RH 2007:49

I en butik utan kassaspärr eller larmbåge har en gärningsman tillgripit en vara och hejdats av en anställd i dörröppningen. Fråga om snatteribrottet har fullbordats eller ej.

Borås tingsrätt

Åklagaren åtalade H.S. för snatteri enligt följande gärningsbeskrivning. H.S. har den 22 november 2006 i butiken Glitter i Borås olovligen med tillägnelseuppsåt tagit ett par örhängen till ett värde av 69 kr 50 öre, vilket inneburit skada för butiken.

H.S. förnekade gärningen och uppgav i huvudsak följande. Hon och några väninnor gick in i butiken Glitter för att fördriva tiden. Hon såg en karta avsedd för örhängen som var tom och låg på en bänk. Hon tog kartan och såg sig omkring efter örhängena som skulle ha suttit där, men hon hittade inte några örhängen. Hon ville rätta till det hela. Hon och hennes vänner lämnade butiken efter ungefär fem minuter. Hon stoppades av en expedit när hon var på väg ut ur butiken. Hon hade inte gått ut ur butiken när hon stoppades. Hon fick följa med in på ett lager och expediten försvann en kort stund, högst fem sekunder, medan H.S. befann sig där. När det sedan kom en vakt ljög hon först om sitt namn eftersom hon inte ville ställa till problem hemma.

På begäran av åklagaren hördes M.R. som vittne. Hon uppgav bland annat följande. Hon arbetar som butiksbiträde i butiken Glitter. Hon arbetade den aktuella dagen när H.S. kom in i butiken tillsammans med några vänner. H.S. tog med sig ett par örhängen som satt på en karta och gick med örhängena till en annan del av butiken. Hon såg hur H.S. tog av örhängena från kartan och stoppade dem i sin jackficka. Hon stod då ungefär en och en halv meter ifrån H.S. och gjorde iakttagelserna i en spegel. Det var ett längre och ett kortare örhänge. H.S. gick sedan förbi kassan utan att betala och var på väg ut ur butiken när hon stoppades i dörren. När H.S. stoppades hade hon en fot utanför butiken. Hon fick följa med in på ett lager. H.S. nekade till att hon hade tagit några örhängen. Eftersom H.S. var underårig väntade polisen till dess att hennes mamma kommit dit och hon gick då igenom H.S:s fickor. Det visade sig att hon inte hade några örhängen i fickorna. Dagen därefter hittade M.R:s kollega örhängena undanslängda på lagret.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Eva Olsson) anförde i dom den 13 februari 2007 följande.

DOMSKÄL

I målet är utrett att H.S. har varit i butiken den aktuella dagen. M.R. har lämnat en detaljerad berättelse över sina iakttagelser då hon iakttagit H.S. Det sätt på vilket hennes berättelse lämnats har gett ett trovärdigt inryck. Utredningen visar även att H.S. har haft möjlighet att göra sig av med örhängena inne på lagret innan hennes fickor blev undersökta. Omständigheten att H.S. inte hade några örhängen på sig när detta kontrollerades ger därför inte anledning att ifrågasätta M.R:s uppgifter. Tingsrätten lägger därför hennes uppgifter till grund för bedömningen. Det är därigenom utrett att H.S. tagit loss ett par örhängen från en karta och sedan stoppat ner dem i sin jackficka och passerat kassan utan att betala samt att H.S. stoppades i dörren när hon hade ena foten ute ur butiken. Försök till snatteri är inte straffbelagt. För att ett snatteri skall anses fullbordat krävs i detta fall att H.S. skall ha lämnat butiken. Enligt tingsrättens mening kan H.S. inte anses ha passerat försöksstadiet när hon stoppades i dörren. Åtalet skall därför ogillas.

DOMSLUT

Åtalet ogillas.

Hovrätten

Åklagaren överklagade domen och yrkade bifall till åtalet.

H.S. motsatte sig ändring av domen.

I hovrätten hördes H.S. och M.R. på nytt. Åklagaren åberopade två fotografier från butiken som använts vid förhören.

H.S. uppgav i hovrätten att det hon berättade vid tingsrätten om örhängena och kartan inte var sant och berättade i huvudsak följande. Hon tog ned en karta med örhängen från väggen mitt emot kassan och gick sedan till en annan del av affären. Hon lade där ifrån sig örhängena för att ta upp mobilen och titta på klockan. Därefter gick hon och kamraterna mot dörren. Hon stoppades vid en korg med produkter i höjd med kassadisken, några meter innanför dörren. Hon erbjöd butiksbiträdet att titta i hennes fickor. Hon hade ingenting i sina fickor då hon stoppades men eftersom expediten inte tittade i hennes fickor så upptäcktes inte detta. Hon följde med in på lagret och fick vänta ett tag medan M.R. gick och hämtade telefonen i kassan. Hon var ensam på lagret endast några sekunder och M.R. kunde se henne hela tiden.

M.R. berättade i allt väsentligt i enlighet med det som antecknats i tingsrättens dom. Hon berättade även följande. Den karta som örhängena hade suttit på lade H.S. ifrån sig på en bänk. När hon ingrep hade H.S. en fot innanför och en fot utanför affären och befann sig alltså mitt i dörröppningen. Dörren öppnas inåt. När hon tilltalade H.S. sa H.S. att hon gärna fick söka igenom fickorna, men hon var osäker på om hon fick göra det och avstod därför. Det lager dit de gick är ett mycket litet utrymme och hon lämnade H.S. där under några sekunder. Dörren dit är belägen så att hon inte kunde iaktta H.S. under det att hon i kassan hämtade en telefon för att tillkalla en väktare. Hon är säker på att de örhängen som hittades i lagret var de som H.S. tog med sig eftersom hon skannade in EAN-koden på den tomma kartan och då på sin dator fick upp en bild på sådana örhängen som hörde till kartan. De som hittades i lagret stämde med denna bild och med hennes egen minnesbild av hur de örhängen sett ut som H.S. tog. Vid det aktuella tillfället befann sig ungefär tio kunder i butiken.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Dahlgren, hovrättsrådet Christer Ranch, referent, och f.d. rådmannen Lars Samuelson) anförde i dom den 18 juni 2007 följande.

DOMSKÄL

H.S. har i hovrätten lämnat andra uppgifter än de hon lämnade vid tingsrätten. Det är därför osäkert vilken version - om någon - som är den riktiga och hennes uppgifter får därför lämnas utan avseende.

Lika med tingsrätten anser hovrätten att M.R:s uppgifter kan läggas till grund för bedömningen. Det är genom dessa uppgifter bevisat att H.S. i brottsligt syfte tillgripit ett par örhängen som hon sedan lämnat på lagret efter det att hon förts dit av M.R.

Om tillgreppet hade fullbordats hade det varit att bedöma som snatteri. Frågan är då om brottet fullbordats eller om det, som tingsrätten funnit, är fråga om ett straffritt försök till snatteri.

Frågan om när tillgreppsbrott i affärer skall anses fullbordade har i rättspraxis varit föremål för prövning vid flera tillfällen. Högsta domstolen uttalade i rättsfallet NJA 1972 s. 253 att starka skäl talade för att tillämpa en enhetlig regel beträffande alla typer av butiker, där det är tillåtet för kunderna att själva ta varorna och medföra dem till en kassa eller en expedit. Med hänsyn till den utveckling som redan ägt rum i rättspraxis måste denna regel bli, att fullbordat tillgrepp icke anses föreligga förrän varan förts ut från butiken eller, i fråga om varuhus med klart avgränsade avdelningar, ut från avdelningen. När butik eller varuhusavdelning är försedd med kassaspärr, innebär passerandet av spärren helt naturligt att varan förs ut från butiken eller avdelningen.

Högsta domstolens dom innebär att man - för att hitta en regel som är tydlig och lätt att tillämpa - måste finna en gräns i affärslokalen över vilken varan skall ha förts för att tillgreppsbrottet skall anses fullbordat (jfr Högsta domstolens uttalanden i NJA 1981 not. B 7). I 1972 års rättsfall berörs affärer med kassaspärr eller skilda avdelningar samt butiker utan sådana. Hovrätten har i rättsfallet RH 1983:2 funnit att en s.k. larmportal (larmbåge) kan utgöra en sådan gräns som nyss nämnts.

Av rättspraxis framgår vidare att även om det kan hållas för visst att gärningsmannen haft för avsikt att föra den tillgripna varan ut över den tänkta gränsen skall detta inte tillmätas betydelse i detta sammanhang. Det blir i stället fråga om en objektiv bedömning av var gränsen går och om det tillgripna förts över denna gräns.

Av de åberopade bilderna och M.R:s uppgifter framgår att butiken Glitter inte hade någon s.k. kassaspärr eller larmbåge samt att kassan var belägen på visst avstånd från dörren. Varor exponerades även i utrymmet mellan kassan och dörren. Den ovan nämnda gränsen får i ett sådant fall anses gå vid butikens dörr och ett tillgreppsbrott fullbordas då när varan förts ut ur butiken.

Mot bakgrund av M.R:s vittnesmål skall bedömningen utgå från att H.S. stoppades när hon befann sig mitt i dörröppningen till butiken.

Även om det kan framstå som en tillfällighet var H.S. befann sig när M.R. ingrep mot henne, talar såväl praktiska som rättssäkerhetsmässiga skäl för att man upprätthåller kravet på att den tillgripna varan skall ha förts över den tänkta gränsen, dvs. i detta fall ha förts ut ur butiken, för att brottet skall anses fullbordat. Den osäkerhet som kan föreligga i fråga om var varan befann sig när H.S. stoppades mitt i dörröppningen får räknas henne tillgodo. Hovrätten delar alltså tingsrättens uppfattning att tillgreppet av örhängena inte har fullbordats och att åtalet därför skall ogillas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 18 juni 2007.

Mål nr: B 1684-07.

Lagrum: 8 kap. 2 § och 23 kap. 1 §brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1972 s. 253.