunna få ut mer än som svarar mot tillgångarna i boet. Det innebär att borgenärerna så länge boet inte har skiftats i allmänhet får hålla sig till boet för att få betalning för sina fordringar.

Dödsbodelägares wrsvar för (!(-'n dör/('s sku/(ler

• Sida 19
•  Original

Prop. 1980/8lz48 19

Ett undantag bör dock gälla i sådana fall då en borgenär inte kan få full betalning därför att någon av dödsbodelägarna har förfarit på ett sätt som ådrar honom skadeståndsskyldighet enligt 18 kap. ö & ärvdabalken. 1 så fall bör borgenären. liksom f.n.. ha rätt till skadestånd av delägaren för den skada som denne har orsakat.

Frågan är då hur borgenärerna skall kunna få ett tillfret'lsställande skydd i fall då boet har skiftats utan att den dödes skulder har betalts. En lösning kan ' vara att ålägga dödsbodelägarna ett personligt ansvar som för var och en av dem är begränsat till vad han har fått ut från boet. En annan lösning är att i f(n'tsättningen lita enbart till det solidariska skadeståndsansvar som delägar- na har enligt 18 kap. ö & ärvdabalken för skador som de vållar någon vars rätt är beroende av boets utredning. Ytterligare en lösning är den som anvisas av utredningen. nämligen att bodelningen eller arvskiftet skall gå åter. Även andra lösningar kan tänkas (se utredningens betänkande s. 64 ff).

Sett ur borgenärernas synvinkel har utredningens förslag vissa fördelar jämfört med de andra lösningar som är tänkbara. Sålunda innebär detta förslag att borgenärerna kan hålla sig enbart till dödsboet och inte. som om lösningen med ett begränsat personligt ansvar för dödsbodelägarna väljs. tvingas att vända sig mot var och en av dem för att få ut hela sin fordran. Till Skillnad från vad som är fallet om borgenärerna endast kunde åberopa skadeståndsreglerna i 18 kap. 6 & ärvdabalken behöver de med utredningens förslag inte heller visa att underlätenheten att betala deras fordringar har skett uppsåtligen eller av 'årdslöshet. Samtidigt tillgodoser förslaget intresset att di'idslmdelägarna. när sådan skadeståndsskyldighet inte förelig- ger. slippcr att svara med mer än vad de har fått vid bodelningen eller arvskiftet. I likhet med remissinstanserna förordar jag därför att detta förslag genomförs.

En fråga som utredningen har berört mera i förbigående är om det finns skäl att i något fall behålla ett obegränsat personligt ansvar för dödsbodelä- garna vid sidan av en återgångsmöjlighet av det slag som utredningen har förordat. Utredningen anser att ett sådant ansvar bör finnas även i fortsättningen dels för delägare som har skiftat boet trots att de kände till att den dödes skulder inte var betalda. dels för delägare som vid bouppteck- ningen eller dess edfästande lämnar medvetet oriktiga uppgifter eller svikligen förtiger vissa omständigheter och därigenom äventyrar borgenä- rernas rätt.

Under remissbehandlingen har domstolsverket ifrågasatt om man inte nu borde ta steget fullt ut och helt utmönstra det obegränsade personliga betalningsansvaret för (lödsbodelägarna. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening har borgenärerna i de speciella fall som utredningen har tagit upp ett tillfredsställande skydd genom det skadeståndsansvar för delägarna som kan komma i fråga enligt lb” kap. ö & ärvdabalken vid sidan av den nämnda återgångsmöjligheten. Jag vill samtidigt erinra om att delägare som medvetet försämrar en borgenärs möjlighet att få betalt för sin fordran kan göras

Dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder

• Sida 20
•  Original

Prop. 1980/81 :48 lt)

ansvariga för detta genom reglerna i brottsbalken om gäldenärsbrott. Med hänsyn till dessa (.nnständighetcr kan jag inte se att det finns skäl att i något fall behålla en så sträng och onyanserad påföljd för dödsbodelägarna som ett obegränsat personligt ansvar för deti dödes skulder utgör.

.lag förordar därför att principen om delägarnas personliga betalningsan- svar överges hclt och ersätts av regler om återgång av bodelning eller arvskifte som har skett i fall då den dödes skulder inte har betalts.

Utredningens förslag om återgång av bodelning eller arvskifte innebär att delägarna skall lämna tillbaka till dödsboet vad de därvid har fått ut. Kan en delägare inte lämna tillbaka allt vad han har fått vid delningen eller skiftet. skall han ersätta boet värdet av vad som brister. Finns det särskilda skäl skall denna ersättningsskyldighet dock kunna jämkas eller helt falla bort.

Detta förslag har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Göta hovrätt anser dock att återgången bör begränsas till behovet i varje särskilt fall. Sveriges dmnareförbund framhåller å andra sidan att återgängen bör vara total i de fall delägarna inte kan träffa uppgörelse med borgenärerna.

För egen del vill jag erinra om att det f.n. finns bestämmelser i 21 kap. 5 & ärvdabalken om återgång av bodelning eller arvskifte för det fall att egendomsavträde sker sedan bodelning eller arvskifte har ägt rum. Enligt dessa bestämmelser skall delningen eller skiftet endast delvis gå åter. om den dödes skulder inte är större än att de kan betalas av hans tillgångar och. om han var gift. vad som av den andre makens egendom skulle ha belöpt på hans lott för det fall att skulden hade. beaktats vid bodelningen. Egendomsavträ- det. och därmed återgången. begränsas då till vad som enligt boutrednings- manncns prövning behövs för att skulderna och kostnaderna för förvaltning- en skall kunna betalas. Vad som sålunda behövs skall utges av delägarna i förhållande till vad var och en av dem har fått för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I övrigt skall delningen eller skiftet bestå. Uppkommer brist hos någon delägare. skall de andra delägarna täcka bristen med vad de har vunnit vid bodelningen eller arvskiftet.

[ förarbetena till 21 kap. 5 & ärvdabalken anges att en total återgång oftast skulle innebära en ('mödigt betungande ändring av det rättsläge som har uppkommit genom bodelningen eller arvskiftet. Som exempel nämns det fallet att den fördelade behållningen har betydande omfattning och att egendomsavträde därefter sker med anledning av en nyupptäckt. förhållan- devis obetydlig skulcl. Vid en total återgång skulle boutredningsmannen bli tvungen att ta hand om den utskiftade egendomen till dess att skulden har betalts. varefter huvuddelen av egendomen skulle återgå till delägarna. En sådan omgång kunde framstå som en tom formalitet. som skulle belasta delägarna med kostnader och beröva dem mt'ijligheten att råda över den egendom som hade tillfallit dem. Av dessa skäl utformades bestämmelserna så att återgången kunde begränsas till vad som behövdes i varje särskilt fall (se SOU 1932:16 s. 376 f.)

Dödsbodelägures ansvar för den dödes skulder

• Sida 21
•  Original

Prop. HSO/81:48 31

Enligt min mening har dessa skäl bärkraft även i den återgångssituation som det nu är fråga om. Jag anser därför att återgängen bör vara total endast i fall då den dödes skulder uppgår till eller överstiger hans tillgångar. [ andra fall bör återgängen vara partiell. Reglerna om ätergångcn torde med fördel kunna utformas efter mönster av de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 5 & ärvdabalken.

Dessa bestämmelser innehåller inte någon föreskrift om att en delägare. som inte kan lämna tillbaka egendom som har tillskil'tats honom. skall ersätta egendomens värde. Även utan en sådan föreskrift är det emellertid tydligt att en sådan skyldighet åvilar delägaren. för såvitt inte någon annan som har förvärvat egendomen är skyldig att utge den till dödsboet. Liksom hittills bör det kunna överlämnas ät rättstillämpningen att avgöra hur ersättningsskyl- (ligheten skall bestämmas i dessa fall. Av allmänna rättsgrundsatser torde följa att jämkning kan ske'i särskilt ömmande fall.

Enligt utredningens förslag skall en delägare som var i ond tro när han gjorde sig av med egendomen. d.v.s. som då kände till eller borde ha känt till att den döde hade obetalda skulder. kunna förpliktas att ersätta. utöver egendt'nnens värde. den skada som han kan ha vållat dödsboet genom att egendomen inte kan lämnas tillbaka. Detta förslag har kritiserats av Sveriges domareförbund. som ifrågasätter behovet av en sådan föreskrift. Även jag anser att det saknas skäl att komplettera ätergängsreglerna med en föreskrift av detta slag. Enligt min mening är det svårt att inse att dödsboet — som om egendomen lämnas tillbaka inte har något annat intresse än att realisera den för att kunna betala den dödes skulder — skulle kunna tillfogas någon skada genom att inte få tillbaka egendomen utan enbart få ersättning för dess värde.

En särskild fråga som har tagits upp av utredningen är hur en återgång skall ske när boet har skiftats helt formlöst. något som inte torde vara ovanligt. [ ett sådant fall föreligger ju inte någon giltig bodelning eller något giltigt arvskifte som kan gå åter om den dödes skulder inte har betalts. För att inte dödsbodelägarna i detta fall skall komma i ett bättre läge än när det föreligger en delning eller ett skifte som kan gå åter bör man enligt utredningen behandla all utdelning av egendom till dödsbodelägarna på samma sätt som när bodelning eller arvskifte har skett. Utredningen föreslår därför en särskild bestämmelse om detta.

Den föreslagna bestämmelsen har lämnats utan erinran under remissbe- handlingen. För egen del kan jag dock inte se att det finns något behov av en sådan bestämmelse. vilken saknar motsvarighet i 21 kap. 5 & ärvdabalken. I och med att det inte föreligger någon giltig bodelning eller något giltigt arvskifte tillhör den dödes egendom alltjämt dödsboet. En delägare som i detta fall har tagit ut egendom från boet är alltså skyldig att på begäran lämna tillbaka egendomen.

Det återstår att ta ställning till en fråga som under remissbehandlingen har tagits upp av riksskatteverket och som gäller dödsbode[ägarnas ansvar för

Dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder

• Sida 22
•  Original

Prop. HSO/81:48 22

den dödes skatteskulder. l:.n. har delägarna enligt olika skatteförfattningar ett begränsat ansvar för sådana skulder. Sålunda svarar delägarna sedan boet har skiftats endast för så mycket av skatten som belöper på hans lott. och han svarar inte i något fall med mer än som har tillskit'tats honom. Punktskatter och arbetsgivaravgifter följer dock reglerna i Zl kap. ärvdalxtlken.

Riksskatteverket ifrågasätter om det är lämpligt att även i fortsättningen ha två olika system när det gäller dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skatteskulder. ett enligt ärvdabalken som innebär att bodelning eller arvskifte kan gå åter i vissa fall och ett annat enligt vissa skatteförfattningar som medför ett begränsat personligt ansvar. Detta kan enligt riksskattever— ket skapa komplikationer i den praktiska tillämpningen. Riksskatteverket anser att starka skäl talar för att samtliga offentligrättsliga fordringar behandlas lika när det gäller d('_')dsbodelz'igarnas ansvar.

För egen del vill jag framhålla att skillnaderna mellan de båda regelsys- temen kommer att bli helt obetydliga. om man genomför de ändringar i ärvdabalken som jag nyss har förordat. Och i den mån de nya reglerna i ärvdabalken är fördelaktigare för döt'lsbot'lelägarna än motsvarande skatte- bestämmelser. skall enligt rättspraxis reglerna i ärvdabalken tillämpas (se NJA 1977 s. 154). Jag anser därför att det i praktiken inte behöver uppstå några problem. om man behåller de nuvarande reglerna för skattefordringar vid sidan av de nya bestämmelserna i ärvdt'lbalken om ansvaret för den dödes skulder. Det är alltså inte nödvändigt att i detta sammanhang se över de regler som rör delägarnas ansvar enligt olika skatteförfattningar. En sådan ("översyn får i stället företas när det i andra sammanhang kan bli aktuellt att ändra dessa regler.

Sammanfattningsvis förordar jag att alla de bestämmelser som f.n. finns i 21 kap. ärvdabalken om dödsbodelägarnas ansvar för den dödes skulder ersätts av en bestämmelse om att bodelning eller arvskifte som sker innan dessa skulder har betalts skall gå åter. Ätergången bör i sin tur regleras i huvudsaklig överenstämmelse med de nuvarande återgt'mgsbestämmelserna i El kap. 5 & ärvdabalken. I samband med detta bör de kvarvarande bestämmelserna i Zl kap. ärvdabalken redigeras om och ändras rent språkligt.

Som en följd av att dödsbodelågarnas personliga ansvar upphävs bör samtidigt den hänvisning som finns i 23 kap. 2 & ärvdabalken och 12 kap. 2 & giftermalsbalken om detta ansvar utgå. En motsvarande följdändring bör göras också i 2 kap. 7 s lagen (1937181 ) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo.

Dödsbodelägares anst-far för den

dödes skulder

• Sida 23
•  Original

I'd LN

Prop. 1980/81 :48

2.2 Dödsbodelägares rätt att föra talan i mål som rör boet

När någon har dött förvaltar dt'idsbodelägarna den dödes egendom för boets utredning. om inte särskild döt'lsboförvaltning har anordnats. Ft'fwrvalt- ningen utövas av delägarna gemensamt. utom när det giiller åtgärder som inte tal uppskov. Delågarna företrz'ider även gemensamt boet mot utom- stående. 1 mål som rör boet för delägarna gemensamt boets talan ( 1.8 kap. 1 & första stycket ärvdz'tbalken).

Om någon av dödsbodelägarna begär det. kan domstol förordna en eller flera btmtredningsmän att ha hand om förvaltningen av boet (19 kap. 1 ;" åt'Vt'labalken). Så snart en boutredningsman har förordnats upphör delägar— nas befattning med boet. Boutredningsmannens uppgift är att företa alla åtgärder som behövs för boets utredning (19 kap. 1 1 5 första stycket ärvdabalken). l lan företräder boet mot utomstående och för boets-talan i mål som rör boet ( 19 kap. 12 & ärvdabalken). I huvudsak samma regler gäller när dödsboet förvaltas av en testamentsexekutor som den döde har utsett genom testamente ("19 kap. 20 % ärvdabalken"). En särskild form för dödsboförvalt- ningen gäller för det fall att boet försätts i konkurs.

I en rättegång fi.")reträds boet alltså av boutredningsman eller testaments- exekutor. om särskild dödsbol'örvaltning har anordnats. och annars av samtliga dödslu'rdelägare i förening. Enskilda delägare kan givetvis föra talan för egen räkning även om deras talan kan synas röra boet (se t.ex. NJA 1961 s. 720. 1964 s. 5-4 och 1965 s. 248). En enskild delägare har däremot i princip inte rätt att föra talan för boet. l rättspraxis har enskilda delägare dock i vissa fall tillåtits att föra talan som parteri eget namn men för boets räkning. Målet har då i allmänhet gällt skyldighet för någon eller några av de andra delägarna att utge egendom till boet. Innebörden av att en delägare för talan som parti eget namn men för boets räkning är att avgörandet i målet får rättskraft mot boet men att den enskilde delägaren svarar för rättegångskostnz'tderna om han förlorar målet. När en särskild dödsboförvaltning inte har anordnats har en sådan talerätt medgetts i tvister dödsbodelägarna emellan. Linder förutsättning att samtliga delägare är parter i målet på kärande- eller svarandesidan (se NJA 1945 s. 605. 1948 s. 689 och 1979 s. 169.) Även när boet har avträtts till förvaltning av boutredningsman har dödsbodelägarna under samma förutsättning getts rätt att som parter i eget namn föra talan för boets räkning. om boutredningsmannen har ansett sig ha slutfört sitt uppdrag eller har avstått från att föra talan för boet ("se NJA 1969 5.437. 1972 s. 586 och 1974 s. 623.)

Enligt utredningen bör den praxis som har utvecklat sig nu lagfästas. dock med vissa modifieringar. Utredningen föreslår att enskilda di'idsbodclägare skall få föra talan i mål som rör boet. om samtliga delägare och endast de är parter. Denna rätt att föra talan skall enligt förslaget gälla vare sig boet förvaltas av delägarna gemensamt eller boet har avträtts till förvaltning av boutredningsman. 1 det senare fallet skall boutredningsmannen dock kunna

Dödsbodelägares rätt att föra talan

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81z48 34

motsätta sig att en sådan talan förs.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Ett par remissinstanser anser dock att boutmdnings- mannen inte bör ha mi'Sjlighet att hindra enskilda delägare från att föra talan för boets räkning i fall då boutredningsmannen avstår från att själv föra denna talan.

För egen del anser jag att det finns skäl att lagfästa den praxis som råder. 1 fall då särskild dödsboförvaltning inte har anordnats bör enskilda delägare alltså kunna väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning. om övriga deltagare är motparter i målet. På så .sätt kommer dödsboet i sin helhet att indirekt bli representerat. och varje delägare får tillfälle att i målet föra fram det material som domstolen kan lägga till grund för sitt avgörande. Jag anser vidare att det inte finns något hinder mot att talerätt medges även i de undantagsfall då utöver samtliga delägare någon utomstående är part på någondera sidan i målet.

Att delägarna för talan som parter i eget namn innebär att de handlar på eget kostnadsansvar. I likhet med utredningen. vars förslag i denna del inte har mött någon erinran under remissbehandlingen. anser jag att enskilda delägare som har väckt talan för boets räkning bör ha rätt till ersättning av boet för kostnaderna i målet. i den mån kostnaderna täcks av vad som har kommit boet till godo genom rättegången.

Den föreslagna talerätten för enskilda dödsbodelägare bör i princip gälla även när en boutredningsman har förordnats och denne. avstår från att föra boets talan. Inte heller i denna situation finns det anledning att begränsa delägarnas talerätt till processer mellan enbart delägarna själva. (')m bt')utredningsmannen avstår från att föra talan mot en utomstående bör delägarna även ha rätt att samfällt i eget namn föra denna talan för boets räkning.

En särskild fråga är om boutredningsmannen. även om han inte själv vill föra talan. skall i enlighet med utredningens förslag kunna motsätta sig att en eller flera delägare för denna talan för boets räkning. Utredningen har motiverat detta förslag med att boutredningsmannen bör kunna hindra att boutredningen fördröjs med processer som enligt boutredningsmannens mening inte kommer att leda till någon fördel för boet. Utredningen har tillagt att det i samband med en talan enligt 19 kap. 5.5 ärvdabalken om entledigande av boutredningsmannen finns mi'ijlighet att få domstolens prövning av frågan om denne hade fog för sin inställning eller inte.

Enligt min mening är det. som har framhållits under remissbehandlingen. mindre lämpligt att frågan om det berättigade i en process som en delägare vill föra prövas endast i ett ärende om entledigande av boutredningsmannen. Det kan över huvud taget ifrågasättas om det finns något behov av en ordning där boutredningsmannen kan motsätta sig en talan som en delägare vill föra som part i eget namn men för boets räkning. Det rättegångskostnadsansvar som åvilar delägarna om de förlorar målet eller förorsakar en onödig rättegång torde vara tillräckligt för att avhålla dem från obefogade processer.

Dödsbodelägarcs rätt att föra talan

• Sida 25
•  Original

Prop. 1980/81z48 25

Till detta kommer att delägare som saknar befogat intresse att få sin talan prövad inte har rätt till allmän rättshjälp. Jag anser därför att utredningens förslag i denna del inte bör genomföras.

.Jag förordar alltså att var och en av delägarna får väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning. om samtliga delägare är parter i målet och boutredningsmannen avstår från att föra talan. Liksom i de fall då boutredningsman inte finns bör delägare som har väckt talan ha rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna i målet. i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.

Utredningen har inte behandlat frågan om delägarna bör ha rätt att väcka och föra talan för boets räkning i fall då en testamentsexekutor är förordnat'l och denne avstår från att föra talan för boet. Enligt min mening bör delägarna i denna situation ha en talerätt som motsvarar den då en boutredningsman har förordnats. Även rätten till kostnadserst'ittning bör vara densamma.

ltredningen har föreslagit att rätten för enskilda dödsbodelägare att föra talan som parter i eget namn men för boets räkning inte skall gälla i fall då de har träffat avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. En sådan rätt skulle enligt utredningen innebära en Onödig lnskränkningi parternas avtalsfrihet. Om en enskild delägare vill föra talan för boet mot en annan delägare. får han enligt utredningen först säga upp avtalet enligt 24 kap. 3 & ärvdabalken eller vända sig till domstol och få avtalet upphävt med stöd av 24 kap. 5 s ärvdabal- ken.

Förslaget har inte kommenterats närmare av remissinstansermt. För egen del finner jag det visserligen vara ett rimligt antagande att dödsbot'lelägare ' som avtalar om sammanlevnad i oskiftat boi allmänhet räknar med att de inte senare skall börja processa mot varandra. Syftet med avtalet kan dock inte i sig antas vara att hindra processer delägarna emellan utan i stället att uppskjuta avvecklingen av dödsboet. Skulle sedan avtalet har träffats en tvist uppkonnna mellan delägarna. finns det anledning för dem att ta ställning till om deras avtal bör bestå. Om ingen delägare ser något hinder mot att fortsätta sammanlevnaden i det oskiftade boet trots den uppkomna tvisten. kan jag inte finna något skäl till att avtalet skall behöva sägas upp för att en enskild delägare skall kunna utöva sin talerätt. En sådan lösning skulle tvärtom kunna innebära att den trygghet som avtalet innebär mot ett skifte rycks undan i ont"")dan. Om någon delägare å andra sidan skulle anse att rättegången innebär en sådan väsentlig förändring i förutsättningarna för avtalet att det bör upphöra att gälla. finns möjlighet enligt 24 kap. Sä ärvdabalken att begära domstolens förklaring om detta. I fråga om avtal som gäller för en obestämd tid har varje delägare även rätt att med stöd av "24 kap. $& ärvdalntlken säga upp avtalet med tre månaders uppsägningstid. De möjligheter som sålunda finns anser jag tillräckligt tillgodose de delägare som med anledning av den uppkomna tvisten vill att avtalet inte längre skall bestå.

Jag förordar därför att enskilda delägare skall ha rätt att föra talan som

Dt'ithhodt'lägares rätt att föra talan

• Sida 26
•  Original

Prop. 1980/81 :48 26

parter i eget namn men för boets räkning även i fall då delägarna har slutit avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Delägarna bör dock kunna avtala om att 'en sådan talerätt inte skall få utövas.

Utredningen har vidare föreslagit att gällande praxis lagfästs såvitt gäller s.k. efterarvingars rätt att enligt 3 kap. 3 & andra stycket ärvdabalken föra talan för egen del om återgång av gåva m.m. Förslaget har i och för sig inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Familjelagssakkutmiga har dock framhållit att de ganska snart kommer att föreslå betydande ändringar i reglerna om makes arvsrätt. varvid 3 kap. ärvdabalken kommer att omarbetas helt. Med hänsvn härtill anser jag att man bör avvakta familjelagssakkunnigas förslag och inte nu göra någon ändringi 3 kap. 3 få andra stycket ärvdabalken.

Utredningen har slutligen f("ireslagit att bestämmelsen i 21) kap. 1 s% ärvdabalken om förrättande av bouppteckning kompletteras med en föreskrift om vem som är behörig att ansöka om förlängning av tiden för att förrätta bouppteckning. Under remissbehandlingen har från domstolshall påpekats att de nuvarande bestämmelserna inte har fi.")ranlett några tillämpningssvårigheter. varför behovet av en lagreglering kan ifrågasättas. Jag delar denna uppfattning och anser alltså att domstolarna även i fortsättningen bör kunna ta ställning till frågan med hjälp av allmänna principer.

2.3 Preskription av rätten till arv och testamente

Den gällande lagstiftningen om arv och testamente förutsätter att en arvinge eller testamentstagare tillträder eller gör anspråk på kvarlåtenskapen inom viss tid efter dödsfallet. [ annat fall preskriberas hans arvs— eller testamentsrätt.

Den allmänna regeln om preskription av rätten att ta arv och testamente finns i 16 kap. 4.5 ärvdabalken. som innebär att en arvinge eller testamentstagare skall göra gällande sin rätt inom tio år från dödsfallet eller från den senare tidpunkt då hans rätt inträder. Är några arvingar eller testamentstagare helt eller delvis okända. gäller dock enligt 16 kap. 1—3 åå ärvdabalken att domstolen skall låta införa en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar med uppmaning till dem att göra sin rätt gällande inom fem år. Om det föreligger särskilda skäl kan domstolen enligt lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente förlänga denna tid med fetn år 1 sänder. dock sammanlagt högst femton år. Vissa bestämmelser om kungörelseförfarandet finns i kungörelsen (19591321) med närmare bestämmelser om kungörandc. varom i 16 kap. 1, 2 och 3 355 ärvdabz'tlken stadgas.

Enligt utredningens förslag skall den allmänna preskriptionstiden förkor» tas från tio till fem år. Utredningen föreslår vidare att de särskilda preskriptionsbestz'immelsernai 16 kap. 1 — 3 så ärvdabalken upphävs. liksom

Preskription av rätten till art-' och testamente

• Sida 27
•  Original

Prop. 1980/81 :48 27

de anslutande f("irfattningarna om f(fn'längning av preskriptionstiden och om kungörelselörlarandct enligt de nämnda bestämmelserna.

För att de förordade preskriptitmsreglerna inte skall medföra rättsfi'irluster för vissa kategorier arvtagare föreslår utredningen att två nya bestämmelser införsi lo kap. 7 resp. H & ärvdabalken. Enligt den ena bestämmelsen skall en bortovarande arvtagare få göra anspråk på kvz'trlåtenskapen även efter preskriptionstidens utgång. om övriga arvtagare som redan har tillträtt arvet kände till att det fanns andra arvtagare. Den andra bestämmelsen innebär att en sekundärarvinge. dvs. den som har blivit arvsberättigad på grund av att en tidigare arvtagares rätt har preskriberats. skall få tillgodoräkna sig en egen preskriptionstid. Denna tidsfrist skall utgöra ett år från den tidpunkt da den tidigare arvtagarens rätt preskriberades.

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del har godtagit utredningens förslag. förslaget avstyrks dock av Göta hovrätt och domstols- verket. som bl. a. anser att det inte finns anledning att minska de redan nu korta preskriptionstiderna.

De arvtagare som har bevakat sin rätt till arv eller testamente efter den döde har givetvis ett starkt intresse av att preskriptionstiden blir så kort som möjligt. Så länge preskriptionstiden löper är ju rättsläget oklart för dem. Frågan är emellertid om detta intresse är så angeläget att det bör få medföra en ff'irsämring för sådana arvtagare som får kännedom om dödsfallet först flera år senare. Det kan visserligen hävdas att den arvtagare som har så liten kontakt med den avlidne att han inte inom de närmaste åren får kännedom om dt'idsfallet får finna. sig i att hans anspråk på arv eller testamente preskriberas. Å andra sidan kan det tänkas fall då en arvlåtare och en arvtagare har haft en samhörighet trots att de inte har stått i regelbunden kontakt med varandra. Som exempel kan nämnas den situationen att arvtagaren har varit bosatt utomlands och arvlt'ttaren här-i landet. Skälet till att en arv-"tagare inte får kännedom om dödsfallet kan också vara att de andra arvtagarna har medvetet underlåtit att underrätta honom om dödsfallet.

Det bör vidare beaktas att redan de nuvarande preskriptionstiderna är ganska korta i jämförelse med de tider som gäller i övriga länder i Västeuropa. Med hänsyn bl.a. till den nuvarande invandringen till vårt land kan det vara olämpligt att tillskapa regler som i allt för stor utsträckning avviker från vad som gäller i dessa länder. En förkortning av preskriptitms- tiderna skulle även medföra att man bryter den rättslikhet som gäller f.n. mellan de nordiska länderna.

Av dessa skäl anser jag att man inte nu bör förkorta de gällande prcskriptitmstidermt. Det finns då inte heller anledning att genomföra de övriga förslag som utredningen har lagt fram i denna del. Jag katt alltså inte tillstyrka att de nuvarande preskriptitmsreglernt'i ändras i något avseende.

Preskription uv rätten till arv

och testamente

• Sida 28
•  Original

Prop. l980/8l:48 28

2.4 Dödt'örklaring

Om någon är borta och viss tid har förflutit sedan han veterligen senast var vid liv, kan enligt 25 kap. ! åi'irvdabalken ansökan göras hos domstol om att han skall förklaras död. I allmänhet krävs att minst tio år har förflutit. (')m den som har försvunnit är över 75 år vid ansökningstillfället. får ansökan dock göras sedan fem år har förflutit. Var den försvunne i livsfara vid försvinnandet, får ansökan göras efter tre år. ] rättspraxis har ganska stränga krav ställts på bevisningen om att livsfara förelåg (se NJA 1977 s. 118 och 1980 s. 44).

l direktiven för utredningen ifrågasattes om inte de angivna tiderna för dödförklaring var onödigt långa. Utredningen har därför diskuterat om de bör förkortas. Enligt utredningen bör emellertid huvudregeln fortfarande Vara tio år eller. om den försvunne var över 75 år. fem år. Däremot föreslår utredningen att treårstidcn för fall då den försvunne var i livsfara förkortas till ett år. Utredningen anser vidare att det för dödförklaring i detta fall bör räcka att det görs sannolikt att den försvunne var i livsfara.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit att huvudregeln för dödför- klaring även i fortsättningen skall vara att det efter försvinnandet har förflutit tio år eller, om den försvunne var över 75 år. fem år. Endast Sveriges advokatsamfund har en annan uppfattning. Enligt samfundet torde det med de kommunikationer vi har i dag vara utomordentligt ovanligt att någon försvinner och inte hör av sig inom rimlig tid, för såvitt han inte har försvunnit för gott. Samfundet föreslår därför att tidsfristen sänks till fem år för normalfallet och till tr' år för fall då den försvunne har uppnått 75 års ålder.

Remissinstanserna tillstyrker vidare allmänt att tiden för di_')dförklaring i fall då den försvunne var i livsfara förkortas till ett år. Däremot anser nagra remissinstanser att det nuvarande kravet på full bevisning i dessa fall inte bör mjukas upp och ersättas av en sannolikhetsbedömning.

För egen del vill jag till en början framhålla att en dödförklaring enligt svensk rätt medför alla de rz'ittsverkningar i personligt och ekonomiskt hänseende som inträder när någon har dött. Detta gör att en dödförklaring bör få meddelas endast om mycket starka skäl talar för att den försvunne verkligen är död. Långa tidsfrister minskar givetvis risken för en oriktig dödfi'irklaring. Även om det numera finns stora möjligheter att kommu- nicera med närstående t.o.m. från de avlägsnaste orter. kan frånvartm av livstecken inte utan vidare anses ge fog för att ett dödsfall har inträffat. Med ,hänsyn till detta och då huvudregeln för dödförklaring i flertalet västeuro- peiska länder. hl.a. de andra nordiska länderna. är att det skall ha förflutit tio år eller. om den försvunne var över 75. år. fem år från försvinnandet. är jag inte beredd att föreslå att de motsvarande tider som f.n. gäller i Sverige förkortas.

Ar det utrett att den försvunne var i livsfara när han försvann. minskar

Dödförklarin g

• Sida 29
•  Original

Prop. 1980/81z48 29

emellertid betänkligheterna mot att han förklaras död redan när en ganska kort tid har förflutit efter försvinnandet. Liksom i bl.a. Danmark och Norge bör det i detta fall vara tillräckligt med en ettårstid.

En ettårstid måste däremot anses för kort när det inte är utrett titan bara sannolikt att den försvunne var i livsfara vid försvinnandet. Å andra sidan synes den nuvarande huvudregeln om tio resp. fem år för lång i sådana fall då omständigheterna tyder på att den försvunne var i livsfara men full bevisning om detta inte går att åstadkomma. En uppmjukning av det nuvarande ganska stränga beviskravet kan enligt min mening försvaras. om tiden sätts till tre år. Jag förordar därför en treårstid för sådana fall då det visserligen inte är utrett men ändå kan antas att den försvunne var i livsfara vid försvinnandet.

Om det sedan ansökan om dödförklaring har gjorts hos en domstol inte blir klarlagt att den som är borta har avlidit. skall domstolen enligt 25 kap. 4 & ärvdabalken utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse på den bortovarande att anmäla sig hos domstolen inom viss tid. 1 kungörelsen skall även var och en som kan lämna upplysningar i ärendet anmanas att göra det hos domstolen. Kungörelsen skall genom domstolens försorg föras in i Post— . och Inrikes Tidningar och ortstidning. Enligt slå lagen (19771654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. (kungörandelagen) bör kungörandet göras också i annan form (s. k. stödjande kungörande). om syftet med tillkännagivandet därigenom främjas och kostnaderna för detta inte blir oförsvarligt höga.

Enligt utredningen bör domstolen ges möjlighet att föra in kungörelsen även i utländska tidningar. framför allt när det är fråga om dödförklaring av en utländsk medborgare. Utredningen anser att det är tveksamt om domstolarna med stöd av enbart de nämnda bestämmelserna om stödjande kungt'jrande skulle överväga att använda sig av förfarandet med kungörelse i utländska tidningar. Utredningen föreslår därför en uttrycklig bestämmelse i 25 kap. 4å ärvdabalken om att kungörelsen kan införas också i sådana tidningar.

Under remissbehandlingen har domstolsvcrket avstyrkt detta förslag. medan hovrätten för Övre Norrland har ifrz'igasatt om den föreslagna bestämmelsen behövs. Övriga remissinstanser har inte kommenterat försla- get i denna del.

För egen del vill jag erinra om att det i prop. 1976/77:63 med förslag till kungörandelag har framhållits att bestämmelserna om stödjande kungöran- de har stor betydelse för att kungörandet skall bli effektivt och att ett sådant kungörande inte bör underlätas utan starka skäl. Vidare har nämnden för samhällsinformation. som enligt 5 ä kungörandelagen meddelar allmänna råd för tillämpningen av lagen. understrukit vikten av att myndigheterna överväger stödjande kungörande och påpekat att. om målgruppen finns utomlands. detta regelmässigt är ett starkt skäl att använda sig av ett sådant kungörande. t.ex. i en tidning som har spridning i det landet.

Med hänsyn till detta kan jag inte se att det finns något behov av att föra in

Dödförklaring

• Sida 30
•  Original

Prop. BSO/81:48 30

en särskild bestämmelse i 25 kap. 4 & årvdalmlken om att kungörelse kan ske även i utländska tidningar. Jag tillstyrker därför inte utredningens förslag på denna ptinkt.

2.5. Allmänna arvsfondens rätt att avstå egendom

Om den som avlider saknar arvsberättigad make eller släkting. tillfaller arvet allmänna arvsfonden (5 kap. l % ärvdabalken). Egendom kan tillföras arvsfonden även genom gåva och testamente. Bestämmelser om fonden finns i lagen (193281) om allmänna arvsfonden.

Fondens egendom skall förvaltas av kammarkollegiet som en särskild fond för att främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade (1 s”). En tiondel av de medel som flyter in under ett räkenskapsår skall läggas till fonden. medan återstående nio tiondelar samt avkastningen på kapitalet skall vara tillgängliga för utdelning. Beslut om understöd ur fonden meddelas av regeringen. Understöd får inte ges för åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta (2 s).

Kammarkollegiet får på fondens vägnar godkänna testamente till annan än fonden om det inte föreligger anledning till klander. Kan testamentet antas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja. får godkännande ske även om klanderanledning föreligger eller bevakning inte har ägt rum (4 s). Arv som tillfallit fonden kan avstås helt eller delvis till annan. om det med hänsyn till arvlåtarens uttalanden eller andra särskilda omständigheter kan antas öve rensstäm ma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i annat fall kan arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära. om det kan anses billigt. Beslut om arvsavstående fattas av regeringen eller. efter dess bemyndigamle. av kanunarkollegiet. I vissa fall krävs riksdagens medverkan (5 5).

Egendom som har tillfallit fonden och som inte har avståtts skall säljas. Enligt förordningen (19711727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m. skall den säljande myndigheten se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och att den i varje fall inte understiger egendomens saltnfz'irde. om inte annat särskilt föreskrivs. Lös egendom skall säljas på offentlig auktion av den gode man som enligt 75 arvsfondslagen har förordnats av tingsrätten att vid boutredningen företräda fonden (8 & arvsfondslagen). Särskilda regler gäller beträffande tomträtt och fordring- ar.

Enligt utredningen är de nu gällande bestämmelsermr om avstående och om försäljning av fondens egendom till nackdel för sådan egendom som är intressant från kulturhistoriskasynpunkter eller från natur- eller kulturvårds- synpunkt. Bestämmelserna medför att sådan egendom i vissa fall inte kan bevaras. Utredningen föreslår därför att arv som avser egendom som är värdefull från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårds- synpunkt skall få avstås till någon som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt.

Allmänna arvsfondens rätt att (It-"Slå

egendom

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/8 I :48 3]

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna del har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det titan erinran. Kammarkollegiet. som anser att förslaget i realiteten medför en utvidgning av fondens ändamål. föreslår att det i l s* i arvsft'mdslagen skall anges att fonden också har till uppgift att på det sättet främja kulturhistoriska intressen samt vård av natur och kultur och att fonden katt avstå egendom som är värdefull från kulturhistorisk synpunkt etc. Vidare anser kollegiet att avstående av egendom bör ktitina ske endast till f("irmån för juridisk person.

Jag delar utredningens uppfattning att gällande bestämmelser kan innebära nackdelar för egendom som är värdefull från kulturhistoriska synpunkter eller med hänsyn till natur— eller kulturvård. De begränsade möjligheterna till avstående av fondens egendom i förening med bestäntmelv serna att försäljning av fast egendom skall ske till högsta möjliga pris skulle sålunda kunna innebära en risk för att egendom som är intressant från t. ex. kulturhistorisk synpunkt inte kan bevaras. Det finns således skäl som talar för att utredningens förslag genomförs.

Det bör dock beaktas att det är en väsentlig skillnad mellan de möjligheter som allmänna arvsfonden f. n. har att avstå egendom och den ordning som föreslås av utredningen. De nuvarande bestämmelserna förutsätter att det föreligger en personlig anknytning mellan arvlåtaren och den sotn egendomen avstås till. medan utredningens förslag innebär att arvsfonden skall kunna avstå egendom även för att tillgodose vissa allmänna intressen. En sådan utvidgning väcker frågan om inte avstående bör få ske även för andra ändamål (jfr LU 19795811217'). Det kan nämnas att tanken att arvsfonden skulle kunna avstå bl.a. kulturhistoriskt intressant egendom behandlades år 1969 i samband med en ändring i arvsfondslagen. Tanken avvisades emellertid då med hänsyn till de principiella betänkligheter som förelåg mot att utvidga arvsfondens ändamål för vissa speciella situationer (se prop. 1969183 5. 47).

Härtill kommer att det i detta ärende inte" har dokumenterats vilket praktiskt behov som kan finnas av en sådan möjlighet till avstående som utredningen har föreslagit. Enligt min mening bör denna fråga och de övriga spörsmål som gäller en eventuell utvidgning av fondens möjligheter att avstå egendom utredas ytterligare innan slutlig ställning tas till utredningens förslag.

Med hänsyn till det sagda kan jag inte förorda att utredningens förslag genomförs nu. utan frågan får tas tipp senare i lämpligt sammanhang.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för btidgctdcpartementet.

2.6 Polisens skyldighet att ta hand om avlidnas egendom

Till dess att en avlidens egendom har kommit under förvaltning av samtliga dt'ödsbot'lelz'igare eller av boutredningsman eller testamentsesektitor skall egendomen enligt lts' kap. 2 5 första stycket ärvdz'tbalken i regel vårdas av

Polisens skyldig/tet att ta lllllltf om ttt'litllitts egendom

• Sida 32
•  Original

Prop. 1980/81 :48 32

delägare som sammanbodde med den döde eller annars kan ta vård om egendomen. Finns det inte någon som sålunda tar vård om egendomen. skall enligt 18 kap. 2 å andra stycket ärvdabalken husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill ta hand om egendomen. (_)ekså polismyndighet har en sådan skyldighet. om dess biträde begärs eller annars behövs. Den som har tagit hand om egendomen kan välja mellan att själv tillkalla delägare och att göra anmälan till socialnämnden. 1 det senare fallet är socialnz'imnden skyldig att fullgöra den provisoriska f("irvaltning som normalt ankommer på dödsbodelägarna. _

()m den döde saknade hemvist här i landet. gäller särskilda regler enligt 2 kap. 3 & lagen (193731) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Har den dödes egendom inte avträtts till förvaltning av boutred— ningsman. skall den som vårdar egendomen göra anmälan till polismyndig- heten. Då anmälan sker eller fi'irhållandet annars blir känt skall polismyn— digheten ta vård om egendomen. om det behövs. Om egendomen är av ringa värde och består huvudsakligen av kontanter och lösöre för personligt bruk får polismyndigheten. sedan begravningskostnader m.m. har betalts. under vissa förutsättningar lämna egendomen till anhörig till den döde eller konsul för hans hemland. 1 annat fall skall polismyndigheten göra anmälan till domstol. som har att förordna boutredningsman.

Polisutredningen har i betänkandet (SOU 1979:6) Polisen tagit upp vissa speciella uppgifter som f. n. åvilar polismynt'ligheterna. bl.a. polisens skyldighet att ta vård om avlidnas egendom. Utredningen framhåller att det redan av de allmänna bestämmelserna om polisens verksamhet följer att polisen i detta fall. liksom i andra samtmtnhang. är skyldig att ge allmänheten upplysningar och hjälp. Bestämmelsen i 18 kap. 2 å andra stycket ärvdabal- ken om polisens medverkan vid dödsfall leder emellertid enligt utredningen till att polisen belastas med att ta emot anmälningar och utföra uppgifter som sakligt sett bör ankomma på en socialnämnd. Denna bestämmelse bör därför ändras så att vad som sägs där om polismyndighetens uppgifter utgår. Enligt utredningen finns det inte heller något sakligt skäl för att polisen. när den avlidne hade hemvist utomlands. skall behöva vidta åtgärder av rent social karaktär. t.ex. att ombesörja begravning. Dessa åtgärder bör i stället ankomma på socialnämnden. Utredningen förordar därför att 2 kap. 3 s lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo ändras så att vad som sägs där om polismyndigheten i stället kommer att gälla socialnämn- den.

Polisutredningcns betänkande har remissbebandlats. Därvid har praktiskt taget alla remissinstanser tillstyrkt att polisen befrias från sin skyldighet att ta hand om avlidna persOners egendom och att denna uppgift i fortsättningen läggs enbart på socialnämnden. Jag har samma uppfattning och förordar att 18 kap. "2 sandra stycket ärvdabalken och 2 kap. 3 ; lagen om internationel- la rättsfi'irhällanden rörande dödsbo ändras i enlighet med detta.

Polisens skyldig/tel (lll ta hand om avlidnas egendom

• Sida 33
•  Original

Prop. 1980/81z48 33

2.7 Ikraftträdande m. m.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1981. När det gäller reglerna om dödsbodelägarcs ansvar för den dödes skulder bör dock de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpas. om den döde har avlidit före ikraftträdandet. Vidare bör i fråga om dödförklaring gälla att äldre bestämmelser skall tillämpas. om ansökan om dödförklaring har gjorts före ikraftträdandet.

Ikraftträdande m. m.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1980/81:48 34

Rätten för enskilda dödsbtxlelägare att företräda boet i rättegång gäller endast när delägarna för talan som kärande. Detta framgår av kravet på att de skall "väcka och föra talan". Enskilda delägare kan däremot inte företräda boet pä svarandesidan. En tttomstäende som vill utverka ett rättskraftigt avgörande mot boet måste alltsä även i fortsättningen stämma in boet som sådant. varvid det företräds av delägarna gemensamt. Även en delägare som för talan mot boet för egen del får stämma in boet som sådant. Boet företräds då av de övriga delägarna.

Rent tekniskt har de enskilda delägarnas talesrätt utformats som en rätt att föra talan som parter i eget namn men för boets räkning. Det innebär att avgörandet i målet fär rättskraft mot boet men att delägarna för talan på eget kostmtdsansvar. F.nligt andra stycket kan de dock i vissa fall få ersättning av boet för sina kostnader.

En förutsättning förde enskilda delägarnas talerätt är att samtliga delägare ärparter i målet. Ett exempel äratt tre av fyra delägare väcker talan mot den fjärde om att denne skall utge viss egendom till boet. Om en av de tre delägarna vill förhålla sig neutral och alltså stå utanför rättegången. har de andra delägarna talerätt endast om deras talan riktas också mot denne. alltså med yrkande att också han skall utge den omtvistade egendomen.

De enskilda delägarnas talerätt är emellertid inte begränsad till fall då enbart delägarna i dödsboet är parter i målet. Något hinder finns inte mot att en enskild delägare för talan inte bara mot de andra delägarna tttan ocksä mot någon utomstående som är inblandat'l i tvisten. 1 det tidigare nämnda exemplet kan de tre delägare som vill väcka talan mot den fjärde alltså stämma in även t. ex. dennes make om det finns anledning till det. Däremot medger inte bestämmelsen att enbart utomstående stäms in. Beträffande en sådan talan gäller huvudregeln i 18 kap. 1 s'. dvs. talan får föras endast av samtliga delägare i boets namn.

När flera delägare för talan för boets räkning med stöd av förevarande bestämmelse gäller 14 kap. 8 s" andra stycket rättegångsbalken . dvs. endast en dom kan ges för dem alla. Det innebär att en handling som en av dem företari rättegången gäller även till förmän för de andra delägarna. ()men av delägarna överklagar domen gäller det alltså också för de andra.

l—"ördet fall att dödsboet är försatt i konkurs gäller enligt 20 & konkurslagen att boet företräds uteslutande av ktmkursförvaltaren_ Enskilda dödsbodel- ägare kan alltså inte i ett sådant fall väcka och föra talan för boets räkning med stöd av förevarande bestämmelse. Om de ändå gör det torde domstolen dock böra bereda konkursboet genom konkursföwaltaren tillfälle att överta deras talan innan den avvisas (jfr NJA 1978 s. 347"). Har de väckt talan redan innan dödsboet försattesi konkurs. torde 22 s" konkurslagen kunna tillämpas analogt. Det innebär att konkursboet kan överta delägarnas talan men att. om det inte sker. delägarna kan fortsätta rättegången utan att den egendom som tvisten gäller anses tillhöra konkursboet.

Andra stycket. Som tidigare har nämnts för enskilda delägare talan enligt

[8 kap I (1 s* ärvda— [va/ken ota)

• Sida 35
•  Original

Prop. 1980/8lz48 35

första stycket pä eget kostnadsansvar. Förlorar de målet får de alltsä stå för både sina egna och motpartens rättegångskostnader. Om de däremot vinner målet, har de i regel rätt till ersättningav motparten för sina kostnader. I vissa fall mäste de dock även då stå för sina egna kostnader (se 18 kap. 2—4 och 6 s'å rättegångsbalken). [ så fall. liksom när motparten inte kan betala deras kostnader. kan de enligt förevz'trande bestämmelse få kostnaderna ersatta av dödsboet. i den mån dessa täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången. En motsvarande bestämmelse gäller enligt 19 kap. 19 & första stycket ärvdabalken vid klander av boutredningsmans förvaltning.

2.5

Till dess att egendomen har tagits om ltand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat/all har att förvalta boet. skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman eller annan. vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den sotn har tagit hand om egendomen ska/! genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och. om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan ltos rätten ett/igt 18 kap. föräldrabalken. Vad sattt har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sälunda tar hand om (len dödes egendom. skall medlem av hushållet som den döde til/hörde. hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat sätt blir känt. skall socialnämnden. om det behövs. göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.

Första stycket. Bestämmelserna har endast justerats rent språkligt. Andra stfvckct. Bestätntnelserna har ändrats så att den skyldighet som polisen f. n. har att ta hand om avlidna personers egendom i fortsättningen läggs enbart på socialnämnden. Ändringen har sin grund i ett förslag av polisutredningen i betänkandet (SOU 1979:6) Polisen. Som har framhållits ttnder remissbehandlingen av detta betänkande (se prop. W&W/81:13 s. 204) kan polisen dock bli skyldig att i ett inledande skede ta hand om en avlidens egendom. så länge det inte finns en utbyggd socialjour i alla kommuner. Av bestämmelserna i polisinstruktionen (1972:511) om polisens skyldighet att lämna allmi'inheten hjälp följer vidare att polisen även i fortsättningen måste ta hand om en avlidens egendom. om det behövs för att förhindra att egendomen skingras genom brott eller på ett annat obehörigt sätt.

Bestämmelserna har vidare ändrats på så sätt att socialnämnden är skyldig att ta hand om den dödes egendom inte bara. som f. n.. när anmälan om dödsfallet har gjorts till nämnden utan oekså när nämnden på annat sätt har fätt kännedom om att dess ingripande är nödvändigt.

]8 kap.?åÄB

• Sida 36
•  Original

Prop. 1980/81:48 36

19 kap. Bas”

När dödsboet förvaltas av botttredningsntan får var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning. om även övriga delägare är parter i målet och bontredttingStna/tnen avstår från att föra boets talan. '

Delägare som ltar väckt talan ltar rätt till ersättning av a'tfidsboet för kostnaderna i målet. i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegångar.

Första stycket. Bestämmelsen är ny men motsvarar gällande rättspraxis. Den innebär att delägarna i ett dödsbo under vissa förutsättningar kan företräda boet i rättegång trots att boet förvaltas av boutredningsman. Den utgör alltså ett undantag frän huvudregelni 19kap. 12 åom att detiett sädant fall är boutredningsmannen som ensam l't'ireträder boet.

På samma sätt som gäller enligt den nya bestämmelsen i 18 kap. 1 a & fär dödsbodelägarna f("ireträda boet endast i mål som rör boet. När det inte räder tvist mellan boet som sädant och någon annan utövas dödsboförvz'tltningen även i fortsättningen av boutredningsmannen ensam. Delägarna har vidare endast rätt att företräda boet som kärande. däremot inte som svarande.

Beträffande innebörden av att delägarna för talan som parter i eget namn men för boets räkning kan hänvisas till specialmotiveringen till 18 kap. 1 a få.

En förutsättning för delägarnas talerätt är. liksom enligt 18 kap. 1 as' första stycket. att samtliga delägare är parter i målet. Något hinder finns inte mot att utöver samtliga delägare ocksä utomstående är parter i målet pä kärande- eller svarandesidan. Till skillnad från vad som gäller enligt 18 kap. 1 a & första stycket kan talan föras av samtliga delägare mot en eller flera utomstäende.

Ytterligare en förutsättning för delägarnas talerätt är att boutrednings- tnanncn avstär frän att föra boets talan. Det saknar betydelse vilken orsaken till avståendet är. Vanligen torde boutredningsmannen ha bedömt utsikterna till framgång som sä smä att han inte vill föra boets talan. Det kan vidare tänkas att motpartens ekonomi är sä svag att det enligt boutredningsmannens mening inte lönar sig att föra talan mot honom. Boutredningsmannen kan även av andra skäl anse att en talan är mindre meningsfull. särskilt med hänsyn till den tidsutdräkt som den kan medföra. Slutligen kan det finnas anledning för boutredningsmannen att låta delägarna föra talan för boets räkning när frågan aktualiseras efter det att han i övrigt har slutfört sitt uppdrag men innan han har blivit entledigad enligt 19 kap. 15.5 fjärde stycket.

Att boutrcdningsmannen avstår från att föra boets talan är en processför- utsättning som skall beaktas av domstolen självmant. När enskilda delägare för talan för boets räkning skall domstolen alltså kontrollera om boet förvaltas av boutredningsman och. om så är fallet. undersöka om han avstär ' Första stycket har lätt en något annan lydelse i propositionsförslaget.

19 kap 1211 s ÄB

• Sida 37
•  Original

Prop. 1980/81:48 37

från att föra denna talan. litt avstäende bör i regel göras skriftligen. Det är givetvis bäst om delägarna ger in meddelandet om avstående redan i samband med stämningsansökningen tillsammans med uppgifter om bortt- redningsrnannens förordnande.

Domstolen bör i allmänhet kunna godta ett påstäende av delägarna om att boet inte förvaltas av boutredningsman. Skulle det senare visa sig att en boutr'edningsmarr var fört'rr'dnad när delägarna väckte sin talan. bör domstolen innan frägan om avvisning prövas undersöka om boutrednings- mannen avstår från att föra denna talan.

Har målet avgjorts trots att boet Nirvanas av en boutredningsman som inte har avstått från att föra boets talan. torde dödsboet genom boutrednings- mannen ha möjlighet att anföra (form-fillobesvär.

Om en talan frän början har väckts av boutredningsmannen men denne därefter vill återkalla eller lägga ned sin talan. bör enskilda delägare enligt grunderna för den nya bestämmelsen kunna överta denna talan och fullfölja den som parter i eget nanm men för boets räkning. under förutsättning att samtliga delägare är parter i mälet. 1 rättegängskostnadshi'rnseende synes grunderna för 18 kap. 10 & rättegångsbalken böra tillämpas (jfr prop. 1975:6 s. 257).

Om borrtredningsrnannan å andra sidan frän början avstär frän att föra boets talan bör han när som helst kunna överta en talan som har väckts av enskilda delägare. om han ändrar sig och vill processa för boet (jfr prop. ]975:(r s. 257). Han bör f. ö. pä motsvarande sätt ha rätt att ("överta en talan som någon enskild delägare kan ha väckt med stöd av 18 kap. 1 a & innan boutredningsnrannen förordnades. Om boutredrringsmanrrerr i dessa fall övertar en talan som har väckts av enskilda delägare för boets räkning. kan dessa inte längre stå kvar som parter i mälet. Också vid ett sådant övertagande synes grunderna för 18 kap. ltls' rättegängsbalken böra tillämpas i fråga om fördelningen av delägarnas och boets ansvar för rättegängskostnaderna i målet.

Oavsett om boutredningsmannen har övertagit cn talan som har väckts av enskilda delägare eller dessa alltjämt för talan för boets räkning kan boutredningsmannen när som helt ingå en förlikning med motparten om det som tvisten gäller. Boutredningsmannen har inte behörighet att ingä förlikning beträffande de enskilda delägarnas rättegi'rngskostnader. Givetvis bör han emellertid ta hänsyn även till dessa kostnader när han träffar förlikningen. I fråga om förhållandet mellan delägarna och motparten i rättegångskostnadshänseende blir bestämmelsen i 18 kap. 5 & tredje stycket rättegångsbalken tillämplig (jfr prop. 1975:6 s. 257). Av grunderna för andra stycket i förevarande paragraf torde vidare följa att delägarna har rätt till ersättning av dödsbt.)et för sina kostnaderi nrälet. i den mån dessa täcks av det som har kommit boet till godo genom förlikningen.

Andra stycket. Bestämmelsen motsvarar den som har tagits in i lb” kap. 1 as andra stycket.

19 kap 12 a # ÄB

• Sida 38
•  Original

Prop. 1980/8lz48 38

7.011 s'1

När dödsboet jörvaltas a v testamentsexekutor med behörighet att företräda boet i rättegång fär var och en av delägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om även övriga delägare är parter i målet och testa/nentsexektttorn avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kostnaderna intålet. i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet till godo genom rättegången.

Första stycket. Bestämmelsen. som är ny. innebär att dödsbodelägarna i princip har samma rätt att väcka och föra talan för boets räkning när boet förvaltas av en tcstamentsexekutor som när det f("irvaltas av en boutrednings- man. Till skillnad frän vad som är fallet med en boutredningsman kan emellertid en testamentsexekutors behörighet att företräda boet i rättegång ha inskränkts i det testamente genom vilket han har förordnats. I samma män har delägarna inte någon talerätt enligt denna bestämmelse. Deras talerätt regleras i denna situation i "18 kap. 1 a a'.

En annan skillnad mellan en boutredningsmz'ins och en testamentsexeku- tors behörighet att företräda boet är att testamentsexekutorn gör det endast i förening med (len avlidnes make sä länge denne är delägare i denna egenskap. Vid tillämpningen av förevarande bestämmelse krävs dock inte att också den efterlevande maken avstår från att föra boets talan. I stället är det en förutsättning för enskilda delägares talerätt att samtliga delägare. däribland den efterlevande maken. är parter i mälet.

Andra stycket. Bestämmelsen motsvarar dem som har tagits in i 18 kap. 1 a 5 andra stycket och 19 kap. 12 a Si andra stycket.

21 kap. 1 .b'

Innan en månad har förflutit efter det att bouppteckning jörrättades eller, om boetförvaltas av boutredningsman. uppgörelse har träffats med samtliga borgenärer om betalningen at' skulderna får en skuld betalas endast om det med fog kan antas att betalningen inte är till skada för borgenärerna.

Paragrafen överensstämmer i sak med de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 8 5. De ändringar som har gjorts är i huvudsak av spräklig art.

F. n. gäller enligt 21 kap. 11 5 att delägare som betalar en skuld i strid med 21 kap. 8 & blir personligen betalningsansvariga för sådana skulder som var kända för dem vid en därefter förrättad bouppteckning. I vissa lindrigare fall föreligger dock endast skadeständsskyldighet. 1 och med att 21 kap. 11 s* nu upphävs handlar delägarna i ft'trtsättningen endast under det allmänna skadeständsansvar som gäller enligt 18 kap. 6 s.

Liksom f. n. kan en boutredningsman eller en tcstamentsexekutor som

' Första stycket har fått en nagot annan lydelse i prt'tpositionsförslaget

[() kap 31) a s" »113 Zl kap ] s*" ÄB

• Sida 39
•  Original

Prop. HSO/81:48 39

betalar en skuld i strid med de angivna bestämmelserna bli skyldig att betala skadestärrd enligt 19 kap. 18 resp. 21) s.

:s

Sedan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades fär borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka inte har _lörjlrllit till betalning och för vilka det inte redan finns tillräcklig säkerhet. Ställs ej säkerhet inom tre mänader.jär dödsboet inte längre tillgodoräkna sig någon förfallotid.

Paragrafen överensstämmer i sak med de ntrvarandc bestämmelserna i 21 kap. 9 35.

3.5

Finns det flera delägare i dör'lsboet eller är allmänna arvsfonden ensam delägare.fär en skuld som inte förfaller till betalning inom sex månader sägas upp hos borgenären till betalning sex månader efter uppsägningen. Om ln'n'genären till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egendom eller tomträtt eller har inteckning och han inom tre mänader efter uppsägningen meddelar att han vill hålla sig endast till säkerheten. är han dock inte skyldig att ta emot betalning f'o're ]??r/ktllodagen.

Paragrafen överensstämmer i sak med de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 11) a'.

4.51

Sker lmdelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra skulder ltar beta/ts eller medel till deras betalning har ställts under särskild värd. skall bodelningen eller skiftet gä äter.

.Är skulderna inte större än att de katt betalas av den dödes tillgångar och. om han var gift. vad som av den andra makens egendom skulle ha bclöpt pä hans lott för det fall att skulderna hade beaktats vid bodelningen. skall äte/gängen begränsz'ts till vad som behövs för att skulderna och kostnaderna för boets förvaltning skall kunna betalas. Vad som sälunda behövs skall utges av delägarna i förhällande till vad var och en av dent harfätt för mycket vid bodelningen eller arvskiftet. [ övrigt skall bodelningen eller skiftet bestä.

Uppkommer brist hos nägon delägare. skall de övriga delägarna täcka bristen med vad de har/"ritt vid bodelningen eller skiftet. Vad som behövsför att bristen skall klottra täckas skall utges av delägarna iförhällande till vad var och en av dem sälunda har fält.

Paragrafen har sin motsvarighet i de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 5 &. Till skillnad fran dem tillämpas dock de nya reglerna även när dödsboet inte har avträtts till förvaltning av boutredningsnnrn eller till konkurs. Dclägarna har vidare i fortsättningen inte något personligt ansvar för den dödes och boets andra skulder vid sidan av den ätergängspäföljd som regleras

' Tredje stycket har ändrats i propositionsförslaget.

21 kap 24 ss ÄB

• Sida 40
•  Original

Prop. l980/8lz48 40

i förevarande paragraf. Däremot är delägarna liksom hittills också under- kastade det allmänna skadeståndsansvar som gäller enligt 18 kap. 6 &.

Återgängsreglerna i förevarande paragraf aktualiseras endast om inte delägarna kommer överens om att betala de aktuella skulderna av egna medel. Vid mindre skulder torde det normala vara att de betalas på detta sätt. Kan delägarna inte enas. åligger det boet att se till att bodelningen eller arvskiftet gär äter.

Om boet inte förvaltas av boutredningsman får delägarna själva verkställa ätergängen. Om någon av delägarna vägrar att medverka. kan de andra tvingas att i sista hand föra talan vid domstol för att få honom att lämna tillbaka egendom till boet. Förhåller de sig passiva. kan borgenären enligt 19 kap. 1 & ansöka hos domstolen att en boutredningsman förordnas. Även var och en av dödsbodelägarna kan göra en sådan ansökan för att undvika skyldigheten att svara för ätergängen. Om en boutredningsman förordnas blir det sedan hans sak att för boets räkning föra talan mot den eller de dödsbodelägare som inte godvilligt länmar tillbaka egendom till boet.

De principer för en återgång som anges i förevarande paragraf bör kunna tillämpas även i sådana fall då någon bodelning eller något arvskifte inte har skett därför att boet består av en enda delägare. Däremot blir paragrafen inte tillämplig när boets egendom har skiftats helt formlöst mellan flera delägare. Som har sagts i den allmänna motiveringen är delägarna i ett sådant fall skyldiga att på begäran av boet återställa all den egendom som de har mottagit. oavsett om det finns skulder i boet eller inte.

Första stycket. I likhet med vad som gäller f. n. enligt 21 kap. 5 & första stycket skall en bodelning eller ett arvskifte gä äter i sin helhet när den dödes skulder uppgår till eller överstiger hans tillgångar. Ätergången omfattar alltså då all den egendom som har delats eller skiftats. Detta gäller även när arvskiftet är endast partiellt.

Till skillnad från de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 5 & första stycket avser de nya ätergångsreglcrna inte bara den dödes skulder utan också andra skulder som kan åvila boet. t. ex. enligt 18 kap. 3 &. Det personliga ansvarför sådana skulder som delägarna f. n. har enligt 21 kap. 15% har samtidigt upphävts.

En total återgång enligt förevarande bestämmelse medför. när delningen eller skiftet inte har hunnit verkställas. att beslutet om delningen eller skiftet inte kan fullföljas. Har delningen eller skiftet genomförts. innebär återgång- en att rättshandlingen inte längre gäller som laga fäng eller grundar nägra rättigheter eller skyldigheter i övrigt för delägarna. De är då i stället skyldiga att lämna tillbaka all egendom som de har fått ut. Angående skyldigheten att ersätta avkastning av egendomen och om rätten till ersättning för kostnader som har lagts ned på egendomen finns bestämmelser i 21 kap. 6 & i dess nya lydelse.

Var den döde gift. är det inte säkert att den efterlevande maken måste återställa något till dödsboet. När en bodelning går åter skall den

Zl'kap 4.6 ÄB

• Sida 41
•  Original

Prop. 1980/81:48 4.1

efterlevande visserligen lämna tillbaka egendom som har tillhört boet. men han får behålla och har även rätt att få tillbaka egendom som förut har tillhört honom själv. 1 denna del kan i övrigt hänvisas till förarbetena till de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. Sä första stycket (SOU 1932:16 s. 3771.

Sedan den egendom som omfattas av bodelningen eller arvskiftet har lämnats tillbaka till boet skall egendomen realiseras och borgenärernas fordringar betalas. Även kostnaderna för förfarandet skall ersättas genom den återburna egendomen. Uppkommer därefter överskott. skall detta efter en förnyad bodelning resp. ett nytt arvskifte fördelas mellan dödsbodelz'igar- na.

De nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 5 & första stycket innehåller inte någon uttrycklig reglering av vad sont skall ske om en delägare inte kan lämna tillbaka egendom som har tillskiftats honom. Som har framhållits i den allmänna motiveringen torde delägaren emellertid enligt allmänna rätts- grundsatscr vara skyldig att utge ersättning för egendomens värde. Denna ersättningsskyldighet kan jämkas i särskilt ömmande fall (jfr SOU 1932116 5. 390 ff. prop. 19337 5. 59—61 och lLU 1933:34 s. 7). Med egendomens värde får förstås dess värde när återgången aktualiseras. Om den egendom som inte finns i behåll har stigit i värde sedan den tillskiftadcs delägaren utan att han haft nytta därav. kan det vara ett skäl att jämka dennes ersättningsskyldig- het.

Andra stycket. Att ätergängen skall begränsas till vad som behövs för att skulderna och förvaltningskostnaderna skall kunna betalas överensstämmer med vad som gäller f. n. enligt 21 kap. Så första stycket. Frågan om ätergången skall vara total eller partiell avgörs med hänsyn till det värde den dödes tillgångar har vid ätergångstillfället. Vid en partiell återgång enligt förevarande bestämmelser ligger detta värde även till grund för beräkningen av vad delägarna har fått för mycket vid bodelningen cllcr arvskiftet.

Liksom vid tillämpningen av första stycket kan delägarnas ersättningsskyl— dighet enligt andra stycket jämkas i särskilt ömmande fall.

Tredje stycket. Första meningen motsvarar 21 kap. 5 å andra stycket i dess nuvarande lydelse. [ klarläggande syfte har i andra meningen tagits in en bestämmelse om hur bristen skall fördelas mellan delägarna.

5.51

Egendom som ltar utgetts som legat eller i enlighet med en ändamålsbe- stämmelsc skall lätttnas tillbaka till boet. om det behövs för att den dödes sku/der skall kttnna betalas. Finns egendomen inte i behåll skall dess värde ersättt'ts. om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Paragrafen överensstämmer i sak med de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 6 t.

1 Andra meningen har lätt en något annan lydelse i propositionsförslaget.

21 kap ssÄB

• Sida 42
•  Original

Prop. NSD/81:48 42

(35

Den som enligt 4 eller 5 ;; är skyldig att lämna tillbaka egendom till boet eller att ersätta egemlornens värde skall utge även ränta eller avkomst av egendomen. Han har dock själv rätt till ersättning för nödviimliga kostnader för egendomen och, om han vari god tro. kostnadersom har varit till nyt/ajör egendomen.

Paragrafen motsvarar de nuvarande bestämmelserna i 21 kap. 7 5. De ändringar som har gjorts är närmast av spräklig art.

"33 kap. 2 &

Mot någon delägares bestridande/är skifte ejj'öretas innan bouppteckning harfi'jrrättats och alla kända skulder har beta/ts eller medel till deras bctalnin g har ställts under särskild värd.

Skall legat eller ändamälsbestämmelse fullgöras av oskifto. fär skifte ej mot delägares bestridande äga rum innan fi.")rtndnandet har verkställts eller delägaren har fritagits frän att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom har blivit ställd under särskild värd.

Stär boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsesekutor. får skifte ej företas innan denne har anmält att utredningen har slutförts.

Första stycket. ] denna paragraf finns f. n. en bestämmelse som innebär att skifte inte fär företas mot en delägares bestridande innan bouppteckning har förrättats och delägaren har fritagits frän ansvar för den dödes skulder. Eftersom difulslmdelägare enligt de nya bestämmelserna i 21 kap. inte skall kunna drabbas av sädant ansvar i fortsättningen. har den ifrägtwarande bestämmelsen slopats.

Andra och tredje styckena. Bestämmelserna har. fränsett nägra språkliga justeringar. lämnats oförändrade.

24 kap. 1 &

Om ett dödsbo förvaltas av delägarna gemensamt och de har kommit överens om att leva samman i oskiftat bo. gäller ifråga omförvaltningen av boet och rätten attji'ireträda boet vad som sägsi l8 kap. ! 5. om inte annat har avtalats. (_)eksä bestämmelserna i 3. 4 och () ss samma kapitel skall tillämpas.

[fraga (un rätten _l'ör enskilda delägare att räcka och föra talan som parter i eget namn menj'ör boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. I a s*. om inle rmnat avtalas mellan (le/ägarna.

Första stveket. Bestämmelserna har ändrats endast redaktionellt. ,'lntlrastveket. Bestämmelsen. som är ny. innebär genom hänvisningen till 18 kap. 1 ä & att enskilda delägare far i mal som rör boet väcka och föra talan som parter i eget namn men för boets räkning. om övriga delägare är

21 kap 0 s ÄB 23 kap 2 55 ÄB 24 kap I 5 ÄB

• Sida 43
•  Original

Prop. l980/8 [ :48 43

motparter i mälet. Denna talerätt gäller dock endast om inte delägarna har kommit överens om annat i samband med avtalet om samförvaltning eller senare.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen kan ett avtal om sammanlevntal i oskiftat bo i vissa fall sägas upp eller hävas på grund av att enskilda delägare väcker en talan för boets räkning med stöd av 18 kap. 1 a 5. Det är f. ö. inte något som hindrar att delägarna redan när avtalet sluts kotnmer överens om att en sädan rättegäng skall fä till följd att avtalet upphör att gälla.

Om ett avtal om satnmanlevmal i oskiftat bo hävs eller annars upphör att gälla. har det i och för sig inte" någon äterverkan pä en rättegäng sotn enskilda delägare har inlett för boets räkning. Något hinder finns emellertid inte mot att förvaltningen av boet dä anförtros en boutredningsman. som enligt vad som har utvecklats i specialmotiveringen till lt) kap. lZ a s*" första st yeket kan ta över de enskilda delägarnas talan.

25 kap. l 5

Är någon borta och har det sedan han veterligen senast var vid liv f(fn'flutit tio är eller. om han skulle vara över sjuttiofem är gammal. fem är. får ansökan göras om hans dödförklaring. Kan det antas att den som iir borta befann sig i livsfara dä han veterligen senast var i livet. får ansökan gör-ax sedan tre är har förflutit. Är det utrett att han befann sig i livsfara. får ansökan dock göras sedan ett år har förflutit.

l-luvudregeln om dödfi'ärklaring i första meningen har behällits i sak oförändrad. liksom f. n. gäller en kortare tid för det fall att den försvunne befann sig i livsfara när han sävitt man vet senast var i livet. Denna tid utgör emellertid i fortsättningen endast ett är och inte. som f. n.. tr ' är. En nyhet är vidare att ansökan om d(')dförklaring kan göras inte bara när det är utrett titan även när det är antagligt att (len försvunne befann sigi livsfara. [ så fall gäller dock en treärstid i stället för en ettärstid.

Som exempel pä fall där det mäste anses utrett att den försvunne befann sig i livsfara kan nämnas att han var ombord pä ett fartyg som hargätt under titan att sävitt känt nägon räddats eller att han var inblandad i en strid eller nägon annan farlig situation under ett krig. Rättsfallen NJA l*)77 s. 18 och 1980 s. 44. där den fi'ärsvunne. hade begett sig ut i en bat som senare päträffats drivande pä vattnet utan någon människa ombord. utgör ä andra sidan exempel pä fall där det inte kan anses styrkt att den försvunne befann sig i livsfara men där detta med hänsyn till omständigheterna doek framstår som antagligt.

25 kap 1.6 Ån

• Sida 44
•  Original

Prop. HSO/81:48 44

'Jl 11-

llar den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända. skall rätten. om sådan tid som anges i l s är förfluten och man ej vet att den bortovarande avlidit. förklara att han skall anses för död. Ilan skall [la antas ha avlidit. i fall som anges i l s' första meningen vid utgängen av den månad dä nyss angiven tid gick till ända eller. i fråga om bortovarande som fyllt sextiofem men ej sjuttio är när han veterligen sist var vid liv. vid utgängen av den manad under vilken han skulle ha fyllt sjuttiofem är samt. i fall enligt andra eller tredje meningen i samma paragraf. på den dag eller. om dagen ej är känd. vid utgangen av den mänad dä livsfaran föreläg respektive kunde an/asfc'ireligga. [ rättens beslut skall anges vilken dag som sålunda är att anta säsom dödsdag.

Paragrafen har ändrats som en följd av den förordade ändringen av 25 kap. 1 s.

() vergringsbesriitnine/ser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. , _. ] fråga om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. om den döde har avlidit före ikraftträdan- det.

3. Har ansökan om dödförklaring gjorts före ikraftträdandet. tillämpas äldre bestämmelser.

I princip skall de nya reglerna tillämpas även när den döde har avlidit före ikraftträdandet. Det gäller reglerna om dödsbodelägares rätt att företräda boet i rättegång. allmänna arvsfondens rätt att avstå egendom samt socialnämndens skyldighet att i vissa fall ta hand om avlidnas egendom.

Ett undantag gällcr dock i fråga om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder. [ detta fall tillämpas äldre bestämmelser. om den döde har avlidit före ikraftträdandet. Det kan påpekas att när en dödsbmlelägare härleder sin rätt från en tidigare avliden arvlätare (s. k. sekundosuceession) den avgörande tidpunkten är när den sist avlidne. och alltså inte arvlåtaren. har dött.

När det gäller dödförklaring tillämpas äldre bestämtnelser i fall dä ansökan har gjorts före ikraftträdandet. Vid avgörandet av vid vilken tidpunkt den bortovarande skall anses ha avlidit är det alltsa 5 & i sin äldre lydelse som blir tillämplig. llar ansökan om dödfi'irklaring gjorts efter ikraftträdandet. tillämpas de nya rcglcrna även om den försvunne befann sig eller kan antas ha befunnit sig i livsfara redan före denna tidpunkt.

4.2 Förslaget till lag om ändring i giftermålshalken 12 kap.

25

Mat någon dödsbodelägares bestridande får bodelning ej äga rum innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har betal/s eller medel till fleras

25 kap 5 55 ÄB

• Sida 45
•  Original

Prop. 1980/81 :48 45

betalning ltar satts under särskild värd. Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs. får bodelning alltid äga rutn utan hinder av någon delägares bestridande.

Paragrafen har ändrats sotn en följd av att de nuvarande reglerna i 2I kap. ärvdabalken om dödsbodelägarnas ansvar för den döde. *kulder nu upphävs. Ändringen motsvarar den som har gjorts i 23 kap. 2 & äts-'dabalken.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo 2 kap. 3 .5

Finns det här i riket egendom efter någon som vid sin död inte hade hemvist här och har egendomen inle avträtts till förvaltning av boutredningsman enligt 2 9". skall anmälan om detta utan dröjsmål göras hos soeialniimnden av den som ltar vård om egendomen eller annars av anhörig. med/ent av det hushåll som den dinle tillhörde. hyresvärd eller annan som är närmast till det. Då anmälan sker eller förhållandet på annat sätt blir känt. skall socialniimm'len. om det behövs, ta hand om egendomen.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsak! igen av kontanter, kläder och andra lösören för personligt bruk. får socialnämnden överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller. om denne var utländsk medborgare. till konsul för det land han tillhörde. Överlämnamlefår dock skeförst sedan kostnaderna här i riketför den avlidnes uppehälle, vård och begravning har betalts. Överliimnande får inte ske. om det skulle medföra skada för någon rättsägare som är svensk nzet'lln'irgare eller som ltar hemvist här.

I annat fall än som avses i andra stycket skall socialnännalen göra anmälan till rätten. som dåjörordnar att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Därefter gäller vad som sägs i 2 s.

Paragrafen har. utöver en del redaktionella justeringar. ändrats pä sä sätt att de uppgifter som enligt de nuvarande bestämmelserna skall fullgöras av polismyndighet i fortsättningen läggs på socialnämnden. Som har framhällits i speeialmotiveringen till 18 kap. 2 & ärvdabalken har polisen dock fortfarande enligt polisinstruktionen en allmän skyldighet att vid behov ta hand om bl. a. ett dödsbos egendom.

7ä

Dä boutredning. bodelning eller arvskifte sker här i riket skal/frågan om dödsbodelägares ansvarför den dödes skalder bedömas efter svensk lag.

Att frägan om bodelägares ansvar för den dödes skulder skall bedömas efter svensk lag medför att något sådant ansvar inte längre kan utkrävas. Som en följd av detta har de bestämmelser som f. 11. finns i första stycket andra meningen och i andra stycket upphävts.

Lagen om inter- nationella rätts- förhållanden rörande dödsbo

• Sida 46
•  Original

Prop. 1980/81z48 46

5 Hemställan Hemställan m. m.

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i ärvdabalken.

2. lag om ändring i giftermälsbalken.

3. lag om ändring i lagen (193718l) om intermttionella rättsförltållanden rörande dödsbo.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1980/81:48 47

Bilaga ]

JUSTITIE- DEPARTEMENTET

DÖDSBODELÄGARES ANSVAR FÖR AVLIDENS SKULDER M.M.

Betänkande avgivet av utredningen om Vissa arvsrättsliga frågor

Ds Ju 1979:11

• Sida 48
•  Original

Prop. 1980/81:48 48

bemyndigade regeringen Ladegnrbcnrntnt att tillkalla en uppdrag att utreda fra

gor om dödsbo—

cr el'tra & a utredningen förordnades den & _en Leif Gillenius och advo—

ut den 24 november 1977 direk—

Till sekret;erar= förordnadee

tsasses rn Torgil Melin.

Ut

arvsr:tttsliga

l:

nin-;en h._ namnet utredningen om vissa

utredningen nu har slutfört sitt arbete får ut—

inren härmed överlämna betänkandet Dödsbodel

&VJ_1"AT:HS skulder m.m.

"] # m &

ningens för

m. . ;tac!

• Sida 49
•  Original

Prop. l980/8lz48

INNEHÅLL

Förkortningar ................................a

Författningsförslag ...........................

1.

4

Förslag till lag om ändring i ärvda—

balken ...................................

Förslag till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden ........

Förslag till lag om upphävande av lagen (1958:52) om förlängning av tid för pre— skription av rätt till arv eller testa—

mente ....................................

Förslag till förordning om upphävande av kungörelsen (1959:321) med närmare bestäm— melser om kungörande, varom i 16 kap. 1, 2 och 5 Så ärvdabalken stadgas ...........

Sammanfattning ................................ 1 t;—

_. _. . ro _-

?

2.1 2.2

,- .. . .: r..| 2.2.2 2.2.3

re 5 an E'. var

n...-o....---.u.o-no..u-o--.-o-

...-'.auc-u-acnooo o.-u.-........-

' .o-a-a-n...---

' 11055"

4 Riksdagen [980/81. I sant!. Nr 48

8

9

21

22

24 24 28

*)! &. _. '_O Cx .Lö.

49

• Sida 50
•  Original

Prop. l980/81 :48

2.5 Bestämmelsernas tillämpning hos banker, inkassoföretag och begravningsför— aningar ...............................

Utländska förhållanden ................

. xn ;> ;» s—-> .

&» R) »

Finland ...............................

NPQN

Danmark ...............................

HOlöc .................................

F—J lk) . .

Överväganden och förslag ..............

N . U'! . _» Återgång av bodelning och arv—

skifte ................................

Skadeståndsregler .....................

RJK) .

ffcntlig dödsboförvaltning ...........

[XJ

. .

yn Ul m .

.b. &»! ro

Obligatorisk boutredningsmanne— förvaltning ...........................

2.5.5 Det av utredningen förordade alterna—

tivet .................................

3 Dödsbodelävares talerätt .............. 3.1 _Gällande rätt ......................... 5.1.1 Inledning ............................. 3.1.2 Delägare för talan som part för egen

del ................................... 5.1.3 Delägare företräder boet (för talan i boets namn) ......................... Del

boets räkning .........................

KN . ... . 4>

örare för talan som part men för ("C)

.5 Ett tveksamt fall .....................

Utländska förhållanden ................

Finland ...............................

Ulm—— J

Danmark ...............................

Norge ................................. Överväganden och förslag ..............

Inledning .............................

UUJWWWXJJ KN Ul .

WXHKNNNNNA

. .

m_x

"=ares behörighet att föra talan

för egen del .............._..

; behörighet att föra talan

"rt :ör boots räl in;

| | ;3 ......u-ca-c &. |

'.0 *Jl

• Sida 51
•  Original

Prop. 1980/81:48

. _.

-; Fu

.::-bb . _. . _.

.rå . _. . ;>

.. xlChUl

fo _.

. PQNMM—L—k—k .

.D— . kh'

Preskrintion av rä

testamente

Gällande

.L -.:—; .:. 'i.

Inledning ............................. lagen (1953:52

tid för preskription

16 kap. mnfömäng

1—3 %% ÅR och

.u....-....n....-..nu...

"klarinf

Gällande Utländska förhållanden

Finland

Danmark

Han Överväganden och försli?

Allränn

2' .I. J. I'cf. .. [.

l landen

verkningzu" . . . . . .

o..-......uc.-.n...

.u-o-o-u....-..-....-ou-u

arr:; fondens rätt att avs t-Lt

egendom

?allandc

utredninec

nr— 1...-

n...

100 100 100

102

105

106 10? 108 109 110 110 110 111 112

118 118 125 125 126 127 129

142

• Sida 52
•  Original

Prop. 1980/81:48

7.1

7.2

Bilaga Redogörelser för viss utländsk

sio

Förslaget till lag om ändring i

ärvdabalken

Förslaget till lag om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden . .

nsrätt .

Frankrike

Förbundsrepubliken Tyskland Belgien Nederländerna

England

SUCCGS—

142

148

149

149 151 154 155 156

• Sida 53
•  Original

Prop. 1980/81:48

FÖRKORTNINGAR

AGL Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Beckman-Höglund Nils Beckman — Olle Höglund, Svensk familjerättspraxis, 6 uppl. 1977

BrB Brottsbalken

Ekelöf II Per Olof Ekelöf, Rättegång, andra häftet, 4 uppl. 1974

FB Föräldrabalken

GS elfternålsualken

Hb Handelsbalken

5-1)

Högdahl Jensen

Dddsbobehandlingen, 1977

JB Jordabalken JU Justitieombudsnannens

ämbetsberättclse

KL Konkurslagen (1921:225) Knoph Knophs oversikt over Norges

rett, 1975 NJA * Hytt juri iskt arkiv avd. I NJA ll Nytt juridiskt arkiv avd. II HH nfsbalken

(_;

SGF Statens offentliga utredningar SvJT svensk Juristtidning Walin FE Gösta Balin, Kommentar till för

äldrabalken, 2 uppl. 1971 u=lin nr I Gösta Nalin Kmnlentar till

!

Frvdabalken del I, 2 L;

Nalin AJ ll Julin, hermcntar till

'Jalken del II, 1976

ÄB nrvdaealk

• Sida 54
•  Original

Prop. 1980/81:48 54 rearltrriwssröeszne

1 förslas_flll

La

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken1 dels att 16 kap. 1—3 och 9 59 samt 21 kap. 1-3, 5, 11, 13 och 18 Gå skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 3 5, 16 kap. 4, 7 och 8 55, 20 kap. 1 5, 21 kap. 7—9, 12 och 14-16 55 samt 25 kap. 1 och 4 55 skall ha nedan an- givna lydelse,

dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 18 kap. 1 a &, 19 kap. 12 a 6 och 21 kap. 12 a &, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 5 _ Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande makens död tillkommer hans arvingar, veder— lag utgå till arvingarna efter den först avlidne för vad av minsk-

ningen belöper å deras andel i boet.

Kan vederlag ej utgå, skall Kan vederlag ej utgå, skall gå— gåvan eller dess värde åter- van eller dess värde återbäras, bäras, såframt den som mot- om den som mottog gåvan insåg tog gåvan insåg eller bort eller bort inse, att den var inse, att den lände arvingar— till skada för arvingarna

na efter den först avlidne efter den först avlidne. Talan till förfång. Talan härom gå härom få; dock ej väckas, sedan dock ej väckas, sedan fem år fem år förflutit från det gå-

1 Senaste lydelse av 16 kap. 1 5 1977:659 16 kap. 2 5 "

• Sida 55
•  Original

Prop. l980/81:48

Nuvarande lydelse

förflutit från det gåvan mottogs.

Föreslagen lydelse

van mottogs. Talan får föras

av var och en av arvingarna efter den först avlidne.

Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle lända arvingarna efter den först avlidne till för—

fång.

16 kap.

462 Arvinge eller testamentsta— gare, som ej har att göra sin rätt gällande efter vad i 1-3 a % sägs, skall göra det inom tig år från döds- fallet eller, om hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna.

75

Har arvinge eller testa— mentstagare icke inom tid! som i 1—5 %% är för varje fall stadgadI tillträtt kvarlåten— skanen eller sin lott däri

eller anmält anspråk därpå efter vad i 6 5 sägsI ar han sin rätt förlustig.

2 Senaste lydelse 1976:1117,

Arvinge eller testamentstagare, som ej har att göra sin rätt gällande enligt 3 a & skall göra det inom fem_år från dödsfallet eller, om hans

rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna.

'Arvinge eller testamentstagare

har förlorat sin rätt om denne inte inom den tid som anges 1.3 a! 4 eller 5 & för där avsett fall har 1. tillträtt kvarlåtenskapen

eller sin arvslott eller

2. anmält anspråk på kvarlå— tenskapen enligt 6 &.

Vad nu har sagts skall'emeller—

• Sida 56
•  Original

Prop. 1980/8lz48

Nuvarande lydelse

8 %

Arv, som arvinge enligt 7 & gått förlustig,

Föreslagen lydelse

tid inte välla om annan ar—

vinge eller testamentstagare före utgången av nyssnämnda tid har fått förmån av eller

tagit befattning med dödsboet och känt till den bortovarandes

namn och vistelseort.

skall tillfalla dem

som skulle varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren eller, i fall som avses i 3 kap. 1 &, före den sist

avlidne maken.

18 kap. 1 a 5

Den som kan ta arv enligt första stycket skall på sätt som anges i 6 % göra sin rätt gällande inom ett år från den tidpunkt när den förste arvingen förlo-

rade sin arvsrätt. Gör han inte

det, har han förlorat sin

rätt om inte den som har trätt i hans ställe före utgången av nyssnämnda tid har fått förmån

av eller tagit befattning med dödsboet och känt till hans namn

och vistelseort.

Varje delägare får utan hinder

av bestämmelsen i 1 & första

stycket föra talan i mål som rör boetz om samtliga del— ägare och endast de är parter.'

• Sida 57
•  Original

Prop. 1980/81:48

Nuvarande lf -

ir Barter

Finner rätten när delägare_hg£ läckt sådan talan att boet då hade avträtts till förvaltning

av boutredningsman och att det alltjämt förvgltas på det pättet

• Sida 58
•  Original

Prop. 1980/81:48

Nuvarande LVdels

— N G

=();

xx W m ö

Bouppteckning skall förrät— tas sist tre månader efter dödsfallet, såframt ej på

ansökan inom samma tid rät-

ten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

Föreslagen lydelse

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfalv let, gm ej på ansökan inom samma tid av dödsboet eller av

delägare eller av legatarie rätten med hänsyn till boets

beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från skyldigheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8 a 5.

21 kap. 75 Skyldighet att ppgåyg egendom jämlikt 5 eller 6 & skall tillika omfatta ränta eller

..._. ___i '&'-Ikonen

av egendomen. Hödiä för egendomen skall

eleattes, ock nyttig kost— nad, där den var rjtrd i Pod

Skyldighet att utge egendom jämlikt 6 eller 12 a & skall

även omfatta ränta eller av—

komst av egendomen. Ködig kost— nad för egendomen skall ersättas, liksom nyttig kostnad, där den

var gjord i god tro. '

Innan en månad har förflutit

efter det bouppteckningen för— rättades eller, där boet står

under förvaltning av boutred— ningsman, uppgörelse hg; träf— borgenärernas för—

får

las endast om det är

betalning av gäld

• Sida 59
•  Original

Prop. 1980/81 :48 Nuvarande lvdelse

tällas allenast där med

fee kan antaqgg, att betal— ningen ej länder Li_l .en för borgenärer.

Sedan den i 1 % första stycket stadgade tiden gått till ända,

på borgenär fprdra säkerhet

för gäld efter den döde, som ej är till betalning förfal— lgp och för vilken tillräck— lig säkerhet ej finnes. Stäl— les ej säkerhet inom tre måna— der, gå förfallotid ej till— godonjutas.

_- FO u n

Sker bodelning eller arvskifte

'.',1

-öreslaäen lfdelse

befogat att anta, ningen ej är till borgenärer.

har förflut""

[: efter det_poupnteckningen för—

rä tades, får borgenär kräva

Sedan en

kerhet för gäld efter den

döde, som ej är förfallen till

betalnin: och är vilken till— t

"nader, får :drfallotid ej tillgodonjutas.

innan all gäld är gulden, svara

delägarna för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Bodelning skall dock icke medföra sådan påföljd, där efterlevande maken ej erhållit något av den dödes egendom.

i tillämnli a delar Hä la_även när eiendo: har

dödsbodel

• Sida 60
•  Original

Prop. 1980/81:48

12 a &

60

Föreslagen lydelse

Äger bodelning eller arvskifte

rum innan den dödes gäld har

betalats och förelivner e" fall som avses i 12 första st oket,

snäll delningen eller skiftet

gå äter.

Sker återgång enligt första stycket och har delningen el— ler skiftet gått i verkställig—

het, skall var och en till dödsboet återbära vad han har

mottagit.

Kan mottagaren inte återbära allt vad han har erhållit vid

delningen eller skiftet, skall han ersätta dödsboet värdet

av vad som brister om inte sär- skilda skäl är däremot. Be—

rodde det Då mottagaren att egendomen frångick honom och kände han då till eller borde

han ha känt till att dödsboet

hade obetalda skulder, skall han utöver nämnda värde även

ersätta boet den skada som han kan ha vållat boet.

Vad i denna paragraf föreskrivs om bodelning och arvskifte

skall i tillämolisa delar sälla

ä'en när egendom har mottacits

• Sida 61
•  Original

Prop. 1980/81:48

Euvarande lVdelse

Försitter däJ?

har boet i sin inrd. tid för ounntec

_...»—

53.155 lx—r

uanae, skall ngn sva

vare, där u, _gare vid ppnteckningen eller de

-onom veterligen orikj

sljer sviklig ..._

aventvr o

tigande

Häftar delägare i ansvar gäld efter den döde, skall ansvarigheten 925 gälla annan boets gäld; och delägare förty i fall som avses i 2 % första stycket Dliktig att ut erfordras för täckning av

-iva vad som

gäld, före 3 endomsav— som

trädet ådragits boet.

Vad i 1—4 samt 11—

Cl Stadgas om skyldighet för delägare att svara för gäld skall ej äga tillämpning å

delägare som är omyndig, ej

61

Föresl An lydelse

av dödsbodel”gare från döds— boet utap_att bodelning eller arvskifte har skettt

Delägare som vi

nisse?) 31.13.325- genom unngift eller svikligt förti-

__.-4. l.?— __... ___:

gand

r.rs

elögaro l ansvar

e.ter den döde, skall

ansvarigheten också gälla

__.

sil .

annan boets (772

Vad ovan i detta ka t skrivs om skyldighet för delägare att svara för gäld till

; är omyndig,

• Sida 62
•  Original

Prop. 1980/81:48

Nuvarande l=del

heller & allmänna arvsfonden eller annan som företrädes

av god man, men förmyndaren eller gode mannen skall gent— emot borgenärerna svara för skada som kommit av hans åt— gärd eller försummelse.

25 kap. 1 5

Är någon borta och hava sedan

han veterligen sist var vid förflutit tio år eller, där liv han fem

skulle vara över sjuttio— år gammal, fem år, må an— sökan göras om hans dödförkla—

ring. Befann sig den bortova— rande i livsfara då han ve—

terligen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förflutit.

4. Ö4

Är sådan tid förfluten som i 1 g

62

-slaeen lydelse

ej heller gå allmänna arvsfon— den eller annan som företräds av god man. Förmyndaren eller gode mannen skall emellertid gentemot borgenärerna svara för skada som har följt av hans åtgärd eller försummelse.

Är någon borta och har sedan han veterligen sist var vid

liv förflutit tio år eller,

om han skulle vara över sjuttio— fem år gammal, fem år, får ansökan göras om hans dödför— klaring. Är det sannolikt att den bortovarande befann sig i livsfara då han veterligen senast var i livet! får ansö— kan ske efter det ett år har

förflutit.

sägs och utrönes ej att den

bortovarande avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansök— ningen med kallelse å honom att senast viss dag, som ej må sättas

tidigare än ett år därefter, anmäla sig hos rätten. Kungörelsen

skall även innehålla anmaning till envar, som kan lämna upplys—

4 Senaste lydelse 19 7:659.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1980/81:48 . 63

Nuvarande lidelse Föreslagen lvdelse

ning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten tillkänna.

Genom rättens försorg skall Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen kungörelsen ofördröjligen in— införas i Post— och Inrikes föras i Post— och Inrikes Tidningar och ortstidning. Tidningar och ortstidning.

Föreligger särskilda skäl! får kungörelsen införas även i utländsk tidning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

.,

2. Äldre bestämmel-er skall fortfarande källa om arvlåtaren har

6)

_ L

avlidit före den 1 Juli 1980. Även om arvlåtaren har avlidit dess— förinnan skall enellertid de nya bestämm lserna tillämpas när fråga är om rätt i dödsbo efter annan och denne har avlidit efter

nämnda dag.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1980/81:48

64

L55_95_enéziae_i.legge=lig52igeil:eeielleeeee=eereigsiee

Härigenom föreskrivs att 5 5 lagen (1928:281) om allmänna arvs— fonden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Arv, som har tillfallit fonden, gå helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständizheter kan anses överensstämma med arvlåtarcns yttersta vilja. Även i annat fall må arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan per— son som stått arvlåtaren nära, om det kan anses bil— ligt.

1 Senaste lvdelse 1978:239.

Föreslagen lydelse

Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omstän— digheter kan anses överens— stämma med arvlåtarens ytter- sta vilja. Även i annat fall få; arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära,

om det kan anses billigt. Arv

som utgörs av egendom, vilken är värdefull från kulturhis—

torisk synpunkt eller från natur— eller kulturvårdssyn— nunkt, får avstås till annan som har särskilda förutsätt—

ningar att ta hand om egen- domen å lämpligt sätt.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1980/81 :48 65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde överstigande 200 000 kronor.

Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sin hemvist. Det åligger läns*tyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna i ären— det jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna till regeringen, om icke kollegiet äger be— sluta i ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

5 Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr 48

• Sida 66
•  Original

Prop. 1980/81:48 66

5 förslas_iill

Härigenom föreskrivs att lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1980.

1.2. Utredningens arbete

Utredningsmannen har under ti april 1979 hillit elva smmna.n rP— Qd (D 5 O 11 cl- 1- O O” (0 H _.1 x:; —4 —] [

experter och sekreterare.

Under december 1977 och januari 1975 företog utred— nin5en en enkät hes ett antal affärs— och sparbanker

och inkassoföretag samt hos 5 "ravninfsförenin5arnas Samorganisation. I enkäten ste.11des * "'or rör "de tillämpningen av bestämmelserna i 21 kap. ÄB. Vidare frå5ade utredningen e fter synpunkter på hcstiåvvel— serna. Slutligen ombads de tillfrågade att ange

• Sida 74
•  Original

Prop. 1980/81 :48 74

vilja föreslå i 21 &ag. Ä

_;

'" ., . San ::)k x

för svaren finns intagen i avnnitt 2.5.

L elllf har utredningen haft viss" T n (..u 1977zo7) 0171 ställföre—

o;h genen &

redogörelser rörande Viss utannoxlisk

som atredningo har

haft att se över. nedogörelserna i bearbetat

(-

skick lagade som bilagor till detta betänkande.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1980/81z48 75

** öD SBODELÄGARES ANSVAR Fo - L

[0 ? Av'LID'r is

szn FOU den

Druid innan de 5

nvvingarna

n ' |.

värdet av den lagar inträdde digheter ett mera

utru kun de år ah—

För den döde

4.-—

07 ndomen bJLl

1 skillnad från vad

iä,ten innebar nu.

.. fl.,,l.

Förklarinf er ice Skulle

A.J

Enli Ft en Pun.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1980/81:48 76

arvingarna upprätta inventarium (= bouppteckning) om de visste att det fanns skulder efter den av— lidne. Visade det sig då att den dödes egendom

till gäldens betalning, måste arving—

egendomen till borgenärerna. Underlät arvingarna att upprätta inventarium eller avträda egendomen, blev de personligen ansvariga för den

avlidnes skulder. Ansvaret var solidariskt.

Enligt 1754 ars lag kunde arvingarna bli personli—

nnswariäa för den dödes skulder

inträdde om de underlät

'ätta bouppteckning och ändå tog kvarlåten—

.=ittning. Vidare blev de personligen an— svariga om de företog arvskifte innan all veterlig

_ld hade betalats. Om de inte tog någon som helst befattning med den avlidnes egendom, undgick de emellertid personligt ansvar även om de hade för— summat bouppteckningsplikten. 1734 års lag innehöll i motsats till 1687 års förklaring ingen bestämmel— se om skyldighet för arvingarna att vid äventyr av personligt ansvar avträda den dödes egendom till borgenärerna. I doktrinen antogs dock att sådan skyldighet gällde. Genom en kunglig förklaring är 1767 infördes också en föreskrift härom. Enligt förklaringen skulle egendomsavtrödet ske inom en månad eller, på landet, vid nästa ting efter det att bouppteckning hade förrättats. Om avträde inte ägde rum inom nämnda tid, blev änkan och arvingarna helt ansvariga för gälden. Upptäcktes förut okänd gäld efter tidens utgång och förslog inte boets egendom till å arvingarna rätt att inom en månad eller, på landet,

.ldons betalning, hade änkan eller

vid nästa tin; efter upptäckten avträda egendomen. rören ade de detta, förlorade de rätten till egen—

domsavträde. denon en kunglig dom är 1777 slöts fast

o”

att förpliktelsen till egendomsavträde inte gällde

• Sida 77
•  Original

Prop. 1980/81 :48 77

för sådana arving ar som inte hade tagit någon be— fattning med den avlidnes bo och inte heller hade begärt eller erhållit något arv efte r hon från år 1777 föll emellertid så småningom i glömska. Under inflvtande av 1818 ars konkurslag' kom praxis

. Domen

i stället att av alla arvingar kräva e'rendomb avtr de som villkor för befrielse från personligt ansvar för känd gäld.

Genom 1862 års urarvaförordni infördes det regel—

system rörande betalning av avlidens sl Hulda som i

huvudsak fortfarande består.

Enlig t förordnin--e:1 blev arvinge som tog befattnin_; med dödsboet ansvarig för kb "nd gäld efter den av— lidne om inte boet: egendom inom en kortare frist avträddes till konkurs. Vidare blev arvinge ansva— rig för all den dödes gäld om han underlät att i laga tid förrätta bouppteckning eller om han vidtog vissa åtgärder som äventy rade borgenärernas rätt. 1955 års och arvskifte innebar inte några

. vad som tidigare hade gällt ärareansvaret. En nvhot i lagen var att egendomsavträde ned ;sldcovi_iandc verkan kunde ske inte bara som förut till konkurs

utan även till förva ltnin(j ev boutrednin;;s:..an, ett

stitut som infördes genom la.e

Ärvdabalkens medförde endast

redaktionella serna om avli—

dens skulder.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1980/81z48 78

2.3 ?allande ratt 2.2.1 Inledning

best' ielser om fall då dödsbo— personligt ansvar för den dödes

gäld avses förpliktelser av

ulimationsr jtsliy natur. Från begreppet är emel—

lertid ;tes lu ha sådana högst personliga förbindel— l .tt de upphör med gäldenärens "enhet förpliktelse att per— sonligen utzora ett arbete eller uppdrag. Även för— pliktelse tillu ".derlåte enhet som hänför sig till en—

person anses upphöra vid dennes död.

:fare ansva ig för den avlidnes skulder, skall ansvarigheten & ta också:. annan dödsboets

_d (21 kan. ; & ÄB). istnamnda +

] :l- vt_ls.äld, dels utomobliga

95 nas i princip endast sadull gäld som ningen eller boe upp eteckning, vård eller för- valtning. Gäld som har sti ftats för andra ändamål är enlih t huvudregeln inte bindande för boet. Var boets avtals _artner1 i god tro vid gäldens uppkomst en dylik gäld mot boet. Är gälden nlnw,1orn11:5er en stark presumtion boets kontrahent. Däremot blir ut— tro hos honom större vid avtal av

natur. Då kan det i al mänhet inte kr rävas av honom att han undersöker om rättshandlingen be—

ändamålen.

-n uppl: OBH-13. genom

.. på grund

p. 3 % ÄB tredje man vilket : ruanhang betyder den mot ' Ml ' företas (NJA TI 1973 s '

B7n och

• Sida 79
•  Original

Prop. 1980/81:48

a

av annans vållande för vilket boet svarar eller 93

grund av rent strikt ansvar. I motiven n exempel på utomobligatorisk gäld för boet även

"gäld, vilken enligt allmänna regler drabbar boet såsom ägare av viss egend.om" (NJA II 1955 s. 466).

Som kommer att framgå i avsnitt 2.2.3 finn bestäm—

ior boets gäld för—

utos i 21 kap. i AGL, i kommunal :attelagen samt i lagarna om statli, inkomst— och förmögenhete—

skatt. Det före ger en väsentlig skillnad mellan dessa författninraf betr"ffande ansvarets utformning Enligt 21 kap. ÄB dariskt (1? 5). Enligt AGL svarar han subsidiärt solidariskt. Del.' munalskattelagen samt lagarna om statlig insomst—

och förmögenhctsskatt är inskränkt till vad han har

ans -var primåirt soli—

.ares personliga ansvar enligt kom—

fått vid bodelningen el ler arvski.itet.

2.2.2 1, 2 och 5 % ÄB lande tt -uvudrc-L om dödsbodel ansvar ¹ .vl.1.den ns 934136! linne i 21 k _1 & AJ. Enligt denna best -se blir delägare ansvar 5 för känd

_ld efter den döde om inte dö

trä 3 till förvalt bautredni

till konkurs efter gjord inom

han-ålar om

"3.1"; S "'./'.'”. r

IlC'., "

"_ _ _ ZALHLJ.

79

• Sida 80
•  Original

Prop. 1980/81:48 80

ansvar för dylik gäld,måste egendomsavträde äga rum efter ansökan gjord inom en månad från hans upptäckt av den nya gälden. Med ny gäld förstås i dema samman- hang dels gäld som tidigare var helt okänd för deläga— ren, dels, beträffande en för honom tidigare till ex— istensen men inte till summan känd agäld, den belopps—

- a'! 1

massiva skillnaden. *: ML . hans nu ran nde rvr_attd1n-

:)!,—

och hans tidigareOL up 11 fa'ttning därom.

om gd.lden= vä'

JJräde e.ter 'nsölzan som fe-

nad e.- ”'ter outrptecknln 'ens förråit' lägares ansvar enligt 21 kap. 1 &

.1llna :len r=ellan de boets skulder som var ,5 egen och honom en månad före ansökni; den avtrända egendomen per avträdesdagen (21 kap. 2 % första stycnet ÄB). Han behöver alltså inte svara för de rea lisationsförluster som föranleds av egendon'"vtr .det. De tbelopp för vilket han sva—

rar måste han utge till dödsboet.

Beträffande frågan om dödsbodelägare kände till viss gäld en månad före ansökningen om egendomsavtre 'de innehåller lagen en presuntionsregel (21 kap. 2 ? f.ndra styck.t ÄB). På borgenärs begäran skall del—

agare under ed bekrä ta sin uppgift att han före tid; saknade kännedom om gälden. Väg— av_igga ed.;kall gälden anses ha ve rit

före den avgröra nde tidpunkten. Mot

är motbevisnin; sålunda inte till— r borgenär eller, i vart fall, bo eller konkursförvaltare söka bevisa

har bekiä.ftat sin okunnighet med

dödsboet efter det eller arv J,kifte har ägt rum, skall

eller skiftet gel åter 23

• Sida 81
•  Original

Prop, 1980/81 :48 81

av boutredningsman, kan det bli aktuellt med en— dast partiell återgång av delningen eller skiftet. Är den avlidnes gäld inte större än att den kan betalas av de efterlämnade tillgångarna, skall näm— ligen boutredningsmannen bestämma att egendomsav— trädet skall omfatta bara vad som enligt hans me— ning behövs till gäldens betalning och kostnaderna för förvaltningen. Anledningen till egendomsavträ— det kan ha varit att borgenärerna har befarat att dödsbodelägarna inte ämnade betala sådan gäld efter den avlidne för vilken de är personligen ansvariga. Avträdet kan emellertid också ha föranletts av ny— upptäckta skulder efter den döde. Återgång av bo— delning och arvskifte enligt 2 kap. 5 © ÄB kan alltså förekomma även om delägarna vid delningen resp. skiftet inte kände till den gäld som seder- mera föranledde egendomsavträde. Har delningen el— ler skiftet redan gått i verkställighet, ä åter—

n

Ten givetvis förenad med återbäringsskyldighet. frng om

Kan egendomen inte återbäras, uppkommer skyldighet att utge ersättning. Denna fråga är inte reglerad i lagen. I förarbetena till 1935 års lag om boutredning och arvskifte föreslog lagbered— ningen en bestämmelse om ersättning. Enligt bestän— melsen skulle egendomens värde gäldas om egendomen inte fanns i behåll. På förslag av lagrådet upptOgs bestämmelsen emellertid inte i propOsitionen. Av lagrådets uttalanden framgår dock att enligt lag— rådets mening ersättningsskyldlgnet borde föreligga om den återbäringsskyldige var i ond tro (NJA Il 195" s. 427 och 434 f).

Övriga bestämmelser om dödsbodelägares

gäldsansvar

delagares ansvar för r ) boets gäld än de som har berö ts avsnitt 2.2.2

.,.

i återfinns antingen i 21 kap. AB eller i olika skatte-

lagar.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1980/81z48 82

4- "1

Ansvar enligt 21 kap. An

Som framgår av 12 kap. 2 5 GB och 23 kap. 2 & ÄB har varje dödsbodelägare bodelnings— resp. skiftes— vitsord. Detta innebär att bodelning och arvskifte i regel inte får företas mot delägares bestridande innan bouppteckning har skett och all boets kända gäld har betalatS. Har delägare befriats från an— svar för skulderna eller har medel till deras be— talning ställts under särskild vård, får dock del- ning och skifte äga rum även om delägaren motsätter sig detta.

Delägare kan sålunda förhindra bodelning och arv— skifte innan kända skulder har betalats. Sker ändå delning eller skifte dessförinnan,blir delägare an— svarig för de skulder som han kände till vid del— ningen resp. skiftet eller sist vid därefter för— rättad bouppteckning. Bodelning skall emellertid inte medföra sådan påföljd om efterlevande maken vid delningen inte har fått något av den dödes egen- dom (21 kap. 12 & ÄB).

Måste bouppteckning efter avliden person äga rum, skall detta normalt ske sist inom tre månader från dödsfallet. Rätten kan förlänga fristen efter ansö— kan som görs före dess utgång (20 kap. 1 5 ÄB). Skyldighet att se till att bouppteckning förrättas åvilar bl.a. dödsbodelägare som har egendomen i sin vård (samma kap. 2 5). Försummar denne tiden för bouppteckningens förrättande, blir han ansvarig för all den dödes gäld (21 kap. 14 & ÄB). Ansvaret är således i detta fall mera långtgående än i dem som har berörts tidigare. Där krävdes ju för an— svar att gälden var känd för delägaren när han gjorde eller underlät något. Även delägare som

vid bouppteckningen eller dess edfästande genom

• Sida 83
•  Original

Prop. 1980/81:48

veterligen oriktig uppgift eller svikligt för— tigande äventyrar borgenärers rätt blir ansvarig

för alla den avlidnes skulder (samma lagrum).

Slutligen blir dödsbodelägare ansvarig enligt 21 kap. ÄB för de boets skulder som han känner till antingen när han till men för boets borge— närer vidtar någon av nedan nämnda åtgärder eller sist när bouppteckning därefter förrättas. ÅtL gärderna består i att delägaren

1. under den i 21 kap. 1 & första stycket ÄB an— givna fristen betalar boets gäld eller

2. under sagda frist eller under den i andra stycket av nyssnämnda paragraf angivna fristen utger legat, fullgör ändamålsbestämmelse, förfar boets egendom eller ädrar boet förbindelse

(21 kap. 11 & ÄB).

Ansvar enligt olika skattelaqar

Även på andra ställen än i 21 kap. ÄB finns be— stämmelser om dödsbodelägares ansvar för boets gäld. Enligt 54 % AGL skall dödsbo i allmänhet förskjuta arvsskatt för egendom för vilken skattskyldighet har inträtt vid arvlåtarens eller testators död. Saknas i boet tillgång till gäldande av skatt, sva- rar delägarna, utom efterlevande make i visst fall, för bristen på sätt som anges i 21 kap. ÄB. 54 9 AJL stadgar sålunda ett subsidiärt solidarisk ansvar

för delägarna. Enlivt 21 kap. ÅB är deras ansvar

:)

primärt solidariskt (17 å).

Enligt 75 $ 2 mom. kommunalskattelagen (1926:570) svarar dödsbo för kommunal utskyld som har påförts den avlidne eller det oskiftade boet. Boet svarar emellertid inte med mera än sina tillgångar. Är boet

• Sida 84
•  Original

Prop. 1980/81:48 84

skiftat,övergår ansvaret på delägarna. Delägare svarar dock inte för mera än vad som belöper av skatten på hans lott. Och han svarar inte i något fall med mera än vad som utgör hans lott i boet. Med hans lott i boet menas i detta sammanhang de tillgångar som han har fått vid skiftet (NJA 1975 s. 553).

Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och lagen (1947z577) om statlig förmögenhetsskatt innehåller bestämmelser som motsvarar 75 5 2 mom. kommunal— skattelagen såvitt avser statlig inkomst— resp. för— mögenhetsskatt. 2.2.4 Undantag från gäldsansvarigheten

De bestämmelser i 21 kap. ÄB om dödsbodelägares an— svar för avlidens skulder för vilka har redogjorts ovan gäller inte undantagslöst. De har sålunda inte tillämpning i fråga om delägare som är omyndig och inte heller beträffande allmänna arvsfonden eller annan delägare som företräds av god man (21 kap. 16 % ÄB). Vidare gäller inte det personliga gälds— ansvaret för delägarna om det efter den döde finns endast sådan egendom som inte har kunnat tas i mät- hos honom (samma kap. 19 5). Det är alltså likgil— tig för best; elsens tillämpning om egendomen har blivit utmätningsbar sedan dödsfallet har inträffat.

Föreskrifterna om gäldsansvar i 21 kap. 1 och 14 %% ÄB (se avsnitten 2.2.2 och 2.2.5) kan inte tilläm— pas om bouppteckning ersätts med dödsboanmälan.2 För att dödsboanmälan.skall kunna ske krävs att den dödes

tillgångar eller, när han efterlämnar make, till—

2 Grovt uppskattat torde dödsboannölan kunna äga '" nde en fjärdedel av samtliga dödsbon rum beträi (a.-. Dödsboa Jalan, Ds Ju 197516, 5. "51 f).

• Sida 85
•  Original

Prop. 1980/81 :48 85

gångarna jämte hans andel i den efterlevande ma— kens giftorättsgods inte förslår till annat än att bestrida begravningskostnader och andra utgif- ter med anledning av dödsfallet (t.ex. inköp av gravvård) samt att tillgångarna inte omfattar fast egendom eller tomträtt (20 kap. 8 a 5 första styck- et ÄB). Även om dödsboanmälan har skett kan under vissa förutsättningar bouppteckning ändå förrättas (sagda paragraf tredje stycket).

Föreskrifterna om gäldsansvar på grund av underlåten— het att avträda dödsbo gäller inte för arvinge eller testamentstagare som inte har "njutit förmån av bo- et" och inte heller har tagit annan befattning med det än att han har fullgjort den interimistiska vård— nadsplikt som anges i 18 kap. 2 5 ÄB eller har del- tagit i förrättande av bouppteckning (21 kap. 18 å ÄB). Denna undantagsbestämmelse avser alltså bara vissa slag av dödsbodelägare. Är efterlevande make dödsbo- vdelägare på grund av att giftorättsgemenskap före— ligger,har bestämmelsen sålunda inte tillämpning på honom. Med att njuta förmån av boet menas bl.a. att få ut egendom genom arvskifte eller som förskott på arvslott eller att nyttja boets egendom, allt under förutsättning att vederbörande kan sägas ha mottagit en sådan prestation just i egen5kap av delägare.

Föreskriften om gäldsansvar på grund av Vissa åt— gärder till men för borgenärerna gäller inte om åt— gärden innebar endast ringare skada eller företogs av obetänksamhet eller bristande kännedom om boets ställning (21 kap. 11 & sista meningen ÄB).

• Sida 86
•  Original

Prop. 1980/81:48 86 2.2.5 Skadeståndsbestämmelser

Den allmänna regeln om dödsbodelägares skadestånds— ansvar finns i 18 kap. 6 & ÄB. Enligt denna bestäm— melse är dödsbodelägare pliktig att ersätta skada, som han med avseende på boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet har tillskyndat någon, vars rätt är beroende av utredningen. An— svaret är primärt solidariskt.

När det gäller åtgärd eller underlåtenhet av del— ägare till men för dödsboets borgenärer utgör den nu nämnda skadeståndsbestämmelsen ett komplement till föreskrifterna i 21 kap. ÄB om delägares gälde— ansvar. I den mån borgenär kan göra sistnämnda slag av ansvar gällande har han knappast anledning att åberopa förevarande bestämmelse. Emellertid finns skadeståndsbestämmelser i 21 kap. ÄB vilka träder

i funktion när gäldsansvar är uteslutet för delägare. Som har berörts tidigare (avsnitt 2.2.4) gäller inte föreskriften i 21 kap. 11 å ÄB om gäldsansvar på grund av vissa åtgärder till men för borgenärerna om åt- gärden innebar endast ringare skada eller företogs av obetänksamhet eller bristande kännedom om boets ställning. I sådana fall kan delägare i stället bli skadeståndsskyldig (sagda paragraf sista meningen). Beror åtgärdens menliga verkan av någon omständighet med vilken delägaren med normal aktsamhet inte bort räkna, skall enligt allmänna rättsgrundsatser inte ens skadestånd utgå.

Bestämmelserna om gäldsansvar för delägare har som tidigare nämnts inte tillämpning på delägare som är omyndig och inte heller på allmänna arvsfonden eller annan delägare som företräds av god man. I sådana fall kan förmyndare eller god man drabbas av skade— ståndsansvar gentemot boets borgenärer för skada som har uppkommit på grund av vederbörandes åtgärd eller försummelse (21 kap. 16 & ÄB).

• Sida 87
•  Original

Prop. 1980/81:48 87

De särskilda skadeståndsbestämmelser i ÄB för vilka nu har redogjorts utgör undantag från vad som i all— mänhet gäller enligt svensk rätt beträffande skade— stånd utanför kontraktsförhållanden. Huvudregel på förevarande rättsområde är nämligen att vållande till ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person— eller sakskada medför skade- ståndsskyldighet endast om handlingen är straffbar. Principen är numera uttryckt i 2 kap. 4 5 skade— ståndslagen (1972z207). Förevarande slag av skada kallas i lagen ren förmögenhetsskada (1 kap. 2 5). Lagens bestämmelser gäller inte om annat är särskilt föreskrivet (1 kap. 1 5).

Gör sig dödsbodelägare skyldig till brott vid dödsbo- förvaltningens utövande,kan han alltså bli skade— ståndsskyldig enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. De slag av brott som framför allt kan komma i fråga i detta sammanhang och föranleda skadestånds- skyldighet för delägare gentemot boets borgenärer är gäldenärsbrott som avses i 11 kap. BrB. Ifrågavarande kapitel straffbelägger vissa slag av handlingar som företas av gäldenär. Den omständigheten att boet och inte delägaren är gäldenär fritar inte delägaren från ansvar. Den som begår gäldenärsbrott i gäldenärs ställe, t.ex. som företrädare för juridisk person, skall nämligen dömas som om han själv var gäldenär (11 kap. 7 & BrB).

Gäldenärsbrotten utgörs av oredlighet mot borgenärer, vårdslöshet mot borgenärer, mannamån mot borgenärer och bokföringsbrott.

Brottsbeskrivningen beträffande brottet oredlighet mot borgenärer (11 kap. 1 5 BrB) behandlar olika slag av beteenden. Ett av.dem består i att gäldenären förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd

• Sida 88
•  Original

Prop. 1980/81z48 88

avhänder sig egendom av betydenhet. För ansvar i detta fall krävs vidare att gäldenären genom åtgärden framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd, försätter sig på obestånd eller för—

värrar sitt obestånd.

Gäldenär gör sig skyldig till vårdslöshet mot borge— närer (11 kap. 5 & BrB) bl.a. om han uppsåtligen el—

ler av grov oaktsamhet framkallar eller förvärrar obestånd genom att fortsätta rörelse under förbrukan— de av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rö— relsen, leva slösaktigt, inlåta sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidta annan sådan åtgärd.

För mannamån mot borgenärer (11 kap. 4 5 BrB) döms gäldenär som när han är på obestånd gynnar viss borge— när genom att betala skuld som inte är förfallen, be— tala med annat än sedvanliga betalningsmedel, över— lämna säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller vidta annan sådan åtgärd. Förutsätt— ning för ansvar är att åtgärden avsevärt förringar andra borgenärers rätt.

Äsidosätter gäldenär uppsåtligen eller av oaktsamhet bokföringsskyldighet som åligger honom på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång inte kan i huvud— sak bedömas med ledning av bokföringen, döms han för bokföringsbrott (11 kap. 5 & BrB).

• Sida 89
•  Original

Prop. 1980/81z48 89,

2.3. Bestämmelsernas tillämpning hos banker, inkassoföretag och begravnipgsföreningar

Som har angetts i avsnitt 1.2lhar utredningen hos ett antal affärs- och sparbanker och inkassoföretag samt hos Begravningsföreningarnas Samorganisation företagit en enkät angående tillämpningen av gälds— bestämmelserna i 21 kap. ÄB m.m.

Av tabell 1 nedan framgår hur svaren på utredningens tre första frågor i enkäten till bankerna fördelar sig mellan de 10 affärsbanker och 54 sparbanker som har besvarat frågeformuläret.

Tabell 1

1. I vilken utsträckning gör banken enligt Er erfaren— het ansvar gällande mot dödsbodelägare för avlidens skulder under åberopande av följande bestämmelser i 21 kap. ärvdabalken?

a. Därför att dödsboets egendom inte i tid har av— trätts till förvaltning av boutredningsman eller till

konkurs (1 å)?

& Aldrig Sällan |:] Ofta

b. Därför att bodelning och aerkifte har ägt rum innan känd gäld har betalats (12 å)?

Aldrig [5] Sällan & Ofta

c. Därför att bouppteckning inte har förrättats i tid (14 5)?

& Aldrig [51 Sällan [] Ofta

• Sida 90
•  Original

Prop. l980/81:48 90

d. Därför att veterligen oriktig uppgift har lämnats eller svikligt förtigande har skett vid bouppteck- ningen eller dess edfästande (14 5)?

[E Aldrig Sällan [] Ofta

e. Därför att betalning av boets gäld, utgivande av legat, fullgörande av ändamålsbestämmelse m.m. har ägt rum under den s.k. deliberationsfristen (11 5)?

Aldrig Sällan :] Ofta

2. I vilken utsträckning råder Ni dödsbodelägare att begära boets avträdande till förvaltning av boutred— ningsman eller till konkurs för att delägarna skall undgå personligt gäldsansvar?

D Aldrig Sällan Ofta Regelmässigt

5 a. Vad anser Ni om följande bestämmelser i 21 kap. ärvdabalken? (Flera alternativ kan förkryssas).

152525551151129145145 1 st 2 st 1 p 2 P Har ingen me— ningsfull funktion 1 1 4 3 1 Svår att tillämpa 13 10 11 10 2 1 Alltför sträng mot dödsbo— delägarna 14 15 9 1 2 5 35 Behövs med hän— syn till döds— boets borgenärer27 19 18 22 27 52 9 50 Helt ändamåls— enlig 20 6 10 10 9 17 5 14 Ingen upp— fattning 1 5 4 1 1 1 5

• Sida 91
•  Original

Prop. 1980/81:48 91

Av tabell 2 nedan framgår hur de två inkassoföretag som har besvarat utredningens frågeformulär har sva— rat på enkätens två första frågor.

Tabell 2

1. I vilken utsträckning gör Ert företag som borgenär eller som ombud för borgenär ansvar gällande mot döds— bodelägare för avlidens skulder under åberopande av följande bestämmelser i 21 kap. ärvdabalken?

&. Därför att dödsboets egendom inte i tid har av— trätts till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs (1 5)?

Aldrig |] Sällan [I] Ofta

b. Därför att bodelning och arvskifte har ägt rum innan känd gäld har betalats (12 5)?

[:| Aldrig [] Sällan Ofta

c. Därför att bouppteckning inte har förrättats i tid (14 5)?

[] Aldrig |] Sällan [II Ofta

d. Därför att veterligen oriktig uppgift har lämnats eller svikligt förtigande har skett vid bouppteck— ningen eller dess edfästande (14 5)?

[] Aldrig [Z] Sällan [] Ofta

e. Därför att betalning av boets gäld, utgivande av legat, fullgörande av ändamålsbestämmelse m.m. har "ägt rum under den s.k. deliberationsfristen (11 å)?

Aldrig Sällan [] Ofta

• Sida 92
•  Original

Prop. 1980/81:48 92

2 a. Vad anser Ni om följande bestämmelser i 21 kap. ärvdabalken? (Flera alternativ kan förkryssas.)

1$25 25 Så 115125145145 1 s 2 s

t 11) 2p

Har ingen me— ningsfull funk— tion

Svår att till- lämpa 1 Alltför sträng mot dödsbo— delägarna

Behövs med hänsyn till dödsboets borgenärer 2 1 2 1 2 1 1 2

Helt ända— målsenlig 1 ' 1 1

Ingen upp— fattning

Svaren på de två första frågorna i enkäten till Begravnings— föreningarnas Samorganisation framgår av tabell 5 nedan.

Tabell 5

1. I vilken utsträckning råder Ni dödsbodelägare att begära boets avträdande till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs för att delägarna skall undgå personligt gälds— ansvar?

Regel— C] Aldrig |:] Sällan [] Ofta [3] mässigt

• Sida 93
•  Original

Prop. 1980/81:48 93

2 a. Vad anser Ni om följande bestämmelser i 21 kap. ärvdabalken? (Flera alternativ kan förkryssas.)

25 55115125146145 251: 11) 21)

Har ingen me— ningsfull funktion x

Svår att tillämpa x Alltför sträng mot dödsbo— delägarna x x x Behövs med hänsyn till dödsboets borgenärer x x x x

Helt ända- målsenlig

Ingen upp— fattning

I de två sista frågorna i enkäten till bankerna tillfrågades de om allmänna synpunkter på Äst gäldsbestämmelser (fråga 3 b) samt vilka ändringar de skulle vilja föreslå i 21 kap. ÄB (fråga 4). Tre fjärdedelar av de 44 banker som skickade tillbaka frågeformulären besvarade inte frågorna 3 b och 4. Av dem som svarade framhöll ungefär hälften att bestämmel— serna i 21 kap. ÄB är komplicerade och tämligen okända för allmänheten.

Från en del håll betonades att fastän bestämmelserna sällan tillämpas så har de ändå en funktion att fylla. Några banker menade att det är stötande att borgenärerna genom en insuf— ficient gäldenärs frånfälle kan komma i ett bättre läge på grund av ren okunnighet om gällande gäldsregler hos del— ägarna. Östgötabanken påpekade att bestämmelserna skyddar borgenärerna dåligt mot kringgående av KLzs återvinnings— regler; därför bör enligt Östgötabanken återvinningsreglerna

• Sida 94
•  Original

Prop. 1980/81:48 ' I 94

samordnas med ÄB:s gäldsbestämmelser. Skånska banken framhöll att 21 kap. 19 å ÄB är otillräcklig som undantagsbestämmelse när det gäller gäldsreglernas tillämpning; om t.ex. överintecknade fastigheter finns medges ingen ansvaerefrielse trots att det ekonomiska läget då kan vara minst lika dåligt som om endast utmätningsfri egendom funnits.

Omkring hälften av de svarande ansåg att bestämmel— serna bör förenklas. Svenska Handelsbanken föreslog att delägare befrias från personligt betalnings— ansvar om han kan visa att dödsboets ställning ef— ter dödsfallet inte har försämrats för borgenärerna. Vidare föreslog handelsbanken att delägare som har tillgodogjort sig tillgångar ur boet skall undgå personligt betalningsansvar om han återbär tillgång- arna eller deras värde. Sundsvallsbanken framhöll att 1 och 12 55 samt 14 5 2 p i viss mån framstår som huvudregel. Övriga regler borde enligt Sundsvalls— banken kunna förenklas och en del — t.ex. 14 5 1 p — utmönstras. Falkenbergs sparbank tyckte att delägare inte bör svara för större gäld än som motsvaras av dödsboets medel. För att kompensera borgenärerna för en sådan försämring föreslog sparbanken att rätten

i samband med registrering av bouppteckning bör vara skyldig att beträffande bristbon förordna om avträ— dande till boutredningsman. Detta skulle, enligt sparbanken, innebära en viss garanti för borgenä— rerna att boets avveckling sker på ett opartiskt sätt.

Flera banker ville byta ut gäldsreglerna mot be— stämmelser om skadeståndsskyldighet för delägarna i de fall dessa har gjort sig skyldiga till försum— melse och borgenärerna därigenom har lidit skada.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1980/81 :48

2.4. Utländska förhållanden 2.4.1 Finland

Sedan den 1 januari 1966 är de finska rätts— reglerna om dödsbodelägares3 ansvar för avlidens skulder helt överensstämmande med svensk rätt. Beträffande gäld efter den som har avlidit före de nya bestämmelsernas ikraftträdande tillämpas emellertid äldre föreskrifter.

2.4.2. Danmark

Enligt dansk rätt är frågan om arvinges4 ansvar för avlidens Skulder att bedöma olika vid olika slag av dödsbobehandling, dvs. former för dödsbos avveckling.

I huvudsak följande Slag av dödsbobehandling regleras i lagstiftningen

1. sumlarisk behandling,

offentligt skifte,

privat skifte och

PUM

exekutorbehandling.

Under vissa förutsättningar är sammanlevnad i oskiftat dödsbo tillåten. Då gäller särskilda regler om ansvar

för den avlidnes gäld.

3 Liksom enligt svensk rätt utgörs dödsbodelägarna av arvingar, universella testamentstagare och, om Eiftorätt inte är utesluten, den efterlevande maken (18 kap. 1 & finska AB). 4 Med arvinge aVses i den danska skifteloven såväl legalarvinge som universell testamentstagare (Högdahl Jensen s. 66).

'Jl

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81z48 96

Summarisk behandling

Summarisk dödsbobehandling innebär att boet avveck— las utan att man behöver utfärda kallelse på borge- närer, pröva anmälda fordringar, underrätta arving— arna eller vidta andra sådana åtgärder som känne— tecknar mera komplicerade behandlingsformer. När ett dödsfall har anmälts till skifterätten,5 vilket skall ske omedelbart, bestämmer rätten om dödsboet skall behandlas summariekt. Av det totala antalet dödsbon per år - f.n. omkring 50 000 _ avvecklas

ca 30 procent genom summarisk behandling.

Enligt skifteloven kan summarisk bobehandling äga rum i följande fall

a) när det kan antas att den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnaderna och

b) när det i samband med anmälan av dödsfallet upp—

lyses att de efterlämnade tillgångarna är värda mindre än 400 kr. och att den avlidnes gäld inte överstiger detta belopp samt arvingarna åtar sig att motta tillgångarna och svara för skulderna.

I det vid a) nämnda fallet överlämnar skifte- rätten tillgångarna till den som har betalat eller kommer att betala begravningskostnaderna. Vederbö— rande blir inte därigenom personligen ansvarig för den avlidnes skulder.

Offentligt skifte

Offentligt skifte innebär att dödsboet avvecklas under skifterättens ledning. Vid offentligt skifte skiljer man mellan gaelderagåelsesboer och gaeldsvedgåelses— boer. I gaeldsfragåehesboer har arvingarna inte något

5 Allmän underrätt är skifterätt.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/81:48 97

personligt ansvar förden avlidnes skulder. Å andra sidan saknar de i sådana bon allt inflytande över förvaltningsbesluten till dess att den för den dödes borgenärer gällande proklamafristen har löpt ut och skulderna har betalats eller säkerhet har ställts för dem. Före denna tidpunkt utövas förvaltningsrätten i förevarande bon av skifterätten och borgenärerna.

I gaeldsvedgåelsesboer, där förvaltningsrätten hela tiden utövas av arvingarna under skifterättens led— ning, har arvingarna åtagit sig att svara för den dödes gäld. Arvinges ansvar är i sådana fall till en början begränsat till arvslotten. För de relevanta skulder som inte täcks av tillgångarna i boet häftar arvingarna personligen. Deras ansvar är därvid soli— dariskt. De svarar endast för sådana skulder som har anmälts inom en proklamafrist som börjar löpa efter det att ett lagstadgat kungörandeförfarande har av- slutats. Fristen uppgår i regel till tre månader.

Privat skifte

Arvingarna kan av skifterätten tillåtas att företa privat skifte under förutsättning att samtliga

a) begär sådant skifte hos skifterätten,

b) är myndiga,

e) inte är i konkurstillstånd och

d) är närvarande, personligen eller genom ombud, vid det sammanträde med skifterätten där boet skall över- lämnas för privat skifte.

Privat skifte får inte beslutas om arvlåtaren har bestämt att skiftet skall vara offentligt.

7 Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr 48

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81:48 98

Vid privat skifte förvaltar arvingarna boet helt självständigt. De är ansvariga för den dödes skulder på samma sätt som i gaeldsvedgåelsesboer (se ovan under "Offentligt skifte").

I ca en tredjedel av samtliga danska dödsbon företas privat skifte.

Exekutorbehandling

Exekutorbehandling av dödsbo äger rum dels om arv— låtaren i testamente har bestämt sådan avvecklinge— form, dels om samtliga arvingar begär det. Exekutor utses av justitieministern eller den han bemyndigar. I regel behandlas exekutorbon som gaeldsvedgåelses— boer. Arvingarna i exekutorbon blir alltså normalt personligen ansvariga för behörigen anmälda skulder i den mån de efterlämnade tillgångarna inte förslår.

Oskiftat bo

Enligt arveloven har efterlevande make rätt att sitta kvar i Oskiftat bo efter den först avlidne om boets egendom utgörs av faelleseje och det finns bröst— arvingar. Är bröstarvingarna avkomlingar efter endast den först avlidne maken, krävs för kvarsittande att" bröstarvingarna samtycker därtill eller, om de är omyndiga, att tillstånd lämnas av förmyndaren och rätten.

I oskiftat bo är den efterlevande maken personligen ansvarig för den först avlidnes skulder. Den efter— levande kan dock åstadkomma preklusion av dessa ford—

3 FaeIIeseje motsvarar ungefär giftorättsgods enligt svensk rätt.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1980/81 :48 99

ringar genom att få till stånd ett proklamaför— farande enligt skifteslagstiftningen (se ovan under "Offentligt skifte").

Dödsbo i konkurs

Är arvingarna inte personligen ansvariga för den avlidnes skulder och är dödsboet insolvent, kan den avlidnes borgenärer begära att boet försätts i kon— kurs.

2.4.5. Norge

7

Enligt norsk rätt blir arvingar personligen ansvari- ga för avlidens skulder endast om de inför skifte- rätten8 åtar sig sådant ansvar. Ett dylikt åtagande medför att de kan få avveckla dödsboet på egen hand (privat skifte). Annars företar skifterätten avveck— lingen (offentligt skifte).

Har arvinge en gång blivit personligen ansvarig för avlidens skulder, upphör inte detta ansvar även om arvingarna sedermera begär och får till stånd offentligt skifte.

7 Med arvinge avses enligt norsk rätt såväl legal— arvinge som den vilken genom testamente har satts i arvinges ställe (Knoph s. 199).

8 Allmän underrätt är skifterätt (1 5 1950 års lov om skifte).

• Sida 100
•  Original

Prop. 1980/81:48 100

2.5. Överväganden och förslag

Utredningen har beträffande frågorna om dödsbodel— ägares ansvar för avlidens skulder i uppdrag att före- slå regler som är enklare än de nuvarande och som i högre grad än dessa tar hänsyn till dödsbodelägarnas intressen. Samtidigt skall behovet att skydda borge— närerna fortfarande beaktas.

Gällande bestämmelser om dödsbodelägares gäldsansvar torde allmänt anses vara mycket invecklade. Som fram— går av avsnitt 2.3 har utredningen företagit en enkät hos ett antal affärs— och sparbanker angående till— lämpningen av dessa bestämmelser. Därvid har fram- kommit att flertalet av bankerna aldrig och åter— stoden av dem endast sällan gör gällande personligt delägareansvar enligt 21 kap. ÄB. En förklaring till detta förhållande kan vara att de förevarande rättsreglerna är alltför komplicerade. Andra regler motverkar förluster för bankerna. Med hänsyn till de stränga föreskrifter som gäller för bankernas utlåningsverksamhet har de i betydande utsträckning andra slag av skydd för sina fordringar än sådana som kan bli aktuella enligt 21 kap. ÄB. Sålunda får bankerna enligt gällande lagstiftning med vissa undantag inte bevilja kredit utan att ha betryggan— de säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen — 59 5 lagen (1955z183) om bankrörelse, 28 5 lagen (1955:416) om sparbanker och 36 5 lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. I den mån bank lämnar krediter utan sådan säkerhet förekommer det i viss utsträckning att banken tecknar grupp— livförsäkring på kredittagarens bekostnad. Vid dennes frånfälle används utfallande försäkrings- ersättning till att avveckla krediten.

Nuvarande regler om dödsbodelägares ansvar för av- lidens skulder tillämpas alltså i mycket liten ut-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1980/81:48 . 101

sträckning därför att de är så komplicerade och därför att det finns andra slag av skyddsregler. Vidare är, som framgår av redogörelsen 1 avsnitt 2.2 , vissa fall undantagna från tillämpningsområdet. Antingen finns uttryckliga föreskrifter om sådana undantag el- ler är reglerna avfattade så att en del fall inte täcks av dem. Reglerna är sålunda inte tillämpliga om det efter den döde finns endast sådan egendom som inte har kunnat tas i mät hos honom. Med hänsyn till de ganska långtgående föreskrifter om utmätningsfrihet som finns i utsökningslagen torde redan av denna an— ledning personligt delägareansvar ofta vara uteslutet i mindre dödsbon. Vidare gäller att bestämmelsen i 21 kap. 1 & ÄB om delägareansvar vid underlåtenhet

att begära egendomsavträde inte kan tillämpas om bo- uppteckning ersätts med dödsboanmälan. Grovt upp— skattat torde dödsboanmälan kunna äga rum beträffan— de en fjärdedel av samtliga dödsbon (PM Dödsboanmälan, Ds Ju 1975z6, s. 31 f).

Vissa omständigheter begränsar alltså i hög grad tillämpningen av bestämmelserna om dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder. Därigenom undgår del— ägarna i många fall det hårda ansvar som borgenärerna annars skulle ha kunnat göra gällande mot dem. För— enklas reglerna så att de blir lättare att tillämpa, kan därför detta förhållande i och för sig komma

att medföra en försämring av dödsbodelägarnas ställ— ning. Utredningen har emellertid i uppdrag att föreslå inte endast förenklingar av regelsystemet utan även sådana ändringar i det som främjar dödsbodelägarnas intressen. Skall båda dessa reformkrav tillgodoses, behövs långtgående ändringar till dödsbodelägarnas förmån. Å andra sidan får reglerna inte bli alltför gynnsamma för dödsbodelägarna. Behovet att skydda borgenärerna måste nämligen fortfarande beaktas.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1980/81:48 102

Med ovannämnda utgångspunkter har utredningen över— vägt några alternativ till nuvarande regelsystem.

I det följande lämnas under särskilda rubriker en närmare redogörelse för vart och ett av dessa al— ternativ. I det sista delavsnittet tar utredningen ställning till vilket alternativ som är att föredra.

2.5.1. Återgång av bodelning och arvskifte

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 2.2.2

kan återgång av bodelning eller arvskifte ske i visst fall enligt gällande bestämmelser i 21 kap. ÄB nämligen om dödsboet har avträtts till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs (5 5). Utred— ningen har emellertid övervägt att föreslå att bo— delning och arvskifte alltid skall gå åter om de äger rum innan skulderna har betalats. Ätergången bör i så fall vara förenad med återbäringsskyldighet för mottagarna. I detta avsnitt redogörs för hur ett återgångssystem enligt utredningen skulle kunna vara

uppbyggt-

Återgången bör vara total, dvs. medföra fullständig återbäringsskyldighet. I och för sig är det tänkbart med endast partiell återgång för den händelse de obetalda skulderna understiger det sammanlagda värdet av de skiftade tillgångarna. Emellertid får det anses mest lämpligt att hela delningen och skiftet går åter om borgenärerna och delägarna inte kan träffa någon överenskommelse om gäldens betalning. Därefter beta— las skulderna. Sedan kan delning och skifte på nytt äga rum. Även om man föreskriver bara partiell åter— gång för vissa fall torde dylik återgång ofta inne— bära sådan rubbning av förutsättningarna för delningen och skiftet att dessa enligt allmänna regler också i övrigt går åter.

• Sida 103
•  Original

Prop. HSO/81:48 103

Ät einen enligt nuvarande 21 kap. 5 å ÄB skall äga rum även om delä.garna vid delningen res n. s.kii't et inte kände till den gäld som sedermera föranledde egendomsavträde. Återgång torde i sistnämnda fall vara av särskilt stor betydelse för borgenärerna eftersom de då inte kan göra gällande nersenligt betalningsansvar mot delägarna. Återg ng av bodelning och arvsk iftr enligt det nu skisserade systemet bör

därför kunna ske även om delä el— arna vid delni!

ler skiftet eller sist vid di sfter förrä tad bo— uppt.ekning var okunniga om att det fanns obetalda

skulder.

För de fall då åter skall ske och delningen eller skiftet redan har gått

ing av bodelning eller arvskifte

i verkställighet men återbäring inte är möjlig kan man tänka sig tre alternativa lösningar. Den första innebär att man föreskriver skyldighet för mottagarna att utge ersättning. Enligt den andra lösningen åläg—'

ger man delä arna Jersonligt betalningsansvar för sk.u lderna. Slutligen kan man bestämma, åtminstone

om den återbaringsskyldige var i god tro, att han inte skall drabbas av någon påföljd med anledning av att han inte kan lämna tillbaka återbäringsplik— tig egendom. Väljer man det andra alternativet upp— T fi- om det personliga 'et 1ningszisvaret

bör vara lå något sätt begränsat Enligt utredningens mening lör de framtida bestämmelserna utf.ormas så

att en delägare inte behöver r skara att ådra sig

ett i princip oinskränkt ansvar för den avlidnes

skulder. Utredningen anser sig därför inte höra

över lga obegränsat personli.gt delaharean är ens för ifrågavarande .all. Med denna utgångspunkt före— faller det lagte.kniskt sett vara enklare att före— skriva erlattlin”ss_'la1uhft iir dettiedrn än att är

föra regler som inskrälker detta ansvar. De

den personligt gäldsansvar och sa.ntidigt in— +

• Sida 104
•  Original

Prop. 1980/81:48 104

tiska resultatet av de två nu jämförda lösningarna torde ändå bli ungefär detsamma. Utredningen föredrar därför framför personligt betalningsansvar för del— ägarna förpliktande för dem att utge ersättning till dödsboet i den mån de inte kan lämna tillbaka den mottagna egendomen.

Inom förmögenhetsrätten gäller i princip vid återgång av avtal att part åläggs ersättningsskyldighet om han inte kan återbära den från motparten erhållna prestationen (se t.ex. Sven Bramsjö, Om avtals åter— gång, 1950, s. 207 ff). Även i ÄB finns för motsva— rande fall föreskrifter om utgivande av ersättning, t.ex. i 3 kap. 3 5 andra stycket och 7 kap. 4 5 första stycket (se beträffande dessa bestämmelser

avsnitt 3.1.2). Vid ersättningens bestämmande inom förmögenhetsrättens område används antingen skade- metoden eller värdemetoden (se Bramsjö s.å. s. 255 ff).

Skademetoden innebär att den återbäringsskyldige skall ersätta den skada som hans motpart lider till följd

av att denne inte kan förfoga över eller använda den återbäringspliktiga egendomen på det sätt som han har avsett. Hade t.ex. den återbäringsskyldiges motpart tänkt sälja egendomen, skall den återbäringsskyldige alltså erlägga den köpeskilling som motparten faktiskt skulle ha fått vid försäljning. Hade motparten tänkt behålla egendomen, skall enligt skademetoden ersätt— ningen täcka kostnaden för nyanskaffning.

Värdemetoden innebär att den återbäringsskyldige till motparten skall betala det belopp som motsvarar försäljningspriset i den allmänna handeln på egendom av förevarande slag.-Är det fråga om egendom med

• Sida 105
•  Original

Prop. 1980/81:48 105

fluktuerande värde, gäller i princip värdet vid tiden för ersättningens utbetalande.9

Skademetoden används i allmänhet om den återbärings— skyldige var i ond tro när han företog den åtgärd som omöjliggjorde återbäring. Var han i god tro vid detta tillfälle, bestäms hans ersättningsskyldighet enligt värdemetoden.

Beträffande frågan om ersättning när återbäring är helt eller delvis omöjlig vid återgång av bodelning eller arvskifte gör utredningen följande bedömning. Vad först angår spörsmålet om mottagare i god tro skall utge ersättning bör beaktas att inom förmögen- hetsrätten föreligger ersättningSSkyldighet även i godtrosfallen. Det finns därför i princip ingen an- ledning att befria godtroende mottagare från ersätt- ningsskyldighet när de, såsom vid bodelning och arvskifte, utan vederlag har förvärvat den ifråga-

varande egendomen?O

Dödsbodelägare kan skydda sig mot återgång genom att före delning och skifte nog— grant kontrollera vad det finns för skulder efter den avlidne. Dessutom har de möjlighet att genom kallelse på okända borgenärer enligt 1862 års pre— skriptionsförordning få till stånd preklusion av

sådana skulder som de inte kände till.

Vid val av ersättningsmetod bör man välja värde— metoden om den återbäringsskyldige var i god tro och skademetoden om han var i ond tro. Med ond tro avses i detta fall att mottagaren när han gjorde sig av med återbäringspliktig egendom kände till eller borde ha känt till att det fanns obetalda

9 Se t.ex. lagberedningens uttalanden i förarbe- tena till 7 kap. 4 5 i 1928 års arvslag (NJA II 1928 s. 450 f .

10 Jämför NJA II 1933 S. 434.

• Sida 106
•  Original

Prop. 198018] :48 106

skulder efter den döde. Med den avlidnes skulder jämställs givetvis dödsboets övriga gäld (se 18 kap. 3 5 och 21 kap. 15 % ÄB).

I regel torde de båda metoderna leda till samma resultat nämligen att mottagaren förpliktas utge egendomens försäljningsvärde till dödsboet. Om sär— skilda skäl föreligger bör mottagaren helt befrias från ersättningsskyldighet eller ersättningsskyl- digheten jämkas. Sådana skäl kan vara att egendomen har frångått godtroende innehavare utan oaktsamhet och utan att han har haft nytta därav. En annan be- frielse— eller jämkningsanledning kan vara att det rör sig om egendom med fluktuerande värde och att värdet vid den tidpunkt när ersättningen skall ges ut är avsevärt högre än när mottagaren gjorde sig av med egendomen. Då kan det ibland finnas skäl att i vart fall jämka ersättningsskyldigheten. Tillämpas skademetoden kan jämkning av ersättningen ske med stöd av 6 kap. 2 & skadeståndslagen (1972:207) om ersättningsskyldigheten skulle anses vara oskäligt betungande med hänsyn till den ersättningsskyldiges ekonomiska förhållanden.

För närvarande torde det vara så att bodelning och arvskifte i stor omfattning sker utan iakttagande" av föreskriven form.11 Det föreligger emellertid då inte någon delning eller något skifte som kan gå åter. Åsidosätts formkravet, är nämligen rättshandlingen ogiltig (NJA II 1933 s. 537 ff

samt NJA 1947 s. 270, 1966 s. 469, 1969 s. 536 Och 1977 s. 459). Skulle man föreskriva återgång av bo- delning och arvskifte, är det sannolikt att form— kravet vid dessa rättshandlingar skulle iakttas i ännu mindre utsträckning än f.n. Dödsbodelägarna skulle annars riskera att ådra sig återbärings- eller ersättningsskyldighet. Upphävande av formkra—

vet vid bodelning och arvskifte torde inte vara

11 Se beträffande formkravet 13 kap. 1 5 GB och 23 kap. 4 & An.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1980/81:48 107

någon framkomlig väg. Beträffande fast egendom är sålunda viss form nödvändig för erhållande av lagfart (20 kap. 6 & första punkten JB). Skulle man slopa formkravet i fråga om lös egendom men behålla det beträffande fast, skulle detta sannolikt leda till oreda och osäkerhet.12Fixerades inte bodelning

och arvnkiitg i skrift, skulle vidare den som gjorde gällande återgång SLällas inför stora bovissvårig— heter när han krävde åta waring och ersättning.

Med hänsyn till ovanstående anser utredningen att

med bödel nde ; och arvski te bör i föröver.

manhang jämställas all utdelning av egendom till dödsoodolagare från dödsboet. Även när boot ;ar skiftats helt formlöst bör alltså återbärings— eller ersättningspåföljd kunna göras gällande om skiftet

har ägt rum innan skulderna har betalats.

F.n. är de "formlösa" delningarna och skiftena inget problem från gäldssynpunkt. Dödsbodelägare som vid- tar sådana åtgärder blir personligen betalnings— ansvariga enligt 21 kap. 1 5 ÄB. Genomförs före— varande alternativ, behövs emellertid den nu skis— serade regeln. Annars torde många delägare komma att företa formlösa delningar och skiften för att inte riskera att ådra sig återbärings— eller ersättnings— skyldighet.

2.5.2. Skadeståndsregler

Som har påpekats i avsnitt 2.2.5 finns f.n. en del föreskrifter om skyldighet för dödsbodelägare att utge ersättning för skador som på grund av deras förvaltning drabbar bl.a. boets borgenärer. Den all— männa regeln om skadeståndsansvar i sådana fall finns i 18 kap. 6 © ÄB. För ansvar enligt denna bestämmelse

12 Jämför lagberedningen i NJA II 1955 s. 542.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1980/81:48 108

förutsätts åtminstone vållande. Ersättningsberättigad är sådan skadelidande vars rätt är beroende av boets utredning. Med boets utredning förstås enligt förarbe— tena bl.a. betalning av den dödes gäld (NJA II 1953 s. 140). Därav följer att boets borgenärer kan bli er- sättningsberättigade enligt den angivna bestämmelsen. F.n. torde emellertid borgenärerna sällan ha anledning att åberopa den. Enligt gällande rätt kan ju dödsbo- förvaltning från delägarnas sida i princip inte före- komma utan personligt betalningsansvar för gälden. Borgenärerna föredrar väl därför i allmänhet att åbe— ropa gäldsansvar mot delägarna framför att kräva dem på skadestånd. Förstnämnda slag av talan är givetvis enklare än sistnämnda från borgenärernas synpunkt. För bifall till ett skadeståndsyrkande kan det nämligen många gånger vara nödvändigt med utredning om adekvan— sen mellan delägarnas förvaltningsåtgärd och dess på- stådda följder. Vidare kanske borgenärerna måste styr— ka sin förlust.

Upphäver man reglerna om personligt gäldsansvai för dödsbodelägare, kommer dödsboets borgenärer att kun— na åberopa endast skadeståndsbestäxmelsen i 18 kap. 6 % ÄB om boet förvaltas av delägarna och borgenä— rerna inte får sina fordringar betalda. Frågan är om en sådan begränsning av borgenärernas talemöjlig— heter skulle innebära en inte godtagbar försämring för dem. Det har redan påpekats att det är svårare att kräva skadestånd än att göra gällande gälds— ansvar, Emellertid torde svårigheterna vara av över— vägande bevisrättsligt slag. Skadeståndsbestämmelsen kan nämligen i och för sig vara tillämplig om dödsbo- delägarna inte utreder och verkställer betalning av boets skulder. Genom kallelse på okända borgenärer enligt 1862 års preskriptionsförordning kan delägarna få till stånd preklusion av sådana skulder som de inte känner till. Detta proklamaförfarande bör användas"

• Sida 109
•  Original

Prop. 1980/81:48 109. .

om boet inte har tillräckligt säker överblick över den dödes skulder. Delägarna torde därför i regel ådra sig ersättningsansvar för skada som borgenär har lidit på grund av att delägarna har underlåtit att infria en rättskraftig fordran mot boet.

Väljer man att upphäva gäldsansvarsbestämmelserna i 21 kap. ÄB och i fortsättningen helt lita till skadeståndsregeln i 18 kap. 6 & ÄB, har man undan- röjt många av de olägenheter för dödsbodelägare som nuvarande system medför. Någon annan försämring för borgenärerna än av bevisrättsligt slag torde en så— dan ordning inte komma att innebära.

2.5.3. Offentlig dödsboförvaltning

Som har angetts ovan är dödsboförvaltningen enligt dansk och norsk rätt i första hand en angelägenhet för skifterätten, dvs. allmän underrätt (avsnit— ten 2.4.2 och 2.4.3). I förarbetena till 1933 års

lag om boutredning och arvskifte tog lagberedningen upp frågan om det dansk—norska systemet borde genom— föras även i Sverige (NJA II 1955 s. 136 och 557). Beredningen anförde att i så fall skulle på bästa sätt bli sörjt för att allt går riktigt till. Ingen intressent skulle obehörigen gynnas på de övrigas bekostnad. För borgenärernas rätt skulle denna ord— ning vara i hög grad betryggande. Mindre erfarna del— ägare skulle inte riskera att få stå tillbaka för

dem som bättre förstår att ta till vara sina in— tressen. Beredningen stannade emellertid för att

inte föreslå offentlig dödsboförvaltning. Beredning— en ansåg nämligen att det inte fanns några samhälls- organ här i landet som kunde anses lämpade att handha de uppgifter av övervägande administrativ och ekono—

• Sida 110
•  Original

Prop. 1980/81:48 110

nisk natur som det skulle bli fråga om. Vidare fram— höll berednin; att det kunde befaras att det ifrå—

-:—atta systemet skulle bli alltför osmidigt och

dyrbart. Beredningen trodde inte heller att alL en förståelse för den tänkta heten skulle

o rdningen .

Det alternativ är vilket nu har redogjorts företer vissa likheter med den lösning som kommer att disku—

teras i nästa avsnitt, dvs. obligatorisk boutred—

orvaltninq. i båda fallen skulle nämligen

dödsboförvaltningen till en början anordnas som ett

likvidationsförfarande i DOI :närernas intresse. Se—

dan den avlidnes och boets Skulder har betalats ,

endomen for—

entuella återstoden av boeg

lag och testamente. Alla dessa gör—

.aranden skulle ske under överinseende av nyndighet

boutrednr lan.

2.5.4. Obligatorisk boutredningsmanna— förvaltning

Låter man boutredningsman handha dödsboförvaltningen i stället för domstol eller annan myndighet i det system som har skisserats i avsnitt 2.5.5 torde en del

av kritiken mot syste t falla bort. Han kan

förvaltaren saknar kom t heller att systemet

kvarstår otvivelaktirt

iltCt att systemet i regel blir dyrare än

ordning där rna iörvaltar boet. Förmod—

ligen måste man luta .et bära kostnaden för bo—

1

atrodningsmannaförvaltningen. Det blir då mindre i kvar till arvt rån den synpunkten kom":r detta alternativ inte att innebära någon förbättring av dödsbodelägarnas ställning. Vidare är det san— nolikt att det ifrågasatta systemet allmänt kommer

• Sida 111
•  Original

Prop. 1980/81:48 111

att uppfattas som mera byråkratiskt än det nuvarande.

Emellertid finns det mycket som talar för obligato— risk boutredningsmannaförvaltning i stället för den nuvarande regleringen enligt 21 kap. 1 5 ÄB. Den viktigaste funktionen hos sagda bestämmelse är att relativt snabbt tvinga fram avträdande av skuldsatta dödsbon till boutredningsmannaförvaltning eller kon— kurs. Fördelarna med bestämmelsen är att borgenärer— na kan få en effektiv förvaltning av sådana bon samt att dödsbodelägarna kan slippa det svårförutsebara och ibland mycket betungande personliga gäldsansvaret. Regelns nackdelar är att dödsbodelägare som inte kän— ner till den kan drabbas mycket hårt om de underlå— ter att begära egendomsavträde även om de inte har uppträtt otillbörligt mot borgenärerna. Föreskriver man att rätten på eget initiativ skall förordna att skuldsatta dödsbon skall avträdas till boutrednings— mannaförvaltning, behåller man nyssnämnda fördelar men eliminerar de angivna nackdelarna.

Det uppstår emellertid-svårigheter när man söker lämp— liga kriterier på de fall när boutredningsmannaförvalt— ning skall anordnas ex officio. Det kan givetvis inte

komma i fråga att föreskriva boutredningsmannaför— valtning för alla typer av dödsbon. En sådan ordning skulle medföra en oerhörd byråkratisering, Den skulle framstå som ett onödigt ingrepp i dödsbodelägarnas förvaltningsfrihet. Det är ju ändå så att i flertalet dödsbon inga problem uppkommer med gäldens betalning. Att då påtvinga alla bon kostnader för boutredningsman skulle säkerligen inte stämma överens med den allmänna rättsuppfattningen. Det kan visserligen hävdas att det personliga gäldsansvaret är det pris som dödsbodel— ägare får betala för sin nuvarande förvaltningsfrihet; befriar man dem från det personliga ansvaret, kunde det tyckas vara fullt rimligt att de också får finna

• Sida 112
•  Original

Prop. l980/81:48 112

sig i inskränkningar i förvaltningsfriheten. Det är emellertid sannolikt att ett sådant argument inte kommer att möta någon förståelse från allmänhetens sida.

Beträffande kriterier på de fall när boutredningsman skall förordnas ex officio kan man välja endera av följande två lagtekniska lösningar. Den ena lösningen innebär att i princip det alldeles övervägande an- talet dödsbon kommer att omfattas av den förevarande ordningen. Rätten ges emellertid vidsträckt befogen- het att underlåta att förordna boutredningsman i de enskilda fallen. Den andra lösningen innebär att mycket snäva förutsättningar för boutredningsmanna-

förordnande anges som princip i själva författninge— texten. Det förefaller mest lämpligt att välja det förstnämnda alternativet. Då kommer nämligen den rättsliga kontrollen att innefatta flertalet dödsbon. Visar det sig därvid att boutredningsmannaförvaltning är onödig i det enskilda fallet, skall förordnande därom inte meddelas. Man kan sålunda uppställa som hu- vudregel att rätten utan ansökan skall förordna om avträdande till boutredningsmannaförvaltning om

1. värdet av boets tillgångar enligt bouppteckningen överstiger fyra gånger det vid tiden för dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring samt

2. skulderna enligt bouppteckningen med undantag av inteckningsskulder uppgår till mer än hälften av tillgångarna.

Efter nu nämnda huvudregel föreskrivs att förordnande ex officio inte skall meddelas om i bouppteckningen anges att skulderna är betalda eller om utredning före— bringas att borgenärerna godtar delägareförvaltning eller andra särskilda skäl föreligger.

Rättens bedömning om boutredningsman bör förordnas

• Sida 113
•  Original

Prop. 1980/81:48 113

skulle alltså enligt sistnämnda alternativ ske på grundval av bouppteckningen. Utan tillgång till bo— uppteckningen kan ju rätten i allmänhet inte ha någon uppfattning om dödsboets tillstånd. Emellertid bör be— aktas att i mera komplicerade dödsbon bouppteckningen i regel kommer in till rätten på ett relativt sent stadium i utredningen. Då har kanske väsentliga för— valtningsåtgärder redan vidtagits av dödsbodelägarna. Med hänsyn härtill framstår nu ifrågasatt alternativ som olämpligt. '

2.5.5 Det av utredningen förordade" alternativet

Vart och ett av ovannämnda förslag har både för— tjänster och svagheter. Efter en samlad bedömning

av de olika alternativen har utredningen slutligen stannat för den lösning som innebär återgång av bo— delning och arvskifte om de sker innan skulderna har betalats (se avsnitt 2.5.1). Denna lösning synes mest rimlig med hänsyn till att delägarna därigenom" kommer att bli ansvariga med vad de faktiskt har er—- hållit från boet men i-princip inte med mera. Det förordade systemet föreslås alltså ersätta i första hand reglerna i nuvarande 21 kap. 1 5 ÄB. Den nya återgångsbestämmelsen bör införas i en ny paragraf i 21 kap. ÄB, 12a %. Beträffande övriga bestämmelser i 21 kap. ÄB vill utredningen anföra följande.

Bestämmelserna i 2 och 5 55 hör så nära samman med den i 1 5 att de bör upphävas i konsekvens med att 1 % upphävs.

Bestämmelsen i 4 % bör vara kvar eftersom den för

visst fall reglerar frågan om gäld skall anses veterlig. Med hänsyn till att bestämmelsen i 12 5 föreslås stå kvar (se nedan i detta avsnitt) kommer det nämligen

8 Riksdagen 1980/81. ] saml. Nr 48

• Sida 114
•  Original

Prop. 1980/81:48 114

även i fortsättningen att vara av betydelse om gälden är känd eller inte.

Återgångsbestämmelsen i 5 5 bör naturligtvis upphävas. Den föreslagna ordningen innebär ju en utvidgning av återgångsmöjligheterna. Det behövs därför ingen sär— skild bestämmelse om återgång på grund av egendoms- avträds.

Bestämmelserna i 6—10 55 berörs inte i sakligt hän— seende av utredningens förslag. Dessa paragrafer bör därför stå kvar efter vissa redaktionella ändringar i några av dem. Sålunda bör nuvarande hänvisning i 7 5 till 5 & ersättas med en hänvisning till 12 a &. Hän— visningen innebär alltså skyldighet för mottagaren av återbäringspliktig egendom att utge även ränta eller avkomst av egendomen samt rättighet att utfå ersätt—. ning för nödig kostnad på egendomen och, under viss förutsättning, också ersättning för nyttig kostnad.

11 5 bör upphävas. Det bör vara tillräckligt för borgenärerna att de kan åberopa skadeståndsregeln i 18 kap. 6 & ÄB om dödsbodelägarna gör sig skyldiga till sådana otillbörliga förfaranden som anges i först— nämnda paragraf.

Bestämmelsen i 12 5 bör vara kvar. Personligt gälds— ansvar som kan drabba delägarna enligt denna be— stämmelse vid delning eller skifte före gäldens betalning avser ju ansvar för kända skulder. Vid dylikt uppsåtligt handlande från delägarnas sida kan det vara motiverat att behålla denna bestämmelse

om gäldsansvar som en skyddsregel för borgenärerna. Bestämmelsen bör i konsekvens med regeln i 12 a 9 utvidgas till att avse också de fall då egendom har mottagits utan att bodelning eller arvskifte har SKBtt-

Bestämmelserna i 13 och 18 55 bör upphävas i kon— sekvens med att 1 & upphävs.

• Sida 115
•  Original

Prop. l980/81:48 115

Bestämmelsen i 14 5 första meningen om ansvar för dödsbodelägare som försitter tiden för boupptecknings förrättande får anses vara alldeles för sträng mot delägarna och bör därför utgå (jämför synpunkterna i av— snitt 2.3).

Bestämmelsen i 14 5 andra meningen bör vara kvar. Det kan vara motiverat att behålla personligt gäldsansvar som påföljd för sådana bedrägliga förfaranden som av— ses i denna bestämmelse.

Bestämmelserna i 15—17 och 19 55 bör stå kvar efter vissa redaktionella ändringar i några av dem.

Det nu förordade systemet innebär inte att Skades ståndsregeln i 18 kap. 6 & ÄB skulle bli betydelse— lös. I det följande skall med några ord beröras förhållandet mellan den föreslagna återgångsbestäm— melsen och den nyssnämnda skadeståndsregeln från borgenärernas synpunkt.

Till en början krävs givetvis för återgångsbestäm— melsens tillämpning att dödsbodelägare har mottagit egendom från boet. Skadeståndsregeln i 18 kap.6 & har i detta hänseende ett mera vidsträckt tillämpnings— område än återgångsbestämmelsen. Skadeståndsregeln kan sålunda åberopas av borgenär som inte får sin fordran betald på grund av alla slags rättsstridiga förvaltningsåtgärder från dödsbodelägares sida alltså ävenxmottagande av boegendom före gäldens betalning. Å andra sidan är skadeståndsregelns tillämpningsområde mindre vidsträckt än återgångsbestämmelsens i det av— seendet att för bifall till skadeståndstalan krävs

att dödsbodelägare har förfarit uppsåtligt eller vårdslöst Har dödsbodelägare både mottagit egendom från boet och varit dolös, har borgenären en tredje möjlighet. Han kan i så fall göra gällande personligt gäldsansvar

• Sida 116
•  Original

Prop. 1980/81:48 116

mot delägaren under åberopande av 21 kap. 12 5 ÄB.

Ibland kan alltså sådana rekvisit föreligga att borgenär skulle kunna åberopa antingen återgångs- bestämmelsen eller andra regler. Denna omständighet kan emellertid inte anföras som skäl mot utredningens förslag till återgångsbestämmelse. Enligt gällande rätt kan ju i vissa fall borgenär mot dödsbodelägare göra gällande antingen personligt gäldsansvar eller skadeståndsansvar.

Den väsentligaste skillnaden mellan återgångsbestäm- melsen och skadeståndsregeln hänför sig till rätts— följderna. Vilken av de båda rättsreglerna borgenä— ren väljer att åberopa, om han har sådan valfrihet, torde nämligen bero på vad han vill nå med sin

talan och vad han tror om sina möjligheter att lyckas med det.

En annan viktig skillnad mellan de båda rättsregler— na är av processuellt slag. Återgångstalan förs av dödsboet mot delägaren efter det att borgenären har riktat krav mot boet. Skadeståndstalan däremot förs direkt av borgenären mot dödsbodelägaren. Från denna synpunkt förefaller skadeståndslinjen vara bekvämare för borgenären än återgångsalternativet. Emellertid förutsätter bifall till borgenärens ska-

deståndsyrkande att han kan styrka uppsåt eller vårds-

löshet hos dödsbodelägaren vilket kanske inte alltid är så enkelt.

• Sida 117
•  Original

Prop. '1980/81:48 117

Prop. 1980/81:48

därför att det skulle erbjuda påtagliga fördelar utan att möta vägande invändningar om boutrednings— mannen med laga verkan kunde medge enskild dödsbo— delägare rätt att föra talan mot samtliga övriga delägare.

3.1.5 Ett tveksamt fall

Enligt 20 kap. 1 & första stycket-ÄB skall boupp— teckning förrättas sist tre månader efter dödsfal— let om inte rätten på ansökan inom'samma'tid för— länger fristen. Det anges inte vem som är behörig att göra sådan ansökan. Walin anser att ansökan bör kunna göras av var och en av dödsbodelägarna utan krav på samfällt beslut (Walin ÄB 11 s. 109).

134

• Sida 135
•  Original

Prop. 1980/81:48 135 3.2 Utländska förhållanden

3.2.1 Finland

Delägare för talan som vart för egen del

Den finska ÄB innehåller liksom den svenska uttryck— liga bestämmelser om dödsbodelägares behörighet att föra talan för egen del (se avsnitt 5.1.2). Sålunda finns föreskrifter om arvinges rätt att klandra testamente, bröstarvinges och adoptivbarns rätt att framställa anspråk på utfyllnad av laglott6 samt delägares rätt att klandra arvskifte, föra talan om upphörande av avtal om samförvaltning av dödsbo, ansöka om boegendomens överlåtande till förvaltning av boutredningsman eller klandra boutredningsmans överlåtelse eller gäldsinteckning av fast egendom m.m.

Dela are företräder boet. för talan i boets namn)

Är inte särskild dödsboförvaltning anordnad, gäller i princip, liksom enligt svensk rätt, att dödsbo— delägarna gemensamt förvaltar boegendomen samt där— vid företräder boet mot tredje man Och talar och svarar i mål som rör boet.

Är boutredningsman förordnad, är det denne och inte delägarna som förvaltar boet, företräder det mot tredje man samt talar och svarar i mål som angår det.

6 Anspråk på utfyllnad av laglott kan riktas bl.a. mot den som under arvlåtarens livstid av denne har fått gåva under sådana omständigheter eller på så— dana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente.

• Sida 136
•  Original

Prop. l980/81:48 136

Delärare för talan so"

I motsats till svensk rätt (se avsnitt 3.1.4) håller den finska lagstiftningen författnings

melse om rätt för enskild dödsbodel” are att föra

talan som part för boets 'cning. Enligt bestämmel— sen skall han instämma övriga delägare att höras i saken. Han har rätt att från boet-få ersättning för sina rättegångskostnader om det som boet vinner genom rättegången förslår därtill eller det annars

prövas skäligt.

3.2.2 Danmark

Enligt dansk rött _öreträds dödsbo i rättegång av skifterätten eller en exekutor om boet är föremål för offentligt skifte (se avsnitt 2.4.2). Skiftas boet privat eller är det oskiftat bestämmer arvingar— na gemensamt över boets talan. Önskar navon arvinge i sistnämnda fall att boet skall inleda rättegång

om viss sak men vägrar de övriga arvingarna att gå

med på detta, kan den förstnämnde arvingen föra ta-

lan om saken i eget namn eller genom att ställa kerhet för rättegånge istnaderna kräva antingen att boet för talan eller att boet ger arvingen fullmakt

att föra talan i boets namn.

3.2.3 Norge

Dödsbo kan enligt norsk rätt vara p rt i oivilpro— cess. Vid rättegång mellan arvingarna under boets avveckling (se avsnitt 2.A.3) förs emellertid talan på ömse sidor i arvingarnas namn och inte i boets.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1980/81:48 137

5.5 3.5.1 Inledning

en redogörelse för gäl—

avsnitt 3.1 har 1”

lande ordning betri .ande dödsbodelägares talerätt.

att delöjare enligt åtskilliga lagbe—

H) öra talan som part i mål

ben!? dare har nämnts att i domstolarnas

;;r

_ller arenden. are har tillerkänts rätt att även i andra Traxis del

.frfattningsreglerade föra talan som part

eller för dödsboets rökning.

1 som

';anden har utredningen av 5 kommit fram till att det inte finns

a betydande sakliga ändri .ar i

remot

sbodelägares talerätt. "las förtydligande eller ut— Dörvid bör de lösnirrar

. ' ":>

fram till delvis kunna

T fortsättningen av detta avsnitt behandlas först

utredningens overvözandcn och förslag i vad de an— föra talan som part

för de delar av för—

för delägare att föra talan som

• Sida 138
•  Original

Prop. 1980/81:48 138

3.3.2 Delägares behörighet att föra talan som part för egen del

Testamentsklander

Som har berörts i avsnitt 3.1.2 avser bestämmelsen

i 14 kap. 5 9 ÄB om arvinges rätt att klandra testa- mente de fall när arvingen påstår att testamentet är ogiltigt enligt 13 kap. ÄB. Föreskrifter om tale— rätt har inte meddelats för de fall när andra slag av ogiltighet åberopas.

Det är oklart i vilken utsträckning man som ogiltig— hetsanledning skall beteckna omständighet vilken föranleder att visst förordnande blir verkningslöst som testamente.7 Denna oklarhet beträffande termino- login medför emellertid inga större svårigheter. I detta betänkande begagnas för enkelhetens skull ter- men ogiltighetsanledning i fråga om varje omständig— het som innebär att testamente blir verkningslöst.

Ett mera betydande problem än det terminologiska är i vilken utsträckning särskild talan måste föras i de fall som inte regleras av 14 kap. 5 % ÄB. Hos Beckman-Höglund heter det att då "krävs ej klander" (s. 297). Jet framgår inte om därmed menas att ta— lan i dessa fall över huvud taget inte behöver föras (därför att det föreligger ett slags självverkande ogiltighet) eller att talan måste föras men inte

nödvändigtvis i den ordning som föreskrivs i 14 kap. 5 & ÄB. Enligt Nalin kan av klanderbestämmelsen

7 Walin framhåller att "då man talar om ogiltighet av ett testamente, förutsätts att det föreligger ett förordnande, om vilket kan användas beteckningen testamente, samt att förordnandet tillkommit under omstär”igheter som föranleder att det ej har med sitt innehåll överensstämmande rättsverkningar" (Walin ÄB I 5. 343). Enligt Beckman—Höglund däremot är det en ogiltighetsgrund även när över huvud intet testamente anses föreligga (s. 297).

• Sida 139
•  Original

Prop. l980/81z48 139

slutas att där inte omnämnda ogiltighetsanledningar inte behöver göras gällande genom formligt testa— mentsklander. Det är alltjämt en öppen fråga, fort— sätter Halin, om vid sidan av den lagstadgade an— gripligheten finns även annan form av angriplighet samt hur dylik angriplighet ävensom nulliteten är att behandla i skilda hänseenden. Walin tycks inte vara främmande för att testamente kan anses ogiltigt genom officialprövning (Walin ÄB I s. 345).

Det är alltså ovisst hur arvinge skall förfara om han vill göra gällande att testamente är ogiltigt på annan grund än sådan som avses i 14 kap. 5 5 ÄB. Emellertid ligger detta problem egentligen vid sidan av frågorna om dödsbodelägares talerätt. Det har i stället anknytning till spörsmålet om testamentets begrepp. Utredningen anser att en översyn av sist— nämnda lagstiftningsdel ”igger utanför dess uppdrag.

or inga talebestämmelser !(,

Utredningen föreslår Går för de ogiltighetsfall som inte regleras av 14 kap. 5 % ÄB. Något behov därav från strikt talerättssyn— punkt synes inte heller föreligga. Det torde nämli— gen vara uppenbart att i den mån särskild ogiltig—

hetstalan måste föras så tillkommer talerätten

arvinge.

3 & andra stycket 33 om HD har emellertid i rättsfallet

NJA 1973 s. 66 uttalat att sådan talan får föras av

var och en av den först avlidne makens arvingar för

• Sida 140
•  Original

Prop. l980/81z48 140

egen del. HD:s avgörande har godtagits i rätts- praxis (se t.ex. SvJT 1975 rf. s. 4).

bör nu nämnda praxis

Enligt utredningens mening

ÄB innehaller ju åtskilliga bestämmelser

lagn

om rätt for dödsbodelägare att föra talan som part

för egen del. Fet är därför lämpligt att bestä melse harem införs i ÄB även beträffande förevarande fall.

Utredningen föresl;r att bestämmelsen upptas som en ny sista mening i 3 kan. andra stycket äE.

5.3.5 Delägares behörighet att föra talan som r

Allrin bestämmelse

Som har nämnts i avsnitt 3.1.4 övervägde ärvdabalks— sakkunniga att föreslå en bestämmelse enligt vilken enskild dödsbodelägare skulle få föra talan för dödsboet i vissa fall. ?örutsättning härför skulle vara att rättegånv annars inte kunde komma till stånd antingen på grund av att samtliga delägare inte var ense därom eller, när boutredningsman hade förordnats, därför att denne inte önskade väcka ta—

lan.

Trots att någon bestämmelse av det slag som ärvda— balkssakkunniga övervägde inte infördes har HD vid

flera tillfällen tillåtit enskild dödsbodelägare

att föra talan som part för boets rizning. I tre av de rättsfall för vilka har redogjorts i avsnitt 5.1.4— NJA 1969 s. 437, 1??? 5. se; och 1974

3. 6 Fx)

kl!

_ har detta skett, fastän boutredningsman

var förordnad. Ld's _l nar därvid varit antingen rt att boutredningsmannen har ansett sig ha slut?

• Sida 141
•  Original

Prop. 1980/81z48 141

sitt upndrag eller att han har avstått från att föra

..,

te lan i saken för boets ökning. i alla tre rätts—

fallen har som doms* aven anfört att inga andra

(*Om 1'

..) -

dödsbodel re fanns än parterna i målen.1 r-=ttsfallet HJA 1976 s. 615 samtliga dels

var parter har enskild delä5ares talan för boets

gare inte

räkning avvisats. Genom rättspraxis har alltså ska— pats en re5el om talerätt fö rdöds bodeläp are för

boets rötninc d.elvis liknande den som a_vdaoal sr .k—

ervdrde att förse 1.1. Utredningen anser att intresse är önskvärt att denna 's, dock med viss modifiering.

Talerätt enligt den nu föreslagna lagbestämmelse enskild di 'dsbod

r:.»cnin-t antingen bo1frn'n1n"sna är förordnad eller

:are för boets

bör tills. nr”

_... __ "(.:

boet i princip valtas av samtliga delägare ge— mens'z av 18 kap. 1 & ÄB. Gäller avtal

i os melsen

om

remot inte ha tilläm.rjnh. Törevarande talerätt bör nämngen tillkomzza enskil

s.k. intern talan, dvs. då samtlig ;a dellgare och endast de är parter i målet eller ärendet (se när— mare nedan i detta avsnitt". :örelig5er ett avtals—

rhål lande mellan delägarna rörande förvaltningen,

to: de .ot intresse av att så länge av—

talet UTOCOES- mot varandra. Skulle i vt a n av dem vilja väcka talan mot de ndr för boets räkning kan vederbörande först säga

upp avtalet eller Hu verka rättens förklaring att av— talet är).

tal

all npnnöra att gälla (24 kap. 3 resp. 5 &

.ijlighet till intern talan även när av—

nmanlevnad i oskiftat bo föreligger, inne—

här detta att 1 ,stiftaren åsiö na menat när de slöt avtalet. Träffa—

erenu_orrelse om rätten att före—

ler ju enligt ?4 kap. 1 & bestäm—

• Sida 142
•  Original

Prop. 1980/81:48 142

melsen i 18 kap. 1 S ÄB att de företräder boet i förening. Det måste nog också antas vara delägarnas mening när sådana här avtal sluts, om inte delägarna uttryckligen kommer överens om annat, att de endast tillsammans skall få företräda boet. Att under såda— na omständigheter tillerkanna var och en av dem rätt att ensam föra talan som part för boets rakning så länge avtalet består skulle därför vara att i onödan inskränka deras avtalsfrihet.

Utredningen föreslår att talerätt tillerkänns döds— bodelägare för boets räkning bara när samtliga del— ägare och endast de är parter i målet eller ärendet. Sannolikt menade inte ärvdabalkssakkunniga att några sådana inskränkningar skulle gälla enligt den bestäm— melse som de övervägde att föreslå. Utredningen an— ser emellertid att det skulle vara olämpligt om del— ägare fick rätt att föra talan som part för boets räkning mot utomstående. I regel har inte heller så— dan talan tillåtits i rättspraxis (se avsnitt 3.1.4). Ogillas enskild delägares talan mot utomstående är det ju inte säkert att domen vinner rättskraft mot andra delägare eller mot boet. Svaranden kan då ris- kera att bli utsatt för ytterligare rättegångar an- gående samma sak där talan har väckts av andra del— ägare eller av boet.

fnligt utredningens förslag skall för det fall bo— utredningsman är förordnad dödsbodelägare få utöva förevarande talerätt oberoende av om boutrednings— mannen anser sig ha slutfört sitt uppdrag eller har avstått från att föra talan i saken för boets räk— ning. Skälet härför är bl.a. att delägaren enligt förslaget skall få föra talan som part och alltså på eget kostnadsansvar. Boutredningsmannen bör emellertid ges befogenhet att genom en uttrycklig förklaring hindra delägare från att utöva talerätten.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1980/81:48 143 '

Det kan ju vara så att boutredningsmannen bedömer talan som helt utsiktslös. Har inte delägaren samma mening i denna fråga som boutredningsmannen, kan han enligt 19 kap. 5 23 hos rätten begära entle— 4ipando av denne. tten får då tillfälle att pröva

om det kan finnas skäl att föra ifrågavarande talan.

Fastän den enskilde dödsbodelägaren för ifrågavarande l

|

.es av talan på eget kostnadsansvar föreslår ut—

att han skal ha rätt till ersättning av

dödsboet för kostnad som tä ks av vad som har kom- mit boet till godo genom rättegången — jämför

; anåra stycket aktiebolagslagen

_ 8 n "_ _ . __ .). en ioreslagna regel inneoar att den

örcvaranec LE ägaren har a. s i.v försa" u Si.c f ' i l " tt 3 l * uta na

rättegångskostnader och, om han förlorar målet, stå för både dessa och dem som tilldöms motparten; te— gången kan ha kommit dtasboet till godo få ut er— han skall emellertid ur det belopp som genom ra

sättning för sina rättegångskostnader i den mån de inte ersätts av motparten (prop. 1975:105 s. 780 och NJA II 1910 nr 14 s. 120 f).

Utredningen föresl r att de här förordade allmänna

bestammelserna om nedsbodelägares behörighet att

föra talan som part för boets räkning tas upp i en

nB och en ny 12 a & i 19 kap. ÄB.

ny 1 a & i 15 kap.

Ansökan om förl qning av tid för förrättande av

bouonteckning

Det är enligt utredningens mening önskvärt att be- stämmelsen i 20 kap. 1 3 första stycket ÄB om rätt

att göra ansökan om förlängning av tid för boupp—

_;

tecknings förrättande kompletteras med en föreskrift

8 Jämför även i fråga om finsk rätt avsnitt 3.2.1.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1980/81:48 - 144

redningen föreslår att talerätt tillerka_ns både

'sboet Och enskild delägare. Dessutom föreslås

att även legatarie skall kunna vara kan nämligen finnas fall där endast legatarien har intresse av att bouppteckning sker. Är boet sökande, bör det vara företrätt på vanligt sätt7d1s. av samt— liga delägare i förening (i brådskande fall av ett Lindre antal) eller, om boutredningsman är förord—

nad, av denne. Att boet uttryckligen tillerkänns t lerött torde innebära endast lagfästande av praxis. Boet har givetvis intresse av att bouppteckninge— fristen 'nte försitts. Även enskild delägare har emellertid ett sj vständigt intresse av detta. Delägare som har boet i sin vård är ju enligt 20 kap. 2 5 första stycket ÄB skyldig att föranstalta om bouppteckning. Försitter han tiden för bouppteck— nings förrättande,blir han enligt nu gällande 21 kap. 14 % första meningen ÄB ansvarig för all den dödes gäld.9 reiäggande enligt 20 kap. 9 & 13. >

Vidare kan han komma att drabbas av vitesfö—

9 Som framgår av avsnitt 2.5 föreslår emellertid utredningen upphävande av detta lagrum.

• Sida 145
•  Original

Prop. l980/81z48 145

4 PRESKRIPTION AV RÄTT TILL ARV OCH TESTAMENTE 4.1 Gällande rätt

4.1.1 Inledning

Enligt förarbetena till den gällande successione— rättsliga lagstiftningen är grunden för arvsrätten den ekonomiska och sociala samhörigheten mellan arvlåtare och arvinge.1 Om arvinge inte tillträder kvarlåtenskapen eller gör anspråk på den inom rim- lig tid efter arvfallet, anses det inte föreligga någon samhörighet av nyssnämnda slag. I så fall finns inte heller någon grund för arvsrätten. Den skall då upphöra.

Eftersom rätt till arv alltså kan upphöra till följd av att arvingen inte gör sin rätt gällande, har det ansetts oegentligt att inte också rätt till testa- mente skulle kunna upphöra av motsvarande skäl. Genom 1930 års testamentslag infördes därför sådana bestämmelser — som tidigare hade funnits endast be-

träffande arvsrätt - även i fråga om testamentsrätt.

Det från ovannämnda utgångspunkter avgörande för frågan om arvs— och testamentsrätt skall bestå är alltså den grad av aktivitet i förhållande till kvarlåtenskapen som arvinge resp. testamentstagare visar under en viss tidrymd efter dödsfallet eller, om hans rätt inträder vid senare tidpunkt, efter

1 Införandet av full arvsrätt för barn vars föräld— rar intc har varit gifta med varandra har dock inte motiverats på detta sätt (prop. 1969:124 5. 89 f).

10 Riksdagen 1980/8l . I saml. Nr 48

• Sida 146
•  Original

Prop. 1980/81:48 146

denna. Underlåter han under den ifrågavarande tid— rymdon att vara verksam på sätt som krävs, ,lir hans rätt pr eskriberad.

I motsats till vissa utländska rättssystem

enligt svensk rätt arv och testamente inte underkastade all— m =ira1a beste mmelser om anspråkspreskription. 1862 års preskriptionsförordning avser sålunda en .dast ford— ringar. Den svenske lagstiftaren har i stället valt att skapa särskilda regler för preskription av arv och testamente. Enligt dessa preskriberas inte bara rätten att föra talan som vid anspråkspresk ription

2 & preskriptionsförordningen med 15 kap.

och testa—

under en rhttsor ni

dens nge för vilken preskription hade intrf tt för eöverlämnandet, kan inte annan arvsberättigad kräva at få ut egendomen under åbero: -ande av pres Miptio sreglerna. Var

däremot su va arvsrätten pres kr iocrad n. överl..

nandet s.:edde, kan egendomen krävas tillbaka.

Nu gällande regler om preskription av rätt att ta arv och testamente finns huvudsakligen i 16 kap. ÄB. ÄB:s best mmelser i ämnet kompletteras av lagen (1958:F2) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente samt av kungörelsen (1959z321) med närmare bestämmelser om kungirande, varom i 16 kap. 1, 2 och 3 nå ÄB stadgas. I tredje &

punkten övergång sbestammels erna till lagen (19 69:_21)

om ändring i AB finns en särskild preskriptionsföre- skrift för barn födda före den 1 januari 1970 var_s föräldrar inte har varit gifta med varandra.

• Sida 147
•  Original

Prop. l980/81z48 147

Det är huvudsakligen fy: a kategorier av arvingar

och testamentstagare Som lagstiftaren har intresse- rat sig för vid utformningen av reglerna om preskrip— tion av arv och testamente. Dessa kategorier utgörs av sådana som är

1. helt okända,

2. okända till namn och adress,

'. ka 5 ea till namnet men på okänd adress samt 4. k 'inda oc h kan nås men som inte inom rimlig tid + jer kvarlåtenskapen eller gör anspråk på den.

kan. 1— 3 55 ÄB och lagen (1958:52) om Ch

4.1.2 1 får långning av tid för preskription av rätt til; arv eller testamente

x' J

;- ÄB har meddelats särskilda bestäm—

melser om preskriptionstid för sådana arvingar och

testamentstagare som Fy helt ok nda, okända till namn och adress samt kända till namnet men på okänd adress. Be tre f_Eande dessa kategorier Skall genom

rh kurlgörande ske i Post— och Inrikes 0 Är arvinge känd till namnet men på oke "nd

relsen inne hålla, förutom uppgift

om ar'! fallzu, anmaning till honom (”individualiserad"

m illande inom fem år

ut"'l.""1"""'x att

......K

sin rätt 'J'

.; kungörelsen var införd i tidningen

'). Är det fråga om helt okända

arvinn;a- eller arvingar okända till namn och adre blir anmaningen givetvis inte individualiserad i nyss angiven mening (16 kap. 2 3 AB). Kungörelsen

».," .. --J_ u 'i de L.

rikta sig till arvlåtarens samtliga "”all emellertid uppta sådana

.ilanden som kan vara till led—

dem som avses med den. Beträffande okända

gäller att anma—

test am=n stagare (lv kan. ?

• Sida 148
•  Original

Prop. l980/81:48 148

ningen i kungörelsen skall vara individualiserad så L %n- t det är möjli.t. När kungörelsen har införts i tid ningen börjar alltsa en femårig trist e'zt löna inom vilken de ifr

mentstagarna på visst sätt (se avsnitt 4.1.3) skall 1. Gör de inte det, har de för- 7 15.5). ils

laga förfall för sin underlåtenhet.

rum fast? —n förut=,dt

tningarna

0. i Eatta a' ;itt) inte var upgf

den sen.re tidoun (t när arvingens eller testnments—

”mmelserna om ?

preskr'ptionstid

_-r arvingar och testamentstagare

1

beträffande v11ka det föreli er bristande kännedom ett eller annat avseende har lagstiftaren haft att tällning till följande lagstiftningstekniska

ll vilken tidpunkt ska ll den bristande känne— do n hänföras?

2.1105 vilka skall den bristande kännedomen före— lig_ga? Den första frågan är uttryckligen besvarad 1 lagen. Det är tiden för boupptecl (ninqerm förrättande som .ll gälla för det fall

att bouppteckning har ersatts med dödsboanmälan en—

_ . 2 . _ ar den relevanta. lad som s

2 Balin (ÄB I 8. 367) pastar under hänvis ning till ett uttalande i motiven till testamentslagen (vilket uttalande han 8 ger sig ha svårt att förstå .) att den relevanta tidpunkten när det gäller bristande kännedom om testamentstagare är tiden för kungörelsens utf dande. . -ter B:s ikraftträdande synes dock mo— tivuttalan .iet inte längre giilla.

• Sida 149
•  Original

Prop. _ 1980/8lz48 149

ligt 20 kap. 8 a % ÄB tycks vara oklart. Problemet

har i vart fall inte berörts i förarbetena till denna bestämmelse. Möjligen har de särskilda preskriptions- föreskrifterna inte tillämpning på förevarande fall.3

Frågan hos vilka den bristande kännedomen skall före- ligga om de bortovarande har inte uttryckligen be— svarats i lagen. Genom att låta bouppteckningsför— rättningen bli den relevanta tidpunkten har emeller— tid lagstiftaren fått en "naturlig" personkrets detta hänseende. Enligt 20 kap. 5 % ÄB jämförd med

2 % samma kap. skall namn och hemvist beträffande samtliga dödsbodelägare anges i bouppteckningen. En— ligt 6 i samma kap. är varje delägare — efterlevande make även om han inte är delägare — skyldig att på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen. Det är alltså de hemmavarande delägarna och efterlevande maken som utgör den relevanta personkretsen. Har nå— gon av dessa vid bouppteckningstillfället kunskap om

fare eller om hans namn eller

I..

existensen av viss del adress, föreligger inte bristande kännedom om den bortovarande i de avseenden som täcks av de hemma- varandes kunskap.

gen (1958:52) om förlängning av tid för "en av rätt till arv eller testamente kan

l föreliwcer på ansökan för—

U :_-_

ingning får ske med högst fem år 1 sänder. Den får sammanlagt inte uppge till mera än 15 år. Ansökan om

förlängning skall ges in till rätten innan preskrip—

tion har int jehörig sökande är den som har att

bevak. arvingens eller testamentstagarens ätt i boet, dvs. normalt [od man enligt 18 kap. 4 ? FB.

elsen i 20 kap. 8 a € andra en skall uppta dödsbodel-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1980/81:48 150

4.1.3 Några särskilda preskriptionsregler om barns arvsritt och om rätt til kl arv efter barn

v *s fö-_

ch. ..

Före den 1 januari 1970

inte hade varit gifta med varandra hade full arvsratt endast efter modern och hennes släktingar. Barnet tog arv efter fadern och fadern eft=r bariet bara o:

det var trolovningsbarn eller fadern hade avectt s.k.

ar" jrklaring. Mellan barnet och faderns släk— tingar ägde inte arvsrätt rum. Fr're

barn av trolovade men inte gifta

lertid i vissa fall ta arv efter

faderns elak.inwan

Genom l_a agen (121) om ärdring i som rä i 1'raft den 1 januari 1370, blev alla barn liks i arver- lttsligt hi” eende. Barn utom äktenskap

är fött före vlagens ikraftträdande och dess brö"

1. arvsrätt skulle ha förelegat mellan fadern och . .. 4 barnet redan enligt aldre lag,

2. annan dödsbodel.gare, boutrelning' mar eller den

som sitter i boet inom tre m'* dödsfallet

eller, om bouppteckningen förrättas s' :e, senast

vid bouppteckningen har fått 'innedon om arvingen

eller

3. anteckning om barnet har ajorts personakt för arvlåtaren elle 1 annan tt. arvingen härled er sin arvs

: ler de nya rc-glzrn 3 utan ins.:r rankning, å—iven mel an barn -t och fad rns släktinaar (prop. C x- . 19692124 5. 95 f).

• Sida 151
•  Original

Prop. 1980/81:48 151

?öre den 1 juli 1977 f*nns inte någon preskriptions— . nt -svarade den som har återgetts Vid ?

tilll(-.er fadern eller dennes

:ler emellertid enligt 16 k t om vid någons död faderskapet till 'tställt och fadern inte heller på

honom annat sätt är känd för annan dödsbodelägare, bout— re.ningsman eller den som sitter i boet, så skall den som vill grunda arvsrätt på faderskapet göra sin rätt gällande inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid bo—

uppteckningen. Enligt förarbetena till bestämmelsen skall m. inte ställa upp för stränga krav när det

.»:—

g.ller 1 _an i vilka fall fadern skall anses ha va— rit känd vid barnets död. Det skall enligt lagmotiven vara tillräckligt att exempelvis fadern under barnets

livstid har påstått för någon av dödsb .elägarna att ar till barnet. Har detta skott,är alltså Ch hans släktingar befriade från skyldigheten

nom fristen (prop. |...

1.7, skall han göra det inom tio år från fallet eller, om hans rätt inträder först vid se— nare tidpunkt, från denna (16 kap. 4 € ÄB).

nu &

utfärdats, dels då sådant kun Jirande har

; men förut.ft ningarna dä_för inte förelåg, dels

• Sida 152
•  Original

Prop. 1980/81:48 152 då föreläggande enligt 16 kap. 5 ; än inte har med— delats. Har t.ex. kungörande skett enligt 2 9 (helt okänd arvinge) fastän rätteligen kungörande med in— dividuell anmaning enligt 1 5 hade bort ske, löper den allmänna tioåriga preskriptionstiden och inte

den kortare frist som har angetts i kungörelsen. Det— samma blir förhållandet om kungörande har ägt rum trots att de hemmavarande dödsbodelägarna eller nå— gon av dem när bouppteckningen förrättades kände till den bortovarande både i fråga om namn och adress. Har däremot efter det kungörelsen utfärda— 7on omständighet som tidi— » des kunskap vunnits om nå

gare var okänd och som om den varit känd skulle ha föranl.tt att kungörande inte hade skett, medför inte detta förhållande att den allmänna preskrip-

tionsregeln skall tillämpas.

Den allmänna preskriptionsregeln kan åberopas även av arvtagare som vid dödsfallet kände till existen— sen av sådan pretendent mot vilken han åberopar be— stämmelsen (Nalin ÄB I 5. 374). Här skiljer sig svensk rätt från t.ex. dansk (se avsnitt 4.2.2).

4.1.5 16 kap. 5 & ÄB

I förarbetena till lagstiftningen om preskription av rätt till arv och testamente har framhållits att det ibland kan inträffa att arvinge eller testament.— tagare som är känd vid arvfallet inte kan förmås

att ange om han gör anspråk på kvarlåtenskapen. Det förekomma enligt lagmotiven att arvtagare som var helt okänd eller nå okänd ort .är bouppteck— ningen skedde sedermera hljr känd och får vetskap

om sin rätt men vägrar ge besked om han ämnar utöva den. För båda dessa kategorier skulle, om inga sär— skilda best melser för denna situation var meddela— de, de i avsnitten 4.1.2 — 4.1.4 angivna proskr'n—

• Sida 153
•  Original

Pm .). 1980/81:48 153

tionetiderna fort sätta att löpa trots att ifrågava—

rande arvtagare kanske är helt ointresserade av kvar— låtenskapen. Det succe sloncrattsllua läget för öv- riga arvingar och test mrvtutatare skulle förbli

ganska lång tid, De skulle därför i

oklart under me nja fall inte kunna ta sin lott i besittning.

lmelne

ts en best

har medd

förhindra nu n nnda icke önskvL-.rda CL Iek—

av de relativt långa preskriptionstiderna. En—

denna vc kan arvinge eller testaments—

,.

sig att tillkänna or .han

tagare son rätt till arv resp. testamente att 52

sex månader irån det orelac _andet delgavs hcnom. vill & sin rätt gällande inom

"*anie skall meddelas _å ansökan av

.!)

berättigad till arvingens eller testa— el i kvarl.åten'-kapen i hä.ndelse denne

5

d bevara sin rätt.

4.1.6 Prenkr rintionsa vbrott

I avsnitten 4.1.2 - 4.1.5 har nämnts att de n som Vlll avbryta den S”cce s_i rittsliga pres Wpt nen har att inom vis sa fn ster "göra sin ra tt gla il-

lande". Här preskription en gång har blivit av— bruten på behörigt sätt får detta verkningar för all framtid. Någon ny preskriptionsfrist börjar alltså inte löpa.

I 16 kap.] 6 ; ÄB anges närmare hur preskriptionsave brott ska

ta

brottse 1. tillträde av kvarlåtenskapen eller lott däri och

huvudkategorier:

2. anmälan av det successionsrättsliga anspråket.

u

fande n; aana "sekundära1vin5ar" se avsni t

• Sida 154
•  Original

Prop. l980/8lz48 154

Hed tillträde av kvarlåtensr D inde.

3 kan ten

sådanh qar forqwliat. att beva"n bortova randos

sam har till—

,Ell'l

har motta t anmälan

skall un—

c+- r.ffanåe anrllan

äts hos rätter.

riptionens verkningar

4.1.7 1r3s k

Har arvinge eller testamen stagare inte gjort sin rätt gällande inom de preskriptionsfrister sor

för olika fall, förlorar han enligt 16 kap. sin rätt. Inneoärden därav har berörts när—

vsnitt 4.1.1.

"e arv medför presaription att det s::all

som skulle ha haft .dtt till det om

äga om testa te :e delats lagbestäm— -et 55.1ler all

tolkning av tostamc onto.

detta ammawhar. är alltså 1.1:50 " vid Förver— a 0 av arv men till skillnad mot vad som gälller rö han avräkninx av crvsförskl tt och normalt be— tr? Fande arvsava else den reprcs entationsrät— ton inte e m tati- t i n antli5 marina (T ' 4 L oc ap. 2 _ tredje _ q

• Sida 155
•  Original

Prop. l980/81z48 155

4.2 Utländska förhållanden 4.9.1 Tinlani

De finska rättsreglerna om preskription av rätt

till arv och testamente uppvisar många likheter de svenska (se avsnitt 4.1). Det a gäller t.ex. be—

stämmelsen att åen som har tagit arv eller testa—

mente skall göra sin rätt Fäll nde inom tio år från

arvlåtarens död eller, om e.n

dade rätten inträder sen

1

Vidare an liksom enligt svensk ratt domstel efter

ansökan förel arvinge eller testamentst'

:.:-

att göra sin rätt till kvarlåtenskapen F

inom viss tid efter det att förela

getts honom. Slutligen &

lagstiftninge; & den s* avbrott

-r3

och verkningar av succ;esionsr1ttsliq preskription.

Till illnad f_ån svensk rätt innehåller den finska inga kilda b,stinmelser om preskriptionstid för sådana arvingar och testamentstagare som i ett eller

? Okända. Inte heller finns före—

annat avseende

skrifter om kunröranie betr fande dessa katerorier.

” får arvinge' och lcgatarie kräva

arvet inom tio år efter arvlåtarens

även om skifte har skett. Har de som äel—

i rkiftet därviä gjort sig skyldiga till

_urfarande mot de bortovarande har de sist—

itt att framställa anspråk på arvet under

1 allot.

*-d tid efter död

appet arvinge i dansk rätt 99

• Sida 156
•  Original

Prop. 1980/81:48

Vnder skifteförfarandet finns möjlighet att utfärda kallelse på okända arvingar och legatarier varvid dessa anmodas att anmäla sig. Underlåten anmälan medför emellertid inte att äe bortovarande förlorar

sin rätt.

succeeaionsrättslira nreskriptionsfristen en—

är räknad

156

• Sida 157
•  Original

Prop. 1980/81:48 157

4.5 Uverväganden och förslag

De svenska successionsrättsliga preskriptionsti— derna är relativt korta vid en jämförelse med övri— ga Västeuropa. Inget av de i avsnitt 4.2 och i bilagorna 1—5 angivna länderna har sålunda kortare frister än Sverige. Tre av dem - Finland, Danmark och Norge — har tioårig preskriptionstid. I England utgör fristen tolv år. Fyra av länderna _ Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien och Neder— länderna — har avsevärt längre preskriptionsfrist än Sverige, nämligen 30 år. Vid jämförelsen måste även beaktas att enligt flera av dessa utländska rättsordningar gäller, i motsats till svensk rätt, ingen preskriptionstid alls om ond tro förelåg hos de arvtagare som redan har skiftat resp. — enligt engelsk rätt — hos den personlige representanten.

Fastän de successionsrättsliga preskriptionsfrister- na således är relativt korta enligt svensk rätt kan det finnas skäl att förkorta dem ytterligare fram— för allt av hänsyn till de arvtagare som redan har gjort sin rätt gällande till kvarlåtenskapen. Så länge preskriptionstiderna löper, förblir nämligen det successionsrättsliga läget oklart för dessa arvtagare. Visserligen har de under preskriptions- tiden i vissa fall möjlighet att åstadkomma succes— sionsrättslig klarhet. Sådan möjlighet föreligger enligt den tidigare berörda bestämmelsen i 16 kap. 5 & ÄB (se avsnitt 4.1.5). Enligt denna bestämmelse skall nämligen rätten efter ansökan förelägga de rvtagaro som inte har framställt arvs- eller tes- tamentsanspråk att göra sin rätt gällande inom viss kortare tid. Tillämpning av denna bestämmelse förut— sätter emellertid att arvtagarna är kända till namn

• Sida 158
•  Original

Prop. l980/81:48 158

o..

och adr .ss. Är detta inte Jurnzllaroet

.,.4.

:rintien.. tiden

"aktiva” arvtagarna vänta hela pr

innan de nr veta hur det blir n utliäa

fördelningen av de efterl

Det är allt—f

at sin r

urdlig t att de arvta som har ne—

mer ett starkt intresse av att

-eskrin:ionstiderna förkortas. ära " emeller—

tid om detta i""te"ee är så nezktnnnv rt att det

här föranleda en

den rent [år vetskat om a_viavareni fra

vi rätt vda att en arvta—

kan naturligtv

_ _.— ' . 1: ' _; ' ,. f....l. bOm nar Edit md rizga kontakt

han inte iår kinnenoi om

sig i

del i kvarlåtenskayen preskriberas. Detta resone— llertid inte rimligt uncer alla förhål— landen. nellan en utomlands e satt arvtagare och

9 d hemvist i overive kan sålunda fö—

nsla av s_nnn_i

står i regelbunden förb' näelse med varandra.

torde inte sällan vara fallet i fråga om de

invandrare som finns i landet och deras -ska anh-öriga. Vidare kan eortorar ande arv a— okunnighet on nrvlåtarens frånfälle bero nå

avarande arvtagare avsi: tligt har underlä—

t underrätta dem om dödsfallet.

som har "'n.J1—at i det fö_e—

har 'tr” ingen slutligen stannat

av de nueeecslonULth-

för at, det

inte skall le|:1 till rätt _o-1u"te.

gorier av arvtagare bör

Eortoverande arvtaga r.e

• Sida 159
•  Original

Prop. 1980/8lz48 " 159

lätenskapen även efter pres kriptionsfristens ut— gång om de som redan har tillträtt arvet under

ris .ten kände till att det fanns ocksa andra arv—

r!- agare. Öe sistnämnda arvtagarna har att visa att de för stn_mnda var i ond tro i detta hia anseende.

I frå ga om de nya preskriptionstidernas längd anser utredningen att den allmänna preskriptions fristen i

9

fortsät ningen bör uppgå till fem år. Beträffande de irsrilda preskriptionä risterna enligt 16 kap.

nn har utredningen övervi? .gt att föres lå an— tingen att fristerna förkortas ytterligare eller

att best na, måste bes

nelserna upphävs. Förkortas inte frister—

mnelserna givetvis up_ ras. med en

[

femårig allmä n prer”r1pu10ust1u finns det n ligen ingen anledning att behålla en specialreglering med

savnma preskriptionstid.

För upphävande av de särskilda preskriptionsbestäm—

(. fr.

melserna i 16 kap. 1—3 .-5 ÄH talar följande skäl. Skall bestämmelserna sta kvar kan det sättas i fråga om inte de t nuvarande svstcmet med kungörelse i

? st— och Inrikes Tidningar bör överges. Denna ord—

ning torde nämligen i praktiken vara tämligen me—

randeförfarande med n

. 10 . .. . .. :eIorm. kungörande 1 ortstinni

on annan obligato—

g tor—

" att just fem år ha r valts kan rent 'iliande. E'risten b'ir med håinsyn till ' rnas intr inte vara .stid skulle .istens längd TI nuvaran E 111 91”. re: OI'I'!»

r..—

• Sida 160
•  Original

Prop. l980/8lz48 160

de bli alltför dyrbart. Dessutom är det sannolikt att de som man vill nå med sådan kung"relse i all—

-nhet befinner sig utanför tidningens spridnings— område. Kungörande på rättens anslagstavla blir

sidan får väl dylikt kungörande anses vara ännu mer meningslöst än de båda andra kungörandeformerna.

':

Ltd hänsyn till det anförda bör kravet p

kungurande

slopas i fråga om sådana arvtagare som i ett eller

hör kungörandeförfaran— _ängre någon utgångspunkt

speciella preskriptionsfristerna.

serna i 16 kap. 1 ens Zärav föres ås även upÅ dels lagen (1958:52) om förlängning av tid för

preskription av rätt till arv eller testamente, dels kungörelsen (1959z521) med närmare bestämmelser om kungörande, varom i 16 kap. 1, 2 och 3 Gå ÄB stadgas.

Bestämmelsen i 16 kap. 5 € 13 om förel” gande för arvtagare att edra sin rätt gällande bor stå kvar.

” De motiv som har anförts för bestämmelsen (se avsnitt 4.1.5) har giltighet även i det föreslagna systemet. Enligt utredningens mening bör man behålla också

ÄB om tre månaders

fader vid barnets dör.

ns arvsrätt. Det finns sammanhang ändra ifratavarande

• Sida 161
•  Original

Prop. l980/8lz48 161

övergångsbestämmclser. Därför bör inte heller regelns komplementföreskrift i ÄB ändras.

Utredningen har övervägt att föreslå den ändringen i 3 a att bes

de fall när den dödes farfar eller morfar är okänd.

mmelsen kommer att omfatta även

_Emellertid har utredningen slutligen stannat för

att inte lä ea fram något sådant förslag. Av allt

att döma kommer nämligen arvsrätten i tredje paren— . 9. 11 . telen se smaningom att slopas. Och da bortfaller

givetvis ifrågasatta ändringsför—

ven arvet skall tillfalla när

preskription har intr t för arvinge föreslås ingen ändring i gällande rätt. Arvet skall alltså till— falla dem som skulle ha varit arvsberättigade om arvingen hade avlidit före arvlåtaren. 3.1. finns

inga uttryckliga bestämmelser om vad som gäller i preskriptions'.nseende beträffande dessa s.k. sekundärarvingar. Inte heller i fråga om sekundära

testamentstagare finns sadana Les ämmelser. Det får emellertid antas att den allmänna preS'rirtions—

ln i princip är tillämplig (se Lennart Ealsson

vJT 195O s. 541 ff . De sekundära arvtagarna

maste alltså göra sin rätt gallande inom tio år fi arvlåta*ens död. de särskilda preskrip— tion bestämmelserna i 16 kap. —3 %% ÄB enligt ut- redningens ar denna omständighet i

och

11 Riksdagen 1980/81. 1 mm!. Nr 48

• Sida 162
•  Original

Prop. 1980/81:48 162 ..

för de pri ra arvtagarna. De sekundära_arvtagarna får då ingen möjlighet att framställa arvsanspråk

sedan det har klarlagts att de är arvsberöttigade.

F.n. kan det vara så att de sekund ra arvtagarna erhåller en kortare eller längre tid för framställan— de av arvsanspråk efter det att fristen har löpt ut för de primära arvtagarna.-J är förhållandet

om t.ex. kungörelse har utfö beträffande pri- märarvin-e enligt 16 kap. 1 5 53 innan fem år har U'l förflutit från arvlåtarens död. Framför allt för

nu

sekundär arvtagare som inte Lh. nnedom om arvlåta—

rens frånfälle under den eresgriptionsfrist s n

gäller för den pri.åre arvtagaren r det givetvis

art intresse att därefter ha en ”

m 4 & & 7 -en” preskrip-

n han enligt den föreslag— oberoende av att preskrip— tionstiden har gått a "_a talan mot ndra arvtagare om utfående av arvet. Äcn då krävs att ond tro före— låg hos dem. Vidare gäller att han har bevisbördan

för detta förhållande.

För att undgå nu påtalade olägenheter för sekundär arvtagare av den nya regleringen föreslår utred—

ningen en särskild bert" betr

ligt den föresla

gelse för dessa arvtagare

fande preskriptionsfristens utgångspunkt. mn—

na bestämmelsen skall preskrip—

tionstiden för dem inte börja löpa förrän de ra arvtagarnas rätt har preskriberats. Fristen skall

utgöra ett år från sistnämnda tidpunkt.

Bestämmelserna om att preskription inte skall inträda i ondtrosfallen och att en särskild preskriptions— frist skall gälla för sekundärsuccessorer föreslås intagna som nya stycken i 16 kap. 7 resp. 8 ; ÄB.

• Sida 163
•  Original

Prop. 1980/81:48 163

5. DÖDFÖRKLARIHG 5.1 G"llande rätt

I 25 kap. ÄB finns bestämmelser om dödförklaring. Dödförklaring enligt svensk rätt innebär förkla— ring av domstol att någon skall anses för död. Förklaringen grundlägger en presumtion att veder— börande är avliden och att detta har inträffat vid en i förklaringen angiven tidpunkt. Förklaringen medför rättsverkningar i samtliga personliga och ekonomiska hänseenden.1 Visar det sig senare att den dödförklarade lever, faller utan vidare den presumtion som har ställts upp i förklaringsbeslu— tet. Wågon särskild talan om förklaringens upphä— vande behövs alltså inte i detta fall. Detsamma är förhållandet om det klarlägga att den dödförklarade har avlidit vid annan tid än den antagna dödsdagen. Ansökan om dödförklaring får göras beträffande bortovarande person under förutsättning att viss tid har förflutit "sedan han veterligen sist var vid 11 " (25 kap. 1 ; äs). 1 allmänhet krävs att denna period uppgår till minst tio år. Skulle den

försvunne vara äldre än 75 år vid ansökningstill—

let, räcker det om perioden utgör fem år. Befann

nan sig i livsfara vid försvinnandet är det till—

"l..

klaringens verk—

eödelats endast beträffande den dödför— " kap. Det är emellertid helt klart

även t.ex. den effekten att ;tenskap anses upplöst som om n II 1??? s. 608 och Malin äB

han hade avlidit (& II 3. 299

• Sida 164
•  Original

Prop. 1980/81:48 164

räckligt med tre år.

I...

et krävs relativt stark bevisning .or att livsfara skall anses föreligga. Detta Framgår bl.a. av rätts- fallet NJA 1977 s. 118. Oms

var följande. En kvinna A.—E. ans Jkte om dödförkla—

lndigheterna i målet

ring av sin make 3. Vid ansökningst illfället hade mer än tre men mindre än tio år förflutit sedan han

firsvann. Av utredningen framgick att 3. en fredag hade sagt till A.—L. att han nnade cykla till

familjens sommarstuga och tillbringa helfen Llär. Han Ville nämligen vila upp sig efter en ans trängan— de arbetsperiod. Dagen lLTp* begav sig A -L. till sommarstugan. Hon fann då att stugan var läst och att familjens motorbåt var borta. Samma dag påträf—

fades motorbåten i en fjärd utan någon méiniska ombord. Den hade fastnat i en lina till en utlagd nätvåle. I båten fanns bl.a. en bag innehallande

en jacka och en flaska med en mindre mängd brännvin.

vnfattande snaningar och dragrningar pågick efter n. under cirka en månad från hans försvinnande. Dessa blev emellertid resultatlösa. Vid tiden för Ezs försvinnande uppgick vindstyrkan i det föreva— rande området till 2 a 8 m/sek. Domstolarna fann inte utrett att ?. befann sig i livsfara när han

veterligen senast var i livet.A.—L. :s ansö' :an togs

4 ...L'

u._.öT inte upp till behandling.

Ansökan om unnlnrkla*l"* görs nos rätten i den ort :

den bortovarande senazst har haft henvi ist i

2 Var situationen vid förevarande tillfälle _ lan att det får anses uteslutet att den bortovarande har överlevt den, torde dödförklaring vara obehöv-if (NJA II 1955 s. 615, TJA 1911 s. 90 och JG 19A6 s. 167 ff).

I rittsti lliin npningen har livsfara ansetts tta nte er .dast en ;ttre f ra utan .Jen ör jl_vmore (SvJT 1.53 rf. %. dl).

• Sida 165
•  Original

Prop. l980/8lz48 165

riket eller, om dylikt forum inte finns, hos Stockholms tingsrätt. Behörig sökande är den bortovarandes make eller arvinge eller annan per— son vars rätt kan bero av dödförklaringen (25 kap. 2 % ÄB). Sådan person kan vara universell testa- mentstagare, legatarie eller förmånstagare till livförs ring efter den försvunne (HJA II 1933 s. 613). Fråga om dödförklaring betraktas som ett ärende tillhörande den frivilliga rättsvården. Be—

öffande rättens handläggning tillämpas därför furutom 25 kan. ÄB även lagen (1946:807) om hand— ll

ring torde kunna avse också utländsk medborgare

ting av domstolsarenden. Ansökan om dödförkla—

under förutsättning att han har viss anknytning till Sverige, t.ex. vid försvinnandet hade hemvist här i riket. övensk lag torde vara tillämplig även i detta fall (SOU 1954:6 s. 124 f).

'är ansökan om dödförklaring har kommit in, skall

rätten utreda de omständigheter som kan ha betydel— se i ärendet. Vissa nära anhöriga till den bortova— rande skall därvid alltid beredas tillfälle att yttra sig nämligen maken om han vistas i riket

samt de närmaste släktingarna. Det är vidare obli- gatoriskt att höra sådan person som kan antas se- nast ha haft underrättelse om den försvunne. Slut- ligen är rätten skyldig att höra pastorsämbetet

och polismyndigheten i den-ort där den bortovarande senast har haft hemvist i riket (25 kap. 3 & ÄB).

ns utredning inte klarlagts att den bortovarande har avlidit eller att han lever, skall rätten utförda kungörelse om ansökningen (25 kap.

föru,söttning för kungö-

'nsta tid skall ha förflutit

• Sida 166
•  Original

Prop. 1980/81:48 166

från försvinnandet till kungörandetillfället. Här— vid är det fråga om lika stor tidrvmd som enligt

ovan krä vs vid ansöknir gst i- li'åållet :or varje sar— skilt fall. Under rättens utredning kan ju ha klar—

den bortovarande var i livet vid en sena—

re tidpunkt än den som har angetts i an:_ _n. Zun— gdrelsen skall innehålla l:allzlse på den bortova—

rande. Han skall där uppmanas att senast.viss

gen får inte sättas

anmäla sig hos rätten. D

esl ut om kun en anmani. snj_ng i

kanna nos ratten. Genom

skall kungörelsen utan dröjsmål fö—

1 Inrikes Tidningar samt i orts—

Har en i kun "rels en ang ivna fri ten l

har visshet inte vunnits att den.bortovarande le— ver eller har avlidit, s.all rätten dödförklara honom (25 kap. 5 & ÄB). Liksom vid'ansöknings— och kungörandetillfällena död: örklaringsb eslutet som en förutsättning för

4.

aller % en vid iden fär

denna rättshandling att en viss tidrymd måste ha förflutit från den bortovarandes fir!v1*.ende. i. krävs

är

och änd— det sålunda

:unkter som ändringar kan;

under ärendets handl

kungö skall

dnir”

.,.)

Mt

. procent rocent av hus

...

v. ," . hmudEm

VCDIE'C'. .!

• Sida 167
•  Original

Prop. l980/81:48 ' 167

varande levde vid en senare tid än den som'påstods

nin still- ället utgör alltså denna omstän— dighet i och för sig inget hinder mot dödförklaring.

?örutsättning härför är emellertid att perioden- mellan försvinnande och beslut om dödförklaring inte understiger de tidrymder som enligt ovan gäller för varje särskilt där angivet fall.

: :P

I rättens besl om dödförklaring skall anges den antagna döds wlager . För bestämmande därav gäller följande regler. Har minst tio år förflutit sedan den bortovarande veterligen sist var vid liv, skall

som dödsdag i princip anses sista dagen av den månad då nyssn mnda tid gick till ända. Har den försvunne fyllt 65 men inte 70 år när han försvann, skall som dödsdag anges sista dagen av den månad under vilken han skulle ha fyllt 75 år. Befann sig den bortova— rande i livsfara när han försvann, bestäms som döds— dag dagen för försvinnandet. Är sistnämnda dag inte känd, skall som dödsdag anses sista dagen av den

månad när livsfaran förelåg.

Visar det sig senare att den dödförklarade lever, skall var och en som till följd av dödförklaringen har tillträtt kvarlåtenskapen lämna tillbaka egen— domen (25 kap. 7 5 KB). Återbäringsskyldighet för sådan mottagare föreligger också om det blir klar— lagt att den dödförklarade har avlidit vid annan tid än d.en antagna dödsdagen och annan person dåir— för är berättigad till kvarlåtenskapen. Har för arvtarare fterbirinospl1ttig egendom blivit överlå— e (t.ex. pantsatt) till annan, är

ckså denna återbäringsslvldig i nu nämnda fall om . . . /-. han inte var 1 nod tro n.r han "åttkom” egendomen.

:oligt förarbetena är godtroende tredje ma n s.yd— sad mot återbäring i förevarande fall även om han inte har fått gen(lomen i sin besittning (NJA II 1955 s. 622).

• Sida 168
•  Original

Prop. 1980/81:48 168

För att god tro skall föreligga räcker det inte

1

med att innehavaren är okunnig om att sans innehav ar obehörigt. Det krävs vidare att han inte har skälig anledn inr utgå 1r än att så är förhållandet (NJA II 1953 s. 624). Här egendom lämnas tillbaka,

skall den återbärin.sskvldi'e i vissa fall ge ut 8 - s .

C"

avkastning eller, i regel beträffande nennin dröjsmå s_anta. Avkastning ras?. ränta skall utgå

för tiden efter det innehavaren vann kunskag.

annan hade 15 .” "-* ..:ndemen eller st ning delgavs ir. . -T. - nu angiven Ckyldif-'he-

ite allt

betr5_£ ar återbärin

lIlIl _ na "I-33131".

& (: p.) L1 :—+ 1—-- o 5 . o. c+ "1 o

man skall ha varit mera kvalifio pr sjåilva åter

ringsskyldioreton

:. r

=33 S. 624 f). är nagon &

_.1_ _l:. skylnin

enligt nam mia regler men f' (omen inte i be— håll, uppkommer fråga om egendomens värde skall er— sättas. enligt få..raroetena får denna fråga lösas av rättspraxis efter allmänna rättsgrundsatser (a.a.). Enligt 16 kap. 10 5 lagen (1962:381) om allmän för— säkring har i vissa fall bor rtovarandes anhöriga rätt

5

till far .il jenension efter honom även om han inte har blivit dödf örkl arad. Förutsättning för bestäm—

melsens tille.oning är att det kan antas att en

försvunne har avlidit. Som villkor för pensione ens

utbetalning får därför k vas förklaring på heder och samvete av den anhöriga att denne saknar varje

underrättelse om den bortovarande. Visar det sig

&

senare at den .vunne lever, skill rätten till

pension upphöra. ledan utbetald pension får i prin—

fam .iljepension förstae ei 'ke- och barnpension p. la agen om all

FTF: &

8

rx u"!

• Sida 169
•  Original

Prop. 1980/81 :48 169

cip inte krävas tillbaka. har pe nsionsmottagaren underlåtit att till förs ändrade förhållandet och därigenom förorsakat

kr1rgsras.en annzäla det

felaktig utbetalning, kan emellertid under v ssa ytterligare förutsättningar återgångskrav riktas mot honom (16 kap. 8 % och 20 kap. 4 & lagen om

allmän försäkring).

som skall anses tillräckligt

thetalni:g av familjepension i

i varje enskilt fall

—Lidbom—Jjö.er5, Lafen om alle 1972, s. 251). l motiven till :varande paragraf likartad bestämmelse

i den numera urritvda lagen om försäkring för all—

n till'ggspension nämns en del exempel på sadana

omständi heter. &;luzda kunde besu=nnel en bli

tillännl'g om en person hade varit med om en far—

tygsförli Jing eller vistats på en ort som hade ut—

:atastrof och därefter inte hörts 1:100 5. 156).

satts för en natt

Även när det g-ä aller privata försäkringar förekommer

från försäkringsinspektionen utbe—

ingsbelopp efter bortovarande inte

ne=son r. iet finns emellertid inga ämreiser härom i lage ller försäkringsvillkor. '.rincstel en brukar trots detta be— tala ut ”orsakringahelonr efter försvunna livför—

krade pe.rs oner som kan antas ha avlidit. Oftast

niskor som har få svunnit till

allt fiskare och Totalt torde

om ett femtontal personer per år.

för den händelse det senare skulle visa sig att den

• Sida 170
•  Original

Prop. 1980/81 :48 1.70 5.2 Utländska förhållanden 5.2.1 Finland

För den finska rätt e-.s del finns bestämmelser om dödförklaring i 1901 års lag om försvunnen persons Förklarande för död. Beträffande förutsättningarna

för dödförklari . Minst tio ar

utgången av det r

voter. Li' 5011 senast

ske

från denna tidounkt. far den sakane vid förs vinnand.et o.nyndig r. grund av un— derårighet, dvs. hade han inte fyllt 20 år, räknas t -iden från slutet av det år under vilket han skulle

ha uppnått myndig ålder. i ga om bortovarande

som befann sig i ivsfara vid försvinnandet får . dödförklaring äga rum när-tre ar lar för flutit efter det kalenderår när han senast veterligen levde.

Rörande förfarandet vid dödförklaring vudsak samm .a regler som enligt svensk om dödför1_laring mänhet ratteL

hade sitt hemvist.

varande-s make

även

söka om dödför_laring. upptas ansökningen, ska'l

rätten i regel höra den för svunnes make, närmaste

släktingar och förmyndare samt allm .'- ägaren. Joreligger sannolika . förut— svell sättningar för död ten kall den fc Grsvunne genom offentlig kung örel—

• Sida 171
•  Original

Prop. 1980/81:48 171

se. I kallelsen skall den bortovarande anmodas att senast viss dag anmäla sig hos rätten. Dagen får inte sättas ut tidigare än sex månader och senare än den första ordinarie rättegångsdag som infaller efter ett år från rätt01s beslut om kungörande. Kungörelsen skall förutom kallelsen innehålla upp— maning till alla som kan lämna upplysning i saken att ge det till känna hos rätten inom angiven tid. Kungörelsen skall anslas på rättens dörr och genom sökandens försorg föras in i den officiella tid— ningen. Sedan anslagstiden har gått till ända, skall rä ton pröva om förutsättningarna för dödförklaring är uppfyllda. Är detta förhållandet, skall rätten genom utslag förklara den försvunne för död. I ut— slaget skall även fastställas den tidpunkt när den

bortovarande skall anses ha avlidit. Förekommer

inte skäl att bestämma annan tid skall som dödsdag n dag när död drklaring enligt ovan tidigast

Liksom enligt svensk rätt gäller beslut om dödför—' klaring i alla hänseenden, såväl personliga som ekonomiska.

5.2.2 Danmark

"svunnen i minst tio år ch är det inte klarlagt att han är avliden, är det mö t att hos domstol

åra "dödsformodningsdon" beträffande honom. Genom

bortovarande skall anses för

han sig i livsfara vid försvinnandet, göras redan ett år därefter. Behöriga

• Sida 172
•  Original

Prop. 1980/81:48 172

sökande är den bor tovara r.des make eller arvingar

andra som har ett rättsligt intresse av att la en dölsf ormodningslom. 'kningen, upptas anf1

.,

r-das k.1ng .örelse med kallelse på den fn

fil/"J.EHO .

efter (tre män

iss tid har förflutit d

år) utan att det har utretts om den bortovarande lever eller är då:, skall rätten meddela dödsforrod—

n presumtion beträffande vederbörandes

rundlng genom domen gäller i alla

i norsk rätt om dödförklaring finns

om forsvunne personer. Till en början

regleras i lagen det fallet att någon har försvunnit under sa" .- Mt nali.3heter att det inte finns nå— got rim? till tvivel om att han är död. Då kan skifte domarn uta. v r idaro meddela det beslutet att den bortovarande skall anses som avliden. är bevis— .F' ningen fi'r den örsvunnes frånfälle inte lika stark som i nys: fall, kan talan väckas om en döds—

";rsdom. Taleoorä.t tigade är den försvunnes ar—

ving- r, mak och andra som nar ett rätte"

av n sadan dom. Talan får väckas när t .an försvinnandet. Be fann sig den oort — o allvarlig livsfara, räcker det med ett

ett enkelt domarboslut som i en döfs—

"om skall anges den dag när den

ha avlidit (dödsiorionnifr

'r__,

slagen av avgoran'er 7rundl

Kungörelsen förs in i WStatst ilende' samt 51 er ittens bestämmande öven i andra danska eller Ub— öndska tidnin sar. tten kan också .al "

:x14H_ &

1elsen skall 1äsas upp i radio.

• Sida 173
•  Original

Prop. 1980/81:48

i alla sammanhang. Den försvunnes arvtagare kan alltså få ut sitt arv. Visar det sig senare att den bortovarande lever, får han kräva tillbaka kvarlåtenskapen. Blir det klarlagt att han dog vid en annan tidpunkt än dödsformodningsdagen och är därför andra personer än de som har mottagit arv efter honom berättigade till kvarlåtenskapen, får de rätta arvtagarna rikta arvsanspråk mot mot— tagarna. Till skillnad mot vad som gäller enligt svensk rätt har emellertid för dessa fall före— skrivits vissa frister. Sålunda måste den återkomne arvlåtaren begära tillbaka egendomen inom 20 år från dödsformodningsdagen. De rätta arvingarna har att framställa sina krav inom tio år från nämnda dag.

173

• Sida 174
•  Original

Prop. 1980/81:48 174

5.3 övervägande en och förslag

Utredninge en.- uppdrag beträffande översynen av reg— lerna om dödförklaring; avser r.?rmast fr:9_gan om

ti€ som skall ha förflutit från den till :umtionsti.den). Som frar av redogörs"

Lor"v_nnanf till are

.,1

let (nre.. ovan (av- sritt 5.1) Sfa ll denna period enligt-—

.c rätt i allmänhet unpgå till minst tio år. Skulle

saknade vara ”1.1rre än 75 år vid ans

ningstill- ner befann han sig i livsfara när-han för—

ter det med fen resp. tre år. Före till-

års lag om boutredning och arv—

ioden 20 ar i normalfallet.

'.N

ifte u.,uo"" pa

äg viss slag av lifszara vid _VIQVthJnQ t eller

skulle den bortovarande ha varit äldre än 90 år vid nsökningstilldl Mll:t, var det tillräckligt med fem år (1 och 2 ;

bör med egendom, som tillhört den, vilken längre

i 1854 års förordning huru iörhållas

tid varit borta, utan att låta höra av sig). Som motiv för att förkorta tiderna anfördes i förarbe— tena till 1 de bättre kommunikationerna och underrättelseväsen— dets utveckling över huvud taget (NJA II 1953

509).

53 års lag den ökade skrivkunnigheten,

Flertalet va 'steuropeiska riittssvstem har, liksom den svenska rätten, valt en ordning med en i alla avseenden verksam cödförklaring. Enligt dessa rättssystem utgör den allmänna prosumtionstiden

i regel tio år.

• Sida 175
•  Original

Prop. 1980/81:48 175

Utredning gen vill erinra om de skäl som anfördes för förkortT av presumtionstiderna vid införan— .in det av 1933 år.

J)

lag om boutredning och arvskifte. ied hänsyn till den sriabba utveeklinn på samfärd— selns område som har ägt rum sedan 1930—talet kan samma skäl nu åberopas till stöd för ytterligare

;??" ning ar (jämför motion 1977/7jz1173 och lag— uts kot ets betänkande med anledning av motionen, LU 1977/78:21). Å andra sidan måste följande om— ständigheter beaktas. Enligt svensk rätt blir verk— nir garna av en dödförklaring totala. Med ett sådant system bör dödförklaring få meddelas endast-om mycket starka 5.41 talar för att den förS' nne har avl dit. Skulle den dödförklarade återkomma, blir nämligen risken för oreda och rä tsförluster större ju fler rättsförhållanden som berörs av dödförkla— ringen. Långa presumtionstider minskar riskerna för

att oriktiga dödförklaringar meddelas.

Det har från en del håll gjorts gällande att långa presumtionstider är till nackdel för den försvunnes anhöriga. Dessa nackdelar förefaller emellertid inte vara st'" rre än att de vägs upp av fördelarna för

de anhijriga mel en materiellt ri! (tig dödförklaring som de relativt långa presumtionstiderna avser att garantera. Som har angetts i avsnitt 5.1 har anhö— riga till bortovarande vilken kan antas ha avlidit

rätt till familjepension efter honom även om han

inte har blivit dödförklarad. ?idare brukar de större

försdkringsholagen betala ut livför: gar efter

• Sida 176
•  Original

Prop. 1980/81:48 176

inte dödförklarade försvunna personer om det kan

;.

rbörande har avlidit. Inte hvller i

antas att ve

apsszillnad bortovarand. . : " emellertid enligt 11

an två

bortovaran—

vmmesmmw

5 ; Ga (Tottie, Giftermål och ?. 10). Utredningen har efter nu redovisode överväganden

stannat för att inte föreslå någon för—

kortning av den allmänna presumtionstiden.

,

.nt utredniHJOH

"(J

'r ortninf s:e av den

('.) % J 0 H & o 4 '7 |

esumtionstid som "ller när L

svimmar.-:l et bf: fann

rande vid

1 l detta fall ha

re år. Henna stfi

kan knappast vara rimligt att

omständigheten att

:—

.övlig om livs.aran har va—

avsnitt

ifioerat s_ar

4.

.aktas som ett kvalificerat

nog inte

givetvis

1 inte önskvärt att betr” "ee vissa gränsfall tre=

.tiu kan r in""-ra O

rättsverkniz

• Sida 177
•  Original

Prop. 1980/81:48 177

omedelbart. Utredningen föreslår att förevarande presumtionstid förkortas till ett år. Den kommer då att överensstämma med den period som gäller enligt dansk och norsk rätt i detta fall.

Vidare bör i fortsättningen inte krävas samma starka bevisning som för närvarande för att den bortovaran— de skall anses ha befunnit sig i livsfara vid för— svinnandet. Nu gällande beviskrav kan nämligen leda till att det inte är möjligt att tillämpa den korta— re presumtionstiden när det framstår som i hög grad sannolikt att livsfara förelåg. Sådan var situatio— nen i rättsfallet NJA 1977 s. 118 (se avsnitt 5.1). Den föreslagna hevislöttnaden bör lämpligen genom- föras så att sista-meningen i 25 kap. 1 % ÄB er— håller följande ändrade lydelse: "Är det sannolikt att den bortovarande befann sig i livsfara då han veterligen senast var i livet, får ansökan ske efter det ett år har förflutit."7

Som en ytterligare reform av regelsystemet rörande dödförklaring föreslår utredningen viss ändring i . kungörandebestämmelsen. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 5.1 skall enligt gällande rätt kungörelse

med kallelse på bortovarande föras in i Post- och Inrikes Tidningar samt i ortstidning. I vissa fall bör emellertid rätten ges möjlighet att låta föra in kungörelsen även'i utländsk tidning. Sådan möj— lighet finns enligt dansk rätt (se avsnitt 5.2.2). En uttrycklig bestämmelse härom bör tas upp i 25 kap. ÄB. Visserligen fårlmyndighet generellt utöver obli— gatoriskt kungörande under vissa förutsättningar kungöra också i annan form (s.k. stödjande kungöran- de) enligt 4 % lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. (prop. 1976/77:63

7 Se om sannolikhetskravet specialmotiveringen till 25 kap. 1 9 AB.

• Sida 178
•  Original

Prop. HSO/81:48 178

". 169 f). Bet är emellertid tveksamt om domstol

'mmelse skulle över—

med stöd av enbart denna hest väga att använda sig av nu föreslaget kungörandeför— farande. Behov av införande i utländsk tidning före— ligger väl framför allt när rätten handlägger anst— kan om dödförklaring av utländsk medborgare. Svensk domstol torde nämligen i vissa fall vara behörig

att ta upp sådana ärenden. Därvid torde svensk lag

böra tillämpas.8

bo rcgan har berörts i av—

F!,

Prop.. 198.0/81:48 180

eller andra särskilda omständigheter eller 2. det kan anses "billigt" att arv avstås till släkting eller annan närstående till arvlåtaren.

Beslut om arvsavstående fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Kollegiet har bemyndigats avstå egendom till ett värde av högst 50 000 kr. — förordningen (1978:738) med bemyndigande för kammarkollegiet att pröva ärenden om avstående av arv som tillfallit allmänna arvsfonden. Utan riksdagens tillstånd får inte av— stås egendom vars värde överstiger 200 000 kr.1 in- sökan om avstående av arv som har tillfallit fonden görs hos länsstyrelsen i det län där den döde se— nast har haft sitt hemvist. Länsstyrelsen skall sedan skicka handlingarna jämte eget utlåtande till kammarkollegiet. Får kollegiet inte besluta i ären- det, skall kollegiet därefter sända handlingarna jämte eget yttrande till regeringen.

Avstås inte arv som har tillfallit arvsfonden och är det fråga om fast egendom, skall egendomen i regel säljas så snart det kan ske. Detta framgår av 11 5 förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom m.m., i fortsätt- ningen kallad försäljningsförordningen. Enligt 8 & försäljningsförordningen får länsstyrelse besluta om försäljning av arvsfonden tillhörig fast egen— dom där taxeringsvärdet eller, om sådant inte är åsatt, saluvärdet inte överstiger 200 000 kr. En— ligt 22 % skall den säljande myndigheten se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga och i varje fall att den inte understiger egendomens salu—

värde, om inte annat särskilt föreskrivs.

1 Med värde förstås här egendomens värde enligt bouppteckningen (prop. 1977/78:80 s. 4).

• Sida 181
•  Original

Prop. 1980/81:48 181

I fråga om lös egendom som har tillfallit arvsfon— den och inte har avståtts gäller i allmänhet föl— jande. Egendomen skall säljas på offentlig auktion av den gode man som enligt 7 & arvsfondslagen har förordnats av tingsrätten att vid boutredningen företräda fonden (8 5 arvsfondslagen). Kammarkolle— giet får emellertid medge annat försäljningssätt. Särskilda regler gäller beträffande tomträtt och fordringar.

Från arvsfondens tillkomst den 1 januari 1929 till den 15 augusti 1976 har i arvsmedel influtit till fonden omkring 230 miljoner kr.

• Sida 182
•  Original

Prop. l980/8l :48

6.2 Överväganden och förslag

Som har framgått av det före ende skall försälj— ning ske av egendom vilken har tillfallit allm nna arvsfonden och inte avståtts (avsnitt 6.1). Be— träffande fast egendom har uttryckligen föreskrivits att den säljande myndigheten som regel skall se till att köpeskillingen blir den högsta möjliga. I fråga

om lös egendom galler i princip att den skall säl— jas på offentlig auktion. Även för sistnämnda slag av egendom har överlåtelsen alltså till syfte att tillföra arvsfonden maximala inkomster. Dessa reg— ler framstår som naturliga med hänsyn till fondens ändamål. Från fonden skall ju delas ut understöd till barn— och ungdomsverksamhct samt till omsorg om handikappade. Sådant understöd kan knappast ut—

gå i annan form än som kontanta belopp.

Gällande bestämmelser om arvsfondsegendomens för— säljning kan emellertid i vissa fall leda till att egendom som är värdefull från kulturhistorisk svn— punkt eller från kultur— eller naturvårdssynpunk inte blir bevarad. Visserligen kan byggnad av kul— turhistoriskt intresse av länsstyrelsen förklaras för byggnadsminne enligt lagen (1960:690) om bygg— nadsminnen. Vidare är det möjligt för myndighet att förklara fast egendom av intresse från naturvårds- synpunkt som naturvårdsobjekt enligt naturvårds— lagen (1964:822). Vid nu angivna slag av förordnan— den får resp. myndighet meddela föreskrifter för att trygga ändamålet med förordnandet. Dessa före— skrifter gäller givetvis oberoende av vem som äger egendomen. Arvsfondsegendom som har förklarats för

el

_.l

a.ixr u kan !

byggnadsminne eller naturvårdsob cl.

princip överlåtas till vem som helst utan fara för

att den gå _orlorad eller inte blir omhändertagen på det sätt som kravs.

182

• Sida 183
•  Original

Prop. l980/81z48 183

Det är emellertid inte alltid ekonomiskt försvar— bart att förklara egendom för byggnadsminne eller lan naturvår'sobjekt även om rättsliga förutsättningar

H; P "nns för sådan förklaring. Beträffande båda slagen av förordnanden gäller nämligen att staten i vissa fall skall utge skadeersättning till fastighets— ägaren eller annan berörd sakägare. Detta skall

.

.ke om förordnandeföreskrifterna medför att pågåen—

nu

de byrgnads— eller markanvändning avsevärt försvå— u ras eller mark tas i anspråk. På grund av nämnda ersättningsbestämmelser kan det finnas egendom av betydande kulturhistoriskt intresse eller natur— vårdsintresse för vilken inte har meddelats beva—

randeregler som gäller mot var och en.

I fråga om lösören som är värdefulla från kultur- vårdssynpunkt och befinner sig i enskild ägo finns inga lagliga möjligheter för myndighet att meddela skyddsförcskrifter. En unik boksamling som har till— fallit arvsfonden kan sålunda efter försäljning komma att skingras eller gå förlorad.

En reform som syftar till att bevara förevarande slag av arvsfondsegendom bör — såsom framhålls i utredningens direktiv — nu övervägas. Den kan ge— nomföras enligt något av följande alternativ. Det ena alternativet innebär att man ändrar bestämmel—

2 " .. . . man foreskriver 1

serna om arvsfondens ändamål. så fall att fonden förutom nuvarande ändamål även skall främja bevarande av egendom som är värdefull från kulturhistorisk synpunkt samt från kultur— oeh naturvårdssynpunkt. Det andra alternativet inne—

bär att man ändrar reglerna om fondens arvsavståen—

ga om utvidgning av arvsfondens ändamål har o;ha_tlats i lagutskottets betänkande 1978/79z17.

• Sida 184
•  Original

Prop. l980/81:48

de till att generellt omfatta egendom av nyssnämnda slag; avstående av sådan egendom skall ske till rättssubjekt som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt.

Båda nu skisserade alternativ kommer vid oförändrad testamentsfrekvens att medföra att det blir något mindre medel kvar till de ändamål som arvsfonden har f.n. Vilken lösning man än väljer måste man därför ta upp frågan om det är försvarligt att, om än i begränsad omfattning, minska fondens understöd till barn— och ungdomsverksamhet samt omsorg om handikappade. I detta sammanhang bör beaktas att understöd ur fonden inte får lämnas för åtgärd vars bekostande åligger stat eller kommun (2 % arvsfonds— lagen). I den mån samhällets bidragsförpliktelser på förevarande områden utvidgas, minskar alltså tänkbara bidragsändamål för fonden.

Samhällsinsatserna har under senare år ökat kraf- tigt när det gäller barna—, ungdoms— och handi— kappvården. Förslag till ytterligare reformer inom dessa vårdområden överv? f.n. inom social— departementet. En viss minskning av arvsfon—

dens understöd till dessa ändamål torde därför inte för dem medföra nagra olägenheter av betydelse. Hänsyn till dessa ändamål bör alltså inte hindra

en reform av det slag som det nu är fråga om.

Det är emellertid inte säkert att testamentsfrekven— sen förblir oförändrad efter en reform enligt något av nu angivna alternativ. Det kanske tvärtom "f.-fll"—

håller sig så att reformen kommer att uppfattas klart positivt av arvlåtare utan s äktarvingar och

därför medföra en - g i frekvensen att testa— mentera till andra än fonden. Blir detta fallet, ökar ju fondens tillgångar genom reformen. Då be—

" i mi u .' D u. :omma i "örhå an . '" hover ngen nekninU ppl f 11 de till

184

• Sida 185
•  Original

Prop. 1980/81:48 185

nuläget av fondens bidrag till barna—, ungdoms— och handikappvården.

Beträffande problemet vilket av ovannämnda reform— alternativ som bör väljas gör utredningen följande bedömning. Föreskriver man att bevarande av ifråga- varande slag av arvsfondsegendom skall utgöra ett ytterligare ändamål för arvsfond n, innebär detta att den mvndighet som förvaltar fonden åläg s att förvalta även den aktuella egendomen.) Sådan för— valtning torde i regel komma att bli mycket dyrbar för det allmänna. Väljer man däremot arvsavstående— alternativet, slipper fondförvaltningsmyndigheten besvär och kostnader med förvaltningen. I så fall övergår nämligen äganderätten - och därmed givetvis även rådigheten — till annat rättssubjek . Utred— ningen föredrar därför arvsavståendealternativet.

Utredningen föreslår således att arv som utgörs av egendom som är värdefull från kulturhistorisk syn— punkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt skall få avstås till annan, som har särskilda förut— sättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Den föreslagna regeln om arvsavstående bör införas som en ny sista mening i 5 5 första stycket arvsfondslagen. Även beträffande arvsavstående en— ligt den nya bestämmelsen föreslås gälla de före— skrifter om beslutande myndighet och ansökningsför— farande som har meddelats i arvsfondslagen och i

.. ,.

1973 ars forordning (se avsnitt o.1).

Ibland är det önskvärt att egendom som avstås blir fören 1 för särskilda åtgärder, t.ex. för att trygga

5 Splittring av förvaltningen på flera myndigheter bör inte komma i fråga. Det skulle medföra svåra samordningsproblcm. Dessutom är det tveksamt om man med en sadan ordiing längre kan hävda att det finns endast en arvsfond.

• Sida 186
•  Original

Prop. 1980/81 :48 186

egendomens fortbestånd eller göra det .t för allmänheten att

.rkrifter härom toråo

arvsavstnenoe.

sker till

beslu—

de åtgärder som

Ä'endets av—

Jde bör där and- en

vilka

myndig—

• Sida 187
•  Original

Prop. l980/81:48 187

-4

om ändring i vdabaiken

Allmänt

De ändringar i ÄB som utredningen föreslår innebär

från lagteknisk synpunkt bl. a. att vissa par ”rafer

upphävs Och att en del nya paragrafer införs. Utred— ningen anser att de kvarstående bestämmelserna i de

kapitel i AB som berörs av förslaget bör behålla sin nu uvarar-de paragrafnumrering. detta för emeller—

egendomlr kor .se/ven _=en att

inledas av 4 &. Denna Mt

melse reglerar frågan om gald i visst fall si: all anses veterlig. Den kommer alltså att f_ öregå bestäm melsor om den materie..1: betydelsen av att gäld är veterlig. Utredningen är emellertid av den uppfatt— ningen att fördelarna med att behålla ndzs nuvarande

paragrafnumrering väl upp? ger de nackdelar som en sådan ordning i något fall kan medföra.

tt inte skall inträda om hemmavarande döds

nelt nya bestå- immelscn att arvsrä

preskriptionsfristen kände till att det fan

Hem:navarande arvtagares onda

Tertid inte få denna rättsföljd om

tionsfristen varken har Fått be_fattning med det,

• Sida 188
•  Original

Prop. 1980/81:48 188

I bestä .elsen har döds boriel " gares onda tro ut— tryckts så att delägaren skall ha t1ll ' r b rtovar ande arvtagarens namn och vistelseort. Ond o tro hos den hemmavarande förelis ser alltsa inte om. Eva-'

vede Mo irande har haft en svag misstanke att det

kan f nnas bortovarande del?-gare om vilka han

.gar inte har

ligare kännedom, Inte heller är r1e tfråga om ond

_ir den hemmavarande vet namnet på bortovarande

delägare men helt saknar vetskan om dennes vistel_se—

ort. Givetvis är den hemmavarande skyldig att bedri— va vissa efterforskningar efter bortovarande arvta— gares adresser. Kraven i detta avseende nå den hem— ga att

? han måste lägga ned os käli Ta kostnader nd e ter— mavarande _får en ellertid inte ställas så hö

forskningrsarbetet.

19 kan. 12 a %

För att boutredningsmannen skall kunna göra sådan anmälan hos rätten som anges i första stycket av paragrafen maste han naturligtvis känna till att delägare har väckt talan för boets räkning. Rätten skall därför genast underrätta boutredningsmannen om talans väckande se edan rie .tten har fått kännedom om att boet förvaltas av boutredningsman och att detta var fallet även vid talans väckande. Det är lämpligt att boutredningsmannen i samband med under— rättelsen bereds tillf åålle att inom en kortare frist göra anmälan. Underlåter han det, bör han inte sena— re få anmäla att han motsätter sig talan.

Här sådan talan har väckts som avses i paragrafen torde det ligga i parternas eget intresse att så

• Sida 189
•  Original

Prop. 1980/81:48 189

snart som möjligt upplysa rätten om att boutrednings— mannaförvaltning är anordnad. Käranden bör givetvis göra detta redan i stämningsansökan. Annars riskerar ju parterna att boutredningsmannen stoppar en på— gående process, Parterna har då ådragit sig onödiga

rättegångskostnader.

Skulle en rättegång av ifrågavarande slag äga rum utan att boutredningsmannen får kännedom om den

och därför kan hindra den, kan denna omständighet inte utgöra grund för att med extraordinära rätts- medel angripa en i processen laga kraftvunnen dom. Det finns nämligen från nu berörda utgångspunkter inget intresse av att så att säga stoppa rättegången när den väl har avslutats. Syftet med boutrednings— mannens "vetorätt" är att hindra dödsbodelägarna från att fördröja boutredningen med processer som enligt boutredningsmannen inte kommer att leda till någon fördel för boet. Detta syfte kräver naturligt- vis inte att man undanröjer laga kraftvunna domar i sådana rättegångar.

21 kan. 12 a 5

U) om har framgått av den allmänna motiveringen (av— snitt 2.5) innehåller denna paragraf den nya å cr—

gångsbestämmelse som utredningen lägger fram. Den föreslås alltså ersätta den nuvarande huvudregeln om dödsbodelägares gäldsansvar i 21 kap. 1 % ÄR.

t cket finns själva återgångsregeln. Den

bör läsas tillsammans med fjärde stycket varav fram— agrafens bestämmelser skall gälla i till- lämpliga delar även efter "formlösa" delningar eller

• Sida 190
•  Original

Prop. l980/81:48 190

skiften. Det blir då givetvis inte fråga om

utan endast återbärin=

gon giltig ratt:—

wuer har nämligen inte företa—

u-

handlind som kan gå

gits i dessa fall.

i fortsättningen bli den

om delning eller Skilte

rum innan dödsboets skulder har betalats.

död_ 'arna till skulderna vid delningen eller

"st vid .efter .ttad boupp—

de emellertid kunna drabbas av por—

[ion

ninge r:.

..!!-5 . hf.—d e

. okunnighet om obetalda skulder. emot under 12 %, givetvis under

rrenären kan visa att nedom

vid den relevanta

tidpunkten.

handlingens återgång innebär endast att handlingen

into

ös. Uen kommer alltså d.

egendomsfördelning som har

inom den komm

I andra

• Sida 191
•  Original

Prop. l980/8lz48 191

lämnas tillbaka till dödsboet. Som framgår av 7 & innefattar återbäringsskyldinheten också skyldighet att ge ut ränta eller avkomst av egendomen. vidare har den återbäringsskyldige enligt nämnda bestämmel— se rätt till ersättning för nödig kostnad avseende

sm domen och även ny ttig kostnad om han var i god

I tredje stycket finns beståtnmolser om ersååttnings—

u för mottagaren när återbäring är helt vis omöjlig. Förslaget i denna del har mo— ut rligt i iitten 2.5.1 och 2.5.5. r:;

I princip föreslås alltså mottagaren bli ers skyldig gentemot dödsboet om han inte kan lämna tillbaka mottagen egendom. I godtrosfallen skall

ersättnin9.n motsvara lendomens värde vid tiden

jttningens utbetalando. I ömmande fall skall

mottagaren kunna helt befrias ir ån rs.ättningsskyl—

dighet eller ers a++nrn5..rvldi heten jämkas.

!else av ond tro hos mottagaren skall han ut— ;tta boet den s

som han kan ha vållat boet genom att göra sig av över nyssnämnda vä de även er kada

med egendomen. Här blir det alltsa fråga om s.:ade— Stå-. Ö. Tr att ond tro skall föreligga krävs i att mottagaren avsiktligt eller av oakt— Har egendomen stu—

—. .,1.._ _;- 4. '.)Olut .a _x-lnb

glor Det bör

om obetalda skulder vin

• Sida 192
•  Original

Prop. 1980/81:48 192

tiden för egendomens avhändande är någonting annat än sådan kunskap vid tiden för delningen eller skiftet.

sistnämnda tidpunkt blir ju i princip 12 &

nde delägaren till skulderna redan vid (331 0

inte förevarande paragraf tillämplig.

25 kan. 1 & För tillämpning av den i sista meningen av föreva— rande paragraf angivna ettåriga presumtionstiden

fordras enl" all vara ”sanno— likt” att d vid försvinnandet. JQt kan tyckas att kravet på bc— .ed sätts alltför l

rillande rätt åtminstone for—

iorslaget att det

'ande befann sig i livsfara

visning om livsfaran ? 'qt med

hänsyn till dels att

mellt kräver Full bevisning härom, dels att presum—

fö'kortas från tre till ett år. ir övervägt att kvalificera

revet med nåsot förstärkande uttryck

sasom "i hu? grad s nnolikt” eller "med st lsta stift—

syncs ha tillämpats i liknande fall

,— ,. ':.

ö överensstämmelse med den la,

dock funnit sig höra avstå från att

ra någon an kvalifice— ring. Utredningens mening är emellertid att det skall föreligga hög grad av sannolikhet för att livs— fara förelåg vid försvinnandet, dvs. att bevisningen beträffande livsfara skall vara starkare än vad dem— stolarna normalt kräver vid en sannolijhetsbedömning. Det synes dock böra överlämnas åt domstolarna att i det enskilda fallet pröva om omständigheterna vid försvinnandet var sådana att tillräcklig grad av sannolikhet att den bortovarande då befann sig i livsfara föreligger för att den ettåriga presumtions—

tiden skall kunna tillämpas.

• Sida 193
•  Original

Prop. l980/81z48 193

Overgångsbestämmelser

Den föreslagna bestämmelsen i punkten 2 av över- gångsbestämmelserna torde överenSStämma med all— männa arvsrättsliga principer — se t.ex. 1 5 andra stycket lagen (1959:638) om införande av nya ärvda— balken.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen

£1928z281) om allmänna arvsfonden

Arvsavstående i det fall som avses i 5 5 första stycket sista meningen bör företrädesvis ske till muséer, bibliotek, stiftelser och andra institutio— ner eller sammanslutningar. Ibland kan det vara lämpligt att avstå till förmån för kommun.

• Sida 194
•  Original

Prop. l980/81z48 194 BILAGA

REDOGÖRELSER FÖR VISS UTLÄNDSK SUCCESSIOHSRÄTT1

1. Frankrike

Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder

Enligt fransk rätt övertar dödsbodelägare (arvinge eller testamentstagare av visst slag) den avlidnes så— väl tillgångar som skulder under förutsättning att han förbehållslöst mottar arvet (acceptation pure et simple). Han blir då svarig för skulderna även till den del de överstiger ntillgångarna. Han är dock inte skyldig

att motta arvet. Mottagcndet kan vara uttryckligt eller underförstått. Det måste ske inom viss preskriptions— enas från

ris se ner.. . Äo ..a.f s ver. ' f t lan 1 ttagandets knin'ar

dödsdagen.

Vill dödsbodelägare motta arvet men inte svara för större del av den avlidnes skulder än vad han mottar, skall han göra en anmälan härom hos den allmänna un— derrätten i den ort där dödsfallet inträffade (accepta— tion sous bénéfice d'inventaire). Anmälan blir verk—

or fölis av en boupp—

:)

ningslös om den inte föregås el teckning som skall upprättas inom tre månader från

dödsfallet. u.rkan av ett riktigt anmälningsförfarande av nu ifrågavarande slag är alltså att delägaren blir

g dsansvarig endast med sin lott. Vidare får han, i motsats till de del

löst, hålla sina personliga tillgångar åtskilda från

are som mottar arvet för aenå!!_s

dem som härrör från arvlåtaren. Han har också kvar sin

-tt att framstäl a fordrin sans; gentemot den av— ne

_ l

lidnes förmögen tsmassa. i uvudsak utaroetaf e på grundval redningen ..ar ernål.lit genom ut— örs org. 1 Redogörelserna är av promemorior som ut rik esdepartementets f

• Sida 195
•  Original

Prop. 1980/81:48 . 195

Avstår dödsbodelägare uttryckligen från sitt arv (renonciation), vilket skall ske hos allmän underrätt och inom samma preskriptionsfrist som gäller för mot— tagande, anses han aldrig ha varit delägare. Han får då ingenting av den avlidnes tillgångar men slipper också allt ansvar för lennes skulder.

Dödsbodelägare kan undgå ansvar för den avlidnes gäld genom att överlämna sin lott till boets borgenärer och till legatarierna (abandon). De närmare formerna för detta slag av överlämnande är inte lagreglerade.

Dödsbodelägares talerätt

Enligt fransk rätt företräds dödsbo av delägarna ge— mensamt om boutredningsman inte har förordnats. Har sådan utsetts är det denne som representerar boet. Liksom enligt svensk rätt får enskild dödsbodelägare vidta förvaltningsåtgärder rörande boet vilka är av brådskande natur utan att dessförinnan ha inhämtat övriga delägares samtycke till åtgärderna. I sagda befogenhet kan även ingå att föra boets talan inför domstol.

Preskrintion av rätt till arv och testamente

Som har berörts ovan måste enligt fransk rätt motta— gande av arv ske inom viss preskriptionsfrist. Bestäm— melsen härom hänvisar till de allmänna reglerna om an- språkspreskription. Beträffande anspråk på arv utgör preskriptionsfristen 30 år. Är den som åberopar preskrip— tion i ond tro, kan arvsanspråk emellertid framställas även efter utgången av nämnda tid.

• Sida 196
•  Original

Prop. 1980/81:48 196