RH 2006:49

Hässleholms tingsrätt

Åklagaren åtalade N.O. för

1. Stöld med följande gärningspåstående: N.O. har den 9 eller 10 juni 2005 vid H. K:s fritidsbostad i Porrarp vid Vittsjö inom Hässleholms kommun olovligen med tillägnelseuppsåt tagit dennes båt och ytterligare saker till ett sammanlagt värde om drygt 50 000 kr.

2. Tre fall av grov stöld med följande gärningspåståenden:

a. N.O. har den 24 eller 25 juni 2005 brutit sig in i makarna N:s bostad i Gundrastorp vid Vittsjö inom Hässleholms kommun och därefter olovligen med tillägnelseuppsåt tagit saker för minst 50 000 kr. Brottet är grovt med hänsyn till att det skett efter intrång i makarna N:s bostad.

b. N.O. och D.N. har den 27 juni 2005 tillsammans och i samförstånd brutit sig in i familjen J:s bostad i Hult vid Markaryd och därefter olovligen med tillägnelseuppsåt tagit saker för minst 20 000 kr. Brottet är grovt med hänsyn till att det skett efter intrång i familjen J:s bostad.

c. N.O. har den 27 juni 2005 brutit sig in i makarna A:s bostad i Tuthult vid Markaryd och därefter olovligen med tillägnelseuppsåt tagit saker för minst 40 000 kr. Brottet är grovt med hänsyn till att det skett efter intrång i makarna A:s bostad.

3. Narkotikabrott med följande gärningspåstående: N.O. har den 27 juni 2005 olovligen innehaft drygt 5 gram metamfetamin och drygt 25 gram cannabis i sin bostad inom Örkelljunga kommun.

Därutöver yrkade åklagaren ansvar för två fall av olovlig körning, grovt brott.

N.O. erkände gärningarna.

Tingsrätten (ordförande lagmannen Jörn Jacobsson) dömde den 3 augusti 2005 N.O. för stöld, grov stöld, olovlig körning, grovt brott, och narkotikabrott till fängelse tio månader.

Åklagaren överklagade och yrkade att hovrätten skulle döma N.O. till ett längre fängelsestraff.

N.O. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Roger Bergforsen och tf. hovrättsassessorn Anne Zeift¸ referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 11 oktober 2005:

DOMSKÄL

I enlighet med tingsrättens dom skall N.O. dömas för grov stöld i tre fall, stöld, olovlig körning, grovt brott, i två fall och för narkotikabrott av normalgraden.

När rätten, i ett fall som det förevarande, skall bestämma påföljd för flera brott är utgångspunkten att gemensam påföljd skall väljas. I N.O:s fall leder både brottslighetens straffvärde och N.O:s tidigare brottslighet till att den gemensamma påföljden skall vara fängelse.

Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd har rätten att bestämma den samlade brottslighetens straffvärde. Det kan då finnas skäl att först bedöma straffvärdet av de olika brotten var för sig. Enligt hovrättens mening motsvarar straffvärdet av de olovliga körningarna högst en månads fängelse medan straffvärdet av stöldbrottet (punkten 1 ovan) motsvarar fängelse två eller tre månader. Den grova stölden under punkten 2 b ovan har ett straffvärde motsvarande sex månaders fängelse. Straffvärdet av de grova stölderna under punkterna 2 a och c ovan motsvarar, med hänsyn till att det tillgripnas värde i dessa fall var rätt avsevärt, något mer än fängelse sex månader. Slutligen motsvarar straffvärdet av narkotikabrottet (punkten 3 ovan) fängelse en månad.

Enligt grunderna för föreskriften i 26 kap. 2 § brottsbalken skall rätten, vid bestämmandet av den samlade brottslighetens straffvärde, utgå från det brott som har det högsta straffvärdet och sedan till detta lägga en del av straffvärdet av de andra brotten. Hur stor del det bör bli frågan om är beroende av ett flertal faktorer. En sådan är hur många brott det rör sig om. Ju fler brott den tilltalade döms för desto mindre genomslag på straffet får varje enskilt brott. Av betydelse är också hur allvarlig brottslighet det rör sig om. Enligt hovrättens mening finns det i 26 kap. 2 § brottsbalken stöd för att låta de andra brotten få mindre genomslag om det rör sig om höga straffvärden. Ytterligare en faktor kan vara brottslighetens sammansättning och tidsförhållandena mellan brotten. Så kan det, om det exempelvis rör sig om likartade brott som begåtts med kort mellanrum, finnas skäl att låta flerbrottsligheten påverka den samlade brottslighetens straffvärde mindre än om brotten varit av olika slag och begåtts under ett längre tidsintervall. Även andra omständigheter kan det finnas skäl att beakta. En sådan är att domstolen måste se till att brott av en lägre dignitet, även om det rör sig om flerbrottslighet, inte föranleder ett straff som i många fall döms ut för avsevärt allvarligare brottslighet. Slutligen måste en sammantagen bedömning göras så att straffet blir rimligt.

N.O:s brottslighet har begåtts under en period om en månad under vilken N.O. missbrukade narkotika. Brottsligheten är huvudsakligen likartad. Straffvärdet av vart och ett av stöldbrotten under punkterna 2 a-c är tämligen högt. Med hänsyn främst till nu nämnda omständigheter bör straffvärdet i N.O:s fall påverkas relativt sett mindre av att det rör sig om flerbrottslighet än som är vanligt i andra fall. Den samlade brottslighetens straffvärde är dock högre än tingsrätten antagit och motsvarar, enligt hovrättens bedömning, fängelse strax över ett år.

N.O. har vid upprepade tillfällen dömts för tillgreppsbrott. Senast dömdes han till ett tämligen långt fängelsestraff för bl.a. grov stöld. Något förverkande av villkorligt medgiven frihet är inte möjligt. Ett visst beaktande av föreskriften i 29 kap. 4 § brottsbalken, som medger straffskärpning för den som tidigare gjort sig skyldig till brott, bör därför ske. Detta leder sammanfattningsvis till att fängelsestraffets längd bör bestämmas till ett år tre månader.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom bestämmer hovrätten, som åberopar 29 kap. 4 § brottsbalken, fängelsestraffets längd till ett år och tre månader.

Hovrättens dom meddelad: den 11 oktober 2005.

Mål nr: B 2080-05.

Lagrum: 26 kap. 2 § samt 29 kap.1 och 4 §§brottsbalken.