RH 2005:76
Påföljdsbestämning m.m. vid djurplågeri och brott mot djurskyddslagen (1988:534). - Referat nr 1 av 5 hovrättsdomar (RH 2005:76-80). Redovisningen innehåller inte samtliga hovrättsavgöranden inom området. Sålunda saknas avgöranden som inte har vunnit laga kraft i tid för att kunna tas med i RH 2005 och detsamma gäller (de relativt många) avgöranden där hovrätten beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Vidare har avgöranden som innefattar även andra brott än det nu ifrågavarande tagits med endast undantagsvis. Också av andra skäl har vissa avgöranden ansetts inte vara lämpliga att referera.
Gärningen: S.O. har under i vart fall en månad år 1999 uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård utsatt minst sex till sju mellankalvar för lidande (och brutit mot bestämmelser i djurskyddslagen och Jordbruksverkets föreskrifter) genom att inte dagligen ha gett kalvarna tillräckligt med foder och vatten, inte gett kalvarna tillräcklig tillsyn och inte hållit och skött dem i en god djurmiljö, inte sett till att kalvarna haft tillgång till tillräckligt skydd mot väder och vind och till torra och rena liggplatser samt inte gett sjuka och skadade djur nödvändig vård och inte omedelbart avlivat svårt sjuka eller skadade djur.
Tingsrätten fann att S.O. i den utsträckning som lagts honom till last hade brustit i sitt ansvar för skötseln av kalvarna och att det framstod som uppenbart att de hade utsatts för lidande av inte endast obetydlig intensitet och varaktighet. Med hänvisning till att S.O. uppgett sig ha följt råd av bönder på bygden och inte förstått att kalvarna farit illa ansåg tingsrätten det inte vara visat att han av uppsåt gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Genom att inte ha inhämtat tillräckliga kunskaper om sina djur och skötseln av dem och inte heller om gällande lagar och föreskrifter ansåg tingsrätten att S.O. hade förfarit grovt oaktsamt och att han därför skulle dömas för djurplågeri. Tingsrätten, som konstaterade att straffvärdet för djurplågeri av sådan beskaffenhet som S.O. befunnits skyldig till var högt, bestämde, med hänsyn bl.a. till den tid som förflutit sedan brottet begicks, påföljden till villkorlig dom och 100 dagsböter.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.