RH 2005:24
Borgenär har godtagit anmärkning mot gjord bevakning i konkurs. Oavsett att tingsrätten därefter beslutat att skriva av tvisten som förlikt, har borgenären ansetts ha rätt att återta sitt godkännande. Tingsrättens avskrivningsbeslut har ansetts sakna rättsverkningar, och överklagande av beslutet har avvisats.
Sedan Service-Tryck i Malmö AB försatts i konkurs och tingsrätten förordnat att bevakningsförfarande skulle äga rum, inkom FöreningsSparbanken AB med en bevakningsinlaga, varvid banken gjorde gällande viss förmånsrätt. Förvaltaren framställde anmärkning mot bevakningen (nr 6) såvitt avsåg förmånsrätten.
FöreningsSparbanken AB godtog anmärkningen. Malmö tingsrätt (2005-05-11, rådmannen Ole Riis) meddelade med anledning därav följande beslut: Tvisten avseende bevakning nr 6 skrivs av som förlikt.
Tingsrätten angav att beslutet kunde överklagas till Hovrätten över Skåne och Blekinge.
FöreningsSparbanken AB meddelade därefter tingsrätten att banken återkallade sitt godkännande av anmärkningen. Efter underhandskontakter mellan banken och tingsrätten förklarade banken att återkallelsen skulle uppfattas som ett överklagande av tingsrättens avskrivningsbeslut. Tingsrättens fann att överklagande hade skett i rätt tid och skickade över akten till hovrätten.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-07-12, hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Boel Havelius och hovrättsassessorn Ann-Kristin Lidström) avvisade överklagandet med följande motivering.
FöreningsSparbanken AB har i sin överklagandeskrift återkallat sitt godkännande av förvaltarens anmärkning. Som skäl för återtagande har banken anfört att godkännandet skett av misstag.
Om det på grund av anmärkning uppkommit tvist om en bevakning i konkurs, kan denna tvist biläggas under hand. Sker inte detta, skall tvisten handläggas vid ett förlikningssammanträde inför rätten. Tvistefrågor som inte blivit förlikta vid ett sådant sammanträde skall prövas av rätten vid en förhandling.
Kommer parterna i behörig ordning överens före eller under ett förlikningssammanträde, skall rätten konstatera att förlikning träffats (Lars Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 535). Detta konstaterande kan inte lagligen ges form av ett överklagbart beslut med rättsverkningar för de inblandade. Sådana beslut kan träffas i endast två fall under behandlingen av en tvistig bevakning. Det ena fallet är att borgenärerna under förlikningssammanträdet fattat beslut om att en anmärkning förfaller m.m. Ett sådant beslut kan överklagas, men endast på formella grunder (9 kap. 14 § konkurslagen). Det andra fallet är att rätten hållit förhandling (jävsprocess) och därefter meddelat beslut. Ett beslut av det slaget kan överklagas enligt 16 kap. 5 § konkurslagen.
Det beslut som nu är föremål för hovrättens prövning är felaktigt utformat. Av lydelsen och den omständigheten att beslutet försetts med en anvisning om hur överklagande skall ske får man lätt intrycket att det rör sig om ett beslut, som har rättsverkningar för parterna. Så är emellertid inte fallet. Att tingsrätten avskriver tvisten som förlikt i fall som det förevarande (Domstolsverkets Konkurshandbok, s. 5.3.8.5) kan sannolikt ha en praktisk betydelse för tingsrätten själv; beslutet tjänar som upplysning om att bevakningen inte längre är tvistig. Beslutet kan däremot aldrig ges den verkan att borgenären och den som framställt anmärkningen är betagna rätten att på nytt tvista om bevakningen. Av intresse är härvid att en bevakande har rätt att åberopa nya grunder för sin bevakning ända tills tingsrättens handläggning avslutats (prop. 1986/87:90 s 305y) och att en anmärkningsberättigad har rätt att fritt åberopa nya grunder fram till och med förlikningssammanträdet (9 kap. 11 § första stycket konkurslagen och prop. 1986/87:90 s 305m f).
Tingsrättens beslut saknar således rättsverkningar. Oberoende av beslutet har FöreningsSparbanken rätt att i konkursärendet hävda att bankens bevakning skall gälla i dess ursprungliga lydelse. Tingsrätten har att ta upp en sådan invändning och vid förlikningssammanträde och eventuell jävsprocess pröva bl.a. frågan om huruvida banken på civilrättsliga grunder har rätt att återta sitt godkännande av bevakningen.
Det överklagade beslutet är följaktligen inte objektivt sett till nackdel för FöreningsSparbanken. På grund härav skall överklagandet avvisas.