1 §  Bestämmelser om kör- och vilotider och färdskrivare vid vägtransporter finns i

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, och
3. kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/799 av den 18 mars 2016 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 när det gäller krav för konstruktion, provning, installation, drift och reparation av färdskrivare och deras komponenter. Förordning (2016:1106).

2 kap. Undantag

2 §  Artikel 5–9 i förordning (EG) nr 561/2006 och förordning (EU) nr 165/2014 ska inte tillämpas på vägtransporter inom Sverige som utförs med

1. fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget är beläget,
2. jordbruks- och skogsbrukstraktorer som används i jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inom en radie av högst 100 kilometer från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget,
3. fordon som uteslutande används på öar som har en areal av högst 2 300 kvadratkilometer och som inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon,
4. fordon som används för övningskörning och förarprov för erhållande av körkort eller yrkeskompetensbevis, förutsatt att fordonet inte används för kommersiell transport av gods eller passagerare,
5. fordon som används i samband med underhåll av avlopps-, översvämningsskydds-, vatten-, gas- och elanläggningar, underhåll och kontroll av vägar, dörr-till-dörr-insamling och -bortskaffande av hushållsavfall, telekommunikationstjänster, radio- och TV-sändningar och pejling efter radio- och TV-sändare eller -mottagare,
6. fordon med mellan 10 och 17 sittplatser vilka uteslutande används för icke-kommersiell persontransport,
7. fordon som används för uppsamling av mjölk från bondgårdar eller för återlämning till bondgårdar av mjölkbehållare eller av mjölkprodukter avsedda för djurfoder,
8. fordon som används för transport av djuravfall eller av djurkadaver som inte är avsedda som människoföda,
9. fordon som används för transport av levande djur från bondgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier inom en radie på 100 kilometer, och
10. specialfordon som transporterar cirkus- och nöjesfältsutrustning. Förordning (2017:849).

3 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag enligt de förutsättningar som anges i artikel 14 i förordning (EG) nr 561/2006 och artikel 3.3 i förordning (EU) nr 165/2014. Förordning (2020:228).

1 §  Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 12.1, 15, 16.4 och 17.2 i förordning (EU) nr 165/2014 och enligt artikel 4 i genomförandeförordning (EU) 2016/799 och ska i övrigt fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige i fråga om typgodkännande av fordonsenhet, rörelsesensor, diagramblad och färdskrivarkort. Förordning (2016:1106).

2 §  Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 22.3, 23.4, 24.4 och 24.5 i förordning (EU) nr 165/2014. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll är behörig myndighet enligt artikel 24.6 i förordning (EU) nr 165/2014. Förordning (2016:1106).

4 §  Kontroller och besiktningar enligt artikel 23 och avsnitt VI i bilaga 1 till förordning (EU) nr 165/2014 eller i fråga om färdskrivare som omfattas av artikel 1.3 i genomförandeförordning (EU) 2016/799 eller dess bilaga 1 C ska utföras av en godkänd verkstad. Sådana intyg som avses i avsnitt VI, punkt 1 i bilaga 1 till förordning (EU) nr 165/2014 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder denne. Förordning (2016:1106).

5 §  Besiktning av färdskrivarutrustning enligt avsnitt VI, punkt 3 b, i bilaga 1 till förordning (EU) nr 165/2014 i fråga om fordon registrerade i Sverige, ska utföras senast två år efter installation eller föregående besiktning av färdskrivaren enligt datum på färdskrivarens installationsskylt.

Om färdskrivarutrustningen inte genomgått en besiktning inom den tid som framgår av första stycket eller av artikel 23.1 i förordning (EU) nr 165/2014 får fordonet endast användas

1. vid provkörning i omedelbart samband med reparation av färdskrivaren,
2. för färd kortaste lämpliga väg till en godkänd verkstad för besiktning, samt
3. vid transport där färdskrivare inte krävs. Förordning (2016:1106).

6 §  Om färdskrivarutrustningen uppfyller kraven skall verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i färdskrivarutrustningen skall installationsskylten tas bort och inte ersättas med någon ny. En borttagen installationsskylt skall förstöras.

Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet brukas endast vid sådana transporter som avses i 5 §.

7 §  Transportstyrelsen ska fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artikel 21 i förordning (EU) nr 165/2014. Förordning (2016:1106).

1 §  Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artiklarna 26.1, 26.7, 26.7a, 28.1, 29.2 och 29.4 i förordning (EU) nr 165/2014 och ska fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artiklarna 26.4, 30 och 31.

Transportstyrelsen prövar också frågor om utfärdande av färdskrivarkort och om återkallelse enligt 8 §. Förordning (2021:310).

3 §  Ett förarkort och ett företagskort är giltiga i fem år. Ett kontrollkort är giltigt i två år. Ett verkstadskort är giltigt i ett år.

Ett färdskrivarkort som är omhändertaget eller återkallat gäller inte. Förordning (2021:310).

4 §  Den som kör ett fordon som är utrustat med en digital färdskrivare ska inneha ett förarkort.

Ett förarkort får inte lånas ut eller överlåtas till någon annan. Förordning (2016:1106).

5 §  Ett färdskrivarkort får inte användas för andra ändamål än som följer av förordning (EU) nr 165/2014. Förordning (2016:1106).

6 §  Den verkstad, fordonstillverkare eller tillverkare av färdskrivare som erhållit verkstadskort skall upprätta en förteckning som för varje kort visar vilken montör som tilldelats kortet. Av förteckningen skall montörens namn och kortets nummer framgå. En montör får inte tilldelas mer än ett kort. Kortet får inte brukas av någon annan än den som antecknats i förteckningen.

7 §  Om ett företagskort, verkstadskort eller kontrollkort har förstörts eller inte fungerar, ska innehavaren återlämna kortet till Transportstyrelsen. Om ett sådant kort har förkommit eller stulits, ska innehavaren anmäla detta till Transportstyrelsen. Förordning (2016:1106).

8 §  Ett förarkort, ett företagskort eller ett verkstadskort ska återkallas om kortet har förfalskats, om det används av någon annan än den som kortet har utfärdats för eller om det har utfärdats på grund av oriktiga uppgifter eller falska handlingar. Förordning (2016:1106).

9 §  Ett förarkort, ett företagskort eller ett verkstadskort ska omhändertas om det på sannolika skäl kan antas att kortet kommer att återkallas med stöd av 8 §. Omhändertagande beslutas av Polismyndigheten. Förordning (2016:1106).

10 §  Ett beslut om omhändertagande skall meddelas skyndsamt och delges den som kortet är utfärdat för. Beslutet och kortet skall inom 48 timmar skickas till Transportstyrelsen tillsammans med den utredning som har gjorts och uppgift om delgivning. Förordning (2008:1288).

11 §  Transportstyrelsen skall skyndsamt avgöra om färdskrivarkortet skall återkallas. Om återkallelse inte sker skall kortet omedelbart återlämnas till innehavaren. Förordning (2008:1288).

12 §  När ett förarkort har återkallats skall Transportstyrelsen sända den information om kör- och vilotider som lagrats på kortet till den som varit innehavare av kortet. Förordning (2008:1288).

1 §  I artikel 33.2 i förordning (EU) nr 165/2014 finns bestämmelser om hur ett företag ska förvara diagramblad och på begäran visa upp dem för en behörig kontrolltjänsteman.

I artikel 10.5 i förordning (EG) nr 561/2006 finns bestämmelser om hur ett företag ska kopiera och bevara uppgifter från fordonsenheter och förarkort samt på begäran göra uppgifterna tillgängliga för en kontrolltjänsteman. Förordning (2016:1106).

2 §  Kopiering av uppgifter enligt 1 § andra stycket ska ske för uppgifter från fordonsenheter inom 90 dagar och för uppgifter från förarkort inom 28 dagar, från dagen för registreringen av uppgiften.

De uppgifter som har kopierats ska bevaras i oförändrat och sökbart skick i minst ett år från dagen för registreringen av uppgiften och på begäran göras tillgängliga för en behörig kontrolltjänsteman. Förordning (2010:1117).

3 §  Bevis på att kostnaderna för inkvartering utanför fordonet har betalats av transportföretaget i enlighet med artikel 8.8 andra stycket i förordning (EG) nr 561/2006 ska bevaras i minst ett år och ska på begäran göras tillgängliga för behörig kontrolltjänsteman. Förordning (2021:310).

1 §  Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är Polismyndigheten. Behörig kontrolltjänsteman är en polisman eller bilinspektör.

Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller i företags lokaler är Transportstyrelsen. Behörig kontrolltjänsteman är en särskilt förordnad tjänsteman vid styrelsen. Förordning (2014:1273).

2 §  Kontroller ska ske regelbundet, både på vägarna och i företagens lokaler, på sådant sätt att de varje år täcker minst tre procent av arbetsdagarna för förare av fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014. Av de kontrollerade arbetsdagarna ska minst 30 procent kontrolleras på vägarna och minst 50 procent i företagens lokaler.

Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en enhetlig tillsynsstrategi för sådana kontroller. Förordning (2016:1106).

3 §  Behörig kontrolltjänsteman ska vara försedd med

• en förteckning över det som ska kontrolleras enligt 8 och 9 §§ samt, vid kontroll i företags lokaler, även det som ska kontrolleras enligt 12 §,
• utrustning för att kopiera, läsa och skriva ut uppgifter från den digitala färdskrivarens fordonsenhet och förarkort samt utrustning för att analysera sådana uppgifter eller sända uppgifterna till en central databas för analys,
• utrustning för kontroll av färdskrivardiagramblad,
• analysutrustning, med lämplig programvara, för att kontrollera och bekräfta digitala signaturer för uppgifter från den digitala färdskrivarens fordonsenhet och förarkort, samt
• analysprogram som kan ge en detaljerad hastighetsprofil för ett fordon före kontroll av färdskrivaren. Förordning (2009:1102).

4 §  Företag som är ansvariga för förare skall under ett år förvara de handlingar, förteckningar över resultat och andra relevanta uppgifter som de fått från tillsynsmyndigheterna och som gäller kontroller av dem i deras lokaler eller av deras förare vid vägkontroller. Förordning (2007:216).

5 §  I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter eller trafikförordningen (1998:1276). Förordning (2007:216).

6 §  Minst sex gånger om året ska vägkontroller av förare och fordon som omfattas av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.

Transportstyrelsen ska ansvara för samordning med behöriga myndigheter i andra stater inom EES och med Polismyndigheten i fråga om genomförande av sådana kontroller. Förordning (2016:1106).

7 §  Vägkontroller skall genomföras på olika platser när som helst och omfatta en så stor del av vägnätet att det blir svårt att undvika kontrollplatserna. Kontrollerna får inte baseras särskilt på följande förhållanden:

1. i vilket land fordonet är registrerat,
2. i vilket land föraren är bosatt,
3. i vilket land företaget är etablerat,
4. resans start- och slutpunkt, eller
5. typ av färdskrivare, analog eller digital. Förordning (2007:306).

9 §  Vid vägkontroller ska i förekommande fall även följande kontrolleras:

1. Fordonets hastighet under den period som avses i artikel 36 i förordning (EU) nr 165/2014.
2. Fordonets momentana hastigheter som registrerats av färdskrivaren under högst de senaste 24 timmarnas användning av fordonet.
3. Att utrustning inte är installerad eller används i färdskrivaren som är avsedd att förstöra, dölja, manipulera eller ändra uppgifter eller att störa någon del av det elektroniska utbytet av uppgifter mellan färdskrivarens komponenter eller som hindrar eller ändrar uppgifter på ett sådant sätt före kryptering.

Kontrollen enligt första stycket 1 ska avse om eller vid vilka tillfällen fordonet under längre tid än en minut enligt färdskrivaren har överskridit den tillåtna hastigheten 90 kilometer i timmen för lastbilar med en totalvikt över 12 ton eller 105 kilometer i timmen för bussar med en totalvikt över 5 ton. Förordning (2016:1106).

9 a §  Vid en vägkontroll ska en förare ges möjlighet att kontakta transportföretaget eller någon annan som kan tillhandahålla uppgifter som ska kontrolleras enligt 8 och 9 §§. Detta påverkar inte förarens skyldighet att säkerställa att färdskrivarutrustningen används på rätt sätt. Förordning (2021:1303).

10 §  Om det vid en vägkontroll av ett i Sverige registrerat fordon i en annan stat inom EES framkommer omständigheter som ger anledning att anta att föraren har begått en överträdelse som inte kan styrkas under kontrollförfarandet på grund av att nödvändiga uppgifter saknas, skall på begäran Transportstyrelsen bistå den behöriga myndigheten i den berörda staten vid utredningen av ärendet. Förordning (2008:1288).

11 §  Kontroller i företagslokaler ska organiseras på grundval av tidigare erfarenheter från olika typer av transporter och företag. Sådana kontroller ska även utföras när allvarliga överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete har upptäckts vid vägkontroller.

Vid kontrollerna ska hänsyn tas till eventuell information från det organ som ansvarar för samordningen med den behöriga myndigheten i en annan stat inom EES om det berörda företagets verksamhet i den staten. Förordning (2021:1303).

12 §  Vid kontroller i företagslokaler ska, förutom det som framgår av 8 och 9 §§, följande kontrolleras:

1. veckovila och körtid mellan dessa viloperioder,
2. tvåveckorsgränsen för körtid,
3. diagramblad, uppgifter och utskrifter från fordonsenheter och förarkort, och
4. företagets skyldigheter i fråga om betalning för förarnas logi och förläggning av förarnas arbete i enlighet med artikel 8.8 och 8.8a i förordning (EG) nr 561/2006.

Om en överträdelse upptäcks vid kontrollen, får företagets medansvar för andra aktörer i transportkedjan kontrolleras. Detta innefattar även kontroll av att transportavtalen är utformade på ett sådant sätt att reglerna i förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 kan följas.

En kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument eller uppgifter som begärts in från företaget. Förordning (2021:1303).

13 §  Vissa företag ska kontrolleras oftare och mer ingående än andra företag. Dessa kontroller ska baseras på det relativt stora antal överträdelser eller allvarliga överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) nr 165/2014 samt lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete som har begåtts inom företagets verksamhet (riskvärdering). Förordning (2021:1303).

14 §  Om det är möjligt, ska kontroller i företagslokaler genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES, varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium. Transportstyrelsen ska ansvara för samordning med behöriga myndigheter i andra stater inom EES i fråga om genomförandet av sådana kontroller. Förordning (2021:1303).

1 §  Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 22.2 och 22.3 i förordning (EG) nr 561/2006 och artikel 40 i förordning (EU) nr 165/2014 och ska fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artiklarna 17.2 och 22.1 i förordning (EG) nr 561/2006. Förordning (2021:310).

2 §  Polismyndigheten ska senast den 15 februari varje år förse Transportstyrelsen med de uppgifter om kontroller på väg som styrelsen behöver för att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt 1 § i fråga om artikel 17.2 i förordning (EG) nr 561/2006. Uppgifterna ska vara indelade i följande kategorier:

1. Typ av väg, som kan vara motorväg, riksväg eller annan väg, samt vilket land det kontrollerade fordonet är registrerat i.
2. Typ av färdskrivare, med angivande av om färdskrivaren är analog, digital eller smart.

Polismyndigheten ska samtidigt upplysa om hur många färdskrivare som har kontrollerats vid vägkontroller under det föregående året och antalet konstaterade överträdelser mot bestämmelserna i 9 kap.1-5 §§ i denna förordning och vad överträdelserna bestått i.

Polismyndigheten ska efter varje genomförd kontroll på väg förse Transportstyrelsen med de uppgifter om kontrollen som krävs för riskvärdering, oavsett om några överträdelser har konstaterats eller inte. Förordning (2021:1303).

2 a §  Skatteverket ska på begäran av Transportstyrelsen lämna de uppgifter som styrelsen behöver för sin prövning eller kontroll. Förordning (2010:1620).

2 b §  Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska informera Transportstyrelsen om förhållanden som noteras i samband med tillsyn och som kan leda till att sanktionsavgift påförs ackrediterat kontrollorgan eller fordonstillverkare. Förordning (2016:1106).

3 §  Uppgifter enligt artikel 22.3 i förordning (EG) nr 561/2006 ska utbytas minst en gång i halvåret och även på särskild begäran av en stat inom EES. Förordning (2021:1303).

4 §  Transportstyrelsen ska, vid kontroll av bestämmelserna i förordning (EG) nr 561/2006 och i förordning (EU) 165/2014, på begäran av en myndighet i en annan stat inom EES lämna bistånd och information till den myndigheten inom följande tidsfrister:

• I brådskande fall eller i fall som endast kräver en enkel registerkontroll: senast tre arbetsdagar efter det att begäran kom in till Transportstyrelsen.
• I andra fall: senast 25 arbetsdagar efter det att begäran kom in till Transportstyrelsen, om inte Transportstyrelsen och myndigheten kommer överens om en kortare tidsfrist.

Om Transportstyrelsen anser att begäran inte är tillräckligt motiverad, ska myndigheten, senast tio arbetsdagar efter det att begäran kom in, be den myndighet som begärt informationen att komplettera sin begäran. Om en komplettering inte lämnas in, får Transportstyrelsen avvisa begäran.

Om det är svårt eller omöjligt för Transportstyrelsen att besvara en begäran om information eller att genomföra kontroller, inspektioner eller utredningar, ska Transportstyrelsen senast tio arbetsdagar efter det att begäran kom in meddela detta till den myndighet som begärt informationen i syfte att finna en lösning. Förordning (2021:1303).

5 §  Om en myndighet i en annan stat inom EES återkommande dröjer med att tillhandahålla sådan information som Transportstyrelsen har begärt, ska Transportstyrelsen underrätta Europeiska kommissionen om detta. Förordning (2021:1303).

1 §  Till böter döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en kontroll enligt denna förordning eller bryter mot artikel 32.3 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054. Förordning (2021:310).

2 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. lämnar oriktig uppgift i en ansökan om typgodkännande, eller
2. bryter mot förbud som meddelats enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054.

Ansvar enligt första stycket 1 inträder inte om den oriktiga uppgiften saknat betydelse för frågan om typgodkännande eller om uppgiften i övrigt inte varit ägnad att vilseleda. Förordning (2021:310).

3 §  Till penningböter döms den som utan lov uppsåtligen avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt artikel 22.5 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054. Förordning (2021:310).

4 §  Till penningböter döms den medlem av en fordonsbesättning som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 5.1 i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054. Förordning (2021:310).

5 §  Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. artikel 6, 7, 8.2, 8.5-8.6a första stycket eller 12tredje stycket i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054, eller
2. artikel 3.1, 27.2, 32.1, 33.1 tredje stycket, 34, 36.1, 36.2, 37.1 andra stycket eller artikel 37.2 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054.

Bestämmelser om att påföra sanktionsavgift för vissa överträdelser som har begåtts utanför Sverige finns i 9 §. Förordning (2021:310).

6 §  Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder en färdskrivare som inte har besiktigats i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 23.1 förordning (EU) nr 165/2014. Förordning (2017:849).

7 §  Sanktionsavgift ska påföras det transportföretag som bryter mot

1. artikel 8.8 andra stycket, 8.8a, 10.1, 10.2 eller 10.4 i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054,
2. artikel 33.1 första och andra stycket eller 37.1 första stycket i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054,
3. artikel 33.2 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054, eller
4. 5 kap. 7 § i fråga om företagskort.

Sanktionsavgift enligt första stycket 3 och avsnitt 2 i bilagan ska påföras bara om kontrollmyndigheten inte har fått del av efterfrågade uppgifter i sådan grad, eller om uppgifterna varit så bristfälliga att en företagskontroll inte har kunnat genomföras. I fråga om den totala avgiftens storlek för överträdelsen ska 10 kap.3 § andra stycket 2 och tredje stycket tillämpas.

Transportföretagets ansvar enligt första stycket 1 gäller även överträdelser som har begåtts i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Sanktionsavgift ska inte påföras om en sanktion tidigare beslutats för överträdelsen. Förordning (2021:310).

7 a §  Sanktionsavgift ska påföras den näringsidkare som bryter mot

1. artikel 10.4 i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054,
2. artikel 22.1 eller 22.2 i förordning (EU) nr 165/2014, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054,
3. 5 kap. 6 §, eller
4. 5 kap. 7 § i fråga om verkstadskort.

Näringsidkarens ansvar enligt första stycket 1 gäller även överträdelser som har begåtts i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Sanktionsavgift ska inte påföras om en sanktion tidigare beslutats för överträdelsen. Förordning (2021:310).

8 §  I de fall som avses i 4, 5, 6 eller 9 § ska sanktionsavgift påföras transportföretaget, om det inte gjort vad som har ankommit på företaget för att hindra överträdelsen.

Sanktionsavgift ska även påföras det transportföretag vars förare tillbringar den veckovila som avses i artikel 8.8 första stycket i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054, på ett sätt som inte är förenligt med bestämmelserna i det stycket, och företaget inte gjort vad som ankommer på det för att hindra överträdelsen.

Transportföretagets ansvar enligt första och andra styckena gäller även överträdelser som har begåtts i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Förordning (2021:310).

9 §  Sanktionsavgift ska påföras den förare som har brutit mot artikel 6, 7, 8.2, 8.5-8.6a första stycket eller 12tredje stycket i förordning (EG) nr 561/2006, i lydelsen enligt förordning (EU) 2020/1054, om överträdelsen har begåtts i en annan stat inom EES eller i Schweiz och överträdelsen upptäcks i Sverige. Sanktionsavgift ska inte påföras om en sanktion tidigare har beslutats. Förordning (2021:310).

10 §  Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller om sanktionsavgift kan påföras enligt förordningen. Förordning (2010:1620).

11 §  Den avgiftsskyldige ska helt eller delvis befrias från sanktionsavgift om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det,
2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller bort förutse och inte heller kunnat påverka,
3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
4. om överträdelsen saknar betydelse i kontrollhänseende eller är obetydlig med hänsyn till syftet med den bestämmelse som har överträtts. Förordning (2017:1154).

1 §  En polisman skall hindra fortsatt färd med ett fordon som sker i strid mot denna förordning eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet. Till dess att orsaken till en överträdelse har åtgärdats skall en polisman vidare hindra fortsatt färd med ett fordon i fall då förordningen (EG) 561/2006 har överträtts på ett sätt som uppenbart kan utgöra ett hot mot trafiksäkerheten. Förordning (2007:216).

2 §  Frågor om påförande av sanktionsavgift enligt 9 kap.7–9 §§ prövas av Transportstyrelsen.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

Innan sanktionsavgift påförs någon ska denne ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2017:849).

3 §  Sanktionsavgift enligt 9 kap.7–9 §§ ska påföras med de belopp som anges i bilagan till denna förordning. Avgiften för en enskild överträdelse enligt 9 kap. 9 § får dock inte överstiga 4 000 kronor.

Om sanktionsavgift ska beslutas gemensamt för flera överträdelser, får det sammanlagda beloppet uppgå till högst

1. tiotusen kronor för en förare, och
2. åttahundratusen kronor för en näringsidkare eller ett transportföretag.

En sanktionsavgift enligt andra stycket 2, som inte avser överträdelser enligt avsnitt 2 i bilagan, får inte överstiga en procent av näringsidkarens eller transportföretagets årsomsättning. Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas. Förordning (2017:1154).

5 §  Om den som enligt 9 kap. 7 § första stycket 1, 8 § första eller andra stycket eller 9 § ska påföras sanktionsavgift inte har sin hemvist i Sverige ska en polisman eller bilinspektör vid vägkontrollen besluta om förskott för sanktionsavgiften.

Förskottet ska beräknas enligt 3 §.

Förskottet ska betalas till Polismyndigheten. Förordning (2021:310).

6 §  Om det förskott som anges i 5 § inte betalas omedelbart i samband med kontrollen, ska polismannen eller bilinspektören besluta att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden. En polisman eller bilinspektör får avstå från att fatta ett sådant beslut, om det finns synnerliga skäl.

Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet betalats eller, om sanktionsavgift slutligt påförts utan att förskottet har betalats, denna avgift har betalats.

Ett beslut enligt första stycket ska upphävas om färden återupptas av någon annan än den som enligt 9 kap. 9 § ska påföras sanktionsavgift. Förordning (2018:623).

7 §  Har beslut om förskott för sanktionsavgift fattats, får sanktionsavgiften inte påföras med ett högre belopp än förskottet. Förordning (2009:1374).

8 §  En polismans eller bilinspektörs beslut om förskott för sanktionsavgift eller om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska bestå.

Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden gäller enligt 6 §, ska ärendet om sanktionsavgift handläggas utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning

1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften, och
2. upphäva det beslut som gäller enligt 6 §, om det finns synnerliga skäl. Punkterna 1 och 2 gäller även när Transportstyrelsen slutligt prövar påförandet av sanktionsavgift. Förordning (2015:35).

9 §  Om det inte påförs någon sanktionsavgift, eller om avgiften sätts ned eller efterskänks, ska det överskjutande beloppet återbetalas. Förordning (2009:1374).

10 §  Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen. Förordning (2009:1374).

11 §  När ett beslut om sanktionsavgift har vunnit laga kraft får det verkställas enligt utsökningsbalken. Förordning (2010:1620).

12 §  Sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts. Förordning (2010:1620).

13 §  En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Förordning (2010:1620).

14 §  Transportstyrelsens beslut enligt 2 kap. 3 § får överklagas till regeringen.

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Följande beslut får inte överklagas:

1. Polismyndighetens beslut enligt 5 kap. 9 §,
2. en polismans eller bilinspektörs beslut enligt 5 och 6 §§, och
3. Transportstyrelsens beslut enligt 8 §. Förordning (2018:623).

15 §  När en domstol har dömt en förare som inte har hemvist i Sverige för något brott enligt denna förordning, skall en kopia av domen eller beslutet sändas till Transportstyrelsen. Förordning (2010:1620).

16 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. det system för riskvärdering som avses i 7 kap. 13 §,
2. verkställigheten av förordning (EU) nr 165/2014, genomförandeförordning (EU) 2016/799, förordning (EG) nr 561/2006 och denna förordning, och
3. avgifter för kontroll i företags lokaler och för ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Polismyndigheten har hörts. Förordning (2016:1106).