RH 2005:80
Påföljdsbestämning m.m. vid djurplågeri och brott mot djurskyddslagen (1988:534). - Referat nr 5 av 5 hovrättsdomar (RH 2005:76-80). Redovisningen innehåller inte samtliga hovrättsavgöranden inom området. Sålunda saknas avgöranden som inte har vunnit laga kraft i tid för att kunna tas med i RH 2005 och detsamma gäller (de relativt många) avgöranden där hovrätten beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Vidare har avgöranden som innefattar även andra brott än det nu ifrågavarande tagits med endast undantagsvis. Också av andra skäl har vissa avgöranden ansetts inte vara lämpliga att referera.
Gärningen: G.N. åtalades för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen i tre fall under åren 2000 och 2001 med påstående om att G.N. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård otillbörligen hade utsatt djur för lidande: 1) Bristande vård och tillsyn av a) en tjur med brutet ben som nödslaktats, b) en ko med bölder som nödslaktats, c) en ko med juverinflammation, d) en kvigkalv som var blockhalt och e) en kalv som G.N. utfört ett operativt ingrepp på utan bistånd av veterinär; 2) Bristande vård och tillsyn av två större köttdjursbesättningar som resulterade bl.a. i att djuren inte haft torra och rena ligg- och vistelseytor utan varit hänvisade till utrymmen med upp till en halv meter djup sörja, att kalvar förlösts i djup dynga med risk för deras liv och hälsa samt att det funnits kor med förvuxna klövar och kor med hälta.
Tingsrätten dömde G.N. beträffande 1 a och d) för djurplågeri (uppsåtliga brott) och beträffande 1 b och c) för brott mot djurskyddslagen; åtalet beträffande e) ogillades p.g.a. av nöd. Beträffande 2) dömdes G.N. för två fall av djurplågeri (grov oaktsamhet) med följande motivering: ”Det är inte bevisat att G.N. genom vanvården utsatt sina kor för lidande. Det är i stället fråga om att den bristande vården och tillsynen har sin grund i otillräckliga personalresurser med hänsyn till mängden djur i verksamheten. Med hänsyn till att underlåtenheten således har sin grund i att G.N. haft för många djur i sin kommersiellt bedrivna men underbemannade näringsverksamhet och därför kan sägas vara ett utslag av medvetet risktagande av ekonomiskt slag, bör hans underlåtenhet emellertid tillräknas honom som grov oaktsamhet.” I påföljdsfrågan anförde tingsrätten: ”Med hänsyn till mängden djur och att det varit fråga om en näringsverksamhet i större skala är straffvärdet för brottsligheten sådan att böter inte är tillräckligt. Djurplågeri, som har ett högre straffvärde än böter, är ett brott av sådan art att fängelse normalt skall ådömas. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan brotten begicks kan påföljden dock stanna vid villkorlig dom och böter.”
Hovrätten - som på grund av preskription ogillade de åtalspunkter för vilka G.N. av tingsrätten dömts för brott mot djurskyddslagen - instämde i övrigt i tingsrättens bedömningar och bestämde påföljden för djurplågeribrotten till villkorlig dom och åttio dagsböter.