RH 2008:84

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Magnus Widebeck samt nämndemännen Birgitta Gustavsson, Torgny Nilsson och Oscar Rüdow) anförde i dom den 12 december 2007 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av utredningen framgår följande. B.A-J. drev en tobaksaffär, som han arbetade ensam i. Målsäganden, som är 44 år, är lätt psykiskt funktionshandikappad. Hon umgås dagligen med R.G., 68 år, som också är lätt psykiskt funktionshandikappad.

Målsägandens uppgifter har lagts fram genom att videoupptagningar av polisförhör har spelats upp. Målsäganden hördes vid två tillfällen.

Vid förhör den 20 juni 2007 uppgav målsäganden följande. Hon gick på kvällen till tobaksaffären för att handla cigaretter. Hon brukade gå dit för att handla cigaretter. Hon hade 7 kr och 50 öre som hon skulle handla för och för det skulle hon få tre stycken cigaretter. I affären frågade affärsinnehavaren henne om hon var ensam. Hon svarade att hon var det. Han frågade då var hon hade sin kompis och hon svarade att denne var hemma hos sig. Han frågade då om någon visste om att hon var där. Hon sa att ingen visste att hon var där. Han frågade om hon ville ha kaffe. Hon sa ja. De gick in i ett rum bakom affären där det fanns bl.a. en mikrovågsugn. Det var stökigt och smutsigt i rummet. Han bjöd henne på kaffe. Hon frågade om hon fick röka därinne varpå han sa att hon inte fick det. Hon såg att han hade ett cigarettpaket i fickan och hon frågade om han rökte. Han sa att han inte gjorde det. Hon frågade varför han då hade cigaretter i fickan. Han sa att han skulle ge dem till henne. Hon sa att hon inte kunde betala för paketet. Han frågade om hon var sjuk på något sätt varpå hon svarade att hon var förkyld och hade mens. Han sa ”nu ska vi knulla”. Han tog fram sin penis och sa till henne att ”runka”. Hon ville inte men kände sig tvungen. Hon runkade inte men tog på hans penis. Han satte sedan på en kondom och sa åt henne att suga på hans penis. Hon ville inte men kände sig tvungen och gjorde som han sagt. Han sa sedan att hon skulle dra ner sina byxor och trosor, vilket hon gjorde. Han hade analt samlag bakifrån med henne, varvid båda stod upp. Han frågade om det gjorde ont. Hon sa att det inte gjorde det men hon hade ont efteråt. Samlaget pågick under cirka fem minuter. Han hade inte händerna på henne. Han var inte elak. Hon kunde inte gå för att han stod i vägen för henne. Hon ville inte göra något av det som han bad henne om men han ville ju ha ersättning för sina cigaretter. Efter samlaget ville hon gå hem och sa till honom att hon tänkte göra det. Han sa då att hon skulle stanna på en kopp kaffe till och så skulle han ge henne en bulle. Han gav henne sedan en kexchoklad. Han gick i väg för att ringa en kompis. Hon trodde då att det skulle komma fler och göra det som han hade gjort mot henne. När hon gick därifrån försökte han få henne att gå in i ett förrådsutrymme. Han frågade när hon skulle komma nästa gång. Han lovade att hon skulle få godis och cigaretter om hon kom igen. Hon gick hem. Hon träffade R.G. senare under kvällen och berättade då vad som hade hänt. - Gärningsmannen var lång och smal och hade mörkt hår till axlarna.

Vid förhör den 5 juli 2007 uppgav målsäganden därutöver följande. När hon tog på mannens penis var den hård. Kondomen smakade gummi.

B.A-J. har uppgett följande. Han sålde enstaka cigarrer men inte enstaka cigaretter. Han känner inte igen målsäganden. Det kom många kunder till hans affär och ibland lånade kunderna toaletten som fanns i rummet bakom affären. Den 17 juni ca kl 15 var hans hustru i affären i sällskap med en annan kvinna. Då kom en ytterligare kvinna till affären i sällskap med en flicka och en äldre man, som köpte cigarrer. Kvinnan, som köpte godis, var tjock och bar slöja. När de skulle betala saknades fyra kronor. De ville då betala med kort, men han sa att de kunde komma tillbaka och betala de fyra kronorna en annan dag. - Han har potensproblem och tar läkemedlet Viagra för det. Efter att han tagit en tablett tar det cirka en timme innan han kan genomföra någon sexuell aktivitet.

Åklagaren har åberopat att B.A-J. enligt protokoll vid polisförhör uppgav följande. Han brukar sälja cigaretter en och en. Ibland så kommer det in sjuka människor som har problem, och gamla, och då säljer han ibland cigaretter en och en i stället för i paket. På fråga från förhörsledaren om han kommer ihåg om det var någon förståndshandikappad flicka inne i affären den dagen, uppger han att det var en sådan inne, en stor tjock tjej, och köpte cigaretter. Han tror att hon är 40-60 år. Hon har psykiska problem. Hon brukar komma in till honom ibland och köpa cigaretter. Hon brukar komma i sällskap med en äldre man. När den handikappade flickan var i butiken så var även B.A-J:s fru i sällskap med en annan kvinna där. Den handikappade flickan fick några cigaretter i ett paket. Han tror att hon hade fyra kronor med sig och att hon dagen efter skulle lämna resten av pengarna.

B.A-J. har uppgivit: Han förstod inte förhörsledaren och tolk användes inte. De rätta förhållandena är följande. Han sålde inte enstaka cigaretter. Han förstod inte ordet förståndshandikappad. Han trodde förhörsledaren syftade på handikappidrott. Den kvinna han talade om i förhöret var den kvinna som han nämnt ovan som bar slöja.

M.J. har uppgett följande. Han är polis och förhörde B.A-J. Han är säker på att B.A-J. förstod frågorna vid förhöret. Hade han misstänkt att B.A-J. inte förstod vad han sa hade han kallat in en tolk. B.A-J. uppgav det som anges i protokollet.

R.G. har uppgett följande. Han hade besökt affären i sällskap med målsäganden vid ett par tillfällen. B.A-J. sålde enstaka cigaretter. R.G. träffade målsäganden samma kväll som den aktuella händelsen hade inträffat. Hon berättade för honom om händelsen. Han uppmanade henne att polisanmäla saken.

B-M.L. har uppgett följande. Hon arbetar inom socialpsykiatrin och har varit målsägandens kontaktperson sedan 1997-1998. Målsäganden är psykiskt sjuk och gör som man säger till henne. Målsäganden berättade för B-M.L. om händelsen tre dagar efter att den hade inträffat. Målsäganden är klok, förståndig och smart. Hon ljuger aldrig. B-M.L. tror inte att målsäganden kan det.

G.E. har uppgett följande. Hon har känt målsäganden sedan 1987 och är nu hennes behandlande läkare. Målsäganden lider av en odifferentierad schizofreni. Hon har inga psykotiska tillstånd eftersom hon tar medicin. Därutöver lider målsäganden av en lätt psykisk utvecklingsstörning. Målsäganden ger ett ganska barnsligt intryck och är godtrogen och naiv. Målsäganden har berättat för henne om den aktuella händelsen. Hon tror på vad målsäganden berättat. Det förekommer inte att målsäganden fantiserar.

Av beslagsprotokoll framgår att B.A-J. vid gripandet den 27 juni hade två kondomer i sin byxficka.

Åklagaren har redovisat rättsintyg (specialisten i rättsmedicin J.L.) från undersökning av målsäganden den 20 juni samt rättsintyg (specialistläkaren Å.H., Kvinnokliniken, Nyköpings lasarett) från undersökning av målsäganden den 5 juli. Utlåtandena anger att några fysiska skador inte kunnat påvisas.

För fällande dom krävs att det är ställt utom rimligt tvivel att B.A-J. gjort sig skyldig till den gärning åklagaren lagt honom till last. Den bevisning som finns tillgänglig är i huvudsak de videoinspelade förhören med målsäganden. Avgörande för tingsrättens bedömning blir således tillförlitligheten av målsägandens uppgifter.

Vid bevisbedömning av videoinspelade polisförhör med psykiskt funktionshandikappade måste stor försiktighet iakttas. Målsäganden har emellertid gjort ett tillförlitligt intryck och sedda för sig framstår hennes uppgifter som tillförlitliga. Härtill kommer att de vinner robust stöd av en rad omständigheter. Därvid avser tingsrätten bl.a. följande. Mot bakgrund av dels uppgifterna i protokollet från polisförhör och M.J:s uppgifter, vilka tingsrätten finner tillförlitliga, dels R.G:s uppgifter om tidigare besök i butiken, vilka uppgifter tingsrätten också finner tillförlitliga, är uppenbart att B.A-J. känner igen målsäganden, trots att han förnekar detta; det är också uppenbart att han - trots att han förnekar även det - som målsäganden uppgivit sålde enstaka cigaretter. Den beskrivning målsäganden givit av rummet bakom affären stämmer väl överens med hur rummet ser ut enligt protokoll över brottsplatsundersökning. Uppgifterna av R.G., B-M.L. och G.E., vilka tingsrätten finner tillförlitliga, ger också kraftfullt stöd åt målsägandens uppgifter.

Tingsrättens slutsats är att målsägandens uppgifter vinner sådant stöd av övrig utredning att det är styrkt att B.A-J. dels förmådde målsäganden att gå in i utrymmet i anslutning till affären och att suga och ta på hans könsorgan, dels genomförde ett analt samlag med målsäganden.

Genom G.E.s och B-M.L:s uppgifter om målsägandens psykiska handikapp och det intryck målsäganden gett, finner tingsrätten styrkt att målsäganden vid det aktuella tillfället befann sig i ett hjälplöst tillstånd, till följd av vilket hon inte kunde värna sin sexuella integritet, och att detta förhållande omfattades av B.A-J:s uppsåt. Genom att förfara som han gjorde utnyttjade B.A-J. otillbörligt att målsäganden befann sig i detta tillstånd. (Jfr Brottsbalkskommentaren s. 6:12). Åtalet är styrkt.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer B.A-J. för våldtäkt till fängelse två år och förpliktar honom att utge skadestånd till målsäganden med 85 000 kr.

Domskäl

Hovrätten (tf. hovrättslagmannen Lars Lundgren, hovrättsrådet Kenneth Nordlander, tf. hovrättsassessorn Anders Larsson, referent, samt nämndemännen Kerstin Lagerqvist och Gunnel Tovatt) anförde i dom den 22 oktober 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I hovrätten har B.A-J. hörts på nytt och de videoinspelade polisförhören med målsäganden har spelats upp. Vittnesförhören med R.G., B-M.L., M.J. och G.E. har förebringats genom uppspelning av tingsrättens ljudupptagningar. På B.A-J:s begäran har som nya vittnen hörts N.K. och B.A-J:s hustru E.K. Skriftlig bevisning har förebringats varjämte syn hållits på fotografier.

B.A-J. har i hovrätten vidhållit de uppgifter som han lämnade vid tingsrätten, i enlighet med vad som står antecknat i domen, med följande tillägg och justeringar. Den 17 juni 2007 kom hans bekant N.K. på besök till butiken. Han minns inte exakt tidpunkt men någon gång under den sista timmen före stängning, vilket var kl. 19. Efter att han stängt butiken gick han direkt hem. Han har inte haft sexuellt umgänge med någon annan än sin fru. Under aktuell tid använde de kondom eftersom hans fru hade s.k. munherpes. - Han hade tidigare längre hår som gick ner till axlarna.

Hovrätten gör följande bedömning.

Liksom i tingsrätten består den huvudsakliga bevisningen av de två videoinspelade förhör som hållits med målsäganden under förundersökningen. Viss stödbevisning förekommer men i allt väsentligt blir det fråga om att bedöma huruvida uppgifterna från dessa förhör är tillräckliga för att det ska anses ställt utom rimligt tvivel att B.A-J. begått den åtalade gärningen. För detta krävs att målsäganden framstår som trovärdig och att hennes uppgifter kan bedömas vara tillförlitliga. Det handlar därvid om att göra en helhetsbedömning på grundval av allt som förekommit i målet. Som tingsrätten konstaterat måste särskild försiktighet iakttas vid bedömningen av en målsägandes utsaga när den förebringats genom uppspelning av videoinspelade polisförhör och det handlar om en person med en psykisk störning och förståndshandikapp.

Målsäganden har lämnat en sammanhängande och detaljerad berättelse. Hon har inledningsvis givits möjlighet att fritt lämna sin version av händelsen och därefter har hon, i sin takt och utifrån sina förutsättningar, fått svara på en mängd kompletterande frågor. Ingenting tyder på att hennes svar påverkats av förhörsledarnas uppträdande eller det sätt på vilket frågorna ställts. Trots att det är fråga om två relativt långa förhör framstår inga av de uppgifter som hon lämnat i sig som osannolika eller inbördes motstridiga. Den enda uppgiften som det finns skäl att ifrågasätta riktigheten av är tidsangivelsen i det första förhöret, vilket knappast kan medföra att tillförlitligheten av övriga uppgifter påverkas nämnvärt. Hennes berättelse stämmer också väl överens med vad hon uppgett för R.G. och B-M.L. kort efter händelsen. Genom att spontant återkomma till specifika detaljer som inträffat under händelseförloppet förstärks intrycket av att hon återgivit minnesbilder av något som hon faktiskt har upplevt.

Utifrån de uppgifter som målsäganden lämnat råder det inget tvivel om att hennes berättelse avser just B.A-J. och händelser som ska ha ägt rum i dennes butik. Något utrymme för att hon misstagit sig beträffande plats och person finns alltså inte. När det gäller värderingen av målsägandens uppgifter återstår därmed frågan om det kan befaras att hon av någon anledning lämnat oriktiga uppgifter. Något motiv för henne att medvetet tala osanning har inte framkommit. Det kan dock finnas andra orsaker till att uppgifter från en målsägande är oriktiga. En sådan är att denne lider av en psykisk störning och därmed kan inbilla sig saker eller inte är kapabel att skilja på verklighet och fantasi och därmed omedvetet talar osanning i större eller mindre utsträckning. B-M.L. och G.E., vilka var för sig får antas ha en synnerligen god kännedom om målsäganden, har dock uppgett att målsäganden, såvitt de känner till, inte ljuger eller fantiserar, att hon inte ger uttryck för något särskilt intresse eller fascination för sexualitet samt att hon inte har vanföreställningar annat än i samband med sjukdomssymptom eller psykoser, vilket hon är fri från genom regelbunden medicinering. Vad som framkommit om målsägandens person ger således, enligt hovrättens mening, inte anledning att befara att hennes berättelse är osann.

Med hänvisning till ovanstående finner hovrätten att målsäganden har gjort ett trovärdigt intryck och att hennes uppgifter vid en samlad bedömning har framstått som tillförlitliga. Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att B.A-J., utifrån de uppgifter som framkommit vid det första förhöret med honom och vars riktighet bekräftats av förhörsledaren M.J., uppenbarligen känner igen målsäganden sedan tidigare. Han har således talat osanning på denna punkt, vilket framstår som märkligt om det som målsäganden redogjort för aldrig ägt rum. Avslutningsvis kan konstateras att de uppgifter som N.K. lämnat om sina besök i butiken aktuell dag på intet sätt ger alibi eller ens ger anledning att betvivla riktigheten av målsägandens uppgifter. N.K:s uppgift om att butiken var stängd när han återvände cirka tio minuter efter att han lämnat den framstår som fullt naturlig då B.A-J. knappast skulle låta dörren stå olåst samtidigt som han ägnade sig åt sexuella aktiviteter i butikslokalens inre delar. Inte heller E.K:s uppgifter - ställda mot övrig utredning i målet - är sådana att de ger anledning att betvivla riktigheten av målsägandens utsaga.

Hovrätten lägger alltså målsägandens berättelse om händelseförloppet till stöd för sin bedömning. Det är därmed, som även tingsrätten funnit, styrkt att B.A-J. förmått målsäganden att gå in i utrymmet i anslutning till affären, att suga och ta på hans könsorgan samt att han genomfört ett analt samlag med henne. Frågan är om målsäganden därvid befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd och om B.A-J. otillbörligt utnyttjat detta.

Av utredningen i målet, främst förhöret med G.E., framgår att målsäganden har en psykisk störning och ett förståndshandikapp i form av en lättare psykisk utvecklingsstörning. Även en person med sådana funktionshinder har naturligtvis rätt till ett sexualliv och kan samtycka till sexuella handlingar utan att partnern därmed gör sig skyldig till brott. Det är de fall då den psykiska störningen eller förståndshandikappet medför att personen i fråga inte kan värna sin sexuella integritet som avses med straffbestämmelsen. Även andra omständigheter än de som är direkt hänförliga till målsägandens person, som t.ex. under vilka förhållanden den sexuella handlingen ägde rum, bör enligt hovrättens mening kunna vägas in vid bedömningen av om målsäganden befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd.

Det faktum att målsäganden har någon form av funktionsnedsättning märks tydligt vid de videoinspelade polisförhören och intrycket förstärks allt eftersom förhören fortskrider. Att målsäganden har ett funktionshinder måste således ha stått klart för B.A-J., särskilt som han, enligt vad som konstaterats ovan, känt till målsäganden sedan tidigare och i polisförhör även har relaterat till henne på frågan om någon förståndshandikappad person besökt hans affär.

Genom förhöret med målsäganden står det klart att hon för egen del inte hade något intresse av ett sexuellt umgänge med B.A-J. Att hon inte sa ifrån tycks ha sin omedelbara orsak i att han hade bjudit henne på kaffe och utlovat ett helt paket cigaretter om hon gjorde som han ville. B.A-J:s agerande, att fråga målsäganden om hon var ensam, var hennes kamrat befann sig och om någon visste att hon var där samt att därefter bjuda på kaffe och erbjuda henne cigaretter, visar både hur lättledd målsäganden är och hur medveten B.A-J. var om hennes belägenhet. Det är enligt hovrättens mening klarlagt att målsäganden - i den situation som förelåg - saknat förmåga att värna sin sexuella integritet och att detta har sin grund i hennes förståndshandikapp. Hon har således befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd, vilket B.A-J. insett och på ett otillbörligt sätt utnyttjat för att förmå henne att företa de sexuella aktiviteterna med honom. I likhet med tingsrätten finner alltså hovrätten åtalet för våldtäkt styrkt.

Det saknas anledning att frångå tingsrättens bedömning i fråga om påföljd och vid denna utgång i ansvarsfrågan råder inte tvist om yrkat skadestånd.

Tingsrättens dom ska alltså fastställas i sin helhet.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 22 oktober 2008.

Mål nr: B 487-08.

Lagrum: 6 kap 1 § andra stycket brottsbalken.