RH 2010:80
En yrkeschaufför som kastat bort ett färdskrivardiagramblad till sin lastbil i syfte att dölja att han brutit eller avsåg att bryta mot reglerna om kör- och vilotider dömdes för undertryckande av urkund. Fråga om brottet var ringa eller skulle bedömas som brott av normalgraden.
Falu tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot R.L. för bl.a. undertryckande av urkund enligt följande gärningsbeskrivning.
R.L. har den 1 april 2008 vid Ornäs mellan Falun och Borlänge undanskaffat sitt färdskrivardiagramblad för lastbil i vägtransport genom att kasta bort det i syfte att dölja för polis eller annan kontrollmyndighet att han brutit eller ämnade att bryta mot reglerna om kör- och vilotider. Förfarandet har inneburit fara i bevishänseende. R.L. har ej ägt förfoga över urkunden på sådant sätt.
R.L. bestred ansvar för detta brott.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Lars Vestergren samt nämndemännen Lennart Palm, Börje Svensson och Jan Bergqvist) anförde i dom den 23 september 2009 bl.a. följande.
DOMSKÄL
R.L: Han har kört lastbil i 10 år och är väl medveten om vilka regler som gäller avseende kör- och vilotider samt färdskrivardiagramblad. Han har inte medvetet slängt bort diagrambladet. Han minns också att han en gång blev tvungen att flytta sin lastbil under en vilotid eftersom det var ett vägarbete som skulle påbörjas på den plats där han stod uppställd. Han flyttade då bilen en mycket kort sträcka. Han bytte då diagramblad för att vilotiden skulle bli rätt. Diagrambladet kan ha blåst ut ur förarhytten när han slängde ut snus eller något liknande.
Vittnet M.S: Han arbetar som bilinspektör och kontrollerar bl.a. kör- och vilotider. Han hittade ett diagramblad på en rastplats i Ornäs. Han såg att diagrambladet indikerade en kort körning. När de sedan stoppade R.L. såg de att denne hade satt i ett nytt diagramblad samma dag. Diagrambladet får inte tas ut eller bytas under körtiden. Ett nytt diagramblad skall sättas i efter en genomförd dygnsvila.
Tingsrätten gör följande bedömning
Det är utrett att det diagramblad som upphittades av M.S. var det som tidigare hade suttit i R.L:s lastbil. Det är vidare utrett att detta diagramblad, om det suttit kvar i R.L:s lastbil, vid kontroll skulle ha uppvisat en förseelse mot förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare. R.L. har invänt att han tappat bort diagrambladet och anfört att det kan ha blåst ut ur förarhytten när han kastat ut snus. Med hänsyn till vad M.S. anfört avseende vad diagrambladet utvisar framstår R.L:s förklaring som en efterhandskonstruktion och tingsrätten lämnar därför hans uppgifter i den delen utan avseende.
Tingsrätten finner det tillförlitligen styrkt att R.L. undanskaffat sitt färdskrivardiagram i syfte att dölja det för polis eller annan kontrollmyndighet. Åtalet är således styrkt och gärningen skall bedömas som åklagaren påstått.
Det saknas särskild anledning att befara att R.L. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden kan därför bestämmas till villkorlig dom. R.L. bör därutöver ådömas böter.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer R.L. för (bl.a.) undertryckande av urkund till villkorlig dom och 60 dagsböter.
Hovrätten
R.L. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för undertryckande av urkund och sätta ned bötesbeloppet.
Åklagaren bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mona Wildig, Monica Kämpe och Christian von Szalay, referent, samt nämndemännen Lars Hansson och Solveig Fröberg) anförde i dom den 28 september 2010 följande.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens dom ska R.L. i inte överklagade delar dömas för de gärningar som tingsrätten funnit honom skyldig till.
Vad gäller åtalet för undertryckande av urkund är utredningen densamma som vid tingsrätten och föranleder inte hovrätten att frångå tingsrättens bedömning att åtalet är styrkt. Fråga är emellertid hur brottet ska rubriceras - som ringa brott eller brott av normalgraden? Vid denna bedömning ska inte enbart hänsyn tas till typen av urkund som är föremål för brott. En samlad bedömning ska göras av omständigheterna i det enskilda fallet.
Färdskrivarbladet tjänar primärt som ett bevismedel för att säkerställa att yrkesförare av godstransporter iakttar föreskrivna regler om kör- och vilotider. Sagda regler syftar i sin tur ytterst till att bl.a. öka trafiksäkerheten. Fråga är med andra ord om en urkund av betydande vikt. I målet har emellertid inte framkommit annat än att den uppgift som R.L. avsåg att undanhålla genom det brottsliga förfarandet, varit en mycket kort körning under tid som han enligt egenrapporteringen tagit ut föreskriven dygnsvila. Vid en samlad bedömning finner hovrätten övervägande skäl ändå tala för att gärningen bör bedömas som brott av normalgraden. Påföljden ska därför, som tingsrätten gjort, bestämmas till villkorlig dom och böter. Emellertid är straffvärdet för den aktuella brottsligheten inte högre än att bötesstraffet kan stanna vid lägsta antalet dagsböter, nämligen 30. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det nu sagda.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att antalet dagsböter bestäms till 30.
Hovrättens dom meddelad: den 28 september 2010.
Mål nr: B 8185-09.
Lagrum: 14 kap. 4 § brottsbalken.
Rättsfall: RH 1986:159; RH 2007:59.
Litteratur: Brottbalkskommentaren 14:47f och 14:58.