RH 2006:32

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Ann-Sofie Broqvist samt nämndemännen Lilian Liedholm, Benny Nicklasson och Anna Törngren) anförde i dom den 21 oktober 2005 bl.a. följande:

DOMSKÄL

Skuldfrågan

Målsäganden är 14 år. Hon har på ett mycket detaljerat och självupplevt sätt berättat om vad som hände den 31 augusti och den 1 september 2005 i de tre olika bostäderna. Målsäganden är kamrat med K.S:s före detta sambos dotter. Målsäganden och K.S. har träffats när målsäganden har hälsat på hemma hos sin kamrat där även K.S. bodde. Det finns, såvitt framkommit, inget motiv för målsäganden att ljuga om vad som inträffat eller att hitta på saker om K.S. som inte är sanna. Målsägandens berättelse stöds vidare av fyndet av sperma från K.S. och diskmedel på hennes tröja och av påträffade kondomer på diskbänken i ena bostaden. K.S. har inte haft någon förklaring till hur kondomerna hamnat på diskbänken i hans bostad. Hans förklaring till hur hans sperma hamnat på målsägandens tröja är så osannolik att den kan lämnas utan avseende. Målsägandens uppgifter stöds också av vad vittnet psykologen A.M. har uppgett om att målsäganden har berättat för henne när de träffades den 1 september. Den omständigheten att målsäganden i den tredje bostaden började ha oralsex med K.S. när denne, enligt vad han uppgett, låg och sov talar vidare med styrka för att målsägandens uppgifter att de två haft samlag dagen innan är riktiga. Det får bedömas som uteslutet att målsäganden självmant skulle sätta igång att ha oralsex med sin kamrats styvfar om det inte dessförinnan inträffat något av sexuell karaktär mellan dem.

Tingsrätten bedömer på grund av det anförda att det är ställt utom allt rimligt tvivel att K.S. hade vaginala och orala samlag med målsäganden, som är under 15 år, den 31 augusti 2005 i två olika bostäder och den 1 september 2005 i en tredje bostad.

När det gäller händelsen den 1 september 2005 är annat inte utrett än att K.S. sov när målsäganden kom till lägenheten och att han fortfarande sov när hon började ha oralsex med honom. K.S. kan därför inte sägas ha uppsåt till detta orala samlag och skall därför inte dömas för det.

Påföljdsfrågan

Den 1 april 2005 infördes en särskild straffbestämmelse om våldtäkt mot barn i 6 kap. 4 § brottsbalken. Den som har samlag med barn under 15 år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två år och högst sex år. Samlag med barn under 15 år är att bedöma som våldtäkt mot barn även om något våld eller hot om våld inte har använts och det spelar ingen roll om det är gärningsmannen eller barnet som tagit initiativ till handlingen. Om brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre allvarligt döms inte för våldtäkt mot barn utan för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse i högst fyra år. Vid bedömningen skall hänsyn tas till samtliga omständigheter vid brottet. Avsikten är att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.

K.S. har haft upprepade samlag, vaginala och orala, med målsäganden som är 14 år. Målsäganden har under flera år lidit av tvångstankar, ångest och depression. Hon har det senaste året varit intagen på psykiatrisk klinik på grund av sina problem och har även varit omhändertagen enligt LVU och fosterhemsplacerad. Hon har uppvisat ett självdestruktivt beteende och har bl.a. skurit sig själv på armarna. Allt detta kände K.S. till. Han har bjudit målsäganden på sprit före samlagen. Vid bedömningen av straffvärdet är dessa omständigheter försvårande. Det är likaså försvårande att K.S. är styvfar till hennes kamrat och således en vuxen som hon borde ha kunnat lita på. Det anförda medför att det är uteslutet att bedöma gärningen som mindre allvarlig. K.S. skall därför dömas för våldtäkt mot barn. Straffvärdet ligger enligt tingsrättens bedömning på fängelse tre år, vilket är den påföljd som tingsrätten bestämmer för gärningarna.

Skadeståndsfrågan

Målsäganden har yrkat skadestånd för kränkning med 120 000 kr. Målsäganden är ett barn. Hon har genom de upprepade vaginala och orala samlagen med en avsevärt mycket äldre man utsatts för en mycket kraftig kränkning av sin person. Tingsrätten bedömer dock, med hänsyn bl.a. till att ett av de orala samlagen påbörjades när K.S. sov, att kränkningsersättningen skall sättas ned. Tingsrätten bedömer vid en jämförelse med praxis avseende sexualbrott mot barn att en skälig ersättning för kränkning är 75 000 kr. Det yrkade beloppet för sveda och värk är skäligt och skall bifallas.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer K.S. enligt 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken för våldtäkt mot barn till fängelse tre år. K.S. förpliktas att utge skadestånd till målsäganden med 85 000 kr jämte ränta, varav 10 000 kr för sveda och värk och skäliga 75 000 kr för kränkning.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Marianne Wasteson, tf. hovrättsassessorn Yvonne Brandell, referent, samt nämndemännen Hans Panes och Lars Engström) anförde i dom den 22 december 2005 bl.a. följande:

DOMSKÄL

Skuld

Målsäganden har gett ett ärligt, och för sin ålder, ganska moget intryck. Hennes berättelse präglas av stor detaljrikedom och trots tydliga skuldkänslor har hon inte förringat sin egen delaktighet. Det har inte framkommit några omständigheter som talar för att hon falskeligen skulle tillvita K.S. brott. Av vittnet A.M:s uppgifter framgår att målsäganden inledningsvis motsatte sig en polisanmälan. Målsäganden har även berättat att hon under den aktuella tiden duschade vid ett flertal tillfällen för att tvätta bort alla spår från K.S. Hovrätten finner mot denna bakgrund att målsäganden är trovärdig. K.S. har för sin del anfört en rad osannolika förklaringar till de förhållanden som framgår av den tekniska bevisningen. Han har inte kunnat förklara sitt stora intresse för sin styvdotters 14-åriga kompis, som han dessutom visste hade omfattande psykiska problem. Målsägandens uppgifter skall därför såsom tingsrätten funnit läggas till grund för bedömningen. Hennes uppgifter är tillförlitliga och stöds av den tekniska bevisningen; bl.a. återfanns K.S:s sperma på målsägandens tröja och målsägandens sekret på K.S:s kalsonger.

Det är således styrkt att K.S., som ostridigt kände till att målsäganden endast var 14 år gammal, har haft upprepade vaginala och orala samlag med målsäganden i sina tre olika bostäder under perioden den 31 augusti till den 1 september 2005. Målsäganden har berättat om i vart fall sex vaginala och fyra orala samlag. Vad beträffar det orala samlaget den 1 september 2005, som K.S. vidgår men bestrider ansvar för, kan noteras att det är fråga om våldtäkt mot barn när en person haft samlag eller därmed jämförlig sexuell handling med ett barn som inte fyllt 15 år, och det även om barnet själv tagit initiativet. Genom att K.S. inte avbröt det sexuella umgänget när han vaknade upp och blev medveten därom, har han haft uppsåt till våldtäkt mot barn. Till skillnad från tingsrätten anser därför hovrätten att K.S. skall dömas även för detta orala samlag. Åklagarens gärningsbeskrivning omfattar också det orala samlag som K.S. utförde på målsäganden i en av de andra bostäderna. Detta sexuella umgänge skedde - såsom målsäganden här tydligt formulerat sig - genom tvång och är särskilt allvarligt.

Påföljd

K.S. har haft upprepade samlag med målsäganden under drygt ett dygn; samlag som av målsäganden i några fall beskrivits som ”långisar”. Ett flertal samlag har skett i en direkt följd efter varandra. Med hänsyn till att samlagen har ägt rum på tre olika platser efter förflyttningar är det i vart fall fråga om tre klart skilda gärningar. I rubriceringsfrågan gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. K.S. skall således dömas för våldtäkt mot barn.

Vid bedömningen av straffvärdet skall beaktas att K.S. nu döms för ytterligare två orala samlag, varvid det ena haft våldsinslag. Det utdragna händelseförloppet är också försvårande. Vidare fäster hovrätten avseende vid att K.S. utnyttjat sin förtroendeställning i förhållande till målsäganden samt till att målsäganden, vilket K.S. visste, var en psykiskt mycket skör flicka. Hovrätten finner att straffvärdet för gärningarna uppgår till fyra års fängelse. Endast en fängelsepåföljd kan komma i fråga, och det saknas anledning att påföljdsmässigt underskrida straffvärdet. Fängelsestraffets längd bestäms alltså till fyra år.

Skadestånd

Vid angiven utgång i ansvarsdelen skall K.S. betala skadestånd till målsäganden. Målsäganden har genom gärningarna tillfogats sådant psykiskt lidande som berättigar till ersättning för sveda och värk. Det psykiska lidandet är alltjämt bestående. Det yrkade och av tingsrätten utdömda beloppet om 10 000 kr motsvarar en akut sjuktid om fem månader, vilket är skäligt.

Därutöver har målsäganden rätt till ersättning för den synnerligen allvarliga kränkning som K.S. har utsatt henne för. Enligt uttalanden i förarbetena (prop. 2004/05:45 s. 69) innebär sexuella övergrepp mot barn alltid en allvarlig kränkning av barnets integritet. Även om det inte har förekommit våld eller hot kan en vuxen i dessa situationer ofta uppfattas som hotfull och bestämmande och barn kan ha mycket svårt att ge uttryck för sin vilja i situationer som nu avses. Det maktmissbruk och den hänsynslöshet som gärningsmannen gör sig skyldig till gentemot barnet väger lika tungt som ett utövande av våld som förutsattes enligt den tidigare bestämmelsen om våldtäkt.

I förevarande mål har det varit fråga om upprepade allvarliga övergrepp som har skett under en längre sammanhållen tidsrymd. Målsäganden har på grund av alkoholberusning och sitt psykiska tillstånd haft särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet. K.S. har vidare missbrukat det förtroendeförhållande som fanns mellan honom och målsäganden. Målsäganden har känt rädsla för den betydligt äldre och starkare K.S. Det var endast när K.S. slickade hennes könsorgan som hon fick mod att göra aktivt motstånd, vilket talar för att målsäganden uppfattade denna gärning som särskilt kränkande. Den omständigheten att målsäganden vid ett tillfälle påbörjade ett oralt samlag med K.S. bör inte såsom tingsrätten funnit sätta ned kränkningsersättningen. Straffskyddet för barn är ovillkorligt och det är alltid den vuxne som bär fullt ansvar för sitt agerande. Detta synsätt bör även vara rådande vid bedömningen av kränkningsersättningen. Med hänsyn till samtliga omständigheter ändrar hovrätten tingsrättens bedömning i denna del och bestämmer kränkningsersättningen till skäliga 100 000 kr.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att hovrätten dömer K.S. för våldtäkt mot barn även innefattande oralt samlag med målsäganden den 1 september 2005, bestämmer påföljden till fängelse fyra år samt bestämmer det skadestånd som K.S. skall betala till målsäganden till 110 000 kr jämte ränta.

Hovrättens dom meddelad: den 22 december 2005.

Mål nr: B 8378-05.

Lagrum: 6 kap. 4 § första stycket brottsbalken.