RH 2005:6

Åklagaren åtalade R.S. och G.S. för ocker, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning:

R.S. har under tiden 4 december 1997 till 31 december 2000 i Luleå vid olika rättshandlingar begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning till att bereda sig själv eller annan förmåner för vilka vederlag inte skulle utgå. Förmånerna har uppgått till 2 350 000 kr. - G.S. och R.S. har tillsammans och i samförstånd under år 1999 och första halvåret 2000 i Luleå vid rättshandlingar begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning till att bereda G.S. förmån om 950 000 kr, för vilket vederlag inte skulle utgå. Beloppet avser dels gåva om 500 000 kr dels gåva avseende hälftendel av fastigheten Måttsund 35:1 värd 450 000 kr. - B.J:s oförstånd har bestått dels i att hon som person varit allmänt godtrogen och eftergiven gentemot andra människor samt helt oerfaren och okunnig i ekonomiska och juridiska frågor dels i att hon under ovan nämnda tid har utvecklat en åldersdemens som gradvis försämrat hennes intellektuella förmåga och omdöme i sådan utsträckning att förvaltare förordnats för henne i början av år 2001. - B.J., (f. 1923), har varit i beroendeställning till R.S. och G.S. efter det att B.J. våren 1997 blivit änka och R.S. därefter vidtagit sådana åtgärder att kontakten mellan B.J. och andra än R.S och G.S. försvårats. R.S. har även agerat kraftfullt för att förordnad god man för B.J. skulle entledigas - vilket skedde den 2 mars 1999 - och motarbetat att förvaltare skulle förordnas för henne, som sammantaget inneburit att beroendet av R.S. ökat ytterligare. - Förfarandet har bestått i att B.J. påverkats och förmåtts att företa eller medverka i rättshandlingar som direkt eller indirekt lett till att B.J:s förmögenhet överförts till R.S. och G. S. eller annan. Rättshandlingarna har i vart fall varit följande.

a) B.J. har den 4 december 1997 av R.S. förmåtts att underteckna generalfullmakt för honom. Fullmakten har upprättats genom R.S:s försorg.

b) B.J. har den 13 december 1998 av R.S. förmåtts underteckna testamente där det föreskrevs att all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla honom. Testamentet har upprättats genom R.S:s försorg.

c) B.J. har den 9 mars 1999 av R.S. förmåtts underteckna generell bankfullmakt för honom. R.S. har den 22 mars 1999 förmått B.J. att avsluta sina konton och fonder i Handelsbanken, sammanlagt värde 2 315 985 kr och skänka pengarna som gåva till R.S. eller annan. Beloppet har utbetalats till R.S. i form av postväxlar utställda på B.J. Av beloppet har 900 000 kr satts in på B.J:s konto i Sparbanken och har samma belopp den 7 maj 1999 tagits ut av R.S. Återstoden av de 2,3 miljoner kronorna har R.S. tagit ut i kontanter den 12-13 april 1999. De 2,3 miljoner kronorna har inte kunnat återfinnas hos B.J. då förordnad förvaltare i början av 2001 gått igenom hennes tillgångar.

d) B.J. har den 12 april 1999 av R.S. och G.S. förmåtts underteckna köpeavtal avseende sin fastighet Måttsund 35:1 varigenom hon överlåtit denna till R.S. och G.S. (hälften vardera) för en köpeskilling av 900 000 kr. Något vederlag har inte erlagts och har aldrig varit avsett att erläggas. Köpeavtalet har upprättats genom R.S:s försorg.

e) B.J. har den 18 maj 1999 av R.S. förmåtts underteckna köpeavtal avseende kyrkstuga 189 i Gammelstad, en traktor samt lösöret i B.J:s hem, varigenom hon överlåtit egendomen till R.S. för en köpeskilling av 70 000 kr. Något vederlag har inte erlagts och har aldrig varit avsett att erläggas. Köpeavtalet har upprättats genom R.S:s försorg.

f) B.J. har den 28 augusti 1999 förmåtts underteckna köpeavtal avseende hennes fastigheter Kallax 5:19 och Kallax 5:20 varigenom hon överlåtit dessa till R.S. och G.S. (hälften vardera) för en köpeskilling av 0 kr. Köpeavtalet har upprättats genom R.S. försorg.

g) Den 30 juni 2000 eller några månader tidigare har B.J. av R.S. och G.S. förmåtts underteckna gåvobrev till R.S. och G.S. innebärande att hon ger dem 500 000 kr vardera i gåva. Gåvorna förefaller sammanhänga med - och utgöra del av - ovanstående belopp om 2,3 mkr.

Förfarandet har sammantaget inneburit att B.J:s tillgångar som per den 2 mars 1999 uppgått till minst 3,3 mkr (2 900 000 kr + övervärde fastighet 400 000 kr), överförts till R.S., G.S. eller annan före utgången av år 2000 - med undantag för ett belopp på 21 000 kr som avser några månaders pensionsutbetalningar till B.J.

R.S. och G.S. förnekade brott.

Luleå tingsrätt (2003-11-20, f.d. lagmannen Richard Brännström samt nämndemännen Britt-Marie Henriksson, Alvar Nilsson och Sten Lundberg) fann åtalen styrkta och dömde R.S. till fängelse ett år och G.S. till villkorlig dom i förening med böter.

Åklagaren anförde som kort inledande bakgrund till åtalet följande. B.J. som var född 1923, levde med maken S.J. i en villa i Kallviken i Måttsund. S.J. avled efter en kort tids sjukdom 1997. Även B.J. är numera avliden. Arvingar är fyra efterarvingar efter maken S.J., tre syskon och ett syskonbarn. B.J. hade inga efterlevande barn eller syskon eller andra arvingar. R.S. är kusinbarn till B.J. Makarna S. är bosatta i Måttsundstrakten sedan länge. Före S.J:s död har de endast sporadiskt haft kontakt med makarna J., främst vid större helger och högtidsdagar. Efter S.J:s död började de mera regelbundet besöka B.J. och så småningom även att hjälpa till med hushållet och andra bestyr som hon hade behov av. Andra släktingar som försökt hjälpa B.J. har efter hand, som de upplevt det, förhindrats att göra detta genom olika åtgärder från R.S:s sida. B.J:s tillgångar uppgick i början av år 1999 till omkring 2,9 miljoner kr enligt en sluträkning från god man. Till detta skall dock läggas ett övervärde på fastighet med 400 000 kr för att få det rätta tillgångsvärdet 3,3 miljoner kr. Det fanns bank- och fondtillgångar på 2 315 000 kr och fastigheter, taxerade till 505 000 kr, men enligt R.S. hade fastigheterna ett värde av 900 000 kr. Det görs gällande att makarna S. tillsammans tillgodogjort sig värden på 3,3 miljoner under den tid som anges i åtalet och att detta skett genom utnyttjande av B.J:s oförstånd och beroendeställning. B.J. har under äktenskapet intagit en underordnad ställning och makarnas ekonomi och praktiska sysslor har skötts av S.J. medan B.J. endast skött enklare göromål i hemmet och saknat intresse och även kunnande för annat. Hon har inte endast varit godtrogen och oerfaren ifråga om ekonomiska angelägenheter utan även utvecklat en demens under tiden efter makens död. R.S. har upprättat skrivelser till myndigheter och privatpersoner som uppenbart inte formulerats av B.J. och hon har förmåtts underteckna sådana. Syftet med skrivelserna har varit att isolera B.J. från hennes släkt och vänner och att motarbeta att godmanskap eller förvaltarskap inrättades för henne. R.S. har även vidarekopplat hennes telefon så att telefonsamtalen gick till honom, varigenom beroendeställningen ytterligare accentuerades.

Åklagaren åberopade som muntlig bevisning vittnesförhör med A.G., A-M.J. C.N., L.J.Y., J.N., B.N., M.N., E.S., E.Sm., B.S-I. - R.S. åberopade R.H. som vittne. Parterna åberopade även viss skriftlig bevisning.

Tingsrätten gjorde följande bedömning i skuldfrågan. Det är klarlagt i målet att B.J. vid utgången av februari 1999 hade banktillgodohavanden på omkring 2,3 miljoner och tillsammans med fastigheter och annan egendom hade värden som uppgick till omkring 3,3 miljoner kr. Det är även klarlagt att när förvaltare förordnats för henne i februari 2001 hennes tillgångar endast uppgick till omkring 33 000 kr. - Det är vidare utrett i målet att B.J:s fastigheter överlåtits till R.S. och G.S. genom köpeavtal och att någon köpeskilling inte erlagts för fastigheterna. Det har också framkommit att B.J:s banktillgodohavanden kvitterats ut av R.S. på grund av fullmakt från B.J. och R.S. har härigenom fått denna egendom i sin besittning. Enligt de uppgifter R. och G.S. har lämnat har de erhållit en miljon av dessa pengar som gåvor. Enligt tingsrättens mening är omständigheterna i målet sådana att det kan hållas för visst att hela det belopp som kom från banktillgodohavandena tillgodoförts makarna S. R.S. har även erhållit båt, traktor och viss annan lös egendom. Tingsrätten finner alltså att R.S. och G.S. tillsammans erhållit 3,3 miljoner i värden från B.J:s tillgångar, vilket innebär att B.J. om hon nu levt skulle ha saknat nämnvärda tillgångar men haft betydande skatteskulder. - Åklagaren har i första hand gjort gällande att R.S. och G.S. berett sig förmåner på tillsammans 3,3 miljoner kr genom att begagna sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning. - R.S. och G.S. har uppgivit att de fått fastigheterna och tillsammans 1 000 000 kr av B.J. och att hon velat gynna dem. De har bestritt att B.J. lidit av oförstånd eller varit i beroendeställning gentemot dem och att de vidtagit några andra åtgärder för att få gåvorna till stånd än att de emottagit gåvorna, något som inte är vare sig klandervärt eller brottsligt. - Vad gäller oförstånd har åklagaren anfört att B.J. dels varit allmänt godtrogen och eftergiven gentemot andra människor samt helt oerfaren och okunnig i ekonomiska och juridiska frågor, dels under tiden den 4 december 1998 - december 2000 utvecklat en åldersdemens som gradvis försämrat hennes intellektuella förmåga och omdöme. - Utredningen i målet ger vid handen följande. De närmaste anhöriga, S.J:s syster, C.N. och M.N., vilka alla under mycket lång tid haft en nära kontakt med familjen J., har uppgivit att B.J. var en godhjärtad person, som varit godtrogen och eftergiven mot andra och helt okunnig och oerfaren ifråga om ekonomiska angelägenheter. Den förordnade gode mannen, L.J.Y., har efter endast några sammanträffanden med B.J. kommit till den slutsatsen att denna inte alls begrep sig på juridiska angelägenheter och tycktes kunna förmås att underteckna handlingar som hon inte förstod innebörden av. Även E.S:s vittnesmål ger stöd för att B.J. saknade insikt om ekonomiska angelägenheter. De nyssnämnda personerna har vid förhören inför tingsrätten givit ett mycket gott intryck och framstått som tillförlitliga och omdömesgilla. Tingsrätten finner styrkt i målet att B.J. har varit godtrogen och eftergiven mot andra och varit helt oerfaren och okunnig i ekonomiska frågor. Tingsrätten finner härigenom vara styrkt att B.J. i vart fall från november 1998 lidit av sådant oförstånd som åklagaren angivit. - Beträffande frågan om B.J. utvecklat en åldersdemens under den angivna tiden gör tingsrätten följande bedömning. B.S-J. har i sina intyg i december 1998 och januari 1999 uttalat att B.J. vid hennes undersökningar inte företett tecken på demens eller psykisk sjukdom eller uppfyllt kriterierna för demenssjukdom. I intyget den 27 mars 2002 har hon uttalat att diagnosen demens kan anses klar från och med april 1999 och att demens med stor sannolikhet förelåg även i mars 1999 och att det inte kan uteslutas att begynnande demens förelegat flera månader tidigare. Läkaren E.S., som träffat B.J. flera gånger varje sommar under många år, har uttalat att under sommaren 1998 fanns tydliga tecken på demens hos B.J., något som hon dessutom diskuterat med en specialist på området som varit på besök hos henne och träffat B.J. Tingsrätten finner att den förebragda utredningen visar att B.J. redan före december 1998 utvecklat en åldersdemens som naturligtvis förvärrats. - Åklagaren har angående beroendeställning anfört att sedan B.J. blivit änka har R.S. vidtagit sådana åtgärder att kontakten mellan B.J. och andra än R.S. och G.S. försvårats och kraftfullt agerat för att förordnad god man skulle entledigas, vilket även skedde, och motarbetat att förvaltare skulle förordnas, vilket inneburit att beroendet av makarna S ökat. - Av vad som tidigare upptagits framgår att B.J. sedan hon blivit änka kommit i en svår situation och inte kunde klara sig utan hjälp från andra. Beträffande de åtgärder som R.S. anges ha vidtagit för att öka B.J:s beroende av makarna S. framgår av C.N:s vittnesmål att denne, som haft en mycket förtroendefull relation till makarna J., hindrats att använda B.J:s fastighet för förvaring av egendom och ombetts att inte besöka B.J. och att han inte kunnat nå B.J. via telefon. Av R.S:s egna uppgifter framgår att han vidarekopplat B.J:s telefon till sin egen, vilket naturligtvis varit ägnat att försvåra andras kontakter med B.J. Genom A.G:s vittnesmål är utrett att R.S. sagt upp påbörjad hemtjänst. Av C.N:s vittnesmål framgår att makarna S. varit mycket upprörda över att god man förordnats för B.J. och mot bakgrund av att B.J. från början tydligtvis själv ansåg att hon behövde en god man är det uppenbart - det framgår för övrigt tydligt av vad G.S. uppgivit om att hon såväl uppmanat B.J. att läsa skrivelser i ärendet som att hon själv läst högt ur skrivelserna och uttalat sin uppfattning för B.J. - att R.S. aktivt verkat i frågan om entledigande av den förordnade gode mannen. Det är uppenbart att B.J. hade behov av en god man och att entledigandet av den gode mannen innebar att beroendet av makarna S. ökade. Tingsrätten finner sammanfattningsvis styrkt att B.J. befunnit sig i ett beroendeförhållande till makarna S. och att R.S. vidtagit åtgärder som ökat B.J:s beroendeförhållande gentemot makarna S. - Makarna S. har anfört att de inte insett att B.J. led av oförstånd och befann sig i en beroendeställning i förhållande till någon av dem och att de inte vidtagit någon åtgärd som föranlett handlandet från B.J:s sida vid de tillfällen egendom överlämnats till dem utan endast emottagit gåvorna. - Åtskilliga vittnen, såväl de som väl kände B.J. som de som mer tillfälligtvis träffade henne, exempelvis L.J.Y. och E.Sm., har uttalat att B.J:s okunnighet och oerfarenhet i ekonomiska angelägenheter var uppenbar och personal från hemtjänst och sjukvård har uttalat att B.J:s behov av hjälp var helt tydligt. Mot bakgrund av dessa uttalanden måste det ha stått fullständigt klart för makarna S. att B.J. befann sig i en beroendeställning gentemot dem och inte rätt förstod varför de olika rättshandlingarna upprättades och vilka konsekvenser dessa skulle få och att rättshandlingarna skedde mot bakgrund av den relation som uppkommit gentemot makarna S. Detta innebär att makarna S. insett B.J:s oförstånd och beroendeställning i förhållande till dem. - Utredningen i målet ger vid handen att en hel del handlingar upprättats som kräver större kunnande och erfarenhet än den som B.J. visat sig ha haft. Det är även omvittnat att B.J. inte brukade ta initiativ till olika åtgärder. Vad som förekommit i målet har skett under en tid då B.J. på grund av sjukdomstillstånd och oförstånd inte förmått inse effekterna av de handlingar hon undertecknade. Det är mot denna bakgrund uppenbart att makarna S. vid upprättandet av och ingåendet i rättshandlingar som lett till överförandet av B.J:s egendom till dem aktivt begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning och att detta skett uppsåtligen. - Tingsrätten finner alltså styrkt att R.S. uppsåtligen under den i åtalet angivna tiden vid olika rättshandlingar begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning till honom och därigenom berett sig själv förmåner som uppgått till 2 350 000 kr. - Vidare finner tingsrätten att G.S och R.S. uppsåtligen tillsammans och i samförstånd under år 1999 och under första halvåret 2000 vid olika rättshandlingar begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning till dem och därigenom berett G.S. förmåner som uppgått till 950 000 kr. - Beträffande rubriceringen finner tingsrätten att gärningarna är att bedöma som ocker. Brotten är grova med hänsyn till att brotten avsett mycket betydande belopp och riktat sig mot en skyddslös äldre person.

I fråga om påföljd anförde tingsrätten följande. Varken R.S. eller G.S. har tidigare lagförts för bott. De synes leva under ordnade sociala förhållanden. De har båda uppgivit att de för närvarande är sjukskrivna. - Tingsrätten konstaterar vad gäller R.S. att brottet avsett mycket strora belopp och skett med planmässighet och genom ett hänsynslöst utnyttjande av en utsatt människas svåra situation och gärningen har lett till att denna, som varit tämligen välbeställd, blivit helt utblottad med mer skulder än tillgångar. Någon annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga. Med tanke på R.S. inte tidigare lagförts för brott anser tingsrätten, om än med viss tvekan, att straffet kan sättas så lågt som till fängelse ett år. - Vad gäller G.S. har åtalet gentemot henne avsett en mindre del än som fallet är beträffande R.S. Hennes brottslighet är trots detta mycket allvarlig och hänsynslös. Det kan dock antagas att G.S. i mindre mån än R.S. varit aktiv vid gärningen. Tingsrätten anser att påföljden för G.S. kan stanna vid villkorlig dom och ett kännbart bötesstraff.

Åklagaren, R:S. och G.S. överklagade domen.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma R.S. till ett väsentligt längre fängelsestraff och G.S. till ett kännbart fängelsestraff.

R.S. och G.S. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten för Övre Norrland (2004-09-22, hovrättslagmannen Kjell Persson, hovrättsrådet Bertil Eriksson, referent, och tf. hovrättsassessorn Jonas Härkönen samt nämndemännen Roland Holmgren och Lisa Edfast) ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämde påföljden för R.S. till fängelse två år och för G.S. till fängelse ett år.

I hovrätten hördes R.S. och G.S. samt vittnet R.H. på nytt. Bandupptagningarna beträffande övriga vid tingsrätten hörda personer spelades upp. Vidare hölls vittnesförhör på R.S:s och G.S:s begäran med M.J.S, L.Ö., M.H., L.G. och G.L.

Hovrätten gjorde följande bedömning i skuldfrågan. När det först gäller frågan om vilka ekonomiska värden som har överförts till R.S. och G.S. har R.S., såvitt avser de kontanter om cirka 1 300 000 kr som skulle ha funnits kvar i B.J:s bostad, ändrat sina uppgifter och i hovrätten gjort gällande att sammanlagt 675 000 kr använts för B.J:s egen räkning och gått åt till reparationer av fastigheten, till skatter och till hennes levnadsomkostnader. Det återstående beloppet skulle ha använts för välgörande ändamål. R.S. har emellertid inte lämnat någon redovisning för de påstådda kostnaderna. Det kan vidare konstateras att vid den tidpunkten då renoveringen skulle ha ägt rum hade fastigheten redan överlåtits till R.S. och G.S. vilket innebär att nedlagda belopp ändå kommit makarna S. tillgodo. Sammantaget finner hovrätten att vad R.S. i denna del uppgett kan lämnas helt utan avseende. På grund härav och på de av tingsrätten anförda skälen finner hovrätten att det kan hållas för visst att R.S. och G.S. från B.J. erhållit kontanter, fastigheter och annan egendom till ett värde av cirka 3,3 miljoner kr.

Enligt 9 kap. 5 § första stycket brottsbalken skall den, som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, dömas för ocker. Åklagaren har härvid gjort gällande att R.S. och G.S. vid olika rättshandlingar begagnat sig av B.J. s oförstånd och beroendeställning. - När det gäller begreppet oförstånd avses härmed bristande omdömesförmåga i allmänhet eller beträffande sådana rättshandlingar som förekommit i det enskilda fallet. Hovrätten finner genom utredningen i målet att det inte kan anses visat att B.J. skulle ha varit allmänt underbegåvad eller att hon inte kunnat läsa. Däremot har det i målet på ett entydigt sätt framkommit att B.J. under äktenskapet med S.J. uteslutande ägnat sig åt hushållssysslor och att S.J. skött alla ekonomiska angelägenheter. Detta har, som tingsrätten anfört, medfört att B.J. varit helt okunnig och oerfaren i fråga om ekonomiska angelägenheter och att hon, som det framgår av L.J.Y:s vittnesmål, undertecknat handlingar som hon inte förstått innebörden av. Av upprättade omvårdnadsjournaler och av det av B.S-I. upprättade rättsintyget den 27 mars 2002 samt genom de uppgifter som läkaren E.S. lämnat framgår sammantaget att det redan under sommaren 1998 funnits tydliga tecken på demens hos B.J. Det nu anförda ger sammantaget vid handen att B.J. redan under hösten 1998 måste anses ha lidit av sådant oförstånd som avses i 9 kap. 5 § brottsbalken. - När det gäller åklagarens påstående om beroendeställning framgår, som tingsrätten anfört, att såväl R.S. som G.S. vidtagit en rad åtgärder för att öka B.J:s beroende av dem. Således har R.S. mycket aktivt verkat för att den gode mannen skulle entledigas och sagt upp hemtjänsten. Han har också genom vidarekoppling styrt B.J:s telefonsamtal till sin egen telefon och, i vart fall i ett i detta mål omvittnat fall, i praktiken bestämt vilka telefonsamtal som B.J. skulle få ta emot. Det framstår i sammanhanget som anmärkningsvärt att bankchefen E.Sm. inte har fått tala med B.J. i samband med att R.S. tog ut B.J:s samtliga tillgodohavanden i Handelsbanken. R.S. har också på olika sätt förhindrat S.J:s släktingar att få kontakt med B.J. Vidare har R.S. satt nya lås på förrådsbyggnader och själv tagit hand om nycklarna. R.S. har även vid flera tillfällen för B.J:s räkning avbokat läkarbesök och även sett till att B.J. fått byta läkare. Såväl R.S. som G.S. har aktivt verkat för att B.J. skulle få en negativ inställning till S.J:s släktingar. Det är vidare uppenbart att såväl R.S. som G.S. bibringat B.J. den uppfattningen att S.J:s släktingar avsåg att agera på ett sätt som skulle medföra att hon inte skulle få bo på kvar på fastigheten. - Sammantaget finner hovrätten att genom de åtgärder som R.S. och G.S. vidtagit har B.J. hamnat i ett beroendeförhållande till R.S. och G.S. - Som tingsrätten anfört måste det ha stått fullständigt klart för R.S. och G.S. att B.J. befunnit sig i en beroendeställning gentemot dem och att hon inte förstått varför de olika rättshandlingarna upprättades eller vilka konsekvenser dessa skulle få för henne. - Beträffande de olika rättshandlingarna gör hovrätten följande överväganden. När det gäller köpebrevet gällande bostadsfastigheten är det som redan anförts uppenbart att R.S. och G.S. agerat på ett sådant sätt att B.J. bibringades den uppfattningen att hon inte fick bo kvar på fastigheten om hon inte överlät den till R.S. och G.S. Det är vidare uppenbart att avsikten redan från början varit att det inte skulle utgå någon köpeskilling. I enlighet härmed har vid de kompletterande fastighetsköpen köpeskillingen satts till 0 kr. Genom de uppgifter som L.J.Y. lämnat har det framkommit att B.J. inte förstod att hon genom att skriva på en fullmakt lämnat ett uppdrag till R.S. att sälja hennes bil. B.J. kan därför inte heller ha förstått innebörden av de avtal hon undertecknade i maj 1999 och som innebar att hon till R.S. överlät kyrkstugan, en traktor och lösöret i hennes hem. När det gäller behållningen på de bankkonton och fonder som fanns i Handelsbanken har R.S. genom den fullmakt som utfärdades fått möjlighet att ta ut B.J:s tillgodohavanden. R.S. och G.S. har sedan genom det av åklagaren redovisade händelseförloppet också tillskansat sig pengarna. B.J. har beträffande en del av pengarna förmåtts att i efterhand underteckna gåvobrev till R.S. och G.S. Det är mot bakgrund av den mängd transaktioner som genomförts och rättshandlingar som upprättats uppenbart att B.J. vid de tidpunkter då dessa företagits befunnit sig i ett sådant tillstånd att hon inte förstått vad saken gällde och att hon även varit i beroendeställning till R.S. och G.S. - R.S. har således uppsåtligen aktivt begagnat sig av B.J:s oförstånd och beroendeställning vilket lett till att egendom överförts till såväl honom som G.S. - När det gäller G.S. har, som framgått av redovisningen ovan, även hon uppsåtligen aktivt begagnat sig av B.J. s oförstånd och beroende ställning som medfört att egendom överförts till henne. - Hovrätten finner sammanfattningsvis styrkt att R.S. genom att utnyttja B.J:s oförstånd och beroende ställning förmått B.J. att till honom utge förmåner om sammanlagt 2 350 000 kr och att R.S. och G.S. tillsammans och i samförstånd förmått B.J. att till G.S. utge förmåner om 950 000 kr. - På grund av det anförda skall såväl R.S. som G.S. dömas för ocker som på de av tingsrätten anförda skälen är att bedöma som grova brott.

I påföljdsfrågan anförde hovrätten följande. Som tingsrätten anfört har R.S. tillgodogjort sig mycket stora värden och på ett hänsynslöst sätt utnyttjat B.J. vilket lett till att hon blivit helt utblottad. Hovrätten anser att straffvärdet för det brott som R.S. gjort sig skyldig till klart överstiger två års fängelse. Det har inte framkommit att fängelsehinder skulle föreligga. Någon annan påföljd än fängelse kan därför inte komma i fråga. R.S. skall således dömas till fängelse, som med beaktande av vad som upplysts om hans hälsotillstånd, kan bestämmas till två år.

När det gäller G.S. finner hovrätten, även om hon inte kan ha anses ha agerat lika kraftfullt som R.S. eller att hennes agerande avsett lika stora värden, att straffvärdet överstiger ett års fängelse. Mot bakgrund härav och då något fängelsehinder inte föreligger kan någon annan påföljd än fängelse inte komma ifråga. Med hänsyn till G.S:s hälsotillstånd finner hovrätten att fängelsestraffets längd för hennes del kan bestämmas till ett år.

Målnummer B 1018-03