RH 2007:79

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Hans Henriksson samt nämndemännen Lisbeth Schmauch, Gertrud Karlsson och Mikael Ahlstedt) anförde i dom den 8 juli 2005 bl.a. följande:

DOMSKÄL

För att ett insiderbrott skall föreligga krävs att insiderinformation utnyttjats. Insiderinformation är information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på finansiella instrument - i detta fall BE-bolagsaktien.

I gärningsbeskrivningen har åklagaren som insiderinformation angett P.S:s kunskap om

- omförhandling med de största kreditgivarna,

- nedskrivningar och

- bolagets ansträngda ekonomiska läge.

Beträffande bolagets ansträngda ekonomiska läge har åklagaren inte pekat på några särskilda förhållanden som skulle utgöra insiderinformationen. BE-bolaget var ett riskkapitalbolag vars affärsidé bestod i att förädla och försälja bolag. Därutöver bedrev BE-bolaget kapitalförvaltning genom en portfölj av noterade aktier. Vissa sådana innehav var strategiska medan andra var rena kapitalplaceringar. Någon egentlig rörelse i traditionell mening som kunde medföra oväntade förluster bedrevs alltså inte i BE-bolaget. Det är därmed enligt tingsrättens mening två förhållanden som P.S. kan ha haft insiderinformation om; nämligen BE- bolagets kreditsituation och nedskrivningsbehoven på aktieinnehaven.

BE-bolagets kreditsituation

Genom informationen i årsredovisningen för 2001 och i BE-bolagets rapport efter tredje kvartalet 2002 har det varit möjligt att uppmärksamma att BE-bolaget inte längre uppfyllde alla villkor för bolagets krediter. Denna kunskap har dessutom gjorts allmänt känd genom Affärsvärldens artikel under oktober 2002. Marknaden har därmed haft möjlighet att beakta att BE-bolagets kreditgivare haft rätt att begära omförhandling av bolagets krediter.

Omförhandlingarna ledde till att BE-bolagets krediter blev kortfristigare. En tidigare kredit på 1 miljard SEK som förföll till betalning den 30 september 2003 kom att ingå i en kredit på 1,5 miljard SEK med förfallotid den 30 juni 2003. Enligt P.S:s och vittnet B.A:s bedömningar innebar omförhandlingen trots detta att BE-bolagets situation förbättrats då den medförde att den tidigare osäkerheten kring BE-bolagets kreditsituation var löst.

Det nya kreditavtalet är undertecknat den 10 december 2002. P.S:s första försäljningsuppdrag lämnades den 4 december 2002. Kreditförhandlingarna var - som P.S. uttryckt det - en operationell fråga som för BE-bolagets räkning hanterades av vittnet B.A. och bolagets jurist. Det är dock inte visat annat i målet än att P.S. kände till att omförhandlingarna pågick och att ett positivt avslut kunde väntas när det första försäljningsuppdraget lämnades. P.S. skall därför vid bedömningen av sin kunskap om BE-bolagets situation tillgodoräknas resultatet av omförhandlingarna redan vid denna första försäljning.

Det är ostridigt att marknaden inte kände till resultatet av omförhandlingarna av BE-bolagets krediter när P.S. sålde sina aktier. Däremot hade marknaden enligt P.S. och vittnet B.A. informerats om att omförhandlingar pågick vid den kapitalmarknadsdag som BE-bolaget anordnade i november 2002.

Utredningen i målet visar enligt tingsrätten inte att resultatet av omförhandlingarna av BE-bolagets krediter skulle ha väsentligt påverkat kursen på BE-bolagsaktien nedåt.

Nedskrivningarna på BE-bolagets aktieinnehav

BE-bolagets aktieinnehav bestod dels av noterade aktier, vilkas värde hela tiden kunde avläsas på börsen, och dels av onoterade aktier. Den kunskap P.S. hade om nedskrivningsbehov på BE-bolagets innehav av noterade aktier delade han med marknaden. En sådan kunskap var alltså ingen insiderinformation. En eventuell kunskap om nedskrivningsbehov på onoterade innehav kunde däremot utgöra insiderinformation.

Vittnet B.A. har redovisat vid vilka tidpunkter BE-bolagets ledning fick kunskap om behovet av nedskrivningar på BE-bolagets onoterade innehav. Enligt hans uppgifter var det inte känt förrän i början av februari 2003 hur stort detta behov skulle bli. Emot denna uppgift har det inte visats att P.S. när han sålde sina aktier kände till att nedskrivningsbehovet på det onoterade innehavet skulle bli större än det belopp om 197 MSEK som redovisades den 20 januari 2003.

Under år 2002 ökade substansrabatten på BE-bolagsaktien. Vid utgången av det tredje kvartalet 2002 uppgick rabatten till 55 procent. Enligt P.S:s uppfattning återspeglade det att marknaden ”tog höjd” inför väntade nedskrivningar på BE-bolagets innehav.

Eftersom det var lätt att värdera BE-bolagets innehav av noterade aktier är det enligt tingsrättens mening inte osannolikt att den ökade rabatten helt eller delvis kan förklaras med att marknaden garderade sig mot nedskrivningar i BE-bolagets onoterade innehav. Vid detta förhållande är det enligt tingsrätten inte visat i målet att ett nedskrivningsbehov om 197 MSEK på BE-bolagets onoterade aktieinnehav skulle ha orsakat en väsentlig påverkan på BE-bolagsaktien om detta nedskrivningsbehov varit känt på marknaden.

Sammanfattning

Tingsrätten finner det inte visat att kunskap om BE-bolagets kreditsituation och BE-bolagets nedskrivningsbehov - ensamma eller i förening - sådana dessa var fram till och med den 20 januari 2003 skulle ha haft väsentlig kurspåverkande betydelse på BE-bolagsaktien.

I stället finner tingsrätten att det är minst lika sannolikt att den kursnedgång som inträffade den 28 februari 2003 hade sin främsta grund i marknadens besvikelse över att någon lösning på BE-bolagets framtida kapitalbehov då inte förelåg och att det därmed stod klart för marknaden att BE-bolagets huvudägare inte var ense i denna för BE-bolagets framtid viktiga fråga. Åtalet för grovt insiderbrott skall därför ogillas.

DOMSLUT

Åtalet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Pär Zelano, referent, och tf. hovrättsassessorn Anna Gränsmarker samt nämndemännen Ulla Bonebjär och Birgit Hallgren) anförde i dom den 5 oktober 2006 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Vid tidpunkterna för de åtalade gärningarna omfattades de av insiderstrafflagen (2000:1086). Denna upphörde att gälla den 1 juli 2005 då lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument trädde i kraft. Enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna (2005:377) skall insiderstrafflagen tillämpas i fråga om gärningar som företagits före ikraftträdandet. Om en bedömning enligt den nya lagen skulle leda till frihet från straff eller till lindrigare straff skall dock den lagen tillämpas. Det noteras att ändringen i 2 § genom lag (2004:587) endast innebar att ”och europabolag” lades till.

Som redovisats i tingsrättens dom var BE-bolagets affärsidé att förädla och sälja bolag. Bolaget hade också kapitalförvaltning genom portfölj av börsnoterade aktier. Bolaget var inriktat mot IT- och konsultbranschen. Det har upplysts i målet att år 2002 hade lönsamheten i dessa branscher varit dålig under några år tillbaka. BE-bolaget befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge under andra halvåret 2002. Detta var inte okänt för marknaden vilket framgår av artiklar i Affärsvärlden och från Nyhetsbyrån Direkt den 16 oktober 2002.

Det antyds i Affärsvärldens artikel att BE-bolagets soliditet var dålig. Affärsvärlden ansåg att det var kris i BE-bolaget och att dyra omkostnader och hög skuldsättning tvingade bolaget till nödåtgärder. Man angav också att förutsättningarna för att BE-bolaget skall få nya lån var att soliditeten, andelen eget kapital av det totala kapitalet inte gick under 30 procent. Tidningen bedömde att sedan bolagets halvårsrapport hade soliditeten minskat från 32 till 27-28 procent och att det fanns risk för att bolaget skulle tvingas sälja ut innehav som bedömdes som bra. Nyhetsbyrån Direkt uttalade i sin rubrik att BE- bolaget borde likvideras och redovisade Affärsvärldens analys.

Affärsvärldens uttryckssätt visar att kravet på 30 procent soliditet var känt av marknaden. Kravet hade också offentliggjorts i BE-bolagets koncernredovisning för år 2001. I en not i denna angavs att moderbolaget hade avtal med banker om krediter på 2 150 MSEK med löptider mellan ett och fem år, att moderbolaget inte behövde ställa säkerhet för dessa upptagna krediter så länge BE-bolagskoncernens soliditet inte understeg 30 procent, och att moderbolaget hade förbundit sig att inte ställa säkerhet till andra långivare.

Marknaden var således misstänksam mot BE-bolaget i mitten av oktober 2002. 1 enlighet med bestämmelser i kreditavtalen informerade BE-bolaget den 23 oktober formellt kreditgivarna om att soliditetsgränsen 30 procent hade underskridits. Styrelsen informerades om detta vid ett styrelsemöte den 25 oktober. Av protokollet från mötet framgår att verkställande direktören P.S. rapporterade bl.a. att det finansiella läget var ansträngt efter det tredje kvartalets kraftiga börsnedgång, att förhandlingar pågick med bankerna om en lösning som skall säkerställa behovet av såväl kortfristigt som långfristigt kapital och att det fanns en åtgärdsplan som syftade till att halvera skuldsättningen till halvårsskiftet 2003 och som innehöll dels försäljningar och kapitalfrigörelse av fordringar, dels omförhandling och förskjutning av åtaganden.

P.S. var således i slutet av oktober 2002 väl insatt i bolagets ekonomiska ställning och kände till att förhandlingar pågick med bankerna.

I bolagets rapport för tredje kvartalet 2002, som offentliggjordes den 25 oktober, redovisades att soliditeten endast uppgick till 29 procent. Betydelsen av detta kommenterades inte från bolagets sida. Det fanns inte något konkret meddelande i kvartalsrapporten om att förhandlingar pågick med bankerna eller att det fanns risk för att bolaget skulle behöva ställa säkerhet för sina krediter. I stället angavs att man fokuserade på effektiviseringar och finansiell stabilitet och redovisades att ett åtgärdsprogram initierats för att reducera moderbolagets skuldsättning och förvaltningskostnader. Man angav dessutom att en analys och värdering av innehaven i de onoterade bolagen skedde regelmässigt vid varje halvårsskifte och att vid en samlad bedömning de onoterade innehavens substansvärde bedömdes väl kunna försvaras.

Kvartalsrapporten uppmärksammades i pressen. Den 26 oktober skrev Göteborgs Posten bl.a. att BE-bolagets finansiella läge blev alltmer pressat efter nya stora förluster, att vd P.S:s försök att bygga upp bolaget var inne i en krisfas, att skuldsättningen ökat dramatiskt sedan årsskiftet och att börsraset och den utdragna konjunktursvackan ställt till stora problem. Den 29 oktober hade Göteborgs Posten ytterligare en artikel som förmedlade att åtstramningar skulle rädda BE-bolaget och att det var genom uppsägningar och hårdare skuldindrivning som bolaget försökte övervintra. Den 30 oktober rapporterade Nyhetsbyrån Direkt att Danske Securities sänkte sin utdelningsprognos för BE-bolaget, att Danske uppmanade till försiktighet med investeringar i BE-bolaget, att man väntade sig ett negativt nyhetsflöde framöver, inte minst när BE- bolaget tvingas göra nedskrivningar men att Danske Securities trots detta upprepade sin rekommendation, behåll.

Den 11 november informerade P.S. vid ett koncernledningsmöte i BE- bolaget om att kapitalmarknadens syn på BE-bolaget kunde sammanfattas i oro om skuldsättning, kostnader, värdering av navbolagen, bolagens lönsamhet samt affärsidé och strategi.

Den 14 november hade BE-bolaget en s.k. kapitalmarknadsdag till vilken omkring 100 representanter för banker, mäklare, försäkringsbolag, nyhetsbyråer och andra professionella aktörer på finansmarknaden hade bjudits in. Här presenterades allmänt hållen information, bl.a. om ”Projekt 50%”, som skulle innebära en halvering av BE-bolagets räntebärande skuld till den 30 juni 2003, och om att BE-bolaget strävade mot avsevärt förstärkt finansiell ställning och handlingsfrihet. Det har inte framkommit att det förekom någon konkret information om säkerheter och omförhandlingar av krediter.

Kapitalmarknadsdagen uppmärksammades i pressen. Redan samma dag hade Nyhetsbyrån Direkt två artiklar om BE-bolaget. Man skrev bl.a. att P.S. uppgett att den positiva utvecklingen under september månad hade fortsatt under oktober men att lönsamheten fortfarande var långt ifrån tillfredsställande, att bolaget siktade på att investera 300 miljoner kronor i varje portföljbolag, att bolaget siktade på halverad skuldsättning, att bolaget räknade med att planerade ”exits” skulle bidra till att få ned skuldsättningen och att man har en mycket stor potential att göra sig skuldfri, inte redan till den 30 juni 2003 men inom en snar framtid. Den 15 november rapporterade Dagens Industri att BE-bolagets vd P.S. räknade med stigande börskurser och att finansdirektören B.A. sagt att man såg en stor möjlighet att bli skuldfri i slutet på nästa år. Samma dag informerade Nyhetsbyrån Direkt om att Danske Securities ”höjde” rekommendationen för BE-bolaget till köp från behåll och att orsaken var att ledningen nu vidtagit kraftåtgärder när det gällde både kostnader och skuldsättning, samtidigt som substansrabatten var attraktiv.

Den information som lämnades på kapitalmarknadsdagen togs således emot positivt av press och analytiker. Detta var naturligtvis avsikten eftersom, som det har upplysts i målet, en förutsättning för att BE- bolaget skulle kunna sälja bolag till rimliga priser var att det inte utåt framstod som att man var tvungen att sälja för att överleva. Någon konkret information om att det pågick förhandlingar mellan BE-bolaget och kreditgivarna hade, såvitt framkommit i målet, ännu inte nått marknaden.

Vid ett extra styrelsemöte i BE-bolaget den 30 november redogjorde P.S. för status i bankförhandlingarna och meddelade bl.a. att pant i form av aktier i navbolag och delar av en viss aktieportfölj hade föreslagits i förhandlingarna, att bankerna hade förutsatt att Projekt 50% skulle genomföras och visat positiv vilja till en konstruktiv lösning och att avtalsförslag förelåg i preliminärt skick med avsikt att slutförhandla i nästa vecka. Styrelsen beslöt att all pantförskrivning av tillgångar i moderbolaget skull beslutas av styrelsen. Styrelsen diskuterade också vissa åtaganden och efterfrågade i vilken mån dessa hade upplysts om i årsredovisningen. P.S. lovade att återkomma med besked om detta.

Av förhöret med P.S. framgår att han överraskande blev meddelad att han inte skulle få vara kvar som verkställande direktör. Information om åtgärden lämnades till marknaden. Den 2 december meddelade di.StockWatch att BE-bolaget skulle byta inriktning, att moderbolagets finansiella balans skulle återställas genom en kontrollerad ”exitprocess” i ett ökat tempo samt att mot denna bakgrund hade P.S. i samråd med styrelsen överenskommit att träda tillbaka som verkställande direktör, vilket skulle ske senast vid den ordinarie bolagsstämman 2003.

Den 3 december 2002 skrev Affärsvärlden under rubriken ”BE-bolaget: Risk för nedskrivningar, aktien -4,6%” bl.a. att BE-bolagets aktiekurs sjunkit sedan den gått upp i går efter besked om byte av verkställande direktör och strategi, att en analytiker uppgett för Nyhetsbyrån Ticker att han ansåg att det kunde bli tal om en tvångsutförsäljning av tillgångar under tidigare bokade värden, att nästa rapport från BE- bolaget mycket väl kunde komma att innehålla en hel del nedskrivningar, att BE-bolagets substansvärde och utdelning kunde ifrågasättas samt att den generösa utdelningen inte gick säker om inte utförsäljningarna kom att ske snabbt till hyfsade priser.

Den 2 december var kursen på BE-bolagets aktier 15,00 kr och den 3 december 13,10 kr. Detta och analysen i Affärsvärlden visar att marknaden var klart känslig för information om BE-bolagets ekonomiska läge. Den redovisade negativa analysen av information om bolagets ekonomiska läge och planerade åtgärder, vilka bolaget uppenbarligen hade försökt framställa som positivt respektive handlingskraftiga, påverkade kursen direkt. Det skall noteras att det i artiklarna inte nämns något om förhandlingarna med kreditgivarna och kraven på ställande av säkerhet. Information om detta hade uppenbarligen inte nått marknaden.

Av det ovan redovisade följer enligt hovrättens bedömning att närmare information om att bolaget verkligen befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge och om innehållet i omförhandlingarna med de stora kreditgivarna var kurspåverkande.

När det gäller informationen om ett eventuellt utdelningsförbud så hade målsättningen för hur stor utdelningen skulle vara lagts fast den 20 februari 2002 i BE-bolagets bokslutskommuniké för 2001. Under rubriken ”Ny utdelningspolitik” uttalades att värdeöverföringen till aktieägarna över tiden skulle vara mycket konkurrenskraftig och att den årliga kontantutdelningen skulle uppgå till minst fem procent av utgående eget kapital. Den 28 oktober rapporterade Nyhetsbyrån Ticker att BE-bolagets vd P.S. vid en telefonkonferens sagt att utdelningspolitiken låg fast tills vidare.

Det fanns uppenbarligen ett hopp på marknaden om att BE-bolagets ekonomiska läge trots allt skulle vara så bra att det var lönt att behålla aktierna så länge att man fick del av den kommande utdelningen. I Artikeln i Affärsvärlden den 3 december utgick man uppenbarligen ifrån att befintlig utdelningspolitik låg fast även om den kunde ifrågasättas.

Att marknaden verkligen hoppades på den kommande utdelningen bekräftas av artiklar den 20 december i Dagens Industri och från Nyhetsbyrån Ticker. Dagens Industri redovisade de börsbolag som ger mest pengar i handen och satte BE-bolaget allra högst upp på listan. Placeringen grundade sig på bolagets utdelningspolitik även om man angav att det fanns risk för att BE-bolaget skulle frångå denna. Nyhetsbyrån Ticker skrev att BE-bolaget skulle ge mest pengar i handen.

Det skall i detta sammanhang noteras att vittnet A.A. uppgett att enligt hans bedömning det sammantagna innehållet i avtalet med kreditgivarna var sådan information som var kursdrivande. Han anser också att BE- bolaget borde ha offentliggjort information om innehållet och under alla förhållanden informerat Stockholms fondbörs.

Således finner hovrätten att det är utrett att informationen om BE- bolagets verkliga ekonomiska läge, särskilt om kapitalbehovet och hur man var beroende av att planerade försäljningar (exitprocesserna) verkligen kunde genomföras till acceptabla priser, samt innehållet i förhandlingarna med kreditgivarna, särskilt villkoren om pantsättning och utdelningsförbud, varken var offentliggjord eller allmänt känd. Det är också utrett att denna information var ägnad att väsentligt påverka priset på BE-bolagets aktier.

Däremot delar hovrätten tingsrättens bedömning i fråga om information om nedskrivningarna på BE-bolagets aktieinnehav. Det är således inte visat att den informationen skulle ha orsakat en väsentlig påverkan på BE- bolagsaktiens kurs om det verkliga nedskrivningsbehovet varit känt.

P.S. blev kontinuerligt informerad om bolagets ekonomiska läge och förhandlingarna med kreditgivarna. Detta framgår bl.a. av protokollet från det extra styrelsemötet i BE-bolaget den 30 november 2002 och i vissa delar av vittnet B.A:s uppgifter. Det är enligt hovrättens bedömning uppenbart att det stått klart för honom att den angivna informationen, som inte offentliggjorts och inte var allmänt känd, var klart kurspåverkande. Särskilt efter kursnedgången från 15,00 kr den 2 december till 13, 10 kr den 3 december måste det ha stått klart för honom att marknaden reagerade direkt på information om BE-bolagets ekonomiska läge.

Under år 2001 hade P.S. köpt 200 000 aktier i BE-bolaget. Inköpskursen för dessa var 49,14 för 70 000, 50,46 för 30 000, 32,94 för 45 000 och 23,40 för 55 000. Under år 2002 köpte han ytterligare 20 000 aktier den 28 juni till kursen 21,17 och 10 000 den 30 oktober till kursen 12,60.

Den 4 december 2002 sålde han 50 000 av sina aktier i BE-bolaget till kursen 12,92. Han har uppgett att den främsta anledningen till detta var att han var besviken över beskedet att han inte skulle få vara kvar som verkställande direktör. Även om detta godtas kan det inte befria honom från ansvar. Han hade fått insiderinformation och fick då inte sälja några aktier.

P.S:s försäljning rapporterades till marknaden den 10 december av Nyhetsbyrån Ticker och Dagens Industri.

Händelseförloppet efter den första försäljningen bekräftar att BE- bolagets ekonomiska läge var ansträngt och att avtalet med kreditgivarna kom att innehålla villkor om pantsättning och utdelningsförbud. Information om dessa förhållanden skickades ut till styrelsen i en kallelse den 7 december till styrelsemöte den 9 december. P.S. deltog i mötet och fick tillsammans med annan mandat att slutföra förhandlingarna med kreditgivarna och teckna bindande avtal. Den 16 december skickade P.S. på uppdrag av styrelsens ordförande ut en kallelse till styrelsemöte den 20 december. P.S. deltog i mötet där bolagets finansiella position och likviditet samt åtgärdsprogrammet gicks igenom.

Den 20 december 2002 åkte P.S. med sin familj till England och återvände till Sverige den 7 januari 2003. Den 16 januari skickade P.S. ut en kallelse till extra styrelsemöte i BE-bolaget måndagen den 20 januari 2003. I kallelsen anges att text, som skulle införas i årsredovisningen 2002, bifogades för eventuella korrigeringar och kompletteringar av denna och uppgiften angående styrelseledamöternas aktieinnehav i BE- bolaget.

Den 17 januari sålde P.S. 18 000 av sina aktier i BE-bolaget till kursen 10,50, den lägsta limit han angett vid säljuppdraget som avsåg 50 000 aktier.

Den 20 januari hölls ett extra styrelsemöte i BE-bolaget. P.S. var närvarande vid mötet. Samma dag ringde P.S:s bankkontakt, som han lämnat säljuppdraget till, till bankens aktiehandlare och förnyade P.S:s order, ökade den med ytterligare 100 000 BE-bolagsaktier, uppgav att P.S. ville att ordern skulle skötas på ett snyggt sätt och att ny limit var ”Bäst möjligt”.

P.S. sålde 70 000 av sina aktier i BE-bolaget den 20 januari till kursen 10,20, 24 000 den 21 januari till kursen 10,35 och 38 000 den 22 januari till kursen 9,93.

Av det redovisade framgår att P.S. måste ha varit väl insatt i den fortsatta utvecklingen och var medveten om att någon ytterligare information inte offentliggjordes. Även om han, som avgående befattningshavare, i viss utsträckning kan ha haft mindre inflytande i styrelsen än tidigare visar innehållet i styrelseprotokoll och kallelser att han haft tillgång till samma information som övriga i styrelsen. Ansvarssituationen för P.S. var således inte annorlunda under försäljningarna i januari 2003 än vid den första försäljningen den 4 december 2002. Han hade tillgång till insiderinformation och fick inte sälja några aktier i BE-bolaget.

P.S. har således gjort sig skyldig till insiderbrott. För bedömningen av om detta är att bedöma som grovt eller ej och av åklagarens förverkandeyrkande är det av betydelse vilken vinning gärningen kan visas ha medfört för P.S.

Den 20 januari var kursen på BE-bolagets aktier 10,10, den 28 januari 8,75, den 4 februari 8,40, den 11 februari 7,85 och den 20 februari 7,95. Sistnämnda datum stoppades handeln med BE-bolagets aktier på Stockholms fondbörs. När handeln återupptogs den 28 februari blev kursen 3,60.

Den 28 februari offentliggjordes också BE-bolagets preliminära bokslut för år 2002. I detta anges bl.a. att det inte kommer att bli någon utdelning. Innehållet i bokslutet och övrig information till marknaden, främst Nyhetsbyrån Direkts artikel samma dag, medger dock inte slutsatsen att hela kursfallet från försäljningarna till den 28 februari har orsakats av att den ovan redovisade insiderinformationen offentliggjorts eller blivit allmänt känd. Bl.a. det historiskt långa börsstoppet kan mycket väl i sig ha inverkat på storleken av kursnedgången. Enligt hovrättens bedömning kan det inte anses visat att kurserna vid P.S:s försäljningar borde ha varit lägre än vad som svarar mot hälften av kursnedgången till den 28 februari. Denna vinning för P.S., 727 294 kr, är betydande och överstiger de värdegränser som normalt gör ett förmögenhetsbrott grovt. Insiderbrottet är emellertid speciellt på det sättet att det riktar sig mot en mer obestämd marknad och inte ett begränsat antal identifierbara målsäganden. Detta innebär att effekten av gärningen kan sägas bli utspädd i förhållande till vanliga förmögenhetsbrott. Mot denna bakgrund och då omständigheterna i övrigt inte har visats motivera annat, bör gärningen inte bedömas som grov utan som brott av normalgraden.

Det anförda innebär att förverkandeyrkandet endast skall bifallas i fråga om 727 294 kr.

Då P.S. tidigare är ostraffad, det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet och gärningen har bedömts som brott av normalgraden kan påföljden stanna vid villkorlig dom. På grund av det stora värdeförverkandet bör den villkorliga domen inte förenas med böter.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten P.S. för insiderbrott, enligt 2 § första punkten insiderstrafflagen (2000:1086) och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument, till villkorlig dom.

P.S. förpliktas att som förverkat värde av vinning på aktieaffärer betala sjuhundratjugosjutusentvåhundranittiofyra (727 294) kr till staten.

Hovrättens dom meddelad: den 5 oktober 2006.

Mål nr: B 3354-05.

Lagrum: 2 § första punkten insiderstrafflagen (2000:1086); ikraftträdande och övergångsbestämmelser till lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.