RH 2008:12

Eksjö tingsrätt

Åklagaren yrkade att H.A. skulle fällas till ansvar för sexuellt ofredande bestående i att han i juli 2007 slickat målsäganden i ansiktet, tagit henne på brösten och mellan benen samt för våldtäkt i december 2007 då han i sin bostad tvingat en annan målsägande, 15 år gammal, till samlag genom att dra ned hennes byxor och underkläder, lagt sig på henne och betvingat henne med sin kroppstyngd. Åklagaren yrkade också att H.A. skulle utvisas.

H.A. förnekade brott.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Ljungdahl samt nämndemännen Hillevi Sellman, Håkan Syrén och Sven Sandberg) fann i dom den 23 januari 2008 åtalet styrkt och att straffet, även med beaktande av att H.A. utvisades, skulle bestämmas till fängelse tre år. I fråga om utvisning uttalade tingsrätten följande. H.A. har befunnits skyldig till ett allvarligt brott. De svårigheter som föreligger beträffande eventuell verkställighet av ett beslut om utvisning är enligt tingsrättens bedömning inget som påverkar frågan. På grund av att den kränkning som hans brott inneburit för målsäganden är så allvarlig att han inte bör få stanna kvar samt då han saknar anknytning till Sverige ska H.A. utvisas. Han bör förbjudas att återvända hit inom tio år.

H.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och de enskilda anspråken samt upphäva beslutet om utvisning. Under alla omständigheter yrkade han att hovrätten skulle bestämma en icke frihetsberövande påföljd eller i vart fall sätta ned såväl straffets längd som skadestånden.

Åklagaren och målsägandena bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Carina Tolke, referent, och f.d. lagmannen Hans Ericsson samt nämndemännen Britt Antonsson och Arne Gunnarsson) fann i dom den 28 mars 2008 åtalet styrkt och bestämde straffet till två års fängelse.

I fråga om utvisning anförde hovrätten följande. Av utredningen i målet framgår att H.A. har beviljats permanent uppehållstillstånd den 30 mars 2007 och att han också har bedömts vara skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716). Hans ansökan om flyktingförklaring har emellertid avslagits.

H.A. har gjort sig skyldig till brott av så allvarligt slag att förutsättningar att utvisa honom i och för sig föreligger. Han saknar anknytning till riket och han är inte att betrakta som flykting i 8 kap. 11 § utlänningslagens mening eftersom han inte erhållit flyktingförklaring och inte heller i övrigt förebragt någon utredning som visar att han är att betrakta som flykting. Allmän domstol har emellertid enligt 8 kap. 17 § utlänningslagen en skyldighet att beakta verkställighetshinder när domstolen överväger utvisning. Av 12 kap. 3 § utlänningslagen framgår att utvisning av en utlänning som avses i 4 kap. 2 § 1 st 2 och 3 utlänningslagen inte får verkställas till utlänningens hemland eller till ett land där han eller hon riskerar att sändas vidare till hemlandet om det inte finns synnerliga skäl för detta. Av motiven till 12 kap. 3 § utlänningslagen framgår att lagstiftaren inte avsett att ändra vad som tidigare gällde enligt 8 kap. 4 § 1989 års utlänningslag. Enligt sistnämnda lagrum rådde ett förbud i vissa fall mot att sända en utlänning till sitt hemland eller till ett land, där han riskerade att sändas vidare till hemlandet. Detta gällde emellertid endast i sådana fall då utlänningen hade synnerliga skäl mot att sändas dit. Huvudregeln var således att hinder mot hemsändande inte förelåg beträffande den som i skyddshänseende omfattades endast av 8 kap. 4 § 1989 års utlänningslag. Trots att 12 kap. 3 § i nu gällande utlänningslag enligt motiven (prop. 2004/05:170 s. 296) sägs motsvara den tidigare bestämmelsen i 1989 års lag har emellertid lydelsen av den nya parargrafen gett denna ett i sak annat innehåll (se till det anförda Wikrén m.fl. Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan 2006, s. 401).

Enligt hovrättens mening måste vid en konflikt mellan lagtext och lagmotiv lagtexten ges företräde. Bifall till åklagarens utvisningsyrkande förutsätter därför synnerliga skäl för utvisning av H.A. Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott där lagstiftaren bestämt ett minimistraff om fängelse två år. Detta talar för att utvisning ska ske. H.A. är emellertid tidigare ostraffad. Han har också i ett läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. av undersökande läkare bedömts ha en sannolikt konstitutionellt betingad psykisk efterblivenhet med betydande brister intellektuellt och kraftig känslomässig omogenhet. Vid en samlad bedömning anser hovrätten inte att det finns synnerliga skäl att utvisa H.A. Yrkandet härom ska således ogillas.

Hovrättens dom meddelad: den 28 mars 2008.

Mål nr: B 494-08.

Lagrum: 4 kap. 2 § , 8 kap. 11 § och 17 § samt 12 kap. 3 §utlänningslagen (2005:716).

Litteratur: Wikrén m. fl. Utlänningslagen med kommentarer, åttonde upplagan 2006.