RH 2009:5
Sökanden har inte ansetts kunna överklaga ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande såvitt avser fråga om inkassokostnader.
I ansökan om betalningsföreläggande yrkade Alektum Inkasso AB (Alektum) att P.J.V. skulle föreläggas att utge ett visst kapitalbelopp jämte ränta samt ersättning för inkassokostnader och kostnader i målet. I det betalningsföreläggande som skickades till P.J.V. saknades yrkandet om ersättning för inkassokostnader. Några inkassokostnader upptogs inte heller i det utslag som kronofogdemyndigheten meddelade den 29 januari 2007.
Växjö tingsrätt
Alektum överklagade utslaget och yrkade att tingsrätten även skulle tillerkänna bolaget ersättning för inkassokostnaderna.
Kronofogdemyndigheten anförde att yrkad ersättning för inkassokostnader felaktigt inte hade upptagits i vare sig betalningsföreläggandet eller utslaget samt att svaranden därmed inte hade förelagts att yttra sig över sökandens yrkande om ersättning för inkassokrav och således inte haft möjlighet att ta ställning till detta yrkande. Vidare anförde kronofogdemyndigheten att felet inte var möjligt att rätta enligt 66 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning jämfört med 2 kap. 20 § utsökningsbalken, eftersom felaktigheten inte avsåg skrivfel, räknefel eller annat sådan förbiseende.
Tingsrätten (tingsfiskalen Niklas Lind) avvisade överklagandet i beslut den 16 maj 2008 och anförde bl.a. följande.
I lagen om betalningsföreläggande och handräckning regleras den summariska processen. Kronofogdemyndighetens prövning av en borgenärs ansökan i ett mål om betalningsföreläggande begränsas till att endast avse frågan om kravet faller under tillämpningsområdet för betalningsföreläggande och om kravet bestrids av gäldenären. Om svaranden inte i rätt tid har bestritt ansökningen ska kronofogdemyndigheten meddela utslag i enlighet med denna. Kronofogdemyndigheten ska alltså inte göra någon sakprövning av yrkandet. Är svaranden missnöjd med ett utslag får han ansöka om återvinning inom en månad från utslaget. Sedan tiden för återvinning har löpt ut får ett utslag i mål om betalningsföreläggande rättskraft i enlighet med vad som gäller för en lagakraftvunnen dom (64 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning). Det innebär att utslaget därefter endast kan angripas med s.k. extraordinära rättsmedel, dvs. resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid. En ny rättegång om samma sak är inte möjlig. Ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt domvillobesvär avseende kronofogdemyndighetens utslag i mål om betalningsföreläggande prövas av hovrätt.
När det gäller frågan om ersättning för kostnader i målet ska kronofogdemyndigheten självmant pröva storleken av parternas yrkanden om kostnadsersättning (49 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning). Sökanden har enligt 55 § samma lag rätt att överklaga kronofogdemyndighetens beslut i fråga om kostnadsersättningen (se prop. 1989/90:85 s. 138 f).
I detta fall har P.J.V. inte ansökt om återvinning och utslaget är därmed rättskraftigt avgjort. Alektums överklagande avser inte frågan om kostnader i målet, utan om ersättning för inkassokostnader. Mot bakgrund av vad som anförts kan Alektums yrkande inte tas upp till prövning av tingsrätten.
Alektum överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och återförvisa målet till tingsrätten för erforderlig handläggning.
P.J.V. bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.
Hovrätten (hovrättslagmannen Per-Göran Öjeheim, hovrättsrådet Björn Karlsson och tf. hovrättsassessorn Ingrid Hansen, referent) avslog överklagandet i beslut den 9 februari 2009 och anförde bl.a. följande.
Rätten för sökanden att överklaga ett av kronofogdemyndigheten meddelat utslag regleras i 55 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Enligt bestämmelsens ordalydelse får en sökande som är missnöjd med ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande överklaga utslaget hos tingsrätten inom tre veckor från dagen för utslaget. Av förarbetsuttalanden framgår dock att sökandens rätt att överklaga ett utslag inskränker sig till den del av utslaget som avser kostnader i målet, vilka kronofogdemyndigheten enligt 49 § samma lag självmant ska pröva. För det fall kronofogdemyndigheten nedsätter ett yrkande om kostnadsersättning kan sökanden överklaga utslaget i den delen (prop. 1989/90:85 s. 89 och 137 f). I förevarande fall rör överklagandet krav på ersättning för inkassokostnader, vilka efter lagändringar år 1981 behandlas som vanliga civilrättsliga fordringar (prop. 1980/81:10 s. 94 f och 1989/90:85 s. 58). Såvitt kan utläsas ur förarbetena omfattar rätten att överklaga ett utslag inte sådana kostnader. Trots ordalydelsen av 55 § lagen om betalningsföreläggande och handräkning kan Alektums yrkande således inte tas upp till prövning. Tingsrättens beslut att avvisa överklagandet ska därför stå fast.
Hovrättens beslut meddelat: den 9 februari 2009.
Mål nr: ÖÄ 2948-08.
Lagrum: 55 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Litteratur: Prop. 1989/90:85 s. 58, 89 och 137 f .