RH 2008:3

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Lars Ivarsson samt nämndemännen Margaret Cugler Halling, Britt-Inger Ottosson Schött och Britt Inger Hallongren) anförde i dom den 28 november 2007 - efter att ha funnit åtalet i dess helhet styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåståenden - i påföljdsdelen bl.a. följande.

DOMSKÄL

S.C. blev villkorligt frigiven den 19 november 2007 med en återstående strafftid av två månader. Prövotiden utgår den 19 november 2008.

S.C. har gjort gällande att prövotiden för den villkorliga frigivningen ska räknas från den 19 november 2007 kl. 24.00 och att den villkorligt medgivna friheten därför inte kan förverkas.

Grovt rattfylleri är ett brott av den art där det finns en presumtion för att välja fängelse som påföljd. Det bör också beaktas att S.C. genom tillgreppet av fortskaffningsmedel och den olovliga körningen återfallit i likartade brott. Tingsrätten finner därför att påföljden ska bestämmas till fängelse. Fråga är då om den villkorligt medgivna friheten kan förklaras förverkad.

En förutsättning för att förverkande ska kunna ske är att brottet begåtts under den prövotid som gäller för den villkorliga frigivningen. Prövotiden fastställs i beslutet om villkorlig frigivning. Vid bestämmande av slutdagen räknas tiden från, ej från och med, frigivningsdagen. En sådan beräkning av prövotiden kan ge det intrycket att om ett brott begås under själva frigivningsdagen efter det att den villkorligt frigivne lämnar anstalten något förverkande av den villkorligt medgivna friheten ej ska kunna ske. Detta är dock inte meningen. Vid tillämpning av bestämmelsen i 34 kap. 4 § brottsbalken anses prövotiden börja löpa vid den tidpunkt då den villkorligt frigivne på grund av beslutet om villkorlig frigivning lämnar anstalten (se Berg m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 34:25).

Det är i detta fall utrett att S.C. på grund av beslutet om villkorlig frigivning lämnat kriminalvårdsanstalten den 19 november 2007 under förmiddagen och att de nu aktuella brotten är begångna samma dag under eftermiddagen. Det finns därför förutsättningar för att förverka villkorligt medgiven frihet.

Tingsrätten finner att fängelsestraffets längd bör bestämmas till tre månader och att den villkorligt medgivna friheten om två månader bör förklaras förverkad.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer S.C. för tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, till fängelse tre månader och förordnar att villkorligt medgiven frihet ska förklaras helt förverkad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Owe Hultin och Marinette Andersson samt tf. hovrättsassessorn Christina Berg, referent) anförde i dom den 17 januari 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

S.C. begick de nu aktuella brotten samma dag som han frigavs villkorligt. Fråga uppkommer om lagliga förutsättningar föreligger att, såsom tingsrätten gjort, förverka den S.C. villkorligt medgivna friheten.

En förutsättning för att förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 4 § första stycket brottsbalken ska kunna ske är att brotten begåtts under den prövotid som gäller för den villkorliga frigivningen.

S.C. har gjort gällande att frigivningsdagen ej ingår i prövotiden och att lagliga förutsättningar att förverka den villkorligt medgivna friheten till följd därav inte föreligger.

I 26 kap. 10 § brottsbalken föreskrivs att efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock minst ett år. Paragrafen anger således principen för fastställande av prövotidens slutdag. Varken paragrafens ordalydelse eller lagkommentaren ger vid handen att prövotiden skulle börja löpa vid en senare tidpunkt än vid själva frigivningen. Härav följer att även frigivningsdagen får anses ingå i prövotiden.

Med hänvisning till det anförda och på av tingsrätten i övrigt anförda skäl ska tingsrättens dom stå fast i fråga om val av påföljd, straffmätning och förverkande av villkorligt medgiven frihet.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 17 januari 2008.

Mål nr: B 9347-07.

Lagrum: 26 kap. 10 § och 34 kap. 4 § första stycketbrottsbalken.

Litteratur: Berg m.fl., Brottsbalken En kommentar, Kap. 25-38, s. 26:36 och 34:25.