RH 2006:76

Sedan åklagaren genom stämningsansökan den 26 oktober 2006 väckt åtal mot M.L. för grov förskingring framställde målsägandena i målet yrkande om kvarstad, även interimistiskt. Tingsrätten meddelade interimistiskt beslut om kvarstad den 31 oktober 2006. Tingsrätten höll därefter muntlig förhandling i kvarstadsfrågan den 6 november 2006. Vid förhandlingen behandlades även frågan om skadeståndsanspråken skulle avskiljas för att handläggas som särskilda mål enligt reglerna för tvistemål.

Tingsrätten (rådmannen Matti J Laakso) meddelade den 6 november 2006 följande.

BESLUT

1. M.L. är på sannolika skäl misstänkt för grov förskingring, varvid han i vart fall tillägnat sig 516 645 kr. Det kan befaras att M.L. genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt kommer att undandra sig att betala skadestånd till målsägandena. Fara i dröjsmål föreligger. Tingsrätten beslutar därför om kvarstad på så mycket av M.L:s egendom att skadeståndsfordringen, som uppgår till 516 645 kr, kan antas bli täckt vid utmätning.

2. Tingsrätten beslutar att målsägandenas skadeståndsanspråk skall avskiljas och handläggas som särskilda mål enligt reglerna för tvistemål.

M.L. överklagade tingsrättens beslut om kvarstad och yrkade att tingsrättens beslut skulle upphävas. M.L. hävdade därvid att beslutet stred mot proportionalitetsprincipen och att det inte skäligen kunde befaras att han skulle komma att undanskaffa egendom eller på annat sätt undandra sig att betala skadestånd.

Målsägandena bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Kristina Johnsson samt tf. hovrättsassessorn Dag Edwardsson) anförde i slutligt beslut den 13 december 2006 följande.

SKÄL

Hovrätten konstaterar att tingsrätten i samband med avskiljande av de enskilda anspråken fastställt beslutet om kvarstad enligt de för brottmål gällande reglerna. I kommentaren till 22 kap. 5 § rättegångsbalken, vilket stadgande reglerar avskiljande av enskilt anspråk från brottmål, anges bl.a. följande. Då talan om enskilt anspråk hänvisas till behandling som särskilt mål, gäller angående målets fortsatta behandling tvistemålsreglerna. En konsekvens härav är bl.a. att då till skydd för målsägandens anspråk meddelats kvarstad med stöd av de för brottmål härom gällande bestämmelserna sådan åtgärd måste hävas vid det enskilda anspråkets utskiljande till särskilt mål; i vissa fall torde det straffprocessuella tvångsmedlet härvid kunna ersättas med motsvarande civilprocessuella tvångsmedel (Gärde, Nya rättegångsbalken, s. 282). Jämför även Fitger, Rättegångsbalken 2, 22:20 b, och JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 44 ff. Tingsrätten borde före avskiljandet av de enskilda anspråken ha gett målsägandena en möjlighet att låta den straffprocessuella kvarstaden ersättas av en civilprocessrättslig sådan enligt 15 kap.rättegångsbalken. Under alla förhållanden skulle tingsrätten rätteligen vid avskiljandet ha upphävt det i brottmålet meddelade kvarstadsbeslutet. Tingsrättens kvarstadsbeslut skall därför upphävas. Hovrätten anmärker att frågan om kvarstad kan tas upp på nytt inom ramen för tvistemålet efter yrkande av part och då prövas enligt de för tvistemål gällande reglerna i 15 kap.rättegångsbalken.

SLUT

Hovrätten upphäver tingsrättens beslut om kvarstad.

Hovrättens beslut meddelat: den 13 december 2006.

Mål nr: Ö 854-06.

Lagrum: 22 kap. 5 § rättegångsbalken.

Litteratur: Gärde, Nya rättegångsbalken, s. 282; Fitger, Rättegångsbalken 2, 22:20 b; JO:s ämbetsberättelse 1996/97 s. 44.