lagen.nu

RH 2005:45

Fråga om ansvar för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före respektive efter den 1 april 2005. Även fråga om samtycke till brott och om påföljd.

Åklagaren åtalade J.H. för bl.a. tre fall av våldtäkt och två fall av medhjälp till våldtäkt enligt följande gärningsbeskrivningar.

1 Våldtäkt

(6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 april 2005)

J.H. har under kvällen den 30 december och natten till den 31 december 2003 i sin bostad [...] medelst våld tilltvingat sig sexuellt umgänge med den då 16-åriga A. Umgänget har med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt varit jämförligt med ett påtvingat samlag. Han har därvid även förnedrat henne genom att uttala sig nedsättande om henne, spotta på henne och fotografera hennes underliv. Våldet har bestått i att han kedjat fast A. vid en stolpe och därigenom samt genom att lägga sig över henne betvingat hennes rörelsefrihet, varefter han mot hennes vilja fört in sin manslem i hennes rectum och gjort samlagsrörelser. A. tillfogades därvid smärta och rodnader.

2 Medhjälp till våldtäkt

(6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 april 2005 samt 23 kap. 4 § brottsbalken)

J.H. har någon av de första dagarna i mars 2005 i sin bostad [...] medelst våld tvingat B. till ett sexuellt umgänge med en okänd man. Umgänget har med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt varit jämförligt med ett påtvingat samlag genom att den okände, samtidigt som J.H. och B. hade ett vaginalt samlag på golvet, sökte tränga in i hennes rectum. J.H., som uppmanat den andre mannen att tränga in i B:s rectum, har varit den andre mannen behjälplig genom att betvinga B:s rörelsefrihet. Han har nämligen, då B. satt på honom, med sina armar låst fast hennes armar bakom hennes rygg och böjt henne framåt, vilket lett till att hon inte kunnat röra sig. Den andre mannen har därefter sökt genomföra det sexuella umgänget. B. tillfogades därvid smärta.

3 Våldtäkt

(6 kap. 1 § brottsbalken)

J.H. har den 24 april 2005 [...] medelst våld och hot om brottslig gärning tvingat C. till såväl upprepade vaginala samlag som annan sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt varit att jämföra med ett samlag. Den sexuella handlingen har bestått i att han suttit över C. och tryckt hennes huvud mot sin manslem, varefter han fört in den i hennes mun så hårt och djupt att hon fått andningssvårigheter och känt smärta. Våldet har bestått i att J.H. hållit fast henne, dragit av henne kläderna och tilldelat henne slag i ansiktet och på brösten. Han har vidare vid ett tillfälle tryckt en kudde över hennes ansikte, vilket inneburit att hon upplevt andningsbesvär. Han har även tagit mycket hårt om hennes bröst. Av våldet följde smärta, hudsprickor i underlivet, blödningar och blånader på vänster bröst. Hotet har bestått i ett hotfullt och aggressivt beteende och J.H. har vid tillfället förnedrat henne genom att uttala sig nedsättande om henne.

4 Medhjälp till våldtäkt

(6 kap. 1 § och 23 kap. 4 § brottsbalken)

J.H. har omkring den 3 maj 2005 [...] medelst våld och hotfullt beteende tvingat den 18-åriga D. till samlag och till att tåla annan sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, med en okänd man mer än dubbelt så gammal som hon. Den sexuella handlingen har bestått i att den okände mannen berört hennes bröst och slickat hennes underliv och fört in sin manslem i hennes mun. Våldet har skett på så sätt att J.H. genom att sära D:s ben och hålla fast henne hjälpt den okände att beröra henne och tränga in i hennes underliv.

5 Våldtäkt

(6 kap. 1 § brottsbalken)

J.H. har på kvällen den 5 maj och under natten till den 6 maj 2005 [...] medelst våld och genom hot om brottslig gärning tilltvingat sig upprepade samlag med E. och tvingat henne att tåla annan sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, genom att sticka in ett finger i hennes rectum. Våldet har bestått i att han dragit henne i håret, tilldelat henne slag mot och bett i brösten och klämt dessa hårt, hållit fast hennes händer och hindrat henne från att gå genom att slita av henne kläderna. Våldet orsakade smärta, blåmärken och blödningar på brösten och hudsprickor vid analen. Hotet har bestått i ett hotfullt, aggressivt beteende. Han har även förnedrat henne genom att fälla nedsättande uttryck och spotta på henne och låta två okända män delta i de sexuella aktiviteterna genom att erbjuda dem att ta på E.H:s bröst och underliv och bevittna samlag.

Åklagaren anförde i anslutning till åtalspunkterna 3 och 5 bl. a. följande. Det påstås inte att J.H. uttryckligen uttalat något hot om brottslig gärning. Det krävs inte heller enligt 6 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse efter den 1 april 2005. Hotet har bestått i ett hotfullt och aggressivt beteende och därmed avses att han uppträtt på ett sådant sätt att C. och E. kommit att hysa en allvarlig fruktan för sin egen säkerhet till person och befarat att de kunde komma att utsättas för misshandel om de inte efterkom J.H:s önskemål (jfr prop. 2004/05:45 s. 134 och 135). Åklagaren anförde vidare i anslutning till åtalspunkten 4 att det inte påstås något hot om brottslig gärning men att som en omständighet bland andra nämns att J.H. visat ett hotfullt beteende.

J.H. förnekade brott. Han vidgick att han sammanträffat med de fem kvinnor som målet gäller vid de tidpunkter och på de platser som åklagaren påstått och också att skilda slag av sexuella aktiviteter hade ägt rum vid dessa tillfällen. Han invände att allt som skett hade skett med kvinnornas samtycke och att han i vart fall inte i någon situation hade förstått att han handlade mot deras vilja.

Solna tingsrätt (2005-07-01, rådmannen John Boström samt nämndemännen Marianne Melander, Lars Andersson och Erik Nordstrand) dömde J.H. för bl.a. våldtäkt och medhjälp till våldtäkt och bestämde påföljden till fängelse fem år (påföljden omfattade även ansvar för olovlig körning, grovt brott i två fall och narkotikabrott, ringa brott i ett fall).

Tingsrätten anförde såvitt avser åtalen för våldtäkt och medhjälp till våldtäkt bl.a. följande domskäl.

Skuld

I målet har målsägandena och J.H. hörts. Dessutom har som vittnen hörts på åklagarens begäran ett par väninnor till A. och C. rörande deras iakttagelser av A. och C. och målsägandenas uppträdande efter respektive händelse.

Generellt kan sägas att målsägandena på ett i huvudsak behärskat sätt utförligt har berättat om sina upplevelser. Berättelserna vinner stöd i de nämnda väninnornas vittnesmål och i den skriftliga bevisning som åklagaren åberopat. Berättelserna bedöms av tingsrätten som både trovärdiga och tillförlitliga. Alla målsägandena har lämnat berättelser som stämmer väl överens med de påståenden som åklagaren gjort. Att märka är att inte någon av målsägandena känt eller haft någon beröringspunkt med annan målsägande. Det är fråga om personer med helt skilda erfarenheter och från olika förhållanden som av en slump en efter en kommit i kontakt med J.H. under en tidsperiod av cirka ett och ett halvt år. Alla har de skildrat J.H. som en trevlig, snäll, verserad och till och med gentlemannamässig person under tid då de umgåtts på t.ex. restaurang eller på väg till hans eller annans bostad och alla har de omvittnat en mer eller mindre total personlighetsförändring som inträtt så snart J.H. kommit innanför dörren till sin eller annan bostad dit man begett sig. Därefter har det varit fråga om en man som mot den för tillfället aktuella kvinnan tillgripit våld i form av bl.a. slag mot ansikte och bröst och bett i bröst och som förnedrat kvinnan på olika sätt bl.a. genom förolämpande tillmälen och genom att spotta på henne. Alla målsägandena har skildrat J.H. i sitt förändrade tillstånd som en ytterst hotfull och aggressiv person som de helt enkelt inte vågat opponera sig emot. Alla har de redovisat en i förhållande till J.H. diametralt motsatt uppfattning rörande sin "frivilliga" medverkan i det som förekommit. Både B. och E. har berättat hur de brutits ned av våldet och därefter funnit för gott att förhålla sig passiva i hopp om att de därigenom skulle kunna slippa undan utan ytterligare skador. C. har beskrivit sig som jätteparalyserad. Enligt egen uppgift vågade hon inte ens lämna sängen, då J.H. gått ett ärende i lägenheten, eftersom han sagt till henne att ligga kvar. Alla har de genom de uppgifter de själva lämnat och genom intyg från kuratorer och psykologer visat att de har lidit allvarlig psykisk skada som måste antas ha orsakats av upplevelserna tillsammans med J.H. och som är så djupgående att den kommer att ta åtskillig tid att bota. Denna samstämmighet från målsägandenas sida gör enligt tingsrättens mening att trovärdigheten och tillförlitligheten av deras uppgifter rörande händelserna ytterligare stärks.

Allmänt kan vidare sägas att J.H. lämnat sammanhängande berättelser rörande envar av sina kontakter med målsägandena som sedda för sig framstår som trovärdiga eller i vart fall inte helt osannolika. Vid ett närmare betraktande av berättelserna kan man dock konstatera att de är tämligen stereotypa och såvitt det gäller de sexuella aktiviteterna som förekommit och förspelet till dem är tämligen detaljfattiga och enahanda. Han har i målet velat göra gällande att de sexuella aktiviteter som förekommer mellan honom och en kvinna är resultatet av ett samspel dem emellan. När det gäller en kvinna kan det vara vissa aktiviteter som föredras, när det gäller en annan kvinna något helt annat. Någon uttrycklig diskussion dem emellan behöver det inte vara fråga om. Däremot går det att utläsa av kroppsspråk och annat vad parterna kan känna för. Den beskrivning som han sålunda lämnat vinner inte något stöd vare sig i hans egna uppgifter eller i målsägandenas berättelser. I stället förefaller det ha varit fråga om i stort sätt samma tillvägagångssätt vid varje tillfälle med inslag av våld och förnedring. Han har själv tillstått att han inte frågat någon av dem om hon känt för eller velat delta i den ena eller den andra aktiviteten utan gång på gång återkommit till att kvinnan i fråga inte uttryckligen protesterat och eftersom hon inte protesterat har hon ju samtyckt.

J.H. har medgivit att han haft vaginala, anala och orala samlag med kvinnorna, i allt väsentligt i den omfattning som åklagaren påstått. Han har medgivit att han vid ett första vaginalt samlag med E. stuckit in ett finger i hennes anal. Han har medgivit att han vid ett antal tillfällen hanterat kvinnornas bröst alltför våldsamt, något som han först efteråt insett, och att han i samband med samlag utövat visst våld som t.ex. dask på stjärten. Han har medgivit att han försett A. med handbojor, dock har han inte kunnat minnas att han kedjat fast henne vid en sängstolpe. Möjligen har han som en rolig grej fotograferat hennes underliv efter det anala samlaget; han minns dock inte säkert. Han har förnekat att han tryckt en kudde över C:s huvud. Han har vidare medgivit att han vid de tre fall som avses med åtalspunkterna 2, 4 och 5 via Internet och telefonsamtal fått kontakt med olika okända män som han inbjudit att komma till platsen för att delta i de sexuella aktiviteterna eller vara närvarande som åskådare. Han har dock påstått att det i samtliga fall varit med kvinnornas samtycke och att han inte, såvitt gäller åtalspunkterna 2 och 4, haft någon uppfattning om vad männen gjorde, upptagen som han själv var med samlag eller annat sexuellt umgänge, och inte heller vare sig uppmanat dem till visst handlande eller bistått dem genom att hålla fast eller utöva annat våld mot kvinnorna. Såvitt gäller åtalspunkten 4 har han uppgivit att han fick uppfattningen att D. inte ville ha vaginalt samlag med den okände mannen men att det inte hade att göra med motvilja mot mannen i fråga. Det förhöll sig i stället så att han inte hade kondom och att hon krävde det för vaginalt samlag. Däremot hade hon inga betänkligheter mot ett oralt samlag utan skyddsmedel. Han har förnekat att det såvitt gäller åtalspunkten 1 var något som helst tal om att få andra män till bostaden. Han har medgivit att han kallat kvinnorna både hora och slyna och tjockis och tillagt att det skett på ett retsamt, ironiskt sätt och att det inte varit avsett som något kränkande. Han har bestämt förnekat att han spottat på A. men tillstått att han spottat på E. i ett inledande skede i bostaden, då han var överdrivet burdus; han var då litet berusad.

Tingsrätten har successivt bildat sig den uppfattningen att J.H. främst sett till sitt eget sexuella välbefinnande och att han inte haft mycket eller ens något till övers för vad kvinnan han umgåtts med för tillfället skulle kunna ha för synpunkter. C. har beskrivit det så att han förefallit vara inne i sin egen värld; hon fanns ju där men han såg inte hur hon mådde. Den bilden av honom har vuxit fram att han i sina sexuella relationer sett det som ett naturligt inslag med våld i form av slag, örfilar och bett och att han funnit en tillfredsställelse i att förnedra kvinnan genom att kalla henne för slyna, hora m.m. och genom att spotta på henne. Det framstår också som uppenbart att han vill vara den överlägsne och att kvinnan skall vara den underlägsna som rättar sig efter honom. För att visa sin överlägsenhet gentemot kvinnorna har han tillgripit förutom våld bl.a. metoden att förmå dem att tillstå och uttala att de är slynor och horor. Som ett led i den förnedrande behandlingen har han vid samtliga tillfällen uppehållit sig vid tanken att äldre män skulle åse de sexuella aktiviteterna mellan honom och den för tillfället aktuella kvinnan eller också delta i dessa. Vid flera tillfällen har han också omsatt dessa tankar i praktiken och via Internet intresserat män som inställt sig.

Tingsrätten noterar att J.H. enligt egen uppgift är 1,86 m lång. Han har uppgivit att han i dagsläget väger 95 kg. Enligt E. uppgav han då de träffades att han vägde 104 kg. Kvinnorna har varit avsevärt kortare, C. enligt egen uppgift 1,52 m lång.

Mot denna bakgrund och vid en samlad bedömning finner tingsrätten till en början styrkt att de sexuella aktiviteter som åklagaren påstått i allt väsentligt förekommit och att de företagits av J.H. mot kvinnornas vilja. I den följande bedömningen av de enskilda åtalspunkterna utgår tingsrätten från de uppgifter som kvinnorna lämnat som så trovärdiga och tillförlitliga att de måste läggas till grund för bedömningen.

Åtalspunkten 1

I målet är utrett att J.H. och A. någon gång i december 2003 träffats på krogen Limerick, där han arbetade som entrévärd, att de där bytte telefonnummer, att J.H. tagit kontakt med henne per telefon och att de efter restaurangbesök träffats i enrum i hans bostad för första gången den 30 december 2003 och att de där hade samlag. Det är möjligt att J.H. inte hade fått uppfattningen att A. inte var mer än 16 år gammal vid tillfället; själv hade hon lämnat uppgiften att hon var 17 år gammal. Av utredningen framgår att han - möjligen efter ett vaginalt samlag - fängslade henne med hjälp av handbojor till en sängstolpe. På så sätt blev hennes rörelsefrihet avsevärt beskuren. Genom att därefter lägga sig över henne - som låg utsträckt på magen med armarna utsträckta mot sängstolpen - med hela sin tyngd betvingade han så gott som fullständigt hennes rörelsefrihet. Då han därefter påbörjat ett analt samlag med henne har hon upprepade gånger bett honom sluta och klagat över smärta. Han har uppenbarligen uppfattat vad hon sagt men i stället för att omedelbart upphöra svarat "Nej, det går bra" och fortsatt samlaget, fullt medveten om att hon inte ville det. Vad han därigenom utsatt henne för är ett medelst våld påtvingat sexuellt umgänge som är jämförligt med ett påtvingat samlag. I samband därmed har han utsatt henne för den förnedrande behandling som åklagaren nämnt.

Åtalspunkten 2

I målet är utrett att J.H. och B. fått kontakt med varandra via Internet i februari 2005 och att de i början av mars första gången sammanträffat personligen i hans bostad. De hade sexuellt umgänge och J.H. var både våldsam och hårdhänt. B. skyllde detta på att de båda hade varit onyktra och kunde därför tänka sig att sammanträffa på nytt med J.H. Så skedde också strax därpå, först i hennes bostad. Han kom där via Internet i kontakt med en okänd man som han ville skulle komma till platsen. Hon motsatte sig emellertid det. De förflyttade sig till J.H:s bostad. Där infann sig en äldre man, enligt B. säkert 60 år gammal. B. hade gjort helt klart för J.H. att hon inte gick med på att mannen skulle få ta på henne ens och det var enligt J.H. "lugnt". J.H. låg på rygg på golvet och hade ett vaginalt samlag med B. som satt över honom och med ansiktet mot honom. Han tog tag i hennes armar och höll dem bakom hennes rygg och höll henne så att hon inte kom någonstans. Samtidigt instruerade han den okände mannen att stoppa in sin manslem i hennes rumpa, att ta henne i stjärten. Den okände mannen påbörjade ett analt samlag. B. tillfogades därvid smärta och gav uttryck för att det gjorde ont. Mannen sade "Ett nej är ett nej" och avbröt det anala samlaget, varpå han lämnade bostaden. - Genom att betvinga B:s rörelsefrihet på sätt som skett samtidigt som han uppmanat den okände mannen till sexuellt umgänge med B., väl medveten om att hon inte alls önskade något sådant utan bestämt hade motsatt sig det, har J.H. gjort sig skyldig till brott som är att bedöma som åklagaren påstått.

Åtalspunkten 3

I målet är utrett att C. och J.H. fått kontakt med varandra via Internet och första gången träffades personligen en söndag eftermiddag den 24 april 2005 i hennes bostad. I målet är klarlagt att han där utsatt henne för upprepade vaginala samlag och dessutom för ett oralt samlag. Det första vaginala samlaget kom till stånd endast mycket kort tid efter att de kommit in i hennes sovrum; enligt C. var det fråga om sekunder. Han, som satt på sängen, grep tag i hennes underarm och fick henne med våld ned på sängen. Han tryckte ned hennes bröstkorg så att hon kom att ligga på rygg. Efter att ha tagit av hennes kläder slog han henne flera gånger med handflatan i ansiktet, på vänster kind, och på brösten. Hon kände att hon inte kunde göra någonting mot honom, som var både längre och större; hon hade inte något att sätta emot. Hon förhöll sig i fortsättningen passiv. På en punkt sade hon dock emot honom: hon vägrade att upprepa vad han sade, att hon var en slyna och hora. Efter ett första samlag hade han ett par vaginala samlag till och i samband med varje samlag upprepade han slagen mot hennes ansikte och bröst och höll så hårda tag i brösten att det gjorde ont. Vid ett samlagstillfälle pressade han en kudde över hennes ansikte så att hon var nära att tappa andan. Hon drabbades av panik och det var i sista stund som kudden kom bort. Efter det första vaginala samlaget vände J.H. henne så att hon låg på tvärs i sängen med huvudet utanför sängens ena långsida. Han satt över henne och tryckte hennes ansikte mot sin manslem, varpå han pressade in den hårt och så långt att hon knappt kunde andas. Som en avslutning tog han, medan hon satt på sängen, tag i hennes båda bröst och lyfte henne upp till stående i dessa med påpekandet att hon antagligen skulle få blåmärken. - J.H. har inledningsvis med våld betvingat C. fysiskt och samtidigt brutit ned hennes fortsatta motstånd samt i det följande upprepat utsatt henne för våld samtidigt som han visat ett hotfullt och aggressivt beteende av det slag som åklagaren inledningsvis redogjort för. C. har inte på minsta sätt ens antytt att hon varit villig att delta i de vaginala och orala samlag som förekommit och det är tingsrättens uppfattning att J.H. varit väl medveten om hennes inställning men varit fullständigt likgiltig inför vad hon hade för mening. J.H. har alltså gjort sig skyldig till våldtäkt i enlighet med åklagarens påstående.

Åtalspunkten 4

I målet är utrett att J.H. och D. fått kontakt med varandra via Internet och att de därefter träffats en gång i hans bostad och två gånger i hennes studentbostad i Kista. Vid det första tillfället i hennes bostad hade J.H. bestämt att det skulle komma en tredje person, en man, för att vara tillsammans med dem. Hon hade motsatt sig det bestämt men J.H. hävdade att det var han som bestämde. Hon gav slutligen med sig men på det villkoret att mannen inte skulle få röra henne; hon kände sig så underlägsen och J.H. var alltid så dominant. Hon fick order att ligga naken i sängen med ett örngott trätt över huvudet medan han gick ned för att släppa in mannen genom porten. Till en början hade J.H. därefter samlag med henne i mannens närvaro. De båda var nakna och den okände mannen klädde också av sig. Hon hade samlag med J.H. och såg inte vad mannen gjorde. J.H. sade till mannen att ta på henne, att slicka henne. Mannen gjorde det, tog henne på brösten och slickade hennes underliv. Hon försökte vrida och vända sig. Hon låg tvärs över sängen. Medan J.H. därefter hade vaginalt samlag med henne hade mannen ett oralt samlag med henne. Sedan skulle mannen ha ett vaginalt samlag med henne enligt J.H. Han försökte att komma in i henne. Hon vred och vände sig och bad honom sluta. Då tog J.H. tag i hennes ben och särade på dem och under tiden försökte mannen igen. Han kom in i henne litet grand. Hon sade till honom att sluta flera gånger och drog sig hela tiden bakåt i sängen. Mannen gav upp efter ett tag och J.H. sade till honom att gå. - D. har utsatts för både samlag och andra sexuella handlingar som utförts av en okänd man. Att dessa handlingar utfördes mot D:s vilja måste ha stått klart för J.H. Utredningen i målet visar inte klart att J.H. varit den okände mannen behjälplig att utföra de sexuella handlingar som bestått i att mannen berört hennes bröst, slickat hennes underliv och fört in sin manslem i hennes mun. Däremot står det klart att J.H. medverkat till ett påtvingat samlag från mannens sida genom att med våld sära hennes ben. Därigenom har han gjort sig skyldig till medhjälp till våldtäkt.

Åtalspunkten 5

I målet är utrett att J.H. och E. kommit i kontakt med varandra via Internet och att de efter två korta konversationer på Spraydate bestämt att träffas. Efter ett besök på restaurang i närheten av J.H:s bostad begav de sig hem till honom. Det framgår av deras uppgifter att han så snart de kommit innanför ytterdörren utövat våld mot henne genom att ta henne i håret, genom att ta tag i hennes bröst och nafsa och bita i dem. Han har också spottat henne i munnen och tvingat henne att svälja. Hon protesterade mot behandlingen och J.H. rättade sig efter hennes protester. Han drog sig tillbaka ut i köket för att hämta vin. Sedan de druckit av vinet hamnade de på golvet och E. var då beredd på att de skulle ha samlag. Då förändrades J.H. på nytt helt och slog henne med öppen handflata i ansiktet och på brösten. Han spottade på henne. Han bet tag i brösten och hon uppmanade honom att sluta. Hon tog tag i hans händer för att hindra att han utdelade ytterligare slag och han tog i sin tur tag i hennes armar och höll dem bakåt. Hon lyckades vrida sina händer ur hans grepp. Han var fortfarande på hennes bröst och klämde och bet. Han förde in ett finger i hennes analöppning helt överraskande och hon skrek att det gjorde ont och att han skulle sluta. Han upprepade senare förfarandet att sticka in sitt finger i analen ytterligare minst två gånger. Han kallade henne hora, slyna, feta gris. Slutligen avslutade han det första samlaget. Då var E. totalchockad. Hon försökte att få på sina kläder och att lämna bostaden. J.H. hindrade henne emellertid att klä på sig och klargjorde att hon inte skulle någonstans. Under de timmar som följde hade han ytterligare vaginala samlag med henne, varje gång i förening med misshandel och annat våld och spottande, dock inte vid de tillfällen då andra män var närvarande. Mellan dessa samlag uppehöll han sig vid datorn, sysselsatt med få tag i andra män som skulle kunna vara intresserade av att komma. Hon å sin sida försökte vid flera tillfällen klä på sig och gå men hejdades varje gång. Fly vågade hon inte. Hennes plan gick ut på att J.H. i det alkoholpåverkade tillstånd han var slutligen skulle somna och då ge henne tillfälle att smita sin väg. Hon resonerade så att om hon var undergiven och spelade spelet och inte gjorde fysiskt motstånd så skulle hon inte komma att utsättas för mer våld; i motsatt fall var det inte möjligt att veta vad som skulle hända, han hade så mycket våld i sig. Efter ett tag kom det en okänd man. Han försökte att ta på henne och J.H. uppmanade honom också till det. Hon slog bort mannens hand. Hon och J.H. hade samlag och mannen onanerade och gick därefter från bostaden. Någon tid därefter kom ytterligare en okänd man. Enligt J.H:s anvisningar fick han sitta och titta på medan J.H. och E. hade samlag. J.H. uppmanade honom därefter att föra in sin hand mellan deras könsorgan. E. ryckte emellertid undan handen. Mannen uppfattade att E. inte ville och därefter ringde telefonen. J.H. trodde att det nu var 18-åringen som var på väg och mannen som var i bostaden fick gå. Efter att J.H. fantiserat kring hennes lust att ligga med yngre män och kring möjligheten att E. blivit sexuellt utnyttjad i unga år somnade han så att E. kunde lämna bostaden och åka hem. - J.H. har såväl inledningsvis som därefter fortlöpande genom våld och genom ett aggressivt, hotfullt beteende som givit all anledning att förvänta ytterligare våld tilltvingat sig flera samlag med E. och dessutom vid i vart fall tre tillfällen i samband med samlagen stuckit ett finger i hennes rectum, ett förfarande som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt varit jämförligt med samlag. E. har tidigt gjort klart att hon inte var intresserad av något sexuellt umgänge på J.H:s premisser. Han har invänt att han visserligen uppfattat hennes nej men tolkat det så att han kunde ha samlag med henne, blott det skedde utan misshandel och våld samt att han därför upphört med allt våld. Tingsrätten bedömer denna invändning som en ren efterhandskonstruktion, särskilt som han alls inte avhållit sig från att utöva våld i fortsättningen. Han har med andra ord, liksom vid tidigare tillfällen, varit väl medveten om kvinnans inställning men varit helt likgiltig inför denna. Han skall dömas för våldtäkt i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning.

De brott som tingsrätten funnit J.H. skyldig till är inte att anse som mindre allvarliga.

Påföljd

Straffminimum för våldtäkt är två års fängelse; som redan sagts i det föregående är inte något av de våldtäktsbrott som J.H. har befunnits skyldig till att bedöma som mindre allvarligt. Brottslighetens art och straffvärde ger vid handen att annan gemensam påföljd för samtliga brott i målet än fängelse inte kan komma i fråga. Tingsrätten bestämmer påföljden till fem års fängelse.

J. H. överklagade domen och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalen vad avser våldtäkt och medhjälp till våldtäkt eller i vart fall att fängelsestraffet skulle sättas ned. J.H. intog samma ståndpunkt till åtalet, som vid tingsrätten, det vill säga att allt som skett hade skett med kvinnornas samtycke och att han i vart fall inte i någon situation förstod att han handlade mot deras vilja.

Åklagaren och målsägandena bestred ändring.

Svea hovrätt (2005-09-12, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Kjell- Olof Wennström, referent, tf. hovrättsassessorn Carin Westerlund samt nämndemännen Håkan Berg och Solveig Fröberg) fastställde tingsrättens dom i refererade delar och anförde bl.a. följande domskäl.

Skuld

Tingsrätten har i sina domskäl utförligt redovisat sitt resonemang beträffande parternas allmänna trovärdighet och deras utsagors allmänna tillförlitlighet. Hovrätten delar tingsrättens resonemang i denna del och gör även följande tillägg. J.H. har även enligt egen utsago tilldelat målsägandena örfilar, spottat på dem och använt sig av olika nedsättande tillmälen. Målsägandena har påtalat den nedsättande effekt J.H:s handlande har haft på deras motståndskraft. J.H. har själv, trots upprepade frågor därom, inte kunnat eller velat lämna någon förklaring till sitt beteende i denna del.

Hovrätten tar i det följande upp något om den relevanta lagstiftningen.

I 24 kap. 7 § brottsbalken finns bestämmelser om ansvarbefriande samtycke. För att sådant samtycke skall föreligga krävs bl. a. att samtycket är frivilligt och att samtycket givits med full insikt om relevanta förhållanden. Villfarelse rörande någon omständighet av betydelse medför att samtycket blir utan verkan. I rättsfallet NJA 1942 s. 3 ansågs att ett samtycke till samlag som givits av utmattning efter ett våldsamt motstånd och av fruktan för mer våld inte kunde medföra att ansvar skulle uteslutas för våldtäkt. Samtycket måste föreligga då den aktuella handlingen företas och vid ett utsträckt förlopp måste samtycket föreligga hela tiden som gärningsmannen har skeendet under kontroll. Ett samtycke som ges i efterhand befriar inte från ansvar för vad som tidigare har gjorts.

Ett inre eller tyst samtycke som inte manifesteras för omvärlden är tillräckligt för att befria från ansvar. När ett sådant samtycke åberopas och detta förnekas av motparten får dock krävas att det finns något som tyder på att ett samtycke förelegat. Ett putativt samtycke, ett felaktigt antagande att den som kunde lämna giltigt samtycke godtagit ett intrång i sitt intresse genom den aktuella handlingen, utesluter genom uppsåtsläran att brott föreligger.

Åtalspunkterna 1 och 2 gäller gärningar som har begåtts före den 1 april 2005 då lagregleringen för våldtäkt ändrades. För dessa gäller den äldre lagstiftningen.

Enligt den nya lagstiftningen, som var gällande då gärningarna som avses i åtalspunkterna 3-5 enligt åklagaren begicks, sätts kravet på tvång för straffbar handling lägre än tidigare. Av vad som framgår av propositionen (2004/05:45, s 43f) noterar hovrätten bl.a. följande. Numera vet vi genom bl.a. forskning att människor som utsätts för våld eller hot ofta inte förmår eller vågar göra motstånd utan i stället medvetet underkastar sig gärningsmannens krav, som en strategi för att överleva övergreppet. Det innebär att mindre allvarliga hot och våldssituationer kan innebära ett betvingande av offret. Enligt tidigare lagstiftning sattes nivån vid s.k. råntvång, trängande fara, men enligt den nya lagstiftningen är det tillräckligt med att kravet på hot likställs med hot om brottslig gärning som avses i straffbestämmelsen om olaga tvång i 4 kap. 4 § första stycket första meningen i brottsbalken. Detta innebär att någon genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en annan person att göra, tåla eller underlåta något.

Tillämpningsområdet avseende hot har också utvidgats. Hot kan föreligga även om några hotelser inte uttalats. Ett konkludent framfört hot är också ett hot. Att utnyttja en hotfull situation kan vara tillräckligt för ansvar om gärningsmannen genom detta tvingar offret till den sexuella handlingen, under förutsättning att detta omfattas av gärningsmannens uppsåt. Våldet eller hotet måste inte ha varit det enda som fått offret att agera på ett visst sätt, men måste ha påverkat offret så att gärningsmannen kan sägas ha genomfört gärningen med användande av tvång.

Den nu gällande brottsbeskrivningen innehåller inte något krav på att offret skall ha gjort motstånd eller protesterat. Han eller hon skall vara tvingad till samlaget, men den tvingade personen måste inte göra motstånd eller på annat sätt visa att han eller hon är tvingad. I denna situation kan uppsåtsbrist anses föreligga om gärningsmannen inte uppfattat det så att offret tvingades.

Vid prövningen av gärningarna står rätten inte inför att fördöma någon sexuell aktivet som sådan utan att pröva huruvida hot eller våld förkommit som föranleder att den åtalade gärningen skulle vara brottslig eller om ansvarsbefriande samtycke förelegat. Hovrätten övergår härefter till prövningen av de olika åtalspunkterna.

Åtalspunkten 1

Som framgår av hovrättens inledande redogörelse för bestämmelsen i 24 kap. 7 § brottsbalken om samtycke fordras för ansvarsbefrielse att samtycke måste föreligga då den aktuella handlingen företogs och vid ett utsträckt förlopp måste samtycket ha förelegat under hela förloppet. Som tingsrätten betonat har J.H. fått klart för sig att den då 16-åriga A. ville att han skulle upphöra med det anala samlaget, men han har inte brytt sig om detta. Något samtycke har således inte förelegat.

Vad som förekommit här föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning i fråga om skuld än den tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom skall således stå fast i denna del.

Åtalpunkten 2

Det är utrett att det förekommit sexuellt umgänge dels mellan J.H. och B., dels mellan mannen som kom på besök och B. innan den med åtalet avsedda gärningen ägde rum. Dessa inledande handlingar innebär emellertid inte att det utan vidare går att anta att B. därefter varit beredd att delta i vilka fortsatta sexuella kontakter som helst. J.H. har för sin del anfört att det inte fanns någon anledning att tro att B. skulle kunna ha någon invändning till fortsatt sexuellt umgänge strax efteråt. Han har dock inte gett uttryck för att han på något vis försökt förvissa sig om B:s inställning.

Enligt hovrätten har B. tydligt visat att hon inte ville vara med om alla de sexuella aktiviteter J.H. sökte genomdriva. Som tingsrätten påtalat har mannen som kom på besök genast uppfattat vad B. sa när hon protesterade och avbrutit det påbörjade samlaget. Denna omständighet talar med styrka för B:s berättelse och att hon även dessförinnan klargjort sin inställning för J.H. Det finns enligt hovrätten inte något utrymme för J.H. att intolka någon form av samtycke till det anala samlag som avses i åtalet. Hovrätten finner åtalet styrkt i denna del och delar tingsrättens bedömning. Tingsrättens dom skall således stå fast i denna del.

Åtalspunkten 3

C. har blivit indragen i en sexuell aktivitet som hon inte önskade. Hon hade när hon träffade J.H. klargjort att det inte skulle bli tal om någon sexuell kontakt. Hon har inte blivit tillfrågad om hon ville vara med eller hur hon ville ha det. C. har här uppgett att hon blir paralyserad när det händer otäcka saker och det blev hon även vid detta tillfälle.

Tingsrätten har i sin dom redogjort för sin bedömning av hur C:s motstånd brutits ner och det aggressiva beteende J.H. visat. Hovrätten delar mot bakgrund av vad som inledningsvis redovisats om hot och passivitet tingsrättens bedömning. Tingsrättens dom skall således stå fast i denna del.

Åtalspunkterna 4 och 5

Vad som förekommit här föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort, Tingsrättens dom skall således stå fast i dessa delar.

Påföljd

Hovrätten finner inte skäl att frångå tingsrättens bedömning i fråga om val av påföljd eller straffmätning.

Målnummer B 5808-05

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
2005-09-12
Målnummer
B5808-05
Lagrum
6 kap. 1 § och 23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1942 s. 3
Litteratur
Prop. 2004/05:45 s. 43f samt s. 134 och 135
Sökord
Våldtäkt
Samtycke till brott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation