RH 2010:61
Fråga om tillämpning av utmätningsordningen enligt 4 kap. 3 § utsökningsbalken vid utmätning av en familjs bostadsfastighet.
Halmstads tingsrätt
För betalning av J.B:s skulder i allmänna mål utmätte Kronofogdemyndigheten den 14 januari 2010 hans hälftendel av fastigheten X 2. Den andra hälftendelen var lagfaren på A.B. Kronofogdemyndigheten beslutade att hela fastigheten skulle säljas och förklarade hela fastigheten utmätt.
J.B. och A.B. överklagade besluten och anförde i huvudsak följande. Fastigheten ägs sedan 1996 gemensamt av J.B och A.B. A.B., de tre minderåriga barnen och en 19-årig dotter bor i fastigheten. J.B. bor efter genomförd missbruksbehandling i egen lägenhet i Halmstad. Underhållsskulden som finns hos Kronofogden uppstod under den tid han genomgick behandling för sitt missbruk. I samband med behandling har han inte kunnat tillvarata sina rättigheter vad gäller ansökan om anstånd/eftergift av underhållsskyldigheten. Han har definitivt inte haft de inkomster som Försäkringskassan har beräknat underhållsskyldigheten utifrån då Försäkringskassans beräkningar baseras på de två föregående inkomståren. Ansökan om eftergift har skickats till försäkringskassan, men beslut har ännu inte fattats. Exekutiv försäljning av fastigheten skulle få mycket olyckliga konsekvenser för barnen. Huset utgör en stor trygghet för dem. Miljön i huset är dessutom bra för två av barnen som lider av svår astma. Oron kring ekonomin och den hotande försäljningen påverkar barnen negativt. Förhoppningen är att han ska kunna flytta tillbaka hem efter att behandlingen slutförts. Sedan november 2009 har han en anställning som målare. Då han nu har en regelbunden inkomst finns det möjlighet att utmäta hans lön istället för fastigheten.
Kronofogdemyndigheten fann i yttrande över överklagandet ej skäl att ändra sitt beslut.
J.B. och A.B. anförde vidare bl.a. att det vore olyckligt om Kronofogdemyndigheten verkställde den exekutiva försäljningen innan Försäkringskassans beslutsprocess är klar samt att de upplever att fastigheten har ett för högt taxeringsvärde i förhållande till skicket då fastigheten är i behov av omfattande renovering.
Skatteverket bestred ändring av Kronofogdemyndighetens beslut och anförde bl.a. följande. Med hänsyn till fordringens storlek och den tidsutdräkt och risk ett annat utmätningsförfarande kan innebära bör fastighetsutmätningen bestå. Försäkringskassan har vid kontakt uppgett att frågan om eftergift av fordran på återbetalningsbelopp prövades den 11 maj 2010 och att kassan då beslutade att inte medge eftergift. Vidare råder osäkerhet kring J.B:s anställnings varaktighet.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Elisabeth Karlén) anförde i beslut den 23 juni 2009 följande.
Skulden till Försäkringskassan uppgår till icke obetydligt belopp. Försäkringskassan har nyligen beslutat att inte meddela eftergift. Kronofogdemyndigheten har enligt tingsrättens uppfattning agerat i enlighet med bestämmelserna om utmätning i utsökningsbalken. Överklagandet lämnas därför utan bifall.
Hovrätten för Västra Sverige
A.B. och J.B. överklagade till hovrätten och yrkade att besluten om utmätning och indragning skulle upphävas. Till grund för sitt överklagande anförde de i huvudsak följande. Det vore mycket olyckligt med hänsyn till deras fyra barn, varav tre minderåriga, att mäta ut fastigheten. J.B. har en tillsvidareanställning, varför det finns förutsättningar för löneutmätning. Detta har skett i april, maj och juni. Försäkringskassans beslut att inte medge eftergift är under omprövning. Det var på grund av J.B:s personliga problem och oförmåga att ”hantera papper och ekonomi” som Försäkringskassans krav överlämnades till Kronofogdemyndigheten. Det är en kort och rimlig tid att genom löneutmätning betala skulden, särskilt mot bakgrund av att det handlar om en familjs trygghet. J.B. vill betala sina skulder och de ser optimistiskt på möjligheterna att inom en snar framtid betala skulden till Försäkringskassan genom löneutmätning, skatteåterbäring och lån från anhöriga.
Skatteverket motsatte sig ändring av tingsrättens beslut och anförde till stöd för detta i huvudsak följande. Utmätningen står i överensstämmelse med utmätningsordningen i 4 kap.utsökningsbalken. Fastigheten kan inte utgöra beneficium enligt 5 kap. samma balk. Det finns därför ingen grund för att upphäva utmätningen. J.B:s skuld i allmänt mål överlämnat till Kronofogdemyndigheten är i dag 63 251 kr. Under perioden april till juli 2010 har 18 321 kr betalats genom löneutmätningsbeslut, men därefter har endast 757 kr av J.B:s lön tagits i anspråk genom utmätning. Sedan april månad har ytterligare tre TV-avgifter överlämnats för indrivning. J.B:s överskott på skattekontot avseende årets taxering, 8 908 kr, har avräknats hans övriga skulder till staten. Skatteverket anser inte att det är realistiskt att räkna med att Försäkringskassan kommer att ändra sin tidigare ståndpunkt och medge J.B. eftergift med att betala skulden. Under förutsättning att J.B. fortsätter att arbeta och under förutsättning att han inte får nya skulder i allmänt mål som överlämnas till indrivning kommer Skatteverkets fordran att vara betald om cirka tio månader. Detta är i ärendet både för lång tidsutdräkt och inte minst för osäkra omständigheter för att fastighetsutmätningen ska kunna upphävas.
Skatteverket åberopade till stöd för sin inställning ett dokument med rubriken ”Nr 1/08/IND - Ställningstagande avseende utmätningsordningen”, daterat den 11 januari 2008.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Åke Thimfors och hovrättsassessorn Emilie Strömberg) anförde i beslut den 22 september 2010 följande.
SKÄL
Kronofogdemyndighetens beslut att dra in A.B:s del av den aktuella fastigheten var, som tingsrätten konstaterat, i enlighet med utsökningsbalkens regler. Det ska därför inte ändras. Om beslutet kommer att bestå blir i stället beroende på hur prövningen av överklagandet av utmätningsbeslutet utfaller.
Hovrätten anser att bedömningen av J.B:s skulder till staten i detta ärende bör utgå från att Försäkringskassan inte kommer att meddela eftergift. Som Skatteverket konstaterat uppgår hans skulder i allmänna mål till drygt 63 000 kr.
Trots att utmätningsförfarandet pågått sedan januari i år har J.B. inte förmått att genom lån från anhöriga minska sina skulder till Försäkringskassan. Det som A.B. och J.B. anfört i denna del kan därför lämnas utan avseende.
Det får anses klart att en exekutiv försäljning av fastigheten skulle inbringa en köpeskilling som inte bara skulle ge staten betalt för de nu aktuella fordringarna utan även leda till ett överskott.
A.B:s och J.B:s överklagande aktualiserar tillämpningen av 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken. Av lagrummet framgår att av utmätningsbar egendom bör i första hand tas i anspråk sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Vid valet mellan olika slag av egendom bör beaktas sökandens intresse av att betalning inflyter utan dröjsmål. Detta intresse kan dock inte tillmätas så stor betydelse om behovet av snabb betalning inte är särskilt starkt och någon särskild risk inte är förenad med att det dröjer med betalningen. Rimlig hänsyn måste tas även till gäldenärens intressen, särskilt att onödig värdeförstöring inte sker (se prop. 1980/81: 8 s. 218). Utmätningsordningen torde normalt tillämpas så att kontanter, banktillgodohavanden och andra liknande likvida tillgångar som kan lyftas omedelbart tas i anspråk först, varefter kommer löneutmätning, utmätning av lös egendom och först därefter fast egendom.
Det nyssnämnda lagrummets lydelse ger vid handen att dess tillämpning får bygga på en avvägning mellan borgenärens intresse av att förhållandevis snabbt få full betalning och gäldenärens intressen, såsom att förhindra onödig värdeförstöring. Denna avvägning bör ske genom en samlad bedömning av de omständigheter som föreligger.
Det är en självklarhet att varje borgenär, oavsett ekonomisk situation eller liknande, har rätt till så snabb och enkel betalning som möjligt av förfallna skulder. Vid en sådan avvägning som ovan nämnts kan i detta fall dock inte bortses från att utmätningsfordringen utgörs av statens krav till ett belopp som, utan att vara ringa, inte är särskilt stort. Borgenärens intresse i detta fall av att genom försäljning av fastigheten snabbt få full betalning framstår därför som något mindre än vad som kan vara fallet i andra situationer.
Inte ens i en situation som denna bör emellertid borgenären tvingas godta ett onödigt dröjsmål; endast när det kan antas att löneutmätning leder till full betalning inom en kortare tid finns det, i enlighet med vad som slås fast i Kronofogdemyndighetens ovan nämnda dokument, i normalfallet anledning att avstå från utmätning av fast egendom. Den tidsgräns på tre månader som Kronofogdemyndigheten antagit förefaller vara ett lämpligt riktmärke. (Se Handbok Utmätning, KFM 901, utgåva 5, 2008, s. 93 f.)
Som Skatteverket anfört torde i detta utmätningsärende full betalning ha erlagts först efter tio månader förutsatt en månatlig löneutmätning om ungefär 6 000 kr. Betalning i enlighet med en sådan plan har dock inte skett på sistone; löneutmätning under tiden efter juni 2010 har inbringat endast 757 kr. Med hänsyn bl.a. härtill synes risken avsevärd för att staten inte ska erhålla full betalning ens inom en så lång tid som tio månader om fastigheten inte tas i anspråk.
A.B. och J.B. har i sammanhanget lyft fram att den utmätta fastigheten utgör deras bostad - låt vara att J.B. på grund av sin personliga situation nu har annan tillfällig bostad - och även är bostad åt tre minderåriga barn. Som Skatteverket framhållit kan emellertid en egen bostadsfastighet inte omfattas av de s.k. beneficiereglerna i 5 kap.utsökningsbalken (jfr Högsta domstolens beslut i NJA 2010 s. 397 II). Det förhållandet att fastigheten rymmer familjens bostad verkar därför inte emot en utmätning av fastigheten.
Det saknas utredning som ger stöd för antagande att en försäljning av fastigheten skulle leda till en mera påtaglig risk för värdeförstöring.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner hovrätten att det finns fog för beslut om utmätning av fastigheten. Tingsrättens avgörande ska därför stå fast.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Referenten, hovrättsrådet Christer Ranch, var skiljaktig från beslutet och anförde följande.
Enligt min mening ska skälen för beslutet från och med stycket ” Inte ens i en situation…” ha följande lydelse.
Den utmätta fastigheten utgör A.B:s och J.B:s bostad - låt vara att J.B. på grund av sin personliga situation nu har annan tillfällig bostad - och är även bostad åt tre minderåriga barn. Som Skatteverket framhållit kan en egen bostadsfastighet inte omfattas av de s.k. beneficiereglerna i utsökningsbalkens 5 kap. Denna boendeform skiljer sig härigenom från boendeformerna hyresrätt och bostadsrätt. Utan att den omfattas av beneficiereglerna bör dock fastighetens karaktär av familjebostad beaktas vid hovrättens intresseavvägning. Särskilt det förhållandet att barn har sin bostad där ska vägas in (jfr artikel 3 i FN:s Barnkonvention).
Risken för att en exekutiv försäljning av fastigheten leder till en värdeförstöring måste beaktas, liksom att en sådan drabbar inte bara gäldenären utan även den samägare till fastigheten som fått sin fastighetsandel indragen i förfarandet. Mot bakgrund av det som framkommit om A.B:s och J.B:s situation skulle en försäljning kunna få långtgående konsekvenser.
J.B. har en tillsvidareanställning, vilket möjliggör utmätning i lön och/eller sjukpenning. Med beaktande av detta och den skatteåterbäring som kan tas i anspråk skulle full betalning genom löneutmätning, såsom Skatteverket har anfört, ha uppnåtts efter ca tio månader.
Vid en samlad bedömning av de skäl som talar för det allmännas intresse av att förhållandevis snabbt få in betalning för skulder avseende underhållsstöd och TV-avgifter samt de skäl som talar för att minimera J.B:s olägenhet av en försäljning av fastigheten - varvid hänsyn bör tas även till hans familj, trots att det inledningsvis nämnda lagrummet endast talar om gäldenären - ter sig en utmätning av bostadsfastigheten som en alltför drastisk åtgärd. Den tidsperiod som krävs för att en löneutmätning ska inbringa skuldbeloppet kan inte anses så mycket längre än vad en genomförd exekutiv försäljning skulle behöva, att den påkallar utmätning av fastigheten.
En överprövning av underinstansernas avgöranden leder enligt min mening alltså till slutsatsen att Kronofogdemyndigheten i och för sig inte gjorde något fel när man mätte ut J.B:s fastighetsandel men att en tillämpning av utmätningsordningen i 4 kap. 3 § andra stycket utsökningsbalken i detta fall bör leda till att andelen inte ska utmätas för verkställighet av Skatteverkets fordran. Beslutet om utmätning borde alltså upphävas.
Hovrättens beslut meddelat: den 22 september 2010.
Mål nr: ÖÄ 3184-10.
Lagrum: 4 kap. 3 § utsökningsbalken; Artikel 3 i FN:s Barnkonvention.
Rättsfall: NJA 2010 s. 397 II.
Litteratur: Prop. 1980/81: 8 s. 218; Handbok Utmätning, KFM 901, utgåva 5, 2008, s. 93 f.