RH 2007:14
Fråga om utvisning av EU-medborgare på grund av brott. Även fråga om påföljdsval.
Blekinge tingsrätt
Åklagaren väckte åtal mot de polska medborgarna A.M. och M.S. för bedrägeri.
Blekinge tingsrätt (ordförande rådmannen Carina Wågnäs Blomkvist) meddelade dom den 21 december 2005.
DOMSKÄL
Tingsrätten fann att A.M. och M.S. tillsammans och i samförstånd under perioden den 30 september till den 5 oktober 2005 tankat bensin och diesel på flera platser i Blekinge genom att obehörigen använda andra personers konto- eller kreditkort eller genom att använda konto- eller kreditkort för vilka täckning saknades. Förfarandet hade inneburit vinning för A.M. och M.S. samt skada för målsägandebolaget med 124 739 kr.
Under rubriken Påföljdsfrågan anförde tingsrätten bl.a. följande.
Den aktuella gärningen, som får betecknas som förslagen och närmast en ”brottsturné”, synes ha varit välplanerad, och förberedd, och omfattat ett mycket stort antal tankningar om ett relativt högt sammanlagt belopp. Den är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. Straffvärdet för gärningen motsvarar ett fängelsestraff om tre månader. Skäl att vid straffmätningen frångå detta straffvärde föreligger enligt tingsrättens mening inte, varför A.M. och M.S. skall dömas till fängelse tre månader.
Endast M.S. är tidigare dömd och det för 15 år sedan. Mot bakgrund av vad som framkommit om arten och omfattningen av den gärning av mer eller mindre yrkesmässig karaktär som A.M. och M.S. skall dömas för finner tingsrätten trots det att det kan antas att de båda kan komma att göra sig skyldiga till fortsatt brottslighet i landet.
Tingsrätten fann därefter att både M.S. och A.M. skulle utvisas och anförde vidare att förbudet för A.M. och M.S. att återvända till Sverige lämpligen, sedan hänsyn tagits till återfallsrisk och samhällsfarlighet, borde gälla under två år.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde A.M. och M.S. för bedrägeri till fängelse tre månader samt utvisade dem med förbud att återvända hit före den 21 december 2007.
Hovrätten
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffen. A.M. och M.S. överklagade och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalen och, under alla förhållanden, ogilla utvisningsyrkandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld, Boel Havelius och Hanserik Romeling, referent) meddelade dom den 13 februari 2007.
Hovrätten ogillade åtalet mot M.S. i dess helhet och fann på närmare angivna skäl att åtalet mot A.M. delvis skulle ogillas. Hovrätten dömde A.M. för bedrägeri avseende ett sammanlagt belopp om drygt 104 000 kr.
DOMSKÄL
Under rubriken Utvisning och påföljd anförde hovrätten följande.
Straffvärdet av den bedrägeribrottslighet som A.M. gjort sig skyldig till motsvarar fängelse tre månader även med den ändring hovrätten gör i skuldfrågan.
När det gäller frågan om utvisning är omfattningen och karaktären på den brottslighet A.M. gjort sig skyldig till under några få dagar och omedelbart efter ankomsten hit av sådant slag att det finns skäl att anta att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Det grundläggande kravet enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen för utvisning är därför uppfyllt.
Utvisningsfrågan kan emellertid inte avgöras utan beaktande av att A.M. är medborgare i ett land som ingår i den Europeiska Unionen (EU). Han har därmed rätt att vistas i landet under högst tre månader utan att uppfylla andra villkor än innehav av de identitetshandlingar som kan krävas för inresan (se prop. 2005/06:77 s. 41). Av unionsmedborgarskapet följer att begränsningar i den fria rörligheten får göras av hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa under förutsättning att den berörda personens beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse (se artikel 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG, det s.k. rörlighetsdirektivet, och a. prop. s. 83). När det gäller EU-medborgare med den vistelserätt som A.M. innehar har inte någon ändring i utlänningslagen införts med anledning av att rörlighetsdirektivet implementerats i utlänningslagen. Motiveringen härför har varit att 8 kap. 8 § utlänningslagen anses förenlig med artikel 27 i direktivet, eftersom det är utlänningens eget beteende och inte allmänpreventiva hänsyn som ligger till grund för beslutet (se prop. 2005/06:77 s. 77 f). Med den fakultativa lydelse som utvisningsbestämmelsen har, bör domstolen alltid ha möjlighet att ta detta i beaktande.
Enligt hovrättens mening bör därför prövningen av om A.M. får utvisas ske med beaktande av de allmänna principer för begränsning av rörligheten som direktivet innehåller. Detta gäller även om inte någon uttrycklig begränsning för utvisning på grund av brott av EU-medborgare med vistelserätt införts, i motsats till vad som bl.a. gäller EU- medborgare med permanent uppehållsrätt här (se 8 kap. 12 § utlänningslagen och RH 2006:40).
A.M. saknar anknytning till Sverige. Hans resa hit och vistelsen här har såvitt framkommit inte haft något annat syfte än att han skulle utföra de nu ifrågavarande bedrägerierna. Han har sålunda under loppet av sex dagar vid i vart fall mer än 20 tillfällen genomfört ett stort antal tankningar till ett sammanlagt högt belopp. Det samhällsintresse som bär upp användandet av betal- och kreditkort, och att detta så långt möjligt kan ske utan störningar i det bakomliggande betalningssystemet, innebär att något hinder mot utvisning på grund av den fria rörligheten inte finns. Tingsrättens utvisningsbeslut skall därför stå fast.
Det bör dock även vid bestämmandet av tiden för förbudet att återvända finnas utrymme att beakta unionsmedborgarskapet. Hovrätten ansluter sig därför till tingsrättens uppfattning att förbudet skall gälla under två år. Med hänsyn till den tid som gått sedan tingsrättens dom bör tiden emellertid räknas från dagen för hovrättens dom.
När det gäller påföljden är straffvärdet av brottsligheten inte så högt att det vid påföljdsvalet finns någon presumtion för att välja fängelse. Brotten är inte heller av sådan art att det finns en presumtion för fängelse. A.M. är såvitt framkommit inte tidigare straffad. Den aktuella brottsligheten skall därför i enlighet med fast praxis bestämmas till villkorlig dom. Med hänsyn till att A.M. varit frihetsberövad i målet under två månader och utvisas föreligger särskilda skäl mot att förena den villkorliga domen med böter.
DOMSLUT
Hovrätten ogillade åtalet mot M.S. i dess helhet.
Hovrätten dömde A.M. för bedrägeri avseende ett sammanlagt belopp om drygt 104 000 kr och bestämde påföljden till villkorlig dom. Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i fråga om utvisning endast på så sätt att A.M. förbjöds att återvända till landet före den 13 februari 2009.
Hovrättens dom meddelad: den 13 februari 2007.
Mål nr: B 102-06.