RH 2006:51
En bank har inte ansetts ha klagorätt i ärende avseende utmätning av en gäldenärs innestående medel på ett av bankens konton.
Kronofogdemyndigheten utmätte den 12 maj 2006 en gäldenärs innestående medel på ett konto hos FöreningsSparbanken AB (banken). Banken överklagade beslutet och yrkade att tingsrätten skulle upphäva utmätningen. Till grund för överklagandet anfördes att gäldenären inte haft rätt att förfoga över det konto från vilket utmätningen skett eftersom denne ingått en spärrförbindelse avseende en byggnadskredit till förmån för en leverantör.
Tingsrätten (rådmannen Bodil Ryde) lämnade i beslut den 3 juli 2006 överklagandet utan bifall och anförde som skäl att banken inte visat att det förelåg en spärrförbindelse på det aktuella kontot vid tiden för utmätningen.
Hovrätten
Banken överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle återförvisa ärendet till tingsrätten och, i andra hand, att hovrätten skulle upphäva utmätningen.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh, Staffan Anderberg och Hanserik Romeling, referent) anförde i beslut den 25 juli 2006:
SKÄL
FöreningsSparbanken (banken) har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande. I samband med omläggning av byggnadskrediten till en långsiktig finansiering i bankens hypoteksinstitut fanns ett outnyttjat belopp av spärrförbindelsen om ca 128 000 kr. Detta belopp flyttades i samråd med gäldenären och hans hustru till ett särskilt konto i deras namn, vilket spärrades i avvaktan på en slutlig lösning av en tvist med leverantören. Överenskommelsen var därmed fortsatt densamma som under spärrförbindelsen, nämligen att banken skulle godkänna lyft av belopp från det spärrade kontot.
Enligt 18 kap. 2 § utsökningsbalken får kronofogdemyndighetens beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Den närmare bestämningen av vem som har klagorätt har överlämnats till rättstillämpningen. I anslutning till de exempel i förarbetena på vem som har klagorätt framgår att klagorätten skall ha en förhållandevis vid omfattning. Att beakta i sammanhanget är dels syftet med den speciella bestämmelse som klaganden åberopar, dels arten av den skada som klaganden säger sig ha lidit (se Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, s. 390 f).
Spärrförbindelsen innebar att gäldenären till leverantören överlät det angivna spärrbeloppet som likvid vid leverans av materiel och/eller utfört arbete avseende den i förbindelsen angivna fastigheten. Oavsett om spärrförbindelsen, på sätt banken hävdat, kan göras gällande i det outnyttjade belopp som förts över till bankkontot eller inte, har banken inte ens påstått att den har en självständig rätt till de utmätta medlen. Att banken har en annan uppfattning om vem som har rätt att lyfta medlen på banktillgodohavandet medför inte att utmätningsbeslutet kan anses angå bankens rätt. En utbetalning som banken gör p.g.a. utmätningsbeslutet får dessutom anses ske med befriande verkan även gentemot annan som hävdar rätt till bankmedlen. Eftersom beslutet därför inte angår bankens rätt har banken inte haft rätt att föra talan mot utmätningsbeslutet. Tingsrätten borde därför ha avvisat bankens överklagande.
SLUT
1. Hovrätten meddelar prövningstillstånd.
2. Med undanröjande av tingsrättens beslut avvisar hovrätten FöreningsSparbankens överklagande av kronofogdemyndighetens beslut.
Hovrättens beslut meddelat: den 25 juli 2006.
Mål nr: ÖÄ 1654-06.
Lagrum: 18 kap. 2 § utsökningsbalken.
Litteratur: Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, s. 390 f.