RH 2008:15
En man har dömts för framkallande av fara för annan bestående i att han hanterat en s.k. bengalisk eld vid en fotbollsmatch. Även fråga om straffvärdesbedömning.
Helsingborgs tingsrätt
Åklagaren åtalade C.P. för framkallande av fara för annan enligt följande gärningsbeskrivning. C.P. har den 12 september 2006 under en allsvensk match mellan Helsingborgs IF och Malmö FF på Olympia i Helsingborg av grov oaktsamhet utsatt andra åskådare för fara för svår kroppsskada genom att i en större folksamling på läktaren hålla och vifta med en s.k. bengalisk eld då andra personer befunnit sig i C.P:s omedelbara närhet.
Vid tingsrätten hördes C.P. över åtalet. Därutöver hölls på åklagarens begäran vittnesförhör med polisinspektören M.S. och ordningsvakten P.L. Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning ett sakkunnigutlåtande från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars-Olle Larsson) anförde i dom den 13 september 2007 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Genom den av åklagaren åberopade skriftliga bevisningen framgår klart att så kallade bengaliska eldar kan förorsaka allvarliga skador på människor om dess eldslåga kommer i kontakt med kläder eller hud.
Genom vittnesmålen är utrett att C.P. hållit ett föremål i sin hand som haft en eldslåga. C.P:s påstående om att han endast haft en rökbomb i sin hand är därför vederlagt. Enbart det förhållandet att C.P. hållit ett föremål med stor eldslåga i sin hand medför inte att han förfarit brottsligt. För att så skall vara fallet fordras att han av grov oaktsamhet utsatt annan för livsfara eller fara för allvarlig kroppsskada. Vad gäller faran fordras vidare att den är konkret, dvs. det räcker inte att handlandet i sig är farligt.
M.S. är den av vittnena som haft den bästa uppsikten över C.P. Utav M.S:s vittnesmål framgår klart att de personer som stått intill C.P. har fått huka sig för att inte bli träffade av den eld C.P. svingade. Detta förhållande sammantaget med att C.P. svingat elden i en situation då de omkringstående varit euforiska över att hemmalaget gjort mål medför att handlandet utgjort en alldeles särskilt stor fara då de omkringstående haft sin uppmärksamhet riktad åt annat håll. C.P. bör därför fällas till ansvar för framkallande av fara för annan.
C.P. är tidigare ostraffad.
Av i målet inhämtat yttrande från frivården framgår att han lever under ordnade förhållanden och att behov av övervakning inte föreligger.
Aktuellt brott är förövat i september 2006 då C.P. endast var 17 år. Oaktat detta har åtal inte väckts förrän i slutet av juli månad 2007. När det gäller ungdomsbrott är det viktigt att lagföring sker i nära anslutning till brottet och att tingsrätten därvid har möjlighet att utnyttja de påföljder som finns för ungdomar under 18 år. Mot bakgrund härav och då C.P. nu fyllt 18 år kan påföljden inte bestämmas till annat än ett måttligt bötesstraff.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer C.P. för framkallande av fara för annan till 60 dagsböter å 30 kr.
Hovrätten
C.P. överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. Åklagaren bestred ändring.
I hovrätten hölls förnyade förhör med C.P., M.S. och P.L. På C.P:s begäran hölls också vittnesförhör med publikvärden C.A. och ordningsvakten G.A. samt förevisades en övervakningsfilm från den aktuella matchen. SKL:s sakkunnigutlåtande åberopades även i hovrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, adjungerade ledamoten rådmannen Lena Serrander, tf. hovrättsassessorn Hans Harding, referent, samt två nämndemän) meddelade dom den 28 mars 2008.
Hovrätten fann på anförda skäl utrett att C.P. hållit en tänd s.k. bengalisk eld i sin hand och att han viftat med den.
Hovrätten anförde vidare:
DOMSKÄL
Av de försök som redovisas i det åberopade sakkunnigutlåtandet från SKL framgår att lågan från en s.k. bengalisk eld kan bli mellan 1 000 och 1 800° C, att risken för antändning av brännbart material och brännskador på bar hud är uppenbar såväl i direkt anslutning till lågan som omkring en decimeter från den och att denna risk kvarstår även en tid efter det att elden brunnit ut. Det framstår därför som klart att lågan från en s.k. bengalisk eld kan förorsaka svåra kroppsskador på människor.
För att C.P. ska kunna dömas för framkallande av fara för annan krävs att hans hantering av den s.k. bengaliska elden har inneburit konkret fara för svår kroppsskada på annan och att hans förfarande har varit grovt oaktsamt.
Att det under matchen var mycket folk på ståplatsläktaren där C.P. befann sig framgår både av de hördas berättelser och av den övervakningsfilm som hovrätten tagit del av. C.P. har viftat med den bengaliska elden på en publiktät ståplatsläktare under den allmänna uppståndelse som följt av att hans och hans medsupporters lag gjort mål. Det är genom M.S:s uppgifter också klarlagt att C.P:s befattning med den bengaliska elden fått personer i hans omedelbara närhet att huka sig för att undgå att träffas av eldsflamman. Det är därmed visat att det funnits en alldeles uppenbar fara för att någon annan skulle ha kunnat träffas av lågan med allvarliga skador som följd. Genom att under rådande förhållanden hantera den bengaliska elden har C.P. av grov oaktsamhet framkallat fara för annan. Det förhållandet att C.P. inte själv tänt den bengaliska elden utan endast tagit emot den gör inte hans agerande ursäktligt.
För brottet framkallande av fara för annan är föreskrivet böter eller fängelse i högst två år. Hovrätten bedömer att straffvärdet av det nu aktuella brottet ligger på bötesnivå och motsvarar 80 dagsböter. Med hänsyn härtill och med beaktande av att C.P. var endast 17 år vid brottets begående finner hovrätten att antalet dagsböter inte bör sättas lägre än vad tingsrätten gjort.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Hovrättens dom meddelad: den 28 mars 2008.
Mål nr: B 2289-07.
Lagrum: 3 kap. 9 § brottsbalken.