RH 2008:31

B.G. godkände den 9 juni 2006 ett föreläggande av ordningsbot. Ordningsboten avsåg en överträdelse samma dag i Gnista, Uppsala, av regler om hur färdskrivare ska vara installerade och användas. B.G. körde vid tillfället ett fordon i vilket han transporterade asfalt till en asfaltsläggare i Arninge.

Uppsala tingsrätt

B.G. begärde att ordningsboten skulle undanröjas. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Den transport han utfört omfattas av undantaget i artikel 4.6 rådets förordning (EEG) 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter (vägtransportförordningen).

Åklagaren bestred begäran om undanröjande på i huvudsak följande skäl. Undantaget i artikel 4.6 vägtransportförordningen omfattar endast de fordon som används i samband med underhåll av allmänna vägar, således inte fordon som transporterar material till en sådan arbetsplats.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Karin Ståhlbröst) anförde i beslut den 8 maj 2007 bl.a. följande.

SKÄL

Av de uppgifter B.G. lämnat framgår att han stoppats av polis sedan han transporterat asfalt till en anläggning för underhåll av vägar. Såvitt framkommit har B.G. således inte fört något fordon som använts för att ombesörja underhåll eller kontroll av allmänna vägar, utan han har endast transporterat material till en sådan anläggning. På grund härav finner tingsrätten med hänsyn till den restriktivitet som är påkallad vid tolkningen av undantagsbestämmelsen i artikel 4.6 att den transport B.G. utfört inte kan anses ha haft sådant samband med underhåll och kontroll av allmänna vägar att den varit undantagen från kravet på färdskrivare. Vad B.G. i övrigt anfört utgör inte skäl att undanröja ordningsboten.

SLUT

Tingsrätten lämnar B.G:s klagan utan bifall.

B.G. överklagade beslutet.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Jan Öhman och hovrättsrådet Anders Dereborg, referent) anförde i beslut den 7 april 2008 bl.a. följande.

SKÄL

Av artikel 3.1 i rådets förordning (EEG) 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter följer att färdskrivare ska vara installerade och användas i fordon, som är registrerade i en medlemsstat och som används för transport på väg av passagerare eller gods. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna artikel döms till penningböter enligt bestämmelser i förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. Sådana fordon som omfattas av artiklarna 4 och 14.1 i vägtransportförordningen är emellertid undantagna från kravet på användande av färdskrivare.

I målet aktuellt undantag återfinns i vägtransportförordningens artikel 4.6, som har följande lydelse:

”Denna förordning skall inte tillämpas på transporter med […]

6) fordon som används i samband med avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten- gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vägar, avfallshantering, teleservice, posttransporter, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radio- eller televisionssignaler,[…]” (kurs. gjord här)

EG-domstolen har i två förhandsavgöranden (C-335/94 och C-39/95) tolkat undantaget i artikel 4.6 avseende fordon som används i samband med avfallshantering. Domstolen har i detta sammanhang konstaterat att bestämmelsen ska tolkas restriktivt och att räckvidden av undantagen bör bedömas med beaktande av förordningens syften - harmonisering av konkurrensvillkoren, förbättring av arbetsförhållanden och förbättring av trafiksäkerheten. Begreppet avfallshantering ska enligt domstolen tolkas så att det endast avser uppsamling av avfall inom det område där det har lämnats. Eftersom fordon som används i samband med denna verksamhet endast kör korta sträckor och under korta tidsperioder utgör transporten fortfarande en underordnad del av avfallshanteringen. Avfallstransport som inte har en sådan karaktär omfattas inte av undantaget och det ankommer på den nationella domstolen att i varje enskilt fall avgöra om så är fallet. Domstolen har i en sammanfattande slutsats uttalat att undantaget endast avser transport av avfall inom ett närområde.

När det gäller den här aktuella asfaltstransporten framstår den i och för sig som en nödvändig förutsättning för asfaltsbeläggningen. Transporten framstår vidare som väl integrerad med underhållsarbetet i och med att asfalten successivt tippas över i asfaltsläggaren för att sedan fördelas på vägbanan. Beroende på de närmre omständigheterna kan själva transporten således i vissa fall vara av sådan karaktär att den får anses utgöra en underordnad del av underhållsarbetet. En faktor av avgörande betydelse för bedömningen blir − i linje med EG-domstolens uttalanden − transportsträckans längd. EG-domstolen har visserligen inte angett någon längsta tillåtna transportsträcka. Det kan dock konstateras att sträckan 50 km i ett flertal sammanhang förekommer i vägtransportförordningen som en yttre gräns för undantagna transporter (se bl.a. artikel 4.3 och artikel 13.1). En i detta sammanhang försiktig bedömning av vad som kan avses med transport inom ett närområde leder därför till att transportsträckan inte bör överstiga 50 km i tätortsområden. En sådan gräns framstår också som rimlig vid en intresseavvägning mellan å ena sidan de samhälleliga intressen som undantagen i artikel 4.6 är avsedda att skydda, och å andra sidan förordningens syften, i synnerhet det avseende trafiksäkerhet. Bo Gustavsson har vidare inte framför några omständigheter som tyder på att det i detta fall funnits skäl att betrakta den aktuella transporten som utförd i ett närområde eller att den annars varit sådan att den ska omfattas av undantaget från kravet på färdskrivare.

Hovrätten finner, mot bakgrund av det anförda och vid en samlad bedömning av de omständigheter Bo Gustavsson åberopat till stöd för sin talan, att den transport han utfört - med en transportsträcka på åtminstone 60 km - inte varit av sådan karaktär att den omfattas av undantaget i artikel 4.6 i vägtransportförordningen. Detta innebär att föreläggandet har överensstämt med lag. Det har inte heller framkommit några andra omständigheter som innebär att föreläggandet ska undanröjas. Bo Gustavssons överklagande ska därför avslås.

Som högsta instans i fråga om undanröjande av ordningsbot ska hovrätten inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i en fråga som rör tolkning av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner. Med hänsyn till de avgöranden från EG-domstolen som nämnts ovan saknas anledning att inhämta ett förhandsavgörande i detta mål.

SLUT

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 7 april 2008.

Mål nr: Ö 4142-07.

Lagrum: 9 kap. 5 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.; Rådets förordning (EEG) 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter; Rådets förordning (EEG) 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter; Artikel 234 tredje stycket EG-fördraget.

Rättsfall: EG-domstolens dom den 21 mars 1996 i mål C-335/94, Hans Walter Mrozek och Bernhard Jäger; EG-domstolens dom den 21 mars 1996 i mål C-39/95, Pierre Goupil.