RH 2006:130
Brottsrubricering, påföljd och kränkningsersättning vid sexualbrott: Våldtäkt (referat RH 2006:81-104); Våldtäkt mot barn m.m. (referat RH 2006:105-132); Sexuellt ofredande (referat RH 2006:133-136). - Redovisningen innehåller summariska referat av hovrättsavgöranden som under år 2006 har meddelats angående sexualbrott där 6 kap. brottsbalken i dess lydelse efter den 1 april 2005 har tillämpats.
Gärningen: F, född 1983, har i april 2005 haft samlag med M, 13 år och 8 månader; samlaget var frivilligt från M:s sida.
Tingsrätten: Sexuellt utnyttjande av barn; Fängelse 6 månader; Kränkningsersättning 25 000 kr.
Hovrätten: Villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar.
I påföljdsfrågan anförde hovrätten bl.a. följande: Vid en jämförelse mellan den gärning som F gjort sig skyldig till och den Högsta domstolen hade att pröva i NJA 2006 s. 79 bör följande särskilt anmärkas. F har en lätt utvecklingsstörning och är inte åldersadekvat utvecklad. Samlaget mellan honom och M framstår närmast som stundens ingivelse. Gärningsmannen i det nämnda avgörandet var å andra sidan en gift småbarnsförälder, som tillsammans med målsäganden planerade genomförandet av ett samlag. Härtill kommer att Högsta domstolen vid sin bedömning i straffvärdesskärpande riktning särskilt beaktade att målsäganden hade vistats i gärningsmannens hem under omständigheter som hade inslag av förtroendeförhållande. Någon med detta jämförlig situation har inte förelegat i detta fall. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att åldersskillnaden mellan F och M är mindre än åldersskillnaden mellan gärningsmannen och målsäganden i Högsta domstolens avgörande är straffvärdet av den gärning F dömts för lägre än för motsvarande gärning i det refererade avgörandet. Hovrätten finner vid en samlad bedömning att straffvärdet för den gärning F gjort sig skyldig till uppgår till 4 månaders fängelse. […] Gärningens straffvärde är inte så högt att det - ens med beaktande av brottets art - utesluter att påföljden bestäms till en icke frihetsberövande sådan. Under sådana förhållanden finns det inte något hinder mot att bestämma påföljden till villkorlig dom under förutsättning att denna, för att påföljden skall bli tillräckligt ingripande, förenas med samhällstjänst.