RH 2007:80

I augusti 2004 ansökte M.A. om stämning mot A.C. Hon yrkade att hon ensam skulle få vårdnaden om sonen, alternativt att denne skulle bo hos henne eller att hon skulle tillerkännas visst umgänge. Hennes yrkanden bestreds av A.C. A.C. yrkade för sin del bl.a. att han ensam skulle få vårdnaden om H. samt, om den gemensamma vårdnaden skulle bestå, att H. skulle bo tillsammans med honom. Han yrkade även att M.A. skulle förpliktas att helt eller delvis ersätta hans rättegångskostnad. M.A. bestred A.C:s samtliga yrkanden.

Huvudförhandling i målet påbörjades den 10 oktober 2006. Vid huvudförhandlingens andra dag återkallade M.A. samtliga sina yrkanden. Tingsrätten avskrev samma dag målet i den delen.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Tommy Olausson) konstaterade i dom den 1 november 2006 bl.a. att det var uppenbart att parterna inte kunde kommunicera med varandra och samarbeta i frågor om vårdnaden om H. samt beslutade att vårdnaden skulle anförtros A.C. ensam. Tingsrätten anförde i fråga om rättegångskostnaderna bl.a. följande.

H. fyller 18 år om knappt fyra månader. Inget har framkommit som tyder på annat än att han uppnått en mognad som svarar mot hans ålder. Han har skriftligen till tingsrätten under målets handläggning, muntligen för Familjerättsbyråns utredare och muntligen vid huvudförhandlingen uppgett att han vill bo hos sin far och att han vill att denne ensam skall ha vårdnaden om honom. Han har uttryckligen motsatt sig att bo hos sin mamma och att hans föräldrar har gemensam vårdnad om honom. Det saknas anledning att tro att vad han uppgett inte står i överensstämmelse med hans verkliga vilja. H. har uppnått den ålder och mognad att hans egen önskan skall följas om det inte står klart att det är oförenligt med hans bästa att göra så. Inget har framkommit som talar för att det är till nackdel för H. att vårdnaden anförtros åt A.C. ensam. Dennes vårdnadsyrkande skall således bifallas.

Enligt 6 kap. 22 § första stycket föräldrabalken gäller inte 18 kap.1 - 7 §§rättegångsbalken i mål om vårdnad, boende och umgänge. I stället gäller enligt den förstnämnda paragrafens andra stycke den huvudregeln att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad om han eller hon betett sig på sådant sätt som avses i 18 kap.3 eller 6 §rättegångsbalken. I 3 § talas om att en part inlett rättegången utan att motparten gett anledning till det eller eljest uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång. Bestämmelsen är tillämplig även om parten inte kan klandras för att rättegången kommer till stånd men väl för att han eller hon låter den fortgå i onödan genom att vidhålla en utsiktslös talan. - När M.A. väckte talan mot A.C. bodde H. sedan en tid hos henne och A.C. avtjänade fängelsestraff för våldsbrott. Det kan mot den bakgrunden inte anses att hon inlett rättegång utan att A.C. gett anledning till det eller att hon uppsåtligen eller av oaktsamhet föranlett onödig rättegång. Som tidigare nämnts stod det ganska snart under rättegången klart att H., som flyttat tillbaka till A.C., ville bo hos denne och inte hos M.A. Denna inställning har han därefter haft under hela rättegången. På grund av hans ålder och mognad har tingsrätten knappast kunnat besluta på annat sätt om vårdnad, boende och umgänge än som varit förenligt med H:s vilja. Detta måste M.A. ha insett. Att trots detta vidhålla sina egna yrkanden fram till huvudförhandlingens andra dag och ända till slutet motsätta sig A.C:s egna yrkanden om vårdnad och boende har M.A. åtminstone av oaktsamhet föranlett att rättegången fortsatt i onödan. M.A. skall därför förpliktas att delvis ersätta A.C:s rättshjälpskostnad. Tingsrätten finner det skäligt att hon skall betala hälften därav.

DOMSLUT

M.A. förpliktas att utge ersättning för A.C:s rättshjälpskostnader med 36 450 kr.

M.A. överklagade och yrkade att bli befriad att från skyldigheten att utge ersättning för A.C:s rättshjälpskostnader.