RH 2006:11
Fråga i mål angående osann partsutsaga om osanna uppgifter som lämnats av part under sanningsförsäkran varit av så liten betydelse för saken att brottet är att bedöma som ringa.
E.B. avled år 1992. J.G. och O.G:s dödsbo väckte i augusti 1992 talan mot B.B. vid Ljudals tingsrätt och yrkade att ett av E.B. upprättat testamente skulle ogiltigförklaras. Ljusdals tingsrätt ogillade käromålet i dom den 4 mars 1993. Hovrätten för Nedre Norrland undanröjde domen i slutligt beslut den 29 oktober 1996 och återförvisade därvid målet till tingsrätten. I det återförvisade målet hördes B.B. under sanningsförsäkran. I dom den 22 december 1997 ogillade tingsrätten käromålet. Efter det att denna överklagats till hovrätten träffade parterna förlikning i saken.
Hudiksvalls tingsrätt
Sedan åklagaren beslutat att inte väcka åtal med motiveringen att förutsättningar att styrka brott saknades, åtalade J.G. B.B. för osann partsutsaga alternativt ovarsam utsaga enligt följande gärningsbeskrivning: Vid huvudförhandling vid Ljusdals tingsrätt den 24 och 25 november 1997 i mål mellan J.G. och O.B:s dödsbo, kärande, och B.B., svarande, angående klander av testamente har B.B. under sanningsförsäkran uppsåtligen eller alternativt av grov oaktsamhet lämnat osanna uppgifter och/eller förtigit sanningen genom att i strävan att dölja sin påverkan gentemot testator E.B. sanningslöst påstå att hon inte känt till att denne upprättat ett testamente till förmån för henne, trots att hon varit aktiv för att sådant skulle upprättas, att hon fått kännedom om testamentet först efter E.B:s död och att dess innehåll kommit som en överraskning för henne. Uppgifterna har inte varit utan betydelse för saken.
B.B. förnekade brott i första hand på den grunden att hon inte hade lämnat några osanna uppgifter. För det fall hon hade lämnat objektivt sett oriktiga uppgifter förnekade hon att hon skulle ha gjort det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Om hon skulle anses uppsåtligen ha lämnat osanna uppgifter gjorde hon gällande att dessa uppgifter saknade betydelse i målet, varvid gärningen skulle vara straffri, eller att uppgifterna i vart fall hade varit av ringa betydelse, i följd varav brottet osann partsutsaga skulle bedömas som ringa och därmed vara preskriberat.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande t.f. lagmannen Christer Forsberg) anförde i dom den 10 december 2003:
DOMSKÄL
Omständigheterna är sådana att B.B. måste ha känt till att E.B. upprättade ett testamente sommaren 1985. Genom att uppge att hon inte känt till testamentet förrän efter E.B:s död och att testamentet kom som en överraskning för henne har B.B. under ed lämnat medvetet oriktiga uppgifter. Frågan är då om hennes oriktiga utsaga i angivet avseende varit utan betydelse för saken. Den frågan skall prövas i förhållande till de grunder för talan som J.G. och hans medpart åberopade till stöd för sin talan i tvistemålet. - B.B:s uppgift om att hon inte kände till testamentet förrän efter E.B:s död har uppenbarligen inte haft någon som helst betydelse för prövningen om E.B. upprättat testamentet under inflytande av rubbad själsverksamhet eller förmåtts till upprättande av testamentet genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet och beroendeställning eftersom prövningen av dessa grunder i allt väsentligt måste ha varit beroende av medicinsk utredning. Inte heller kan uppgiften ha haft någon som helst betydelse för prövningen om testamentet var ogiltigt på grund av formfel. Däremot kan uppgiften inte anses ha varit helt utan betydelse för prövningen om E.B. blivit svikligen förledd att upprätta eller underteckna testamentet. Genom att lämna den osanna uppgiften får B.B. därför anses ha gjort sig skyldig till osann partsutsaga. Huruvida hon känt till testamentet eller inte måste emellertid anses ha haft en ytterst marginell betydelse för prövningen av saken. Brottet är därför att bedöma som ringa. - För osann partsutsaga som är att anse som ringa är föreskrivet böter eller fängelse i högst sex månader. Preskriptionstiden för brottet är därmed två år. B.B. delgavs stämning i detta mål den 8 november 2002, dvs. efter utgången av preskriptionstiden. Åtalet skall följaktligen lämnas utan bifall.
DOMSLUT
Åtalet lämnas utan bifall.
Hovrätten för Nedre Norrland
J.G. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle döma B.B. för osann partsutsaga.
B.B. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Barbro Hegrelius Jonson, hovrättsråden Risto Stoorhöök, referent, och Anders Erlman samt två nämndemän) anförde i dom den 9 november 2005:
DOMSKÄL
I målet är utrett att flera personer vid bouppteckningsförrättningen efter E.B. hört B.B. uppge, att hon känt till testamentet sedan sommaren 1985. Att det faktiskt förhållit sig så stöds av de uppgifter E.F. lämnat, av vilka också framgår att B.B. vidtagit vissa åtgärder för att få ett testamente upprättat. Det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta E.F:s tillförlitlighet eller trovärdighet, varför hovrätten - liksom tingsrätten - finner det utrett att B.B. uppsåtligen lämnat osanna uppgifter på sätt som påstås i gärningsbeskrivningen.
Visserligen har de osanna uppgifterna inte haft någon omedelbart avgörande betydelse för frågan om ogiltigförklaring av testamentet; enbart det förhållandet att B.B. känt till det och att hon haft vissa kontakter med E.F i syfte att få till stånd ett testamente skulle inte i sig ha medfört att testamentet kunnat ogiltigförklaras på grund av otillbörligt agerande från hennes sida. Ett godtagande av de osanna uppgifterna hade emellertid inneburit att det var uteslutet att hon agerat otillbörligt. B.B:s utsaga kan därför enligt hovrättens mening inte anses ha haft så liten betydelse för saken att brottet kan vara att bedöma som ringa. Brottet är alltså inte preskriberat och B.B. skall därför fällas till ansvar för osann partsutsaga.
Det brott B.B. befunnits skyldig till är av sådan art att påföljden normalt bör bestämmas till fängelse. Med beaktande av att B.B. är tidigare ostraffad, hennes ålder och att det gått förhållandevis lång tid sedan brottet begicks kan påföljden dock stanna vid villkorlig dom i förening med ett kraftigt bötesstraff.
DOMSLUT
Med ändring av den överklagade domen dömer hovrätten B.B. enligt 15 kap. 2 § brottsbalken för osann partsutsaga och bestämmer påföljden till villkorlig dom jämte dagsböter 100 å 700 kr.
Hovrättens dom meddelad: den 9 november 2005.
Mål nr: B 66-04.
Lagrum: 15 kap. 2 § brottsbalken.