RH 2005:55

H.G. född 1955, dömdes den 27 januari 2004 för misshandel och olaga hot till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Domen fastställdes av Svea hovrätt den 8 juni 2004. Hovrättens dom vann laga kraft.

Den 15 juli 2004 skickade kriminalvårdsmyndigheten brev om kontakt till H.G. på den i hovrättens dom uppgivna adressen. Brevet kom i retur med okänd adressat den 27 juli 2004. Frivården företog registerslagningar och personlig adresskontroll på den uppgivna adressen utan resultat. Då H.G. inte tog kontakt med kriminalvårdsmyndigheten återredovisades ärendet den 24 augusti 2004 till åklagaren med förslag att talan om undanröjande av påföljden skulle föras vid tingsrätten. Åklagaren förde talan vid Stockholms tingsrätt om undanröjande av den villkorliga domen med yrkande att påföljden skulle bestämmas till fängelse fyra månader. Som grund åberopade åklagaren att H.G. inte tagit kontakt med Frivården för verkställighet och att Frivården trots försök inte kunnat komma i kontakt med H.G. då denne saknade känd adress. H.G. bestred yrkandet och anförde i huvudsak att han trodde att Frivården skulle kontakta honom och att Frivården varken ringt honom eller skickat brev till honom.

Stockholms tingsrätt (2004-12-21, rådmannen Ylva Osvald samt nämndemännen Britt Beijer, Ole-Jörgen Persson och Birgit Ernerot) undanröjde den villkorliga domen med samhällstjänst och dömde H.G. till fängelse fyra månader. I beslutet redovisades följande uppgifter lämnade av H.G. Vid tidpunkten för hovrättens dom bodde han inneboende hos en bekant men han hade fått ett löfte om att ta över kontraktet på lägenheten. I mitten av juli 2004 åkte han på semester tillsammans med sin före detta sambo och deras gemensamma son. Lägenhetsinnehavaren skulle ta hand om hans post. När han återvände till Sverige den 30 augusti 2004 var lägenheten uthyrd till någon annan och hans tillhörigheter fanns i en kartong i källaren. Någon post fick han inte. Den adress han nu uppgett är adressen till hans före detta sambo. Han bor inte där utan hos en bekant cirka 300 m därifrån. Han har inte tagit kontakt med Frivården förrän han delgavs kallelsen till dagens förhandling med stämningsman. Han trodde att Frivården skulle ta kontakt med honom. Han har inte heller fått något brev från Frivården. Om Frivården hade velat komma i kontakt med honom hade de kunnat ringa till honom. När han kontaktade Frivården i anledning av dagens förhandling upplystes han om att ärendet överlämnats till åklagare och att Frivården inte kunde göra något.

Tingsrättens bedömning: H.G. har inte hörsammat kallelse till Frivården för verkställighet av samhällstjänsten. Han har därigenom inte iakttagit vad som åligger honom enligt den villkorliga domen. Vad han anfört om sin utlandsresa och sina boendeförhållanden medför inte någon annan bedömning. Tingsrätten delar åklagarens uppfattning att domen skall undanröjas i påföljdsdelen och att den villkorliga domen skall ersättas av ett fängelsestraff. Strafftidens längd bör bestämmas till fyra månader.

H.G. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle ändra tingsrättens beslut om undanröjande av den honom ådömda påföljden.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2005-04-01, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Göran Karlstedt samt hovrättsrådet Linda Hallstedt, referent) undanröjde tingsrättens beslut och meddelade H.G. en varning jämlikt 27 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken.

I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.

Åklagaren har lagt H.G. till last att han inte tog kontakt med kriminalvårdsmyndigheten och att kriminalvårdsmyndigheten trots försök inte kunde komma i kontakt med honom.

Då H.G. inte erhållit någon kallelse till kriminalvårdsmyndigheten blir frågan i målet om det ålegat honom att utan anmaning kontakta kriminalvårdsmyndigheten och i så fall om hans underlåtenhet att göra det bör föranleda undanröjande av den villkorliga domen med samhällstjänst eller varning enligt 27 kap. 6 § brottsbalken.

Något lagstadgat åliggande för den som döms till villkorlig dom med samhällstjänst att ta initiativ till kontakt med kriminalvårdsmyndigheten finns inte. Enligt hovrättens mening kan det inte heller på annan grund anses åligga den dömde att, utan särskild anledning, ta den inledande kontakten med kriminalvårdsmyndigheten. Tvärtom får det i normalfallet förutsättas att kriminalvårdsmyndigheten etablerar kontakt med den som dömts till villkorlig dom med samhällstjänst. Denna ordning framgår för övrigt även av den blankett som Domstolsverket tagit fram och som skall bifogas domen vid dom med samhällstjänst. Med beaktande av att villkorlig dom med samhällstjänst bygger på samtycke från den dömde och att påföljden är ett förmånligt alternativ till fängelse får det emellertid ställas krav på den dömde att han håller sig anträffbar för kriminalvårdsmyndigheten i tiden efter domen. Brister den dömde härvidlag kan åtgärd enligt 27 kap. 6 § brottsbalken komma ifråga.

Genom att resa från Sverige under en så lång tid som sex veckor under just den tid då H.G. kunde förvänta sig kontakt från kriminalvårdsmyndigheten måste han anses ha brustit i sitt åliggande att vara anträffbar. Under dessa omständigheter har det ålegat H.G. att kontakta kriminalvårdsmyndigheten redan före avresan. Enligt hovrättens mening får det dessutom anses ha ålegat H.G. att kontakta kriminalvårdsmyndigheten då han vid hemkomsten till Sverige upptäckte att han inte längre hade tillgång till sin lägenhet och därför flyttade till ny adress. Genom att H.G. under dessa omständigheter underlåtit att kontakta kriminalvårdsmyndigheten har han inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen. Vad H.G. anfört om att han varit tillgänglig per telefon ändrar inte denna bedömning.

H.G:s underlåtenhet att kontakta kriminalvårdsmyndigheten utgör inte en så allvarlig misskötsamhet att den villkorliga domen med samhällstjänst bör undanröjas. H.G. bör dock erinras om vikten av att samarbeta med kriminalvårdsmyndigheten. Han skall därför nu meddelas en varning.

Målnummer Ö 413-05