RH 2008:25
I den mån skuldsaneringslagen (2006:548) inte ställer upp någon tidsfrist för ansökan om omprövning av skuldsanering har en sådan ansökan ansetts kunna göras utan tidsbegränsning.
Bakgrund
Den 4 maj 2000 beviljade kronofogdemyndigheten B.L. skuldsanering. Efter en ansökan enligt 27 § första stycket 4 skuldsaneringslagen i dess dåvarande lydelse (SFS 1994:334) från en av borgenärerna, Nordbanken Finans AB, upphävde Sollentuna tingsrätt genom beslut den 24 juli 2006 skuldsaneringsbeslutet. Enligt tingsrätten hade B.L. vid upprepade tillfällen avvikit från skuldsaneringens betalningsplan och avvikelsen var enligt tingsrätten inte ringa. B.L. överklagade beslutet till hovrätten, som den 3 oktober 2006 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. B.L. överklagade detta beslut till Högsta domstolen, som den 10 december 2007 ändrade hovrättens beslut och meddelade tillstånd till ärendets prövning i hovrätten.
Svea hovrätt
B.L. yrkade i hovrätten att tingsrättens beslut om upphävande av skuldsaneringen skulle undanröjas eller att ärendet skulle återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning. Till grund för sin talan gjorde hon gällande att Intrum Justitia Sverige AB, som övertagit Nordbanken Finans AB:s fordran mot B.L., inkommit med sin ansökan om omprövning för sent, eftersom skuldsaneringen var avslutad när ansökan gavs in. Hon gjorde också gällande att avvikelsen från betalningsplanen varit ringa.
Borgenärerna bereddes tillfälle att yttra sig över överklagandet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Göran Karlstedt samt hovrättsrådet Joakim Zetterstedt, referent) anförde i beslut den 8 maj 2008 följande.
SKÄL
En bärande tanke bakom skuldsaneringsinstitutet är det ska bidra till att underlätta gäldenärens ekonomiska rehabilitering (se bl.a. prop. 1993/94:123 s. 73 och prop. 2005/06:124 s. 58). Genom att befrias från ansvar för betalning av viss del av skulderna och för återstående del av skulderna medges att de betalas av enligt en betalningsplan, ges gäldenären förutsättningar att reda upp sin ekonomiska situation. Det ligger i sakens natur att gäldenären i allmänhet har ett starkt intresse av att skuldsaneringen skapar en definitiv lösning på den ekonomiska situationen. Mot detta intresse står borgenärernas berättigade intresse av att skuldsaneringen inte uppfattas som stötande eller att den inverkar menligt på den allmänna betalningsmoralen. I avvägningen mellan dessa intressen har lagstiftaren infört en möjlighet att ompröva ett beslut om skuldsanering även efter den tidpunkt då det kan angripas med ordinära rättsmedel (24-28 §§skuldsaneringslagen [2006:548]).
I 24 § första stycket skuldsaneringslagen anges i fem punkter i vilka fall ett skuldsaneringsbeslut kan omprövas efter ansökan från en borgenär. De fyra första punkterna upptar i huvudsak sådana fall där gäldenären agerat illojalt mot borgenärerna. Den femte punkten ger möjlighet till omprövning om gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen förbättrats efter beslutet om skuldsanering och detta beror på omständigheter som inte kunnat förutses vid beslutet. En omprövning kan leda till att skuldsaneringsbeslutet upphävs. Genom den nuvarande skuldsaneringslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2007, infördes en möjlighet att ändra skuldsaneringsbeslutet i stället för att upphäva det. Möjligheten att ändra är dock begränsad till de fall där det finns skäl för omprövning på grund av att gäldenären inte har följt betalningsplanen eller när gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen förbättrats efter beslutet om skuldsanering. En ändring kan t.ex. innebära en förlängning av löptiden för betalningsplanen eller en höjning av det månatliga betalningsbeloppet (prop. 2005/06:124 s. 58).
Omprövningsregeln i 24 § skuldsaneringslagen innehåller enligt sin ordalydelse inte någon generell tidsfrist för hur sent en ansökan om omprövning kan göras. Bara i ett fall - när gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen förbättrats efter beslutet om skuldsanering - finns det föreskrivet en tidsfrist. I ett sådant fall ska ansökan ges in inom fem år från dagen för skuldsaneringen eller, om löptiden för betalningsplanen har förlängts enligt 26 §, senast inom den tiden. Frågan är då om det finns en tidsfrist inom vilken en ansökan ska ges in för att det ska kunna ske en omprövning i något av de övriga fall som anges i paragrafen.
En på lagtextens ordalydelse grundad tolkning av 24 § skuldsaneringslagen leder till slutsatsen att det inte finns någon tidsmässig begränsning av hur sent en ansökan om omprövning får göras i de fall där gäldenären har agerat illojalt mot sina borgenärer. Mot en sådan tolkning kan anföras att en tidsobegränsad möjlighet till omprövning skapar osäkerhet för gäldenären. Skuldsaneringens rehabiliterande verkan bygger till stor del på att gäldenärens ekonomiska situation blir förutsebar och stabil. En vidsträckt omprövningsmöjlighet motverkar det syftet. Det kan också anföras att det skulle kunna uppkomma situationer som var direkt stötande, om en skuldsanering lång tid efter att den var avslutad kunde upphävas på grund av förhållanden som i och för sig är av sådant illojalt slag som anges i 24 §, men som ligger långt tillbaka i tiden.
Enligt hovrätten bör omprövningsregeln i första hand tolkas med utgångspunkt i det faktum att skuldsanering är ett av rättsordningen sanktionerat ingrepp i skuldsaneringsborgenärens egendomsskydd. Det är mot den bakgrunden principiellt tveksamt att tolkningsvis ge regeln en från borgenärernas utgångspunkt mer begränsad innebörd än vad dess ordalydelse ger uttryck för. Detta talar enligt hovrätten för att det, bortsett från det fall där gäldenärens ekonomiska förhållanden har väsentligen förbättrats efter beslutet om skuldsanering, inte finns någon tidsgräns inom vilken en ansökan om omprövning kan göras. Det har vid sådan bedömning inte funnits något hinder för tingsrätten att pröva ansökan om att skuldsaneringsbeslutet ska upphävas. En annan fråga, som inte är föremål för prövning i detta ärende, är efter hur lång tid en ansökan kan leda till bifall.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att B.L:s betalningsförsummelser varit upprepade och medvetna och att avvikelsen från betalningsplanen inte är ringa. Det finns därmed skäl att ompröva skuldsaneringen. Tingsrätten har emellertid vid sitt beslut, som fattades före den 1 januari 2007, inte haft någon laglig möjlighet att pröva om det finns förutsättningar för en ändring av skuldsaneringsbeslutet i stället för att upphäva det. Ärendet bör därför återförvisas till tingsrätten för förnyad behandling (NJA 2007 N 26).
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut och visar ärendet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Hovrättens beslut meddelat: den 8 maj 2008.
Mål nr: ÖÄ 9144-07.
Lagrum: 24 § skuldsaneringslagen (2006:548).
Litteratur: Prop. 1993/94:123 s. 73; prop. 2005/06:124 s. 58.