RH 2006:7
Vid omprövning av gemensamhetsanläggning avseende båtbrygga ansågs behov av bryggan fortfarande föreligga. Sådana ändrade förhållanden som krävs för att beslut om gemensamhetsanläggning skall kunna upphävas förelåg därmed inte.
På fastigheten B 1:39 i Norrtälje kommun finns en ångbåtsbrygga, benämnd Brukets brygga. Enligt beslut vid en förrättning år 1953 enligt lagen om enskilda vägar (1939:608) bildades Brukets bryggas vägsamfällighet med uppgift att underhålla bryggan. Cirka 150 fastigheter anslöts som deltagande i vägsamfälligheten. Denna anses numera vara en gemensamhetsanläggning och är registrerad i fastighetsregistret som B ga:24.
Ägaren till B 1:39 ansökte i september 1998 hos Lantmäterimyndigheten i Stockholms län om omprövning av gemensamhetsanläggningen med yrkande att B ga:24 avregistreras och upplöses. Styrelsen för vägsamfälligheten ansökte i sin tur i januari 1999 hos lantmäterimyndigheten om omprövning av 1953 års förrättningsbeslut med yrkande att anläggningen skulle ändras på visst sätt i fråga om deltagande fastigheter och deras andelstal. Lantmäterimyndigheten beslutade den 14 september 2000 dels att lämna yrkandet från ägaren till B 1:39 utan bifall, dels att ompröva 1953 års förrättningsbeslut enligt vägsamfällighetens yrkande.
Stockholms tingsrätt, fastighetsdomstolen
Ägaren till B 1:39 klagade och yrkade att fastighetsdomstolen skulle undanröja lantmäterimyndighetens beslut och återförvisa förrättningen med anvisning att gemensamhetsanläggningen skulle upplösas. I huvudsak anfördes följande:
Blidö saknade år 1953 vägfärjeförbindelse med fastlandet. Sådan förbindelse kom till stånd först år 1956. Under de senaste 30 eller 40 åren har varken vägsamfälligheten eller bryggföreningen haft någon verksamhet. Bryggan har lämnats att förfalla. Kostnaden för upprustning kan beräknas uppgå till mellan 1,1 och 1,4 milj. kr. Genom byggnationer i enlighet med givna bygglov har fastighetens karaktär förändrats. Det förekommer numera en omfattande biltrafik till och från bryggan och bilar parkeras på fastigheten. Bryggan används inte för reguljär båttrafik utom under sommarhalvåret. Det finns ett stort antal andra bryggor på Blidö som trafikeras varför inget direkt behov av att angöra just Brukets brygga föreligger. Tillkomsten av färjeförbindelse med fastlandet och den ändrade markanvändningen på B 1:39 innebär väsentligt ändrade förhållanden. Den belastning som bryggan innebär för B 1:39 har ökat väsentligt sedan vägsamfälligheten bildades. Det bestrids att det är av väsentlig betydelse för någon av de nu beslutade 87 deltagande fastigheterna att ha del i bryggan.
S.S. m.fl. (deltagare i B ga:24) bestred ändring och anförde bl. a: Vid förrättningen år 1953 var det känt att det inom loppet av två år skulle bli möjligt att åka buss och bil till Blidö. Trots denna kunskap ansågs bryggan fylla en väsentlig funktion. Oaktat att biltätheten är betydigt större i dag än den var år 1956 när färjetrafiken startade fyller båttrafiken i dag en ännu större funktion än vad den gjorde då. Brukets brygga har alltsedan år 1956 trafikerats av ett antal rederier och fartyg. Bryggan trafikeras nu av reguljär båttrafik från Stockholm hela året med undantag för månaderna januari, februari och mars. Byggloven 1992 och 1996 på klagandes fastighet beviljades under förutsättning att bryggan och vägen även i fortsättningen skulle vara tillgängliga för allmänheten. Kostnaden för upprustning av bryggan kan beräknas till högst 750 000 kr inklusive mervärdesskatt.
Fastighetsdomstolen (chefsrådmännen Jan Huldt och Ingrid Almbladh, fastighetsrådet Torsten Sandberg samt två nämndemän) anförde i utslag den 14 juni 2002:
BEDÖMNING
Såsom lantmäterimyndigheten konstaterat är det uppenbart att ändrade förhållanden inträtt sedan år 1953. Tillkomsten av bilfärjeförbindelse mellan Blidö och fastlandet synes vara den förändring som mest talar för att bryggan numera har betydligt mindre betydelse för de till samfälligheten anslutna fastigheterna än den hade år 1953. Det förhållandet att bryggan under en lång tid tillåtits att förfalla talar för att dess roll för samfärdseln har minskat. Det har dock såvitt framkommit i målet sedan länge bedrivits reguljär båttrafik mellan Brukets brygga och bl.a. Stockholm. Även det förhållandet att ägarna till 87 fastigheter i bryggans närhet tagit på sig det ekonomiska ansvaret för bryggans upprustning och vidmakthållande talar starkt för att bryggan, trots tillkomsten av färjeförbindelse med fastlandet, fyller ett påtagligt behov. Mot denna bakgrund kan det inte anses att ändamålet med gemensamhetsanläggningen förfallit.
AVGÖRANDE
Överklagandet lämnas utan bifall
Svea hovrätt
Ägaren till B 1:39 överklagade i Svea hovrätt och anförde: De ändrade förhållanden som ligger till grund för rätten att få till stånd en omprövning är flera. Utöver vad som tidigare framförts har exploateringen av området kring Brukets brygga ändrats. De servicefunktioner som fanns där tidigare har upphört. När gemensamhetsanläggningen inrättades var samtliga då anslutna fastigheter i direkt behov av bryggan för sin kommunikation. Den betydelsen har numera helt bortfallit.
S.S. m.fl. bestred ändring.
Hovrätten (hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt hovrättsråden Lars Dirke och Liselotte Rågmark) anförde i utslag den 17 november 2004:
SKÄL
Parterna har olika uppfattningar om vilka frågor som skall prövas i förrättningen och hovrätten har därför först att ta ställning till i vilken omfattning omprövning skall ske.
Omprövning av en fråga som behandlats vid en anläggningsförrättning får, såvitt nu är aktuellt, ske endast om det inträtt ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan eller om ett klart behov av omprövning framkommit (35 § första stycket anläggningslagen). Den förändring som en part åberopar som grund för omprövning skall alltså väsentligt inverka på den fråga som behandlats vid den tidigare förrättningen. De förhållanden som åberopas av klaganden för en omprövning av inrättandet av gemensamhetsanläggningen är främst tillkomsten av vägfärjeförbindelsen med fastlandet och den ändrade markanvändningen på B 1:39 men även det förhållandet att Bruket inte längre hyser de servicefunktioner som en gång fanns där.
Vid den bedömning som skall göras måste utgångspunkten vara att gemensamhetsanläggningen en gång inrättades för att tillgodose ett ändamål som bedömdes som stadigvarande för de deltagande fastigheterna. En anläggning för ett sådant stadigvarande ändamål bör naturligtvis inte kunna förmås att upphöra vid varje förändring och lagstiftaren har också ställt krav på att det skall vara fråga om förändring med en väsentlig inverkan på frågan. Å andra sidan framhålls i förarbetena till bestämmelsen vikten av att på ett ändamålsenligt och smidigt sätt kunna anpassa befintliga gemensamhetsanläggningar till ändringar i de förhållanden som förelåg vid tidpunkten för anläggningens inrättande (prop. 1973:160 s. 172).
Hovrätten finner det troligt att - såsom S.S. m.fl. hävdar - det redan vid förrättningen år 1953 var känt att det inom några år skulle skapas en vägfärjeförbindelse till Blidö. Men även utan hänsyn till sådan kännedom finner hovrätten att tillkomsten av en sådan förbindelse år 1956 inte kan antas ha haft sådan inverkan på gemensamhetsanläggningen att den redan då skulle ha kunnat bringas att upphöra. Enbart det förhållandet att en vägfärjeförbindelse tillkommit innebär alltså inte att den stadigvarande nyttan av bryggan förfallit utan det måste bedömas om förbindelsen i dagsläget kan sägas ha inverkat väsentligt på behovet av bryggan.
Därvid kan först konstateras att bryggan trots sitt dåliga skick används i dag och har varit i oavbruten användning sedan den anlades. Genom förhöret i hovrätten med P.K. har det framkommit att under den tid då sommarturlistan inte är i bruk trafikeras bryggan under våren och sommaren med en daglig tur samt i övrigt med två turer på fredagar, en på lördagar och en på söndagar, att passagerartätheten på dessa turer i genomsnitt är 7,3 passagerare per tur, att turerna går bl.a. vidare till Rödlöga, Söderöra och Arholma samt att det är 3,4 respektive 3,0 mil till närmaste ångbåtsbrygga på Blidö söder och norr om Bruket.
Vad som sålunda framkommit visar enligt hovrätten med styrka på att det fortfarande finns ett klart och stadigvarande behov av bryggan. Det bör här uppmärksammas att trafiken betjänar även andra öar i skärgården som inte har någon förbindelse för bil. På grund av vad som anförts och på de skäl fastighetsdomstolen redovisat finner hovrätten att ändamålet med gemensamhetsanläggningen inte har förfallit och att vägfärjeförbindelsen inte väsentligt inverkat på betydelsen för fastigheterna att ha del i anläggningen. Det är inte heller visat att några strukturella förändringar i samhället kring Brukets brygga har haft sådan inverkan. Förändringen av markanvändningen på fastigheten B 1:39 har skett med kännedom om bryggans existens och inverkar enligt hovrättens bedömning inte heller väsentligt på frågan.
Hovrätten anser således inte att de av klaganden åberopade omständigheterna, varken var för sig eller sammantagna, utgör sådana ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på de frågor som behandlats vid inrättandet av gemensamhetsanläggningen B ga:24. Eftersom det inte heller har visats annat än att bryggan kan iståndsättas till högst rimliga kostnader föreligger det inte grund för omprövning i den omfattning som klaganden yrkat. Klagandens yrkande om omprövning skall därför avslås.
Även med den av S.S. m.fl. begärda ändringen av delägarkretsen uppkommer det inte någon olägenhet från enskild synpunkt (35 § andra stycket anläggningslagen). Inte heller i övrigt uppkommer det någon olägenhet till följd av den av lantmäterimyndigheten fastställda ändringen av delägarkretsen. Överklagandet skall därför avslås.
AVGÖRANDE
Hovrätten avslår överklagandet
Hovrättens utslag meddelat: den 17 november 2004.
Mål nr: Ö 7243-02.
Lagrum: 35 § anläggningslagen (1973:1149).
Litteratur: Prop. 1973:160 s. 172-173, 254-256.