RH 2010:55

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Caroline Rosengren samt nämndemännen Jan Aurell, Conny Andersson och Elsa Hansson) meddelade dom den 11 maj 2010. Tingsrätten noterade att M.F. i anledning av misstanke om brott som prövades genom domen hade varit berövad friheten såsom anhållen eller häktad mellan den 19 mars 2010 och den 27 april 2010. Tingsrätten fann att M.F. skulle dömas för två fall av bedrägeri, ett fall av häleri och ett fall av grov olovlig körning och anförde därefter följande.

Utredning

M.F., född 1984, förekommer under 19 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes den 19 december 2006 av tingsrätten för stöld och olovlig körning, grovt brott, till fängelse två månader. Han påbörjade verkställigheten av detta straff den 23 januari 2007 och blev villkorligt frigiven den 4 mars 2007 med en återstående strafftid om 20 dagar. Prövotiden utgick den 4 mars 2008. Därefter dömdes han den 22 april 2008 av tingsrätten för olovlig körning, grovt brott, och bilbältesförseelse till dagsböter 110 à 90 kr. Efter det dömdes han den 29 januari 2009 av tingsrätten för olovlig körning grovt brott till fängelse en månad. Därefter dömdes han den 17 februari 2009 av Kristianstads tingsrätt för olovlig körning grovt brott och hastighetsöverträdelse till fängelse 14 dagar. Han påbörjade verkställigheten av dessa straff den 19 april 2009 och blev villkorligt frigiven den 19 maj 2009 med en återstående strafftid om 14 dagar. Prövotiden utgår den 19 maj 2010.

Om sina personliga förhållanden har M.F. upplyst följande. Han bor hos sina föräldrar. Han arbetar inte. Han studerar inte heller. Han lever på sparade pengar. Han samtycker till samhällstjänst. Han missbrukar inte.

Tingsrättens bedömning

M.F. döms nu för bedrägeri, häleri och olovlig körning, grovt brott. Brottslighetens samlade straffvärde bedöms motsvara fängelse fyra månader. M.F. har tidigare dömts för olovlig körning, grovt brott, i sådan omfattning att det talar för att döma honom till fängelse. Han har också återfallit i likartad brottslighet. Den brottslighet som är likartad i förhållande till den han nu döms för ligger visserligen en tid tillbaka i tiden men bör ändå i någon mån påverka valet av påföljd. Det kan inte konstateras att det saknas skälig anledning att befara att M.F. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet eller att det finns anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. Han bör därför dömas särskilt till fängelse. Straffet bör mätas ut efter brottslighetens samlade straffvärde. Eftersom M.F. har begått brott under prövotid och då särskilda skäl däremot inte föreligger bör den M.F. villkorligt medgivna friheten förklaras helt förverkad.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde M.F. till fängelse 4 månader och förklarade villkorligt medgiven frihet helt förverkad (14 dagar).

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Marianne Lejman, referent, och tf. hovrättsassessorn Martin Sunnqvist) meddelade dom den 16 november 2010. Efter att ha anslutit sig till tingsrättens dom i skuldfrågan anförde hovrätten följande.

Hur ska påföljden bestämmas?

Straffvärdet av de gärningar som M.F. har gjort sig skyldig till motsvarar, som tingsrätten har kommit fram till, sammanlagt fängelse fyra månader.

M.F. har flera gånger återfallit i olovlig körning. Detta, liksom brottets art, talar med styrka för att fängelse bör väljas som påföljd för det brottet.

Brottsligheten i övrigt är i sig inte sådan att den talar för att fängelse måste väljas som påföljd. Av yttrandet från Malmö frivård kan den slutsatsen dras att en skyddstillsyn kan bidra till att M.F. avhåller sig från fortsatt brottslighet. M.F. har i hovrätten uppgett att han tror att en övervakare skulle kunna hjälpa honom att i fortsättningen avhålla sig från att begå brott. Mot bakgrund av det anförda är skyddstillsyn en lämplig påföljd för dessa brott.

Enligt huvudregeln i 30 kap. 3 § brottsbalken ska den som har begått flera brott dömas till en gemensam påföljd för brotten. Om det finns särskilda skäl får rätten dock döma t.ex. till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.

I detta fall skulle det vara för strängt att på grund av förekomsten av den olovliga körningen, som har ett straffvärde motsvarande en månads fängelse, döma till ett fängelsestraff på en längd som grundar sig på den samlade brottslighetens straffvärde (fyra månader). Det hänger samman med att om påföljd skulle ha bestämts endast för bedrägerierna och häleriet (dvs. om M.F. inte också skulle dömas för olovlig körning) hade påföljden bestämts till skyddstillsyn.

Det finns därmed särskilda skäl att dela upp påföljdsbestämningen så att påföljden för den olovliga körningen bestäms till fängelse medan påföljden för den övriga brottsligheten bestäms till skyddstillsyn (se Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2008, s. 227-228).

Som tingrätten har kommit fram till bör den M.F. villkorligt medgivna friheten förklaras helt förverkad (återstående strafftid är 14 dagar). Huvudregeln är nämligen att villkorligt medgiven frihet ska förklaras förverkad om den frigivne begår nya brott under prövotiden. I det här aktuella fallet utgjordes också den brottslighet som föranledde de tidigare fängelsestraffen av just olovliga körningar.

DOMSLUT

Hovrätten upphävde tingsrättens påföljdsbestämning och dömde M.F. för olovlig körning till fängelse 1 månad samt för bedrägeri och häleri till skyddstillsyn. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Nämndemannen Eva-Christine Winqvist, med vilken nämndemannen Karl Axel Axelsson instämde, var skiljaktiga i påföljdsfrågan och ville fastställa tingsrättens dom utan några ändringar.

Hovrättens dom meddelad: den 16 november 2010.

Mål nr: B 1615-10.

Lagrum: 30 kap. 3 § brottsbalken.

Litteratur: Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2008, s. 226-230.