RH 2008:16

Efter att domen i ett brottmål har överklagats till hovrätten har hovrätten funnit att övervägande skäl talar för att det inte är tillåtet att i hovrätten förordna om förhör med ett vittne inför rätta enligt 23 kap. 13 § rättegångsbalken och därför avslagit åklagarens begäran att hovrätten skall förordna om sådant förhör.

Gävle tingsrätt

Åklagaren åtalade bl.a. A.H. och S.H. för grov misshandel med följande gärningspåstående: Den 3 september 2006 har A.H. och S.H. utanför moskén på Fjärde Tvärgatan i Gävle tillsammans och i samförstånd angripit H.M. samt vardera tilldelat denne ett knivhugg i armen. Misshandeln har medfört smärta, blödning samt sårskador. Misshandeln skall rubriceras som grov med hänsyn till att gärningsmännen visat särskild hänsynslöshet och råhet samt med hänsyn till att misshandeln kunnat vara livsfarlig eller medföra allvarliga kroppsskador.

Tingsrätten (lagmannen Karl-Axel Bladh samt nämndemännen Elisabeth Ålenius, Curth Holmström och Hans Hellquist) meddelade den 7 november 2006 dom, varigenom bl.a. det aktuella åtalet mot A.H. och S.H. för grov misshandel ogillades.

Hovrätten

Åklagaren med flera överklagade tingsrättens dom, varvid åklagaren yrkade att A.H. och S.H. skulle dömas för grov misshandel i enlighet med åtalet. Åklagaren begärde vidare, såvitt nu är i fråga, att hovrätten skulle förordna om förhör inför rätten jämlikt 23 kap. 13 § rättegångsbalken med K.H. och anförde till stöd för sin hemställan följande. Av förundersökningen framgår att K.H. har gjort iakttagelser av händelseförloppet i och utanför moskén som är av betydelse för att kunna göra en korrekt bedömning av detta. K.H. har uppgett att han har saker att berätta men anger olika skäl varför han inte vill göra detta. Rättegångsbalken tolererar inte detta förfarande utan enligt svensk rätt förutsätts att vittnen berättar vad man känner till och vittnesplikten omfattar även ett förbud att förtiga vad man vet. Att bara säga att man vet saker som man av olika skäl inte vill eller inte anser sig kunna berätta accepteras inte. Åtgärden att begära förhör inför rätten med personer är ovanlig. Bestämmelsen avser dock en situation som den nu aktuella. Skillnaden är dock att nu har åtal väckts och även prövats vid tingsrätten. Bestämmelsen siktar in sig på att åtal inte väckts och att enbart förundersökning pågår. Att en förundersökning kompletteras mellan tingsrätt och hovrätt är inte helt ovanligt varför begäran synes rimlig i den uppkomna situationen. Tanken är även att man inte skall inkalla ett vittne inför en rättegång utan att veta vad vittnet har sett. I detta fall vet man inget om K.H:s iakttagelser och syftet med en rättegång är inte att ”chansa” med att kalla in honom för att se vad han har att berätta. Eftersom målet är föremål för prövning inför hovrätten bör även förhöret med K.H. ske inför hovrätten. Syftet med förhöret är att se om K.H. senare skall kallas till hovrätten för att vittna vid den kommande huvudförhandlingen.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson, Susanne Hård och Anders Erlman, referent) anförde i beslut den 19 februari 2007:

HOVRÄTTENS SKÄL

Enligt 23 kap. 13 § rättegångsbalken får på undersökningsledarens begäran under vissa förutsättningar vittnesförhör äga rum inför rätten redan under förundersökningen. Av förarbetena och kommentaren till nämnda bestämmelse framgår att syftet bakom bestämmelsen är att åklagaren för sin bedömning av åtalsfrågan skall ha ett tillräckligt underlag. Av kommentaren till rättegångsbalken framgår vidare att förhör inte bör påkallas om tillräcklig utredning för bedömande av åtalsfrågan kan vinnas utan vittnesförhör vid domstol.

I förevarande fall har åklagaren redan väckt talan och dom har dessutom meddelats i första instans. Åklagaren har således i ett tidigare skede uppenbarligen gjort den bedömningen att tillräcklig utredning för bedömande av åtalsfrågan hade vunnits. Eftersom syftet med den aktuella bestämmelsen är att möjliggöra att tvångsmedel kan tillgripas mot tredskande vittnen måste vidare särskild försiktighet iakttas innan bestämmelsens tillämpningsområde utvidgas. En analog tillämpning av bestämmelsen kan därför inte anses tillbörlig. Mot bakgrund av det anförda och då någon förundersökning alltså inte längre pågår finner hovrätten att övervägande skäl talar för att det inte är tillåtet att förordna om förhör inför rätten enligt 23 kap. 13 § rättegångsbalken i en situation som den förevarande. Åklagarens begäran härom skall därför avslås.

HOVRÄTTENS AVGÖRANDE

Hovrätten avslår åklagarens begäran att hovrätten skall förordna om förhör inför rätten med K.H. jämlikt 23 kap. 13 § rättegångsbalken.

Hovrättens beslut meddelat: den 19 februari 2007.

Mål nr: B 1276-06.

Lagrum: 23 kap. 13 § rättegångsbalken.

Litteratur: NJA II 1943 s 309 ff; Fitger, Rättegångsbalken, Del 2, s. 23:49 f.