RH 2010:25

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Christina Brockmeyer) anförde i beslut den 13 november 2009 följande.

I 7 § tredje stycket 5 skuldsaneringslagen anges att fordringar som är tvistiga inte ska ingå i en skuldsanering. Frågan i målet är huruvida en fordran som varit tvistig vid tidpunkten för beslutet om skuldsanering men som därefter blivit ostridig ska ingå i skuldsaneringen.

Av proposition 1993/94:123 s 143 f. framgår följande. Bestämmelsen om att lämna tvistiga fordringar utanför en skuldsanering innebär att gäldenären disponerar över vilka fordringar som kommer att omfattas av skuldsaneringen. Vidare anges att gäldenären inte har något att vinna på att utan grund bestrida de fordringar som anmäls i skuldsaneringsärendet. Tvärtom ligger det i gäldenärens intresse att alla hans skulder saneras. Skulle han bestrida en fordran som sedermera, efter rättslig prövning, visar sig berättigad kan förutsättningarna för skuldsaneringen nämligen rubbas. Det har givetvis gäldenären inget intresse av.

F.A. har bestritt den fordran som H.M. framställt under skuldsaneringsärendet och fordran har varit tvistig när skuldsaneringsärendet avgjordes. Emellertid har den bestridda fordringen varit föremål för rättslig prövning vid Göteborgs tingsrätt i mål T 13322-08, i vilket det hållits muntlig förberedelse den 11 maj 2009. Vid den muntliga förberedelsen träffades en förlikning som innebar att F.A. skulle betala 29 000 kr till H.M. genom månatliga betalningar om 1 000 kr under 29 månader. Det ursprungliga kravet var 29 100 kr. Förlikningen som träffades stadfästes i dom på parternas begäran. F.A. har under Kronofogdemyndighetens handläggning av skuldsaneringsärendet informerats om konsekvenserna av att tingsrätten i mål T 13322-08 skulle fastställa att det fanns en skuld till H.M..

Tingsrätten konstaterar att F.A. har haft möjligheter att själv påverka frågan om huruvida den fordran som H.M. hade skulle ingå i skuldsaneringen eller inte. F.A. har emellertid bestritt fordringen under hela skuldsaneringsärendet varför den måste anses ha varit tvistig när skuldsaneringsärendet avgjordes. Fordringen ska därför inte ingå i skuldsaneringen.

Tingsrätten lämnar F.A:s överklagande utan bifall.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors samt hovrättsråden Ann-Carin Glimstedt, referent, och Britta Ekström) anförde i beslut den 5 mars 2010 följande.

Enligt 7 § första stycket skuldsaneringslagen (2006:548) omfattar en skuldsanering, om inte annat föreskrivs i lagen, alla fordringar på pengar mot gäldenären som har uppkommit före den dag då Kronofogdemyndigheten beslutade att inleda skuldsanering. I tredje stycket 5 i nämnda paragraf anges att tvistiga fordringar inte omfattas av en skuldsanering.

Den 26 januari 2009 beslutade Kronofogdemyndigheten enligt 14 § andra stycket skuldsaneringslagen att skuldsanering skulle inledas för F.A. Under handläggningen hos Kronofogdemyndigheten framkom att H.M. ansökt om betalningsföreläggande avseende en fordran om 28 500 kr, men att ärendet överlämnats till tingsrätten för vidare handläggning eftersom F.A. bestritt kravet. Fordringen bedömdes som tvistig och omfattades därför inte av beslutet om skuldsanering den 7 maj 2009.

Den 11 maj 2009 träffade H.M. och F.A. en förlikning beträffande ovan angivna fordran, och i en dom samma dag stadfäste Göteborgs tingsrätt förlikningen (mål T 13322-08). F.A. har nu begärt att fordringen ska omfattas av skuldsaneringen.

För att H.M:s fordran ska omfattas av skuldsaneringen krävs att den uppkommit före den 26 januari 2009. Den avgörande frågan blir om fordringen uppkommit vid tidpunkten för förlikningen eller vid en tidigare tidpunkt.

Vid prövningen av den frågan ansluter sig hovrätten till den i doktrinen hävdade ståndpunkten att en förlikning i normala fall konsumerar det före förlikningen aktuella rättsläget (se Sven Larsson, Förlikning i tvistemål, Uppsala 1958, s. 135 f.), dvs. att rättsläget före förlikningen ersätts med det nya avtalet. Av denna ståndpunkt följer att en fordran på grund av ett förlikningsavtal som regel ska anses ha uppkommit vid tidpunkten för förlikningen.

H.M. och F.A. har den 11 maj 2009 träffat ett avtal gällande det krav som H.M. ansåg sig ha på F.A. Avtalet innefattar bl.a. vilket belopp F.A. ska betala till H.M., avbetalningsplan och förfalloklausul. Vid sådant förhållande bör den nyss nämnda huvudregeln angående förlikningsavtal gälla. H.M:s fordran ska följaktligen anses ha uppkommit efter Kronofogdemyndighetens beslut att inleda skuldsanering och ska därmed inte ingå i skuldsaneringen.

Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 5 mars 2010.

Mål nr: ÖÄ 4591-09.

Lagrum: 7 § skuldsaneringslagen (2006:548).

Litteratur:Prop. 1993/94:123 s 143 f.; Sven Larsson, Förlikning i tvistemål, Uppsala 1958, s. 135 f.