RH 2010:74

Tingsrätten

Åklagaren yrkade ansvar å T.S. för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning.

T.S. har den 14 november 2008 fört personbil på väg E:22, Kalmar kommun, efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 1,53 promille. - Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen samt att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

T.S. erkände att han hade förtärt alkoholhaltiga drycker före körningen och underkastade sig ansvar för rattfylleri, men bestred att detta skulle vara grovt.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Pia Sandeskog samt nämndemännen Anette Sandgren, Lars Lindqvist och Rabih Ballout) anförde i dom den 20 oktober 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Av utredningen framgår följande. T.S. stoppades av polis då han den 14 november 2008 kl. 03.35 framförde en personbil på E22, Kalmar. Polisen har antecknat att T.S:s gång och tal var utan anmärkning men att hans andedräkt luktade alkohol. Han fick blåsa i polisens sållningsinstrument, som gav positivt utslag, varför han fick följa med polisen och lämna ett blodprov på akuten vid Kalmar lasarett. Av ett analysbesked framgår att blodprovet innehöll 1, 53 promille alkohol.

T.S. har uppgett: Han hade varit ute och ätit middag med sin bror och till middagen druckit 4 stycken 33 cl-flaskor starköl och 1 Fernet Branca fram till 23-24-tiden på kvällen. Sedan tog de en lång promenad ut mot Kalmar Slott i ungefär 3 timmar och pratade. De fick ingen taxi och eftersom han bodde en bit bort - 4-5 km - och kände sig nykter och räknade efter att han borde kunna köra bil så tog han bilen. Hans bror tyckte inte att han borde köra men följde ändå med i bilen. Polisen stoppade bilen och han fick blåsa och det gav positivt utslag. Han fick följa med och eftersom polisens instrument var trasigt åkte de till akuten för att ta blodprov. Han är själv utbildad inom akutsjukvård. Han såg hur sköterskan tog en spritservett och tvättade med innan hon tog blodprovet. Polisen hade ingen anmärkning mot körningen och upplevde honom som tydlig och klar och han fick tillbaka körkortet. Han blev väldigt förvånad när han fick analysbeskedet och anser att det inte kan stämma.

Tingsrättens bedömning

T.S. har erkänt att han förtärt alkoholhaltiga drycker före körningen och enligt analysbeskedet hade han en alkoholkoncentration i blodet om 1,53 promille. Av hans uppgifter framgår emellertid att sjuksköterskan på akuten använde en spritservett för att tvätta av honom före provtagningen. Av förundersökningen framgår att den läkare eller sjuksköterska som tagit blodprov skall intyga att hud och instrument inte har desinfekterats med sprit eller annan flyktig organisk vätska och att vid desinfektionen har använts, i detta fall, saltlösning. Någon underskrift av den som tagit blodprovet finns inte. T.S. har uppgett att han har utbildning i akutsjukvård och tingsrätten anser att hans uppgifter, som inte motbevisats av åklagaren, förtjänar tilltro. Eftersom det således kan ha använts sprit för desinfektion i samband med blodprovstagningen finner tingsrätten att blodprovet saknar bevisvärde för vilken alkoholhalt T.S. hade i sitt blod vid körningen. T.S. kan därför inte dömas för vare sig grovt rattfylleri eller rattfylleri av normalgraden på grund av alkoholhalten i blodet. Att han förklarat sig villig att underkasta sig ansvar för rattfylleri saknar härvid betydelse. Att körningen skulle ha inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten är enligt tingsrätten inte styrkt, med hänsyn till att polisen inte angett någon anmärkning mot T.S:s körning, att såväl gång som tal var utan anmärkning och att han fick tillbaka körkortet av polisen.

DOMSLUT

Åtalet ogillas

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma T.S. för grovt rattfylleri till ett kortare fängelsestraff. Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen på så sätt att andra meningen efter justeringen fick följande lydelse: Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen samt att körningen inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten alternativt att T.S. varit avsevärt påverkad av alkohol.

T.S. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Iacobæus, hovrättsrådet Margareta Bergman (referent), adjungerade ledamoten Lisa Länta samt nämndemännen Peter Hellgren och Ann-Sofie Löfstedt) anförde i dom den 8 januari 2010 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Åklagaren har även i hovrätten åberopat analysbesked. Hon har vidare åberopat sakkunnigförhör med Wayne Jones, Rättsmedicinalverket, Linköping, samt ett av denne, i ett annat ärende, lämnat skriftligt utlåtande och kopia av en uppsats från Svensk Läkartidning.

Wayne Jones har uppgett följande. Det är inte första gången som invändningen att en spritservett använts vid provtagningen har framförts. För 10-15 år sedan gjorde han därför ett experiment. Ett antal försökspersoner, som inte hade alkohol i blodet, tvättades med 70-procentig sprit och sedan togs blodprov från dem. Resultatet blev att det inte fanns påvisbara mängder etanol i blodet. Samma resultat har man fått i andra undersökningar. Det är dock riktigt att det även har gjorts en undersökning där man har konstaterat en påverkan, men i den undersökningen var personerna alkoholpåverkade. Hans slutsats är att det är mycket liten eller obefintlig risk för att blodprov ska påverkas av att huden rengjorts med sprit. När man tar blodprov går det till så att man fyller två rör i direkt följd och utför analys på bägge rören. Om blodprovet har kontaminerats av tvättsprit skulle alkoholkoncentrationen bli högre i det första röret. I detta specifika fall har båda blodproven haft nästan samma alkoholkoncentration. Den promillehalt som uppmätts är också normal för den aktuella typen av brott. Man använder saltlösning vid provtagningen för att undvika invändningen om kontaminering, inte för att det är någon risk i sig med att använda spritservetter.

I den uppsats som åberopats av åklagaren finns redovisat det experiment som Wayne Jones berättat om. I uppsatsen anges också att hans resultat bekräftats av andra forskare, med referenser till deras arbeten. Vidare finns angivet att en forskargrupp har rapporterat att rengöring av huden med absolut (100 procent) alkohol före venpunktion kunde öka blodetanolkoncentrationen med upp till 0,18 promille. Det påpekas dock dels att blodproven i det försöket togs samtidigt från vänster och höger armbågsveck, där det ena hade tvättats med sprit, dels att försökspersonerna hade druckit stora mängder alkohol, något som kunde ha påverkat analysresultatet.

Hovrättens bedömning.

Av T.S:s uppgifter framgår att han före körningen hade druckit alkohol och att förtäringen hade avslutats vid 23-24-tiden. När han stoppades av polisen kl. 03.35 fick han blåsa med positivt utslag. I protokollet från provtagningen har antecknats att han tvättats med saltlösning. Som tingsrätten anmärkt saknar protokollet underskrift av den som utfört provtagningen. Protokollet kan därmed inte anses som tillräcklig bevisning för att saltlösning har använts, utan hovrätten godtar, i likhet med tingsrätten, T.S:s uppgifter om att han har tvättats med en spritservett före provtagningen.

Av den skriftliga bevisningen framgår att det togs två blodprov vid samma tidpunkt - kl. 04.15 - och att det utförts två analyser med mätvärdena 1,6439 respektive 1,6607 promille alkohol i blodet. Av handlingarna framgår inte vilket prov som tagits först, men det kan konstateras att värdena ligger mycket nära varandra. Efter säkerhetsavdrag med 0,121 promille visar analysresultatet med tillräcklig grad av säkerhet att T. S. hade en alkoholkoncentration i blodet om minst 1,53 promille. Resultatet påverkas endast marginellt även om man skulle välja att göra säkerhetsavdraget från provet med den lägsta alkoholkoncentrationen. Med hänsyn till det anförda och till vad Wayne Jones uppgett anser hovrätten att analysresultatet kan läggas till grund för bedömningen.

Hovrätten finner det således styrkt att T.S. har fört bilen efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,53 promille. Han ska därför dömas för grovt rattfylleri. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det inte är styrkt att körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse. T.S. är emellertid tidigare ostraffad, han lever under ordnade sociala förhållanden och det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Han har samtyckt till att utföra samhällstjänst och har av frivården bedömts lämplig för en sådan föreskrift. Alkoholkoncentrationen i hans blod kan inte sägas ha varit så hög att den i sig medför att annan påföljd än fängelse är utesluten. Körningen har delvis skett på Europaväg, men vid en tid på dygnet då det kan antas vara lite trafik och det finns inga omständigheter som visar att det funnits någon konkret risk för trafiksäkerheten. Hovrätten anser att det föreligger förutsättningar för att istället för fängelse välja villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd. Tiden för samhällstjänst bör bestämmas till 50 timmar. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelsestraffets längd ha bestämts till en månad.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom dömer hovrätten T.S. för grovt rattfylleri enligt 4 a § trafikbrottslagen till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha dömts ut.

Hovrättens dom meddelad: den 8 januari 2010.

Mål nr: B 882-09.

Lagrum: 4 a § trafikbrottslagen (1951:649)