RH 2007:57

Åklagaren väckte talan mot C.M.R. för falsk angivelse enligt 15 kap. 6 § brottsbalken med följande gärningsbeskrivning.

C.M.R. har den 26 maj 2004 hos polisen i Nacka gjort anmälan och vid efterföljande förhör samma dag samt den 21 juni 2004 i polisens lokaler i Nacka samt vid telefonförhör den 29 juni 2004 angett S.O.N. till åtal för olaga frihetsberövande, våldtäkt och misshandel med uppsåt att få honom fälld för brotten, trots att han var oskyldig. Det olaga frihetsberövandet påstods ha ägt rum under tiden den 19 mars 2004 - 4 maj 2004 i S.O.N:s bostad på P-gatan i Östersund där han även påstods ha våldtagit henne samt misshandlat henne genom att dra henne i håret, greppa hårt om hennes axlar, slå henne i ansiktet samt sparka och knuffa henne.

C.M.R:s uppgifter har för S.O.N. inneburit att han blivit hämtad till förhör, utsatt för husrannsakan och anhållen mellan kl. 09.40 och 13.30 den 30 juni 2004.

C.M.R. förnekade brott.

S.O.N. uppgav i huvudsak följande. Han blev bekant med C.M.R. genom sin gode vän J.B. Denne hade vid ett besök i Tunisien lärt känna C.M.R. J.B. gav honom C.M.R:s telefonnummer och han ringde upp henne. De fortsatte att ha telefonkontakt under två års tid och talade om en gemensam framtid. Han ordnade så att C.M.R. kunde komma och besöka honom i mars 2004. Hon fick bo hos J.B:s familj men de träffades dagligen efter att han slutat sitt arbete. De hade vanliga, frivilliga samlag några få gånger, en gång i hans bil. Anledningen till att det inte kom att ske hemma hos honom var att J.B. hade nyckel till hans lägenhet och kunde dyka upp oanmäld. De bodde på hotell i Stockholm en natt och hade då samlag. Efter en tid märkte han att C.M.R. inte var intresserad av honom personligen utan att hon bara ville ha hjälp med att få stanna i Sverige. Kort tid innan hennes visum gick ut skjutsade han henne till flygplatsen. De diskuterade om hon skulle komma tillbaka men bestämde inget. Han fick en chock när polisen kom och hämtade honom till förhör.

C.M.R. berättade följande. J.B. lämnade hennes telefonnummer till S.O.N., som ringde henne och de lärde känna varandra genom telefonsamtal. De blev kära och S.O.N. ville att hon skulle resa till honom. Hon kom till Östersund den 19 mars 2004 och möttes av S.O.N. och J.B. Hon bodde under hela vistelsen hos J.B:s familj och träffade S.O.N. dagligen. Efter en tid blev det problem i deras relation eftersom han ville ha sex, vilket var mot hennes religion då de inte var gifta. Vid en biltur stannade han bilen och de hade en romantisk stund men han ville mer. Hon ville inte gå med på samlag men han tvingade sig på henne, det var ett analt samlag bakifrån. Det var en chock för henne och hon kände besvikelse. De talade om saken efteråt och S.O.N. medgav att det var fel om hon inte var med på det. De hittade tillbaka till varandra känslomässigt och hon beslöt att glömma saken. Nästa tillfälle var på ett hotellrum i Stockholm då S.O.N. ville ha samlag och hon sade att eftersom han inte hade skydd skulle han avbryta före utlösning, vilket han dock inte gjorde. Hon insåg då att de inte kunde bygga upp en framtid tillsammans och beslöt att återvända hem till Tunisien vilket hon gjorde i maj 2004. Hon fick veta att hennes liv var i fara eftersom hon inlåtit sig med en kristen man och återvände ganska omgående till Sverige. På Arlanda träffade hon en muslimsk kvinna som hjälpte henne att få kontakt med kvinnojouren. Hon skulle få all hjälp om hon gjorde en polisanmälan, vilket hon då gjorde. Anledningen till att hon sade att våldtäkterna skett hemma hos S.O.N. var att de i ansökan om uppehållstillstånd angett sig vara sambor och det skulle därför inte vara trovärdigt att påstå att våldtäkterna skett i en bil. Av samma anledning påstod hon felaktigt att hon varit inlåst hos S.O.N. och att hon därför inte kunnat anmäla våldtäkterna. Någon misshandel utöver fasthållandet vid samlagen har inte förekommit. Även påståendena om att S.O.N. druckit alkohol var felaktiga.

J.B. uppgav följande. C.M.R. bodde hos hans familj vid sitt besök i Östersund och hon umgicks med S.O.N. på kvällarna och helgerna. De var kära men visste inte mycket om varandra. S.O.N. ville gifta sig med henne och ville att hon skulle tala med sin familj men det ville inte hon. C.M.R., som är snabbtänkt och begåvad, ville till varje pris ha uppehållstillstånd.

C.M.R. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna henne från ansvar för falsk angivelse eller - i vart fall - lindra straffet.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffet. Under huvudförhandlingen i hovrätten yrkade han dessutom att den tid om fem år som tingsrätten begränsat utvisningen till skulle bestämmas från dagen för hovrättens dom.

Parterna bestred varandras yrkanden.

Uppspelning skedde av bandinspelningen vid tingsrätten av förhöret där med S.O.N. varefter C.M.R. hördes på nytt. Därpå hölls kompletterande förhör med S.O.N.

C.M.R. berättade vid förhöret i hovrätten i huvudsaklig överensstämmelse med sina uppgifter enligt tingsrättens dom, dock med bl.a. följande tillägg och ändringar. Hon hade talat med S.O.N. per telefon i nästan två års tid innan hon reste hit till Sverige. Från början tyckte hon om honom. Han var snäll och trevlig men kort efter ankomsten började problemen genom att denne ville ha sex med henne. På väg hem i bil från ett besök i Åre - hon tror att hon då varit i Sverige i 3-4 dagar, kanske en vecka - körde S.O.N. in bilen i skogen och där tvingade han henne till ett analt samlag. Hon försökte förgäves putta bort honom men han var starkare och höll henne i båda armarna. Trots detta fortsatte de att umgås. Hon tror att det var den sista april eller den 1 maj 2004 som hon på ett hotellrum i Stockholm våldtogs en andra gång av S.O.N. Att hon åkte tillbaka till Tunisien berodde på att hennes uppehållstillstånd skulle gå ut den 12 maj och att hon var tvungen att ansöka om fortsatt uppehållstillstånd från Tunisien. Efter det som hänt hade hon emellertid tänkt stanna i Tunisien och inte återvända till Sverige. Det visade sig dock att hennes far, som är präst (imam) och mycket konservativ, tillsammans med en farbror hotade att döda henne med anledning av att hon varit tillsammans med en kristen man. Detta hade hon berättat för sin familj i Tunisien kort efter det att hon kom till Sverige första gången. Hon reste därför tillbaka till Sverige. Här hade hon ingenstans att bo men fick hjälp av en kvinnojour. Det var inte hennes syfte att S.O.N. skulle råka illa ut utan hon tänkte bara på sin egen situation.

Vid förhöret här med S.O.N. har han bl.a. uppgivit följande. Som han minns det hade de samlag med varandra sammanlagt fyra gånger, tre gånger i en bil - varje gång i bilens framsäte - och en gång på hotell. De var alla gångerna helt överens. Det var endast fråga om vanliga samlag, aldrig något analt sådant. Han upplevde aldrig att de, under den tid C.M.R. var i Sverige, var ovänner. Han hjälpte henne med hennes ansökan om uppehållstillstånd och i den uppgav han att hon bodde hemma hos honom, vilket inte var riktigt.