RH 2008:86

Domskäl

Tingsrätten (nämndemännen Birgitta Enhörning och Britt Tryding) anförde i dom den 26 oktober 2007 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Åklagaren har sakframställningsvis anfört bl.a. följande. Under en tid har ett flertal kunder som använder sig av Nordeas Internetbank utsatts för brott bl.a. genom så kallad pharming. Metoden innebär att brottslingar använder sig av så kallade virus eller trojaner för att installera falsk programvara på bankkundens dator. När kunden sedan försöker logga in på Internetbanken misslyckas inloggningen och den falska programvaran sparar inloggningsuppgifterna så att dessa i ett senare skede kan användas av brottslingarna för att tömma kundens bankkonto. Nordea är medvetet om problemen och har därför ett övervakningssystem som slår larm vid misstänkta transaktioner.

K.S. har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har hållits målsägandeförhör med J.B. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat kontoutdrag över i målet aktuella överföringar.

J.B. har uppgett i huvudsak följande. Den 3 oktober 2006 använde han sig av Nordeas Internetbank för att föra över pengar till sin dotter. Första gången han skulle logga in på Internetbanken gick det inte. Han fick ett meddelande om att det uppstått ett tekniskt fel. Andra gången han försökte logga in gick det bra. Samma sak hände när han skulle avsluta överföringen. Dagen efter, den 4 oktober, ringde en dam från Nordea och frågade om han gjort en överföring till en viss mottagare. Han svarade att han inte gjort det. På bankens uppmaning polisanmälde han det inträffade. Han känner inte K.S. och har inte gjort någon överföring till denne.

K.S. har uppgett i huvudsak följande. Han sökte under en tid efter arbete via Internet och gick in på olika hemsidor. Han fick ett flertal olika erbjudanden per e-post, bland annat angående lotterier och så kallade Nigeriabrev. Han fick dock också ett erbjudande som han bedömde som seriöst. Det var ett företag som erbjöd extraarbete där man kunde tjäna pengar genom att ta emot pengar på sitt konto och sedan vidareöverföra dem enligt instruktioner som lämnas efter att man mottagit pengarna. Han läste om verksamheten på företagets hemsida. Han kontaktade företaget genom e-post och frågade om verksamheten var laglig. Han fick beskedet att det var lagligt. I meddelandet förklarades också att det var på grund av vissa tullbestämmelser som företaget inte självt kunde genomföra överföringarna. Han lämnade därefter, via företagets hemsida, in en intresseanmälan för det aktuella arbetet. Vid anmälan skulle man också ange sitt kontonummer. Han ville inte lämna ut sitt vanliga kontonummer utan lämnade numret till ett konto utan pengar. Han kunde inte tänka sig att det var fråga om något olagligt. Han hade visserligen läst något om så kallad phishing tidigare, men han hade aldrig hört talas om penningtvätt. Han hade väntat sig att företaget skulle återkomma med ytterligare information om anställningen, men någon sådan information kom inte. Någon vecka senare fick han ett e-postmeddelande om att ett belopp om 45 000 kr satts in på hans konto och att han skulle ta ut pengarna och föra dem vidare till Ryssland genom Western Union. I meddelandet förekom också namnet J.B. Han skulle få fem procent av beloppet som provision. Samma dag som han fått meddelandet om pengarna gick han till banken. Han frågade om beloppet fanns på hans konto och frågade om det var möjligt att ta ut hela beloppet i kontanter. Han tänkte att om banken tillät att han tog ut pengarna i kontanter, så måste det vara lagligt. På banken sade de att detta i och för sig var möjligt men att beloppet nu var spärrat. Han hänvisades till ett annat kontor. På det andra kontoret fick han veta att beloppet var spärrat på grund av misstanke om penningtvätt. Han frågade om banken inte bara kunde skicka tillbaka pengarna, men det gick inte. Han talade då med en bekant och läste på Internet om penningtvätt. Han insåg då att det kunde vara fråga om penningtvätt. Han misstänkte att det var den ryska maffian som låg bakom och upplevde det hela som mycket obehagligt. Han kontaktade då polisens eko-rotel och berättade för dem om saken. Polisen har sagt till honom att de inte heller kände till att det var olagligt att föra över pengar åt det aktuella företaget.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det finns inte anledning att betvivla vad K.S. uppgett om att han inte insåg att de pengar han mottog härrörde från ett brottsligt förvärv. Med hänsyn till vad K.S. uppgett om de kontroller han gjorde av företaget, per e-post och via företagets hemsida, har han inte heller haft skälig anledning att befara att brott förelåg. Åtalet skall därför ogillas.

DOMSLUT

Åtalet ogillas.

Tingsfiskalen David Granberg och nämndemannen Tariq Mahmood var skiljaktiga såvitt avsåg frågan om skuld och anförde:

Genom J.B:s uppgifter och den skriftliga bevisningen är det utrett att J.B:s tillgodohavande hos Nordea har frånhänts honom genom brott, som är att bedöma som bedrägeri. Av K.S:s uppgifter framgår att han ställt sitt konto till förfogande för insättning och förvar av tillgodohavanden som sedan skall föras vidare till annan. Genom K.S:s uppgifter och den skriftliga bevisningen är det utrett att tillgodohavandet från J.B:s konto överförts till K.S:s konto. K.S. har därför främjat möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv.

För att K.S. skall kunna dömas för penninghäleri eller penninghäleriförseelse krävs att han antingen haft uppsåt omfattande att det tillgodohavande som överfördes till hans konto härrörde från ett brottsligt förvärv eller haft skälig anledning att anta att brott förelåg.

Det kan inte anses styrkt att K.S., när han lämnade ut sitt kontonummer eller när tillgodohavandet överförts till hans konto, var medveten om eller likgiltig inför att tillgodohavandet härrörde från ett brottsligt förvärv. Däremot fanns det åtskilliga anledningar för K.S. att misstänka att så var fallet, både vid den tidpunkt då han lämnade ut sitt kontonummer och vid den tidpunkt då det aktuella tillgodohavandet överförts till hans konto.

Redan det sätt som K.S. kom i kontakt med sin uppdragsgivare, genom ett e-postmeddelande från en person han inte kände sedan tidigare, var ägnat att väcka misstankar om att verksamheten kunde vara brottslig. Det måste vara väl känt även för K.S. att åtskilliga bedragare och andra brottslingar använder sig av e-postutskick för att komma i kontakt med människor som de kan dra nytta av i sin verksamhet. Vidare borde den omständigheten att uppdragsgivaren var beredd att betala en privatperson för att ta emot pengar och föra dem vidare ha fått K.S. att anta att pengarna kunde härröra från brottsliga förvärv. K.S. har därför haft skälig anledning anta att brott förelåg. Hans agerande måste anses otillbörligt. Han skall därför dömas för penninghäleriförseelse.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Per Olding, hovrättsråden Ulla Bergendal och Omi Söderblom Mohammar, referent, samt nämndemännen Ralph Svalstedt och Göran Svennberg) anförde i dom den 16 april 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Vid huvudförhandlingen i hovrätten har K.S. hörts på nytt och i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som vid tingsrätten enligt dess dom. Berättelsen som lämnades vid tingsrätten av J.B. har föredragits såsom den antecknats i tingsrättens dom.

Hovrätten har tagit del av den skriftliga bevisningen.

Skuld

K.S. har vitsordat de faktiska omständigheterna men gjort gällande att han varit i god tro i fråga om pengarnas ursprung samt bestritt ansvar för penninghäleri. Han har vidare förnekat att han skulle ha haft skälig anledning att anta att s.k. förbrott förelåg.

Penninghäleri avser ett otillbörligt främjande av annans möjligheter att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv. Regeln tar sikte på förfaranden som typiskt sett går ut på att underlätta för någon att dölja att pengarna härrör från brott. Dit hör t.ex. att ställa sitt bankkonto till någon annans disposition.

I målet är utrett att K.S. ställt sitt bankkonto till förfogande och att J.B:s tillgodohavanden hos Nordea genom brottsligt förfarande överförts till detta konto. Det råder inte någon tvekan om att K.S:s handlande inneburit ett främjande av annans möjligheter att tillgodogöra sig ifrågavarande medel. K.S:s förfarande måste betraktas som otillbörligt. Av det upptagna följer att K.S:s handlande objektivt sett är att bedöma som penninghäleri.

Det har inte gjorts gällande att K.S. kände till det brott varigenom J.B. hade avhänts medlen på sitt konto. Av K.S:s egna uppgifter framgår emellertid att det uppdrag han åtog sig när han ställde sitt konto till förfogande var sådant att det fanns en beaktansvärd risk för att medel från brottsligt förvärv skulle komma att överföras till konto. K.S. har själv berättat att han inte ville använda det konto där han hade egna medel innestående. Omständigheterna var sammantaget sådana att K.S. måste ha misstänkt att fråga kunde vara om brottsligt förvärvade medel. Han har trots detta ställt sitt konto till förfogande för insättning och förvar av J.B:s tillgodohavanden. Det måste därför anses ställt bortom varje rimligt tvivel att K.S. när han vidtog de åtgärder som åklagaren angett i stämningsansökan hade sådant uppsåt som fordras för straffansvar enligt den angivna bestämmelsen.

I enlighet med det upptagna ska åtalet bifallas på det sättet att K.S. döms för penninghäleri.

Påföljd

K.S., som inte tidigare är dömd för brott, lever under ordnade förhållanden. Varken brottslighetens art eller dess straffvärde påkallar frihetsberövande påföljd. Vid detta förhållande, och då det saknas särskild anledning att befara att K.S. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet, bör påföljden bestämmas till villkorlig dom, vilken ska förenas med ett kännbart bötesstraff.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten K.S. enligt 9 kap. 6 a § första stycket brottsbalken för penninghäleri samt bestämmer påföljden till villkorlig dom och dagsböter 100 å 200 kr.

Hovrättens dom meddelad: den 16 april 2008.

Mål nr: B 7996-07.

Lagrum: 9 kap. 6 a § brottsbalken.