RH 2010:51
Förare har återlämnat en lånad bil till ägaren genom att parkera den på parkeringsplats avsedd för besökande. Fråga om det förelegat en olovlig parkering då fordonets ägare var bosatt inom området har besvarats jakande.
Östersunds tingsrätt
I ansökan om stämning yrkade Q-park AB (parkeringsbolaget) att J.P.M. skulle förpliktas att betala 600 kr avseende kontrollavgift. Som grund härför anförde parkeringsbolaget att J.P.M:s fordon vid kontrolltillfället den 29 september 2008 varit uppställt i strid mot gällande parkeringsbestämmelser eftersom fordonet varit parkerat på parkeringsplats för besökande och då J.P.M. är folkbokförd på adress i området kan fordonet inte vara besökande fordon.
J.P.M. bestred parkeringsbolagets fordran och anförde följande. Hon hade den 28 september 2008 lånat ut sin bil till en klasskamrat. När kamraten skulle lämna igen bilen dagen efter parkerade kamraten bilen på besöksparkeringen. Efter cirka en halvtimma parkerade hon om bilen i det källargarage som tillhör hennes lägenhet. Ägaren till fastigheten har inte utfärdat några bestämmelser om vad som gäller för parkeringen, annat än de skyltar där det framgår att det är ’’P’’, ’’Besöksparkering’’ och ’’24 tim’’. Det finns inget i allmänt språkbruk som motsäger att en person som besöker området inte skulle kunna parkera på besöksparkeringen oberoende av vem som är juridisk ägare till bilen.
Domskäl
Tingsrätten (tingsnotarien Emma Svensson) anförde i dom den 28 december 2009 följande.
DOMSKÄL
I målet är ostridigt att bil tillhörig J.P.M. stått parkerad på parkering avsedd för besökande.
J.P.M. har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att en till henne besökande person lånat hennes bil. Det kan därför inte anses visat att den parkerade bilen förts av hennes kamrat. Med anledning av detta finner tingsrätten inte skäl att pröva huruvida en besökande person som lånat J.P.M:s bil har varit berättigad att parkera hennes fordon på den aktuella platsen.
Enligt 10 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering framgår att om det med hänsyn till omständigheterna i samband med den olovliga parkeringen skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift, får avgiften inte tas ut. Av förarbetena till lagen (prop. 1983/84:104 s. 21-22) samt den praxis som utvecklats (se bl.a. RH 1998:87 och Svea hovrätts dom 2007-04-03, mål nr FT 9240-06) framgår att paragrafen bör tillämpas restriktivt. En situation som anmärkts i förarbetena är egen eller nära anhörigs sjukdom. I det nu aktuella målet föreligger ingen jämförlig situation och J.P.M. kan inte heller på denna grund undgå betalningsansvar
DOMSLUT
J.P.M. förpliktas att till parkeringsbolaget betala 600 kr.
Hovrätten
J.P.M. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla parkeringsbolagets talan. Parkeringsbolaget bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström, referent, och Irja Öhrnell samt tf. hovrättsassessorn Malin Löfgren) anförde i dom den 13 september 2010 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Enligt 1 § lagen (1984:318) om kontrollavgift får en markägare som upplåter område för parkering inom området ta ut en kontrollavgift om ett fordon parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat (olovlig parkering). Vid olovlig parkering får kontrollavgift endast tas ut om parkeringsförbudet och parkeringsvillkoren tydligt har tillkännagetts genom skyltning på platsen, se 3 § samma lag. Av 7 § samma lag framgår vidare att fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften betalas.
Fråga är om parkeringen av fordonet den 29 september 2008 varit olovlig på grund av att parkeringen skett i strid mot parkeringsbestämmelse nr 34 utfärdad av parkeringsbolaget, dvs. att parkering skett på parkeringsplats avsedd för besökande.
J.P.M. har uppgett att hennes väninna hade lånat bilen och att väninnan parkerade den på parkeringsplatsen för besökande vid återlämnandet av bilen. På den parkeringsplatsen fanns en skylt med texten ”P”, ”Besökande” och ”Max 24 tim”. Skyltningen visade alltså tydligt att parkeringsplatsen var avsedd för besökande i max 24 timmar. Omständigheten att det var en väninna till J.P.M. som parkerade bilen är ostridig och ska läggas till grund för avgörandet i målet. Bevisning rörande denna omständighet är då överflödig varför tingsrättens bedömning i denna del är felaktig. J.P.M:s väninna kan visserligen enligt normalt språkbruk uppfattas som besökande till J.P.M. som bor i området. Vid bedömningen av om parkeringen ska anses olovlig eller inte är det emellertid frågan om vem som ägde bilen som är avgörande.
J.P.M. var ägare till bilen den 29 september 2008, dvs. den dag kontrollavgiften utfärdades. Eftersom J.P.M. bor i området har hon inte haft rätt att ha sin bil parkerad på en parkeringsplats avsedd för besökande. Detta gäller oavsett vem som rent faktiskt har parkerat bilen. Ett sådant synsätt står även i linje med att förare och ägare solidariskt ansvarar för att kontrollavgiften betalas, eftersom markägare vid ett solidariskt betalningsansvar har rätt att kräva betalning av ägaren utan att efterforska vem som körde. Parkeringen har därför varit olovlig och någon omständighet som skulle göra det uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift i förevarande fall har inte framkommit. J.P.M. har därför att svara för att kontrollavgiften blir betald och hennes talan i hovrätten kan därför inte vinna bifall. Tingsrättens domslut ska således fastställas.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Hovrättens dom meddelad: den 13 september 2010.
Mål nr: FT 101-10.
Lagrum: 1, 7 och 10 §§ lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.