RH 2010:160
Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (kontraktsvård) - summariska referat.
Brott: Narkotikabrott
Fängelse: 6 månader
Av kriminalvårdens yttrande i målet framgår att L har missbrukat narkotika åtskilliga år samt att han upprepade gånger har försökt bli drogfri. Han dömdes år 1998 till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, en påföljd som dock undanröjdes påföljande år. Under 2000-talet har han återfallit i brott. Senast dömdes han den 24 maj 2006 av Göta hovrätt för bl.a. grovt narkotikabrott till fängelse fyra år sex månader. Genom domen undanröjdes en tidigare utdömd skyddstillsyn. Mot slutet av verkställigheten av fängelsestraffet genomgick han i anstalt en 12-stegsbehandling. Under de sista fem månaderna före den villkorliga frigivningen den 24 oktober 2008 var han intagen för vårdvistelse på behandlingshem. Den nu aktuella brottsligheten begick han något mindre än ett och ett halvt år efter frigivningen.
Normalpåföljden i ett fall som detta är fängelse. Återfall i missbruk och brott efter att ha undergått behandling, motsvarande den som ges inom ramen för kontraktsvård, utgör inte något absolut hinder mot att besluta om kontraktsvård, åtminstone inte om den förra vården ligger längre bort i tiden. Med hänsyn till den förhållandevis korta tid som har förflutit sedan den senaste behandlingen är det tveksamt att nu bestämma påföljden för L till annat än fängelse.
Av den behandlingsplan som fogats till kriminalvårdens yttrande framgår att den tänkta vistelsen på Valbo behandlingshem utanför Norrköping, som angetts till sex månader, bl.a. innefattar moment som arbetsträning/praktikplats. L har uppgett att han enligt besked från behandlingshemmet kan påräkna att först få undergå behandling på hemmet i tre månader. Därefter planeras att han under veckorna i huvudsak ska få fortsätta med sitt arbete på Samhall i Norrköping och tillbringa veckosluten på Valbo behandlingshem. Det saknas anledning att ifrågasätta L:s uppgifter.
Hovrätten finner således att den föreslagna behandlingen inte framstår som tillräckligt ingripande för att kunna ersätta fängelsestraffet.